26 januari 2010

He's back.

Det var på något vis där det började. Min första kontakt med bloggvärlden. Jag hade liksom inte riktigt fattat grejen med bloggar innan. Jag hade hört talas om några, som Ebba von Sydows till exempel, men aldrig brytt mig. Men så ramlade jag in på Silverfiskens blogg – Ett liv i exil – och hade svårt att sluta läsa.

Silverfisken är en enastående bloggare. Han skriver med stor humor, träffsäkerhet, självdistans och känsla för språket. Om allt mellan himmel och jord, om att vara svensk i Australien, om papparollen och om det nya livet som fotograf.

Men så strax före jul slutade han blogga. Eller, nej förresten. Han slutade inte helt utan lyfte över skrivandet till sin fantastiska fotoblogg och bytte därmed också språk till engelska. Det kändes ärligt talat lite vemodigt. Inget ont om fotobloggen, jag är inne dagligen och förundras, beundrar och svär över att jag inte tagit de där bilderna själv. Men jag saknade orden. De svenska orden.

Tills nu. Han är tillbaka.

Andra bloggar om , , ,

11 kommentarer:

  1. kommer ihåg när han skrev krönikor i Vecko Revyn för ett par år sen.
    Tyckte de var så bra! Sen när jag gjorde storrensning i mitt rum och slängde massa tidninger (tex alla de där VR-nummrena) så kollade jag igenom tidningarna för att kunna riva ut intressanta saker.
    En av de grejerna var alla hans krönikor =)

    SvaraRadera
  2. Och det är vi glada för. :)

    SvaraRadera
  3. ÄR HAN???!!! Hurra! Jag har exakt samma historia ang bloggande och silverfisken som du just beskrev :)

    SvaraRadera
  4. Jag hittade din blogg när silverfisken skrev om dig och det är jag väldigt glad för då din blogg är underbar att följa Och nu har jag hittat härliga silverfisken igen tack vare dig

    SvaraRadera
  5. Jag håller med brittis till punkt och pricka!

    SvaraRadera
  6. en av dom första bloggar jag började läsa var silverfiskens blogg..

    SvaraRadera
  7. Hej Abbepappan - här är Emmamamman *ler* Nej, skämt åtsido. Jag är en ny bloggare som finns på aftonbladet. De flesta bloggar verkar mest vara för tonåringar utan verklig substans i livet. Men om du älskar språk, släng ett öga på min blogg. Orden är mitt blod. Jag skriver för att jag måste. Emma vill det. Min dotter som blev det tomrum i mitt hjärta som min själ föll handlöst in i. Alla mina ord är min själ som vill fylla tomrummet och skänka Emmas död en mening.. Mvh Hemimamma

    SvaraRadera
  8. Jaaaa! Tack för tipset! :D

    SvaraRadera
  9. följer inte så många bloggar men jonas blogg är en av de jag ständigt återkommer till. och när jag gör det sitter jag i timmar för att ta igen vad jag missat. allt är så mitt i prick. och hans bilder är att dö för. magiskt.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.