Bra jobbat, herr Pappa.

21:37

Suck. Det är så svårt ibland. Abbes brorsa skulle inte sova igår kväll, det hade han gett sig fan på. Han höll på och krånglade och bråkade tills jag blev riktigt förbannad på honom och gjorde en hjärndöd grej.

Efter att vi kört hela den vanliga proceduren vid läggdags trodde jag läget var under kontroll. Stoppa om, sjunga Abbe till sömns, stå en liten stund bredvid brorsans säng och så småningom smyga ut. Jag satte mig och skrev utanför pojkarnas rum och skulle titta in då och då. Som vi alltid gör.

Men icke.

Storebror hade tusen argument för att inte sova. När klockan var nästan två timmar över läggdags och han gjort allt han kunde för att hålla sig vaken, legat och gapat och sjungit högt inne i killarnas rum, tills han nästan väckt Abbe, tröttnade jag. Jag drog ut honom ur rummet och ställde honom mitt på köksgolvet med alla lampor tända och sa: "Här ska du stå. Hela natten! Du får absolut inte sova, inte sätta dig, eller lägga dig ner. Du ska bannemig vara vaken hela natten om det nu är det du vill, så får du se hur trött du är i morgon."

Väldigt moget, Abbepappan.

Där stod han. Först småfnissande lite. Så småningom insåg han att jag kokade och han började känna sig lite dum. När han behövde gå på toa och kom tillbaka frågade jag om det inte var bättre att lägga sig i sängen och sova trots allt, han nickade och kröp upp i sängen.

Det tog inte många sekunder förrän han kom lufsande och sa förlåt. Jag sa att jag också varit dum, vi kramades och blev kompisar igen.

Så jävla onödigt alltihop, va?

Andra bloggar om: , , , , ,

28 kommentarer

  1. Och jag har gjort a l l t det där. Precis så där har jag gjort. Även med barn som vaknat fem på morgonen och vägrat somna om - "Men då går vi upp och STÅR HÄR och är VAKNA då" (plus valfri svordom).

    Kanske inte så kul. Men hög igenkänning. Bara så att du vet. :-)

    SvaraRadera
  2. Tycker att det var jättebra, och fint att ni båda blev vänner sen. Fint!

    SvaraRadera
  3. Vad skönt att läsa att någon så klok som du kan göra något sånt...skönt att man inte är ensam om att bli knasig vid en utdragen läggning ;)

    SvaraRadera
  4. Jo, ibland bara tappar vi det, vi vuxna. Och gör både dumma och onödiga grejer. Men jag tror inte att det gör så mycket. Huvudsaken är att man älskar sina barn och att barnen vet att man gör det, även om man blir lite knäpp ibland :P

    Du är iallafall långt ifrån ensam om att göra som du gjorde =)

    SvaraRadera
  5. Inte så bra att vara mänsklig eller vad menar du??? Det är sån't som händer. Inte hela världen, ni är ju vänner nu!

    SvaraRadera
  6. Alla kan tappa tålamodet =). Tyckte det var ett bra sätt och ni sa ju båda förlåt och kunde sen somna gott =). Fin blogg du har. Min syster tipsade mig för nån månad sedan och sedan dess är jag fast.
    //Jennie

    SvaraRadera
  7. Ja, jag tycker också att du gjorde rätt.
    Och dessutom är dina barn omgivna av kärlek och värme och då kan de hantera att mor och far inte alltid är så himla rationella och fiffiga.
    Och så behöver man inte klanka på sig själv så himla mycket, man gör så gott man kan och ibland räcker det kanske inte hela vägen men har man lyckats ge sina barn en grundtrygghet så fixar de knasiga föräldrar också.

    Lev väl

    SvaraRadera
  8. tyckte det var bra gjort, och bra att du inte var så långsint att du lät honom gå tillbaka till köket och stå där hela natten ;)

    Nu vet han till senare om han vägrar sova att han kan få stå vaken där.

    Väldigt bra blogg måste jag söga, jag har nog läst här i ett halvår nu och jag tycker detta är den bästa b´loggen av alla jag läser.

    Ha det så bra /Madde

    SvaraRadera
  9. Men, det blev ju trots allt bra ändå. Det kanske var det inte den bästa metoden att tillämpa, men den funkade och slutade med kramar!

    SvaraRadera
  10. Det är som sagt bara mänskligt att tappa tålamodet när det så grundligt och proffsigt sätts på prov hela dagarna av de där små som har gränstestning som yrke...

    SvaraRadera
  11. Onödigt men mänskligt.

    SvaraRadera
  12. Själv blir jag Hulk alldeles för ofta!

    SvaraRadera
  13. Du är människa det är även
    dina söner ibland gör vi saker som underligt nog gör att vi kommer närmare varandra.

    Det kanske låter konstigt men jag tror att du förstår vad jag menar.

    En stor kram till Er båda.

    SvaraRadera
  14. Jag kan inte låta bli att skratta. Det låter som något jag (med mitt temperament) skulle kunna göra... :-D

    Men det funkade ju i alla fall. ;-)

    SvaraRadera
  15. Undrar om det finns någon som inte hamnat i liknande situationer nå'n gång??? Det är nog bara något som vi ska igenom, och efteråt blir det ju alltid bra, elelr hur?

    Hade själv samma funderingar för en tid sedan: http://anneliskriver.blogspot.com/2008/11/tjat.html

    SvaraRadera
  16. Härligt att läsa att det inte bara är jag som kan göra saker i ren ilska så jag efteråt får säga förlåt till mina tjejer.

    SvaraRadera
  17. det dar var inte dumt enligt min mening, det funka ju och ni blev vanner!Ibland far man vara drastisk for att det ska funka. Jag tycker du verkara vara en toppen pappa!

    SvaraRadera
  18. Vadå onödigt? Hade du inte provat allt annat kanske? Äh jag tycker det var bra, och uppfinningsrikt, extra bra blev det ju när ni blev sams sen. Jag tror helt enkelt inte att lock och pock hjälper JÄMT. När orden tar slut måste man faktiskt få visa att man menar allvar med det man säger! (inom kontrollerade former, offcourse ;) Äh bra gjort, som vanligt. Hög igenkänning också!

    SvaraRadera
  19. Onödigt må hända, men man är inte mer än människa...

    SvaraRadera
  20. Men det funkade, eller hur?! =)

    Det är så skönt att läsa din blogg. Din ärlighet. Att du vågar berätta om allt, inte bara alla vackra stunder utan också dem då du tappar tålamodet. Kärleken lyser igenom även i dessa inlägg.

    Ta hand om er, abbepappa!

    SvaraRadera
  21. Mmmm. Idiotiskt och omoget och mycket mycket mänskligt.

    Och faktiskt, för att vara idiotiskt och omoget så... var det itne mycket att skryta med. Betydligt värre galenskaper har inträffat utan att någon av de inblandade lidit bestående men...

    :)

    SvaraRadera
  22. Vi har alla varit där, den som påstår något annat ljuger :)
    Själv sa jag sist till min 7 åring att "ja då får du väl vara uppe då, ENSAM, hela natten för nu går jag och lägger mig i alla fall".
    Säkerligen har våra föräldrar gjort samma sak men det är inget jag minns idag!

    SvaraRadera
  23. Är imponerad över att du stod ut i två timmar!

    SvaraRadera
  24. Inte alls onödigt. Det var ju nödvändigt för att han skulle inse att hans beteende var ohållbart. Det var också nödvändigt för att han skulle se att pappa inte tar hur mycket trams och tjafs som helst.

    Om jag skall vara ärlig så tycker jag ibland att man jamsar för mycket med sina barn. Ett tag OK - men inte hur mycket som helst. Det här var ett gyllene exempel på hur man visar när gränsen är nådd. Du slog honom inte eller gjorde något annat riktigt dumt. Du bara åskådliggjorde gränsen på ett mycket tydligt sätt. OK, du behöver inte sova. Varsågod, så här känns det.

    SvaraRadera
  25. jag förstår att det inte alls kändes bra, men jag kan samtidigt inte låta bli att tänka på vilken fantastisk kille storebror är. det är ju inte alla barn/pappor som skulle bli sams sådär bara. fint.

    SvaraRadera
  26. inte alltid lätt att göra det rätta sakerna när tålamodet tryter. Du är en underbar pappa det tvilvar nog ingen här på på..alla tappar vi "facet" i bland. kram

    SvaraRadera
  27. Ja, det var väldigt dumt, alltihopa. Även storebrors beteende, icke att förglömma. Jag har alltid undrat vad de där små rackarna tror att de åstadkommer när de provocerar en vuxen tills man är nära att mörda dem, åtminstone verbalt. Om det är så att de tror att de ska få vara uppe och spela dataspel och titta på film hela natten, eller att mamma är trevligare när hon är asförbannad, eller om de bara vill se hur det går.
    Att ni bad om ursäkt båda två tycker jag var bra och klokt och självklart och fantastiskt.

    SvaraRadera
  28. Helt rätt gjort av dig, du verkar vara en sjukt stark person, kämpa på:)

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.