Första och sista gången.

23:25

Vi hade sjuårskalas idag. Alla tidigare barnkalas vi ordnat har vi haft hemma, med en liten grupp med barn. Jag har alltid tyckt att de där stora kalasen med tjugofem barn blir rätt hysteriska, att de inte riktigt hinner med varandra på något vis. Samtidigt kommer man alltid till det där dilemmat om vem man ska bjuda och inte.

I år bjöd vi hela klassen, plus bästa kompisen från gatan och ett par till. Det blev tjugo barn sammanlagt. Det får inte plats hemma hos oss, så vi bokade kalas på den lokala bowlinghallen. Och därmed ett kaos av dimensioner.

Kalaset skulle börja klockan ett. När vi kom dit kvart i ungefär pågick en tävling med massa publik så det fanns inte så mycket plats att samlas på. Den var slut precis innan vårt kalas skulle börja. Vi blev tillsagda att dela upp barnen i fem lag. Men innan alla barn hade kommit sänktes belysningen och volymen på musiken höjdes. Kaos. Ingen visste var de skulle vara, eller hur man skulle göra och det var omöjligt att samla alla och gå igenom något med musiken pumpande.

När vi väl fått in alla barnens namn i datorn till banorna hade redan första tio minuterna av timmen de hade att spela gått. Sedan tog det ett tag innan alla fattat vilken ordning de hade och att man hade två kast var t ex. Kalaset skulle så klart ha börjat en kvart innan vi fick banorna med ett litet välkommen och en instruktion.

En liten flicka ville inte. Hon visste inte hur man skulle göra, sa hon. Händerna var för små för de där borrade hålen i kloten. Jag ska visa dig sa jag, du kan bära klotet så här, i famnen och rulla iväg det. Man behöver inte hålla i hålen. Hon tog klotet i famnen, gick fram mot banan, och snubblade. Hon föll med klotets tyngd, plus sin egen, på sitt lillfinger. Fingret sprack.

En lång historia kort. Jag satt med den lilla stackarn en halvtimme tills hennes mamma hann komma tillbaka, inne i receptionen medan en sjukvårdare från simhallen i samma hus plåstrade om fingret. Nageln hängde lös och blodet rann. De åkte till sjukhuset och konstaterade att den yttersta benbiten i lillfingret hade krosskador. Hon fick en skena och en antibiotikakur. Och jag fick fruktansvärt dåligt samvete för att jag pushat henne.

Jag var med de andra barnen och tittade när de bowlade sista kvarten och så var vår tid slut. En massa nya människor vällde in på våra banor och började förbereda sig. Barnen förstod inte vad som hände. Klockan var två och det var dags för mat. Inte helt lättadministrerat i discobowlingmiljö. Dessutom, barn på ett kalas äter hamburgare på tio minuter. Och då var det femtio minuter kvar tills föräldrarna kommer och hämtar. I en lokal där det inte finns något utrymme att leka och alla bowlingbanorna är upptagna.

Paketöppning i discomusik. Äta glass, i discomusik. Och tjugo rastlösa sjuåringar som inget har att göra. I discomusik.

När det var en halvtimme kvar av vårt kalas började det komma nya föräldrar och nya barn, till nästa kalas. Personalen började duka av så nu fanns inte ens bordet kvar att sitta vid. De tjugo barnen hade tjugofem kvadratmeter golv i entrén att slå ihjäl varandra på. Som burhöns ungefär. Till discomusik.

När vi äntligen kom därifrån var stressnivån på max. Aldrig mer.

Men huvudsaken. Storebror var jättenöjd och barnen verkade i alla fall ha haft kul. De som inte krossade lillfingret vill säga.


31 kommentarer

  1. Discomusik. Satans verk.
    Stoppa omoralen i musiken. Stoppa den! ;-)
    /K

    SvaraRadera
  2. Åhejåhå, jag blir alldeles matt! Men var barnen nöjda så var det ju iaf inte helt slängt i sjön. Hoppas ni kunde varva ner när ni kom hem!

    Och hoppas det gick bra tillslut, för den lilla flickan. Förstår att du fick dåligt savete även om det inte var ditt fel. Du ville ju bara att hon skulle få vara med och det var fint av dig!

    Kram Nina!

    SvaraRadera
  3. Och jag som tänkte att en sån där grej skulle vara perfekt om man vill ha barnkalas framöver. Man har ju hört hur jobbigt det är med en massa barn hemma men det här verkar bra mycket värre!

    SvaraRadera
  4. Trist.. Och bowling som kan vara så kul! Du får fråga killarnas stora kusin om de kan komma och spela med honom någongång istället.

    SvaraRadera
  5. Birthday parties from hell. Jag har haft dem också och lovade mig själv: aldrig mer! Tom våra barn sa efteråt att de inte ville ha kalas med så många barn mer. Året efter hade de inget kalas alls och var hur nöjda med det som helst!

    Men skönt att födelsedagsbarnet var nöjd, det är ju huvudsaken!

    SvaraRadera
  6. Jösses!
    Men ja, det viktiga är väl att ungarna tycker att det e kul.

    SvaraRadera
  7. aw, vad söta de är på bilderna :) abbe ser ut att ha skrattattack alternativt dansar lite på den sista bilden, så gulligt!

    SvaraRadera
  8. Värsta mardrömmen!
    Jag är själv sjukt tacksam över att ha två sommarbarn så vi kan hålla till på Kolonin när det är kalasdags. Men kaos blir det ändå när barnantalet övertiger 6-7 stycken....

    Fast jag tror ändå att det är vi föräldrar som lider och ser kaoset - barnen har kul!
    /Sussie

    SvaraRadera
  9. Våra barn har blivit så stora så de har små kalas, sex-sju st. God mat, film, lugnt och mysigt... Men jag har också varit med om ett barn som skadade sig på sonens "lekobuslandkalas", inte roligt...

    SvaraRadera
  10. När jag läser det här är det första och enda jag tänker "vad dåligt skött av bowlingpersonalen!". Snacka om att det bara handlar om att casha in och inte alls om att ta hand om barnen.

    Stackars lilla flickan med fingret! Hoppas hon blir bra snart, snart, snart!

    SvaraRadera
  11. Hej Abbe och Abbepappan och storebrorsan och Abbemamman!

    Nu har jag läst hela bloggen, från början till dagens inlägg, det har varit ett alldeles förträffligt tidsfördriv under hela januari och det känns konstigt att det är slut, att jag inte kan bläddra till "nästa sida" och fortsätta, utan nu måste vänta tills nästa inlägg kommer. Jag kom hit via "Innan du fanns" och fastnade direkt. Trots tålamod som ibland tryter och oro inför operationer finns här alltid en gigantisk portion kärlek och för mig är er blogg en riktig glädjekälla och jag lämnar alltid med en riktig feel-good-känsla! Tusen tusen tack och allt det bästa till hela familjen! Jag kommer tillbaka! :)

    Från Angelika, 24år, utan blogg i Stockholm ;)

    SvaraRadera
  12. Åh herregud vilket kalas! Blir helt matt när jag läser det. Stackars liten flicka! Och så dåligt organiserat av personalen i bowlinghallen. Tur att de flesta verkade nöjda i alla fall.

    Underbara bilder förresten, som vanligt =).

    SvaraRadera
  13. Håller med ovanstående talare, vilken dålig bowlinghall! När vi hade 8-årskalas på bowlinghall fick man en egen kalasvärdinna hela tiden som hjälpte varenda unge och styrde upp allting. Man välkomnades dit en kvart innan bowlingtimmen började, just för att hinna gå igenom allt, prova ut skor osv. Sedan fanns det kalasrum där man fick sitta ifred (från övriga bowlare alltså) öppna presenter och allt. Små barn fick ett rulla-ner-bowlingklotet-stativ (som jag sett att även handikappade får använda)så att alla kunde vara med. Vilken skillnad.
    Tur ändå att kalasbarn + kompisar var nöjda!

    SvaraRadera
  14. Jag gör en mental notering, tills den tiden kommer då det ska ordnas riktiga barnkalas, om att inte ha stora kalas på bowlinghallar, lekland och liknande.

    SvaraRadera
  15. Fy, fan...det där lät inte kul! Jag som alltid tänkt ha någon annan ordna ev. barns kalas så att man slipper eländet...typ bowlinghallen...men det lät ju nästan ännu värre! Bra att storebror var nöjd i alla fall!

    SvaraRadera
  16. vilket kalas, jag trillade in och skall nu kolla runt lite. du skriver bra och trevligt. ha en trevlig söndag. kramisar

    SvaraRadera
  17. vad kul att er välartade familj drabbas av kalashelvetet i maxiformat. jag är inte ond jag är bara road. jag har fyra barn och har genomlidit mängder med hemska kalas. ett var ett bowlingkalas i Högdalen en söderförort i Stockholm. ja det var precis så sunkigt och hemskt som man tänker sig när man hör namnet och barnen var klara på 30 minuter och så var en timme kvar och överjordisk plågsamt. Men det viktiga är ju ändå att jubilaren själv var nöjd. att föräldrarna lider gör ju inget egentligen. Kalas är bäst hemma men inte med för många deltagare.

    SvaraRadera
  18. Hej abbes pappa. :) Har läst din blogg tidigare lite till och från. Har varit borta ett tag men kom tillbaka nu och vart lika fast som förut. Vad skönt att höra att operationen gick bra. Tänkte bara säga att jag skrivit lite om din blogg i min blogg och visste inte hur jag skulle säga att jag länkar. Eller om du vill veta det.

    Och sedan ville jag bara säga, en bekant till min familj har fått en son med samma problem som Abbe. När de tog bort honom från respiratorn hade han 60% syre i sitt blod men när mamman tog upp honom gick det upp till 100% av närkontakten. Så.. Föräldrarna är minst sagt viktiga.

    /Kristin

    SvaraRadera
  19. Isn´t it ironic...ibland får man bara skratta åt eländet...Storebror nöjd! Härligt! sitter med en halv nagel på mitt finger efter en elak dörr på jobbet, kan bara säga stackars tjejen, men ingen kan beskyllas för olyckan. Ingen!!

    SvaraRadera
  20. Förlåt men jag skrattade när jag läste fast den lilla tjejen gjorde illa sig stackaren.
    Jag har haft 20 ungar i en liten lokal plus deras föräldrar när tjejerna hade sitt allra första kalas och efter detta sa jag ALDRIG mer.
    Så nu blir det utvalda och inte mer än 8.

    SvaraRadera
  21. Åh, det var så klart synd om tjejen men inte var det väl ditt fel heller (: Det är sånt som händer och hon kommer alltid att komma ihåg det, men på ett sånt där bra sätt när man om massor med år jämför konstiga skador och benbrott (:

    SvaraRadera
  22. Vi har precis också haft bowlingkalas och vi hade jättekul. Vi fick hjälp i början med att skriva in barnen och hur det fungerar. De enda som hördes i hallen var från vårat kalas. Ingen jobbig musik.
    Men det är nog väldigt olika.
    Det enda som vi skulle ha gjort annorlunda var att de skulle ha fått spela 2 ggr.

    SvaraRadera
  23. Där ser man. Vi går i bowlingkalastankar, men kanske vi reviderar det... I alla fall väljer vi ett annat ställe, så man slipper en skara ostimulerade barn under 45 minuter bland en massa andra människor. Jag känner pulsen stiga vid blotta tanken. Jag hoppas att tösen repar sig, du ska inte klandra dig själv. It happens... Må gott och hälsa Abbe, storebrosan och Abbemamman

    SvaraRadera
  24. oj oj vilket tålamod ni måste ha ;) 20 7åringar i en bowlinlokal :)
    Tur att födelsedagsbarnet var nöjd iaaf :)

    SvaraRadera
  25. Hej. Vilket spektakel det verkar ha varit.
    Var det bowlinghallen i Partille Centrum, Tycker mig känna igen reklamen på väggen..

    SvaraRadera
  26. Förutom den lilla stackaren som gjorde sig illa - det kommer nog en dag när ni kan skratta åt eländet!

    Vi har gjort precis tvärtom . Många på kalas = hemma. Utvalda, då stoppar vi in dem i bilen och åker de 5 milen till sta'n för att gå på bowling eller bio. Men roligast har nog ändå alltid hemmakalasen varit....

    SvaraRadera
  27. Kan tala om att det inte bara var Storebror som var nöjd. Även de övriga kalasdeltagarna (i alla fall de två som jag har därhemma) var supernöjda. Men jag blir aningen avskräckt från att själv anlita bowlinghallen när det blir dax.

    SvaraRadera
  28. Haha. Vad sjukt. Vilken stress för er föräldrar. Men bara ungar har varandra brukar de väl kunna underhålla sig. De hade säkert roligt. Synd om flickan som krossade fingret, och synd om dig! Usch vilket dåligt samvete man skulle ha. Men det går inte att rå för, du försökte ju bara hjälpa henne.

    SvaraRadera
  29. Haha! Men detta tycker jag låter som ett alldeles vanligt och hederligt kalas. Som det ska vara; inget kalas utan taberas.

    SvaraRadera
  30. Hej. Vi har också haft bowlingkalas i samma hall i Högdalen och var jättenöjda. Det var bara vi där, ingen discomusik och kalasrummet fick vi ha en timma. Vad olika det kan vara. Men det är väl skillnad om tävling pågår antar jag. Trist med fingret, sånt kan man aldrig värja sig för.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.