Allt är inte hat, Marcus.

Asså, jag gillar Marcus Birro. Det är inte alla som gör det, det är jag väl medveten om, men jag tycker om honom. Jag gillar att han vågar vara poet 2009. Man ska vara Idolstjärna, fotbollsproffs, pop star eller haft sex i någon dokusåpa för att vara het idag. Inte poet. Det är såå 1900-tal. Men Markus skriver fantastiskt bra poesi när han sätter den sidan till, och kan dessutom en massa om italiensk fotboll, om man nu är intresserad av det. Han sticker ut hakan och debatterar. Och dessutom ömmar jag lite extra för honom eftersom han haft en riktigt kämpig historia på vägen fram till att han för några månader sedan äntligen blev far till sin lilla Milo. Hans sätt att sätta ord på saknaden efter sina änglabarn har fått mig att gråta många gånger.

Men folk har varit elaka mot Marcus, det blir väl så när man står på barrikader antar jag. De har skrivit elaka saker om honom på hans blogg, småbröderna Schulman har drivit med honom på sitt numera nedlagda, misslyckande projekt, 1000 apor och jag vet inte allt han menar att han fått utså. Inte kul såklart.

Marcus svarar med att lägga ner sin blogg, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Det börjar kännas lite som Thåströms avskedsturnéer en gång om året. Så långt är det väl okej.

Men nu börjar Marcus faktiskt bli lite tröttsam.

När han på Twitter mal på, drar alla över en kam och kallar oss "den stinkande bloggvärlden" och jämför bloggar (hans flickväns också antar jag) med magsjuka, tycker jag att han är ganska patetisk. Lite ynklig. Han får ta sig i kragen, skaka av sig de som hatar och se de som tycker om honom istället. Att påstå att nätet bara är hat blir utomordentligt fånigt. Här upplever jag faktiskt den raka motsatsen.

Häromdagen kom ett paket till Abbe. Det innehöll ett rör med Skittles, eller S-S-S som Abbe kallar dem eftersom det är massor av färgglada godisar med ett S på varje. Det var Freja med familj som hade skickat dem.

Vi känner inte varken Freja eller hennes föräldrar, inte mer än att jag läser deras blogg och de läser min (Freja har också hjärtfel och samma syndrom som Abbe). Jag antar att de sett när Abbe visar teckenalfabetet, och när han ska göra bokstaven S börjar prata om sina älskade S-S-S. Det räckte för att de skulle tänka på Abbe då de fick syn på Skittles när de åkte färjan till Danmark, och köpa med ett paket till honom.

Är inte det helt underbart?

Det är verkligen inte vad jag kallar för näthat. Tvärtom, kärlek. Abbe blev överlycklig och pratar varje dag om att han fått S-S-S från "Eya". Tusen miljoner tack till Freja och hennes mamma och pappa. Jag hoppas att vi får chansen att ses och tacka någon gång.



Andra bloggar om marcus birro, näthat, stänga ner bloggen, kärlek, freja bloom, skittles