09 juli 2009

Sista svaret ut.

Hur ska Ni fira midsommar?
Eftersom jag är så extremt seg med mina svar är det här lite överspelat. Men jag firade med att sitta i ett airkonditionerat rum i festivalpalatset i Cannes hela dagen och bedömde reklam. Min fru firade midsommar genom att gå upp fyra på morgonen för att flyga hem, bli försenad från Nice pga åska i München, missa anslutningen hem och komma hem vid sextiden istället för på förmiddagen. Och däremellan känna sig oerhört stressad över barnvakterna väntade hemma för att åka iväg på midsommarkalas.

Jag undrar på vilket sätt man märkte att Abbe ej kunde forma ljuden som han skulle, i vilken ålder ifrågasatte man det och varför?
Vi har egentligen vetat ända sedan han fick sin diagnos, bara några veckor gammal, att han sannolikt skulle ha problem med talet. Och det kom liksom aldrig några "ga-ga-ga" eller "da-da-da", utan bara "ma-ma-ma" när han började jollra. Men det är väl först i tvåårsåldern som man fick det bekräftat, när han skulle börja säga saker.

Hur kommer det sig att du valt att ha så mycket bilder, videoklipp etc på Abbe när du själv och resten av familjen nästan aldrig "syns" och du skriver inte heller era riktigt namn osv. Okej, jag vet ju att bloggen "handlar" om Abbe, men ändå- hur går tankarna kring att du har han på bilder och inte brorsan exempelvis?
Kolla svaret på sista frågan i det här inlägget.

Vad har de små söta killarna för intressen?
Intressen? Vad är det för något? Nej, ibland känns det som att dataspel och TV är det enda som storebror är intresserad av. Eller förresten, storebror är ganska intresserad av siffror och bokstäver faktiskt. Och Abbe gillar tåg. Men jag tror de fortfarande mest är intresserade av att leka med kompisar. Inga idrotter än i alla fall.

Har du någonsin funderat på att ge ut någon bok? Du skriver ju väldigt bra här på bloggen! :)
Tack. Kolla svaret på andra frågan i det här inlägget.

Vart bor ni?
I Lerum, två mil utanför Göteborg.

Sitter du i jurys för typ slogantävlingar? Läser man alla motiveringar tror du? Ibland kommer det ju in tusentals svar. Om du vet nåt i denna fråga utveckla det gärna.
Näe, det är inte den typen av jurys jag sitter i. Men jag skulle tro att man läser igenom alla svar man får. Det skulle i alla fall jag gjort, annars hade det känts konstigt.

Hur hanterar du (och din fru men alla är olika) den oro - för vad det än må vara, talet, hjärtat, inlärningsvårigheter, infektioner etc., catch22 bjuder ju på så mycket - som du garanterat bär på och som troligen bubblar upp flera gånger om dagen?
Pheuw, det var en knepig fråga. Jag tror jag och min fru hanterar det på många sätt väldigt lika, och på andra sätt väldigt olika.

Oron kommer och går, skulle jag säga. Hjärtat oroar inte så mycket i vardagen, men desto mer när det drar ihop sig till ingrepp. Jag skrev om just det i förrgår. Tal och inlärningsproblem är mer diffust, men på många sätt jobbigare. Vad ska hända? Kommer Abbe att bli mobbad, kommer han att hänga med? Som du säger så bubblar det upp dagligen under vissa perioder. Men jag försöker att låta bli att ta ut elände i förskott. Det är inte alltid lätt, men jag har gett mig fan på att göra det. Det är så mycket att tänka på i vardagen som det är, utan att grotta ner sig mer i massa skit som eventuellt kan uppstå i framtiden. Istället försöker jag uppskatta alla underbara upplevelser som Abbe och hans bror ger mig här och nu.

Lätt att säga. Svårare att leva efter.

5 kommentarer:

  1. Abbes pappa kommer du ihåg fjällvandringen som du och storebror gjorde ?

    Dum fråga eller hur ?

    Jag tror att han gillade den idrotten.

    Jag tror att det var ett minne för livet.

    SvaraRadera
  2. Hej Abbepappan!

    Nu har jag last hela bloggen, fran borjan till slut. Borjade med de 47 (?) inlaggen langst till hoger, men insag att det inte rackte. Jag ville veta mer om denna underbara lilla starka killen, sa jag borjade fran borjan. Med ett mycket starkt inlagg. Vips var jag fast! Sa i nagra dar har jag nu gratit och skrattat, angslats och hoppats, glatt mig och sa vidare. Allt om vartannat! Det ar en fantastisk blogg maste jag saga! Och du, Abbepappan, verkar sa bra och talmodig med Abbe. Visar och tecknar och forklarar. Sant behovs det mer av i foraldravarlden.

    Sara

    SvaraRadera
  3. Tack för ditt svar om talet. Man har ju en magkänsla gällande vår dottr samtidigt som man får besked åt vardera håll kring hennes tal. Som sagt vi får ta det som det kommer. Dock lycklig över att hon klarade hörseltestet (åttonde försöket...) annars hade det varit ännu mer problematik. Sist nmen inte minst. Jag beundrar hela din familj!

    SvaraRadera
  4. Angående din oro om mobbning när Abbe blir större... Jag tror (och hoppas) att barn är mer förstående idag jämfört med "förr". Nu är vi bättre på att informera våra barn om att det är okej att vara annorlunda, man har allt oftare resursbarn i vanliga barngrupper snarare än i särförskola/skola.. Sedan verkar Abbe vara en så tuff grabb att han klarar sig.

    Mina barn är "vanliga", men jag oroar mig för mobbningen varje dag likväl. Abbe har åtminstone ett handikapp att peka på, det är DÄRFÖR de är dumma, det är handikappets fel. Men mina "vanliga" barn då, vad ska de skylla på? De som borde smälta in i mängden?

    Nåväl. För att sammanfatta det hela; så tror jag att Abbe får ett fint och närapå alldeles normalt liv. Jag har bekanta med CP-skador, som ändå gift sig, fått barn och levt bra och rika liv.
    Det löser sig för honom med. :)

    SvaraRadera
  5. Owe: Ja det har du rätt i. Jag försöker få till en tur i år också, storebror vill och jag vill. Nu ska vi bara få tiden att gå ihop.

    Sara: Tusen tack. Jag ska inrätta någon slags guldmedalj till alla som läser från början. Jag är SÅÅÅ imponerad, smickrad och stolt.

    Anonym: Det är så svårt att veta det där. Vissa barn är ju bara senare än andra. Men ju längre tiden går kan man kanske dra säkrare slutsatser. Lycka till.

    Puff: Du har nog rätt.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.