05 juni 2008

Abbes pappa rodnar.

Nu vill jag varna känsliga läsare för en liten släng av hybris. Men jag kan inte låta bli att skryta lite när jag läser vad Mymlan skriver.

Ska hon säga?

Stolt, generad och glad, med en rejäl portion råg i ryggen (och en gnutta prestationsångest) säger jag, tack Mymlan. Tack detsamma.

Andra bloggar om: , , , ,

2 kommentarer:

  1. Ja, hon sammanfattade vad vi alla känner när vill läser dina berättelsen, och varför vi ALLTID kommer tillbacka. Abbe är en del av mångas liv ( hur skrämmande det än låter)för att din blogg är kärlek, klokhet utan cynism. Uppfriskande och ger hopp om en välfungerande familjliv även för oss som inte har barn med Abbes svårigheter.
    Tack!

    SvaraRadera
  2. Du skriver på ett sätt som får mig att vilja bli en bättre förälder. Jag anstränger mig lite extra. Ser mina barn i ett nytt ljus. Det tackar jag dig för.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.