10 juli 2009

Smart ass.

Vi har ett akvarium. Jättefint när det är rengjort och i ordning. Dåligt samvete all tid däremellan. Under de senaste dagarnas semesterregn har jag ägnat ganska många timmar åt att rengöra, ta bort växter som tagit överhanden, plocka ur all inredning och sätta tillbaks den på ett nytt sätt. När det till slut började se riktigt fint ut krönte vi hela projektet med att åka och köpa några nya fiskar. Killarna fick välja sort efter konsultation med akvarieexperten.

Sedan satt vi väldigt länge och bara tittade på fiskarna som simmade runt i akvariet, storebror och jag. Fridfullt och spännande på samma gång. Att få sitta tillsammans med sin sexåring en lång stund och bara titta och småprata, helt utan TV eller dataspel, är en ynnest. Något att ta med sig i hjärtat och njuta av när det är stressigt. Vi började räkna fiskarna.

– Hur många glödbandstetra har vi? sa jag. En ... två ...
– Sex stycken.
– Oj! Vad snabbt du räknade, vännen.
– Ja. Jag gör det matematiskt.
– Hur då menar du?
– Kolla, där simmar tre, och där borta är tre stycken. Och tre plus tre är sex. Det går mycket fortare än att räkna en ... två ... tre ... fyra ... som du gör.

Andra bloggar om , , ,

12 kommentarer:

  1. hahahaha, vilken härlig unge... Det är ju så kul när man försöker vara pedagogisk och barnet idiotförklarar en.

    SvaraRadera
  2. Ha ha ha :)

    Tänk vilka underbara kommentarer man får från sina barn! Världsklass!

    Kram till hela Abbe-familjen så här på sommarlovet!

    Jes

    SvaraRadera
  3. Haha! Så roligt :D
    Jag blev också "idiotförklarad" - rättad av en 8-årig kille (som är halvspansk, halvsvensk men knappt pratar svenska) i hur jag skulle säga något rätt grammatiskt, när jag bara skulle vara tydlig och säga en sak på spanska så han skulle förstå.
    "Det heter faktiskt..." sa han på spanska :D

    SvaraRadera
  4. Hahaha! Jag hade nog räknat som du också... Men så är jag ju inte så matematisk...

    SvaraRadera
  5. Det jag saknar är bilder till såna här inlägg, det skulle liksom vara det där sista lilla för att inlägget skulle bli helt fulländat om man fick se det färgstarka akvariet också. :)

    SvaraRadera
  6. Underbart med dessa små matematiska samtal...de inträffar oftare än man kan tro har jag själv märkt med åren/barnen. Lade själv in ett inlägg precis på min blogg om min treåring som fick spatt i hallen på väg mot simbassängen...

    SvaraRadera
  7. Abbes gudmor11 juli 2009 20:14

    Strålande logik. Smart kille hälsar Abbes gudfar (som även är mattelärare på högskolan).

    SvaraRadera
  8. Så underbart härlig kommentar! Medveten om sitt tänkande. Glad att du tar med dessa tankar som påvisar storheten i de små liven! Kul för en malärare att höra Storebrors sätt att se på det.

    SvaraRadera
  9. Den här läraren är också imponerad - som så många gånger förr!

    SvaraRadera
  10. han har ju rätt... att vuxna alltid ska ta den långa vägen... =) ny läsare, härlig blogg! och HEJA HEJA ABBE och STOREBROR!

    SvaraRadera
  11. hahahaha, jag vrider mig av skratt. vilken sjukt rolig unge ni har.

    SvaraRadera
  12. lol
    sötast i världen.
    Jag hejar på storebror.
    och på abbe.
    Du har nog världens finaste söner
    (förtom min kusin, för jag måste ju vara partisk)

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.