Abbe, mamman och jag satt och småpratade i morse.
– Ya uill åå-a ill o-oorn, sa Abbe plötsligt.
– Vill du åka till doktorn, vännen?
– Yaa. Ya uill ne nuu.
– Vill du åka nu? Men den gång?
– Yaa. Å laanga min mun.
– Älsklingen min. Doktorn ska göra det, senare i höst. Men först ska vi ha lite sommarlov.
– Men ya uill ne nuu.
– Vad händer när doktorn har lagat din mun då? Hur blir det då?
– Nå an yaa myaa-a yi-ii myaa. [då kan jag prata riktigt bra]
Stackars lilla vän. Tänk att han är så medveten om sina tillkortakommanden. Så krass. Min älskade fyraåriga lilla kämpe. Nu är han trött på det här. Nu vill han att folk ska förstå vad han säger.
Jag kände klumpen svälla upp i halsen och såg mammans underläpp börja darra. Det där var bara för mycket en tisdagsmorgon på semestern. Jag lyfte upp Abbe i famnen och kramade om honom för att han skulle slippa se mammas och pappas reaktion.
Min hjälte.
Andra bloggar om talfel, operation, prata riktigt bra, hjälte, medveten
14 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)



38 kommentarer:
Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.