29 januari 2010

Konsten att passa på.

Abbe: Phha-pha, nu hsa yävlay.
Jag: Gjorde jag? Det var inte bra. Förlåt mig.
Abbe: Man fhhåy in-e hhsäya yävlay.
Storebror: Men nu sa du jävlar, Abbe.
Abbe: Ya. Men nu hsa nu yävlay.
Storebror: Och nu sa du jävlar.
Abbe: Å nu hsa nu yävlay.
Storebror: Men du sa jävlar.
Abbe: Å nu hsa yävlay.
Storebror: Och nu sa du jävlar.
Abbe: Nä, nu hsa yävlay.

Och så vidare.

Andra bloggar om , ,
Kl 23:41

20 kommentarer:

  1. Haha, den konversationen har vi också, typ varje dag. Jag är en dålig mamma med ett dåligt ordförråd!
    SvaraRadera
  3. Ett gott skratt såhär innan läggdags =)
    Heja Abbe & brorsan! :D
    SvaraRadera
  4. Åååååh så gulligt!
    SvaraRadera
  5. HAha så underbart! Så barnsligt perfect!
    SvaraRadera
  6. *ler med hela ansiktet*
    Kram Nina!
    SvaraRadera
  8. Som sagt, det gäller att passa på! =D
    SvaraRadera
  9. Haha, dom är för söta! Kan ju hålla på hur länge som helst, en sådan konversation!
    SvaraRadera
  10. Haha snacka om att ta tillfället i akt
    SvaraRadera
  11. *Gapskratt* Så underbart! Så förbjudet med ändå tillåtet att få säga Jävlar när man berättar att någon annan sa så!

    Mina barn brukar säga "nu säger inte jag det här på riktigt..." när de ska återge en svordom som någon annan sagt!
    SvaraRadera
  13. Lägg in ett fan också så är språkträningen komplett ;-)
    SvaraRadera
  14. Ha ha.. Håller de på än?? ;-)
    SvaraRadera
  15. Jaha! Så ni är DÄR. :D

    Här är det "barnen" som lär mig...
    SvaraRadera
  17. Hej! Jag har läst de 50 inläggen och många därtill nu, jag är helt fast i bloggen. Under tiden jag läst har jag både fått tårar i ögonen och leenden på läpparna, till detta skriver du så bra.

    Jag kan aldrig förstå hur svårt det måste vara mellan alla glada stunder, men när jag tänker på mina syskonbarn i samma situation så är det bara otänkbart. Inte kan de behöva opereras, någonsin. De är små och söta och friska.

    Jag kan inte föreställa mig hur det känns att ha ett barn som opereras så många gånger och dessutom ännu ett barn att ha ork att ge lika mycket uppmärksamhet till.

    Jag beundrar dig, jag beundrar Abbemamman, jag beundrar Storebror och självklart beundrar jag Abbe. Heja Abbe!

    /Sandra
    SvaraRadera
  18. Åh, jag vill återigen berätta hur stark jag tycker att du och din familj är, och hur glad jag är att du delar med dig av era fantastiska upplevelser.

    Jag studerar till lärare och ska till hösten välja en specialisering. Specialpedagogik är en av specialiseringarna som finns att välja på. I kurserna ingår det då att läsa skönlitteratur som handlar om barn och ungdomar i behov av särskilt stöd, eftersom sådana läsupplevelser kan berika och ge läsaren större inblick, i samt förståelse för, hur det är att leva under annorlunda livsvillkor.

    Jag har förberett ett mail till kursansvarige för Specialpedagogik på Linköpings universitet, där jag studerar. Jag vill hemskt gärna tipsa om de bloggar som finns inom detta område. Jag är övertygad om att studenterna verkligen skulle uppskatta detta.

    Eftersom din blogg är så himmelens fin och ger en fantastisk skildring av Abbes och er familjs ständiga kamp, vill jag tipsa universitetet om den. Men jag vill självklart ha ditt medgivande först. Skulle detta gå för sig, tror du?
    SvaraRadera
  19. FAN vad kul=)De är härliga killarna!!!!
    KRAM Helena
    SvaraRadera
  20. Du är fantastisk som håller igång din blogg, jag sitter och asgarvar! Ingen har fått mig till att skratta via datorn! Du har ett så oerhört stort hjärta i dina texter! Fortsätt så!
    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)