16 juni 2008

Nej, nej, nej, nej.

Den här nyheten ville jag inte läsa.

Det är få musiker som kunnat trollbinda mig som han kunde. Vars toner fascinerat, både vaggat till ro, men också virvlat runt på en ständigt jakt efter sin plats. Få skivor har spelats mer i min stereo och min iPod. Och få konserter jag sett har fått mig att rysa av välbehag och spritta av glädje som hans.

Men nu är det färdigspelat. Esbjörn Svensson, du fattas mig.

Andra bloggar om , , , , ,

2 kommentarer:

  1. Hej, ja det är för jäkla tråkigt, ha det så bra!

    SvaraRadera
  2. Hej,
    Jag är en av de eldsjälar som arbetar med alla änglar som behöver extra stöd. Kanske borde något sorts uppror ske? Alla duktiga försvinner, och kvar finns dom som inte vågar ställa krav, och få betalt för utfört arbete.
    Följer din familj och Abbes liv nästan varje dag, det är fint.
    Kolla min blogg och du får se hur handikappomsorgen i Sthlm ser på sin personal.
    Mvh ulrika

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.