30 mars 2009

Abbes pappa – herr vimsig.

Morgonstress. Få de små rackarna att klä på sig kläderna är ett projekt i sig. Att dessutom göra det när jag vill, så att vi kan åka till förskolan är än svårare. Att borsta Abbes tänder ska vi inte snacka om.

När man äntligen kommit så långt som till jacka, mössa och vantar på, och glöm inte ryggsäcken – är stresspåslaget ganska stort. Och det är då man ska komma ihåg den där lappen som skulle fyllas i, blöjorna som saknades på förskolan eller extrakläderna istället för de som kom hem våta i en påse igår.

Och då pratar jag bara om det som gäller killarna, inte eventuella saker jag måste ha med till jobbet.

När jag kom till förskolan idag slog det mig att jag glömt ta med killarnas overaller som varit hemma över helgen. Skit också. Efter att ha överlagt med mig själv några sekunder bestämde jag mig för att åka de fyra kilometerna tur och retur hem och hämta dem för säkerhets skull. Det är rätt sörjigt ute nu och barnen rullar ju omkring på marken; jag får helt enkelt bli lite sen till jobbet. Jag åkte hem.

De håller på och gräver ner kommunalt VA på området hemma, och vår väg är mer eller mindre uppgrävd. Mitt i vägen stod en lastbil som var tvungen att flytta sig varje gång jag skulle förbi. När jag för tredje gången på bara några minuter tvingade undan den kände jag mig lite dum.

Väl inne i stan småsprang jag ner för Kungsgatan eftersom jag vid det här laget var ganska sen till jobbet. Herregud vad snurrigt det blev idag, tänkte jag, men bra att jag åkte hem och hämtade overallerna i alla fall. Fan. I samma sekund insåg jag vilken idiot jag är.

Jag körde aldrig tillbaks till dagis. Overallerna låg kvar i bilen.

Andra bloggar om , , , , ,

17 kommentarer:

  1. Tillåt mig små le :-D

    SvaraRadera
  2. hahaha! Andras förvirring känns alltid bra på något sätt. Man blir liksom mer normal själv... (sa hon som åkte till affären för att hämta dagisbarnet igår).

    SvaraRadera
  3. Oj då!!!!Nu börjar jag känna igen mig själv på riktigt*ler*

    SvaraRadera
  4. guld! tack för bekräftelsen -inte bara moi som är en snurrboll :)

    SvaraRadera
  5. Åh nej!!!

    Det var som en kollega som en riktigt stressig morgon väl parkerade utanför jobbet. Drar i handbromsen och gör sig beredd på att hoppa ur när hon hör en röst i baksätet "Mamma, vad gör vi här?!"

    Hmmm, hon glömde inte bara lämna overallen på förskolan, kan man säga ;)...

    SvaraRadera
  6. Jag höll på att lämna min dotter på dagis i morse, tack och lov har jag en vaken trettonåring som har koll på läget. STUIDIEDAG!

    Infolappen har suttit på anslagstavlan i över två månader.

    SvaraRadera
  7. Haha, välkommen i klubben. Har gjort snarlika missar vid ett flertal tillfälle.

    SvaraRadera
  8. Jag åkte till jobbet en dag med dottern i bilen. Stannade, drog åt handbromsen och dottern utbrister: "Mamma här ligger inte mitt dagis!" Bara 1,5 mil tillbaka =)

    SvaraRadera
  9. Förlåt att jag småler :)

    SvaraRadera
  10. Tillåt mig att skratta, bara litegrann! ;-)

    SvaraRadera
  11. Tur att det är tanken som räknas.

    SvaraRadera
  12. Tur att förskolepersonal brukar vara rätt flexibla. I alla fall hos oss, där folk kan ha upp till 25 km enkel väg till dagis...

    SvaraRadera
  13. Hahaha skönt att det finns fler som är lika förvirrade som jag!

    SvaraRadera
  14. hihi åh vad det är skönt att inte vara ensam, jag är den där föräldern som glömmer läxan varje gång (femåringen har börjat med läxa)och där blöjlappen står kvar på hyllan ganska länge inann blöjorna kommer längre än till hallen

    SvaraRadera
  15. Ler igenkännande!

    Grymt snygg headline/banner! Blir sugen på att göra en liknande själv.

    SvaraRadera
  16. Hehehe, jadu - det är tanken som räknas eller vad säger man? Och minnet är ju enligt ordspråket kort men gott - en blandning av dessa två så har vi alltså dig då...;)

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.