Hej på er. Nu har dagarna, veckorna och månaderna sprungit iväg sådär igen, men skit i det, här kommer en liten uppdatering. Och nu är jag tillbaka med ett inlägg om fritidshuset. Det blir ett litet hopp till nutiden eftersom vi varit här och njutit av den bohuslänska sommaren hela semestern, och så får jag hoppa tillbaka till där jag var i byggberättelsen i nästa inlägg. Ok?

Vi behövde en "entrétrappa" istället för de två lastpallarna som legat framför dörren i över ett år. Den tänkte vi gjuta. Men så funderade vi på hur vi skulle göra med ytan framför entrén, dvs de exakt 4,5 meter som finns mellan huset och tomtgränsen. Grus, plattor, gatsten, gräs, träddäck eller vad skulle vi hitta på? Nåja, riktigt 4,5 meter är det inte längre eftersom vi planterat en bokhäck en liten bit in från tomtgränsen för att få lite avskildhet både för vår egen och för grannarnas skull.

Det är ju lite utav en gammal tradition i Bohuslän med betong även i trädgårdarna. Det är mycket granitklippor att förhålla sig till och ofta gjöt man både gångar och trappor i de smala prången mellan husen. Det är kanske det vi ska göra? Gjuta en uteplats.

Sagt och gjort. Vi beställde cement, grus, sand och hyrde lite maskiner som vi behövde för att sätta igång. Och oss emellan, cross fit i all ära – gjut en uteplats istället gott folk, det gör lika ont i kroppen efteråt.

Jag har lyft 37 st 25-kilossäckar med cement 74 gånger, skyfflat 444 skyfflar med sand, 148 skyfflar med grus och kört en drös med skottkärrelass med den färdigblandade betongen. Nåväl, skottkärrekörningen skötte min svärfar för det mesta, som tur var. Det är enklare att hantera allt när man är två.

Jag hade ärligt talat inte så jättemycket koll på hur man skulle göra sånt här, men efter lite googlande så kändes det som att jag fattade själva grundprincipen. En dryg semestervecka tog arbetet. Och vet ni vad? Jag tycker det blev riktigt bra. Vad tycker ni?


Först la vi ut ett lager med en grusblandning som kallas 0-32 (för att storleken på gruset är mellan 0 och 32 mm stora), jämnade av det så att vi fick en slät yta med en lagom lutning bort från huset. Och så "paddade" vi alltihop med en marvibrator för att få ett stabilt och bra underlag. Ovanpå den hårda ytan la vi ett lager grus som bärlager för betongen.


Så var det dags att bygga en form för själva trappavsatsen, med armering och hela faderullan. För att inte trappen skulle väga för mycket och för att det inte skulle gå åt hur mycket betong som helst så är kärnan fylld med några frigolitblock. Sedan var det bara att sätta igång och blanda cementen med grus, sand och vatten.



Någon dag efter att trappen var färdiggjuten och hade börjat bränna satte jag igång och byggde formar till resten av ytan. Det blev en och en halv meter stora kvadrater, som väldigt oversized betongplattor. Själva trappavsatsen har samma mått, så tanken är att den ska se ut som att den liksom bara rest sig upp högre än de andra kvadraterna.


När betongen bränt ett antal timmar är det dags att riva den. Den ska inte vara lös som chokladpudding, men heller inte ha bränt färdigt så att den blivit stenhård. Jag vet inte riktigt vad jag ska jämföra med, som ett suddgummi kanske? Då arbetar men över ytan med en så kallad rivbräda, en "bräda" med grov yta som river upp det översta lagret betong.


När man rivit betongen får man en smet på ytan som är ungefär som spackel och då är det dags att arbeta den slät med hjälp av ett stålsvärd. Det är som någon slags mellanting mellan en bredspackel och ett strykjärn, om man säger så.


När betongen bränt tillräckligt för att inte vara kletig längre täckte jag den med plast för att behålla fukten. Där fick den ligga och bränna i några dagar medan jag vattnade under plasten med jämna mellanrum. Ju långsammare det bränner desto starkare blir det. När de sista rutorna hade bränt i en dryg vecka var det dags att ta bort formen. Som ni kanske kan se på bilden ovan så använde jag dubbla brädor med en liten distans (kilar, masonit eller liknande mellan som man pillar bort när det är dags att ta bort formen). På så vis är det lättare att få allt att släppa.

Voilà, färdigt! Ganska okej faktiskt. Just nu fyllde vi skarvarna med grus. Eventuellt hittar vi något som växer i skarvarna istället för att mjuka upp intrycket, kanske kryptimjan till exempel. Jag passade förresten på att göra en liten ljugarbänk att ställa utanför entrén också. Den är gjort av gamla plank från huset som stod på tomten innan vi byggde och ska passa ihop med bordet jag byggt av samma virke. Kanske kommer det ett inlägg med bilder av dem ihop så småningom, men nu får bänken stå utanför dörren så länge.


Jag köpte en diamantskiva till min vinkelslip och fasade av alla kanter i 45 grader. Dels för att de inte ska vara så känsliga för att slå av en bit, dels för att de ska bli mindre vassa för barfotafötter, men också för att det ger ett ganska fint, arbetat intryck.

Det finns egentligen bara två väggar i huset som inte är av massivt trä. En på bottenplan och en uppe på sovloftet. Eftersom badrumsväggen ändå skulle kaklas så fanns inget behov för att den skulle vara i massivträ. Dessutom behövdes det någonstans att dra en del installationer – som till exempel el, vatten, ventilation, luftning av avlopp, imkanal från köksfläkten och så vidare. Väggen mellan köket och badet fick alltså bli en ihålig vägg gjord på traditionellt vis av reglar, OSB- och gipsskivor. Detsamma med väggen rakt ovanför den, som delar loftet i två sovrum. Väggen på bottenplan viker också runt hörnet och täcker utrymmet under trappan där all teknik finns i form av varmvattenberedare, golvvärme, säkringsskåp och så vidare.

Alltså några ytor som behöver spacklas och målas. Eftersom alla andra väggar och tak i huset är vitlutat trä så tänkte vi att vi skulle få in lite färg. Samtidigt ville vi att det skulle funka bra ihop med det grå betonggolvet och det ljusa trät. Och så ville vi gärna fånga upp det som finns i omgivningarna lite grann – havet, de släta klipporna eller något annat av allt det där som gör Bohuslän så speciellt. Vi bestämde oss för att försöka hitta en färgpalett i blåmusslans skal. Låter sjukt pretentiöst när jag skriver det ser jag nu, men ändå. Det ljusa/vita finns redan på väggarna och i taket, en grå nyans i betonggolvet och så kommer köket delvis att bli svart. Så vi valde en blå ganska mättad kulör som drar lite lite åt det gröna hållet. Från blåmusslan.

  Det var ett litet projekt att ta hål genom golvet/taket för skorstenen till braskaminen. Tigersågbladen var för korta, borren likaså. De fick borra först nedifrån och sedan uppifrån …

… och då blev det en sån här trätårta över. :) Får försöka hitta på något kul med den så småningom.

Jag köpte vanliga garderobsdörrar på IKEA, slipade dem och målade dem i samma kulör som väggen, eftersom vi inte ville att de dörrarna skulle få någon framträdande roll.

Eftersom huset är litet gäller det att utnyttja alla skrymslen och vrår. Det blev en liten förvaring längst ner under trappan också.

En gång i tiden vann den här bloggen pris för bästa blogg i kategorin "Vardagsliv och fritid" och den toppade listor för föräldrabloggar. Det var då det. Idag skulle den kanske kunna koras till Sveriges långsammaste blogg. Och dessutom återkommer jag till just det i vart och varannat inlägg. Nåväl, här kommer en liten uppdatering och fortsättning på berättelsen om vårt sommarhus.

Så. I det förra inlägget (för en dryg månad sedan) snackade vi trä. Trä i väggar, trä i tak, trä på golv och trä som måste slipas. Ni vet, fin känsla – ombonat, varmt och hemtrevligt och allt det där. Men grejen med trä är att det gulnar med tiden. Och snackar vi gran som det är i våra väggar så blir det väldigt orange efter några år. Ni vet sådär som det är i en bastu eller en gammal skidstuga i fjällen. Inte helt sällan furu i alla väggar tak och golv och dessutom inredning bara bestående av furumöbler. Väldigt mycket orange trä.

Vi funderade en del på det där. Vi gillar träkänslan och den ljusa fina looken som gran har när det är alldeles nysågat. Vi ville inte måla eftersom det var just looken och känslan i träet vi var ute efter när vi valde att bygga ett hus av massivträ. Men hur behåller vi känslan utan att ha en orange interiör efter några år? Det finns vit lasyr. Det finns till och med produkter idag som har speciellt UV-skydd för att behålla det ljusa så länge som möjligt.

Efter att ha googlat, letat och pratat med diverse målare och andra proffs kom vi fram till att det enda man kan vara helt säker på fungerar är lut. Gammalt hederligt trä-lut. Lasyr funkar inte. Efter ett antal år gulnar träet ändå under lasyren och lyser igenom. Resultatet blir en lite ljust rosa yta. Njae, det vill vi ju inte. Och när det gäller de nya UV-beständiga produkterna är det liksom ingen som kan svara på hur de beter sig efter tio år.

Grejen med lut är att det är frätande och ”förstör” de allra översta träcellerna i träets yta genom att bryta ner cellernas lignin. Lignin är det ämne i trä som gör att det gulnar. Det är en ytlig process som avstannar i de allra översta träcellslagren och inte fortsätter att fräta på träet. När man sedan oljar träet ersätts det saknade ligninet i ytcellerna med olja som reagear med luten och gör träytan hårdare. Det är därför lutat och oljat trä får en tåligare och hårdare yta än ett trä som bara är oljat eller såpat.

Så. Lut alltså. Om det är någon som lutat ett golv (vilket är det folk vanligtvis gör) så vet ni att det är en process i några steg. Först pensla på lut och arbeta in det i träet, sedan torka ett dygn. Därefter ska ytan skrubbas med en grov svamp, typ Scotch-Brite, för att få bort en pulverlikanade avfälling från träet. När man dammsugit bort pulvret kan man olja. Och du som lutat ett golv vet också att lut är ungefär lika rinnande som vatten. Okej när det ska vara på ett golv. Jobbigt i ett tak.

Det tog en väldig massa tid. Och det var slitsamt. Men nu när det är klart är jag väldigt glad att vi gjorde det. Nu har vi förhoppningsvis ljust och fint trä många år framåt.

Trä, trä, trä. Alla väggar och tak i huset är gjorda av massivt trä. Det ger en väldigt fin känsla – ombonat, varmt och hemtrevligt. Men som ni vet så måste man slipa trä innan man kan behandla det, åtminstone om man vill ha ett bra resultat. Smuts från byggprocessen måste slipas bort och ytan ska bli ren, len och fin.

Det är bara det att just i det här huset är det väldigt många kvadratmeter trä som behöver slipas. Och rätt många av de kvadratmetrarna sitter ovanför huvudet.

För att underlätta lite lånade jag en så kallad "giraff" av en kompis som har ett måleriföretag. Det är en slags roterande slipmaskin på en lång arm som dessutom är kopplad till en byggdammsugare, så att man slipper slipdammet som annars yr i hela huset. Målarna brukar använda den när de spacklat gipsskivor eller ska slipa väggar som de bredspacklat, men det borde ju funka lika bra trä, tänkte vi

Och visst funkade det, resultatet blev jättebra. Jag kan säga att jag hade aldrig orkat slipa alla väggar och tak i huset för hand, utan maskinen. Då hade det nog tagit sex år till innan vi kunde flytta in. För trots att jag hade giraffen så lyckades jag skaffa mig en inflammerad axel bara av att gå omkring och lyfta den mot taket. Jag var redo för en kortisonspruta rakt in i axelleden (baserat på tidigare erfarenhet) men lyckade häva skiten med genom att gå på Voltaren i ett par veckor. Så kan det gå, men alla träytor blev släta och fina i alla fall.

Nej hörni, nu var det alldeles för länge sedan. Jag har varit så upptagen så att jag fullkomligt kommit av mig med bloggandet. Tove kommenterade för elva dagar sedan och skrev "Fast nu undrar i alla fall jag hur det går med huset och tant framför". Jag förstår henne. Det har varit knäpptyst härinne.

Om vi nu ska se något positivt med det tystnaden så är det i så fall orsaken till den. Jag har nämligen varit i fritidshuset och arbetat varenda ledig stund sedan årsskiftet, så jag har liksom inte haft någon tid över. Men å andra sidan har det hänt saker där. Ni som följer mig på Instagram har kanske sett lite sneak peaks.

Men jag tänkte att jag skulle försöka backa tillbaka och visa lite bilder och berätta om arbetet med huset, för dem som är intresserade. Så nu kör vi.

Själva grunden till huset är en så kallad "platta på mark", dvs en gjuten betongplatta. Och eftersom vi tycker att betong är snyggt ville vi gärna behålla den looken om det gick. Det blir en fin kontrast mot allt trä som finns i väggar och tak. Men för att betongen ska bli skön att gå på tog vi dit en firma som polerade den (med en metod som kallas HTC Superfloor).

Resultatet blir ett lättstädat, nästan underhållsfritt golv som är uppbyggt på naturliga material – cement, vatten, sten, och grus. Lent och skönt att gå på och med ett utseende som påminner lite om kalksten tycker jag. Fast en enda stor kalkstensplatta då, utan fogar. Och för att inte golvet ska vara iskallt på vinterhalvåret har vi gjutit in golvvärme i plattan.

Sådär. Det var golvet i bottenplan det.

Det är en märklig känsla. Sedan inlägget med champagnen och brevet från Mark- och miljödomstolen har det gått tre veckor. Tre nervösa veckor undrandes om Familjen Framför skulle dra den här skiten vidare ända till Svea Hovrätt, som är nästa instans. Det kändes helt orimligt att de skulle göra det när det nu är tre olika instanser som tydligt gjort klart att vi följt detaljplanen, lagar och regler. Det har kostat mycket skattepengar att gång på gång utreda detta och tala om för Familjen Framför att de har fel. Och vi har rätt. Men ändå. Jag kände mig inte säker på att det skulle hindra Familjen Framför.

Nu har tre veckor gått. Och om man ska överklaga så ska det göras inom just tre veckor från att domen föll. Därför ringde jag igår till Mark- och miljödomstolen för att höra om någon överklagan kommit in. Och därför drack jag igår kväll för andra gången på tre veckor ett glas champagne med min fru.

Ingen överklagan inkommen och alltså kan det lilla huset på bilderna nedan få stå kvar där det står. Det är så skönt så att jag knappt hittar ord för att beskriva det. Snart sex års kamp för ett bygglov är över. Men vågar man verkligen tro att det är sant?

Det är en märklig känsla.


 

PS. Om du vill läsa alla inlägg om "Drömmen om ett fritidshus" så kan du klicka här >>

Det får plats ett litet badrum också, trots att huset inte är så stort. Dusch, toa, handfat och en tvättmaskin klämmer vi in. Lite lyxigt känns det att få plats med en tvättmaskin i fritidshuset, men med hjälp av byggnadsmässigt skohorn så gick det faktiskt. Det blir ett utrymme under trappan som passar perfekt för den.



Jag är otroligt nöjd med Nock som bygger vårt hus. Snickarna är grymt noggranna och har en fin känsla för vad det är för stil på huset de bygger. De frågar hellre den gång extra om det finns vägval att göra. Jag menar att även om man haft snickare som var aldrig så duktiga på snickarglädje och allmogedetaljer så skulle det liksom inte passa i det här huset. De här killarna har fångat stilen på huset perfekt.

Och de är noga med finishen på detaljerna. I badrummet till exempel. En enkel och snygg lösning i alla ytterhörn är att använda en slags aluminiumlist som man kaklar in. Ni har säkert sett dem. Det blir rakt och fint med snygga kanter. "Men det blir ännu snyggare om vi skär kakelplattorna i 45 grader och kör utan list", sa vår hantverkare. "Det tar lite mer tid med det är det värt", tyckte han. Jag håller med.



Lägg märke till hur liten bit av trappan kommer in i duschutrymmets övre hörn. :) Och i utrymmet till höger (där allt material ligger) får tvättmaskinen precis plats under trappan.



Klinker till golvet hittade vi en lite rolig platta från Lhådös med ett svart-vitt grafiskt mönster. Vi var lite oroliga att det skulle bli för mycket mönstrat så att det flimrar för ögonen, men det blev skitfint. Någon slags mix mellan gammaldags och modernt med en lite go "på-landet-känsla". Samma sak med handfatet. Efter att ha fixat två badrum under de senaste fem-sex åren hemma där vi bor, hade vi tröttnat rejält på alla typer av komoder. Istället köpte vi ett handfat från Duravit på Blocket och så byggde jag ett stativ i trä. En stång att hänga handdukar på och en hylla att ställa t ex toarullar på. Enkel och lite lantlig på något vis.

PS. Om du vill läsa alla inlägg om "Drömmen om ett fritidshus" så kan du klicka här >>

När man bygger massivträhus är det vissa saker man måste tänka lite annorlunda med. Saker som behöver vara lite extra noga planerade på förhand, innan man sätter igång och bygger. Som elen till exempel. Jag har varit inne lite på det tidigare, att vi låter väggen mellan kök och badrum inrymma en massa installationer så den fick bli "ihålig" med reglar, osb och gips. Men hur löser man elen på övriga ställen, när både väggar och tak är gjorda av massivt trä? (Dvs om man inte väljer att ha utanpåliggande kablar, för då är det ju enkelt.)

Som sagt, man får tänka igenom noga innan. Det mesta av elen i bottenplan går i betongplattan. I och med att vi visste var vi ville ha kontakter, lampknappar etc så drogs vp-rör och slang till de platser där de behövdes redan i grunden innan man hällde i betongen.

I nederkant på alla massivträväggar finns en urspårning. I den dras kablar vidare från där de kommer upp i betongplattan till där t ex ett vägguttag ska sitta. Urspårningen täcks sedan av en golvlist. Där man vill ha en eldosa sågas ett hål med en hålsåg och från det borrar man ett hål ner till urspårningen.

Och ska man upp i höjd med lysknappar eller lamputtag till exempel så får man antingen fräsa ur spår för vp-slang i en dörröppning, eller borra hål i massivträväggen och dra slangen på utsidan, innan man täcker fasaden med panel.

När det gäller taklampor har vi valt att ha alla lampkontakter högt upp på väggarna istället för i taket. Eftersom vi inte kommer att lägga in något annat innergolv på loftet utan ska istället slipa massivträytan och behandla den så blir det svårt att dölja några slangar eller rör. Vi tänker att vi helt enkelt får låta kablarna bli en del av inredningen.

Hoppas det här inlägget var till någon ledning.