Majskorv?

21:35

Klart man inte ska härma sin son som har talfel. Det är dumt, elakt och dessutom lär han ju sig inte hur orden ska låta om jag säger likadant som honom. Men häromdagen kunde jag inte låta bli, det passade liksom så bra nu, i Abbes bajsuniversum.

– Ahhp-a, nu e en maaihhs. [Pappa, du e en bajs]
– Va?! Är jag en majs?
– Näe, ya aa maaihhs! [näe, jag sa bajs] sa Abbe och skrattade.
– Ja. Majs.
– Men ahhp-a! Nu äyer maaihhs, men ya äyer maaihhs!

Jag log mot honom. Och jag såg på hans pliriga små ögon att Abbe visste att jag förstod vad han menade.

Andra bloggar om , , ,

7 kommentarer

  1. Puh... Jag har nu läst allt. Hittade den här bloggen för tre dagar sedan... jag har gråtit floder, skrattat mig tårögd och häpnats över dig och de dina! Tack! Tack för att du delar med dig! Jag kommer att tänka på ett engelskt talesätt: "Each moment is a gift - that´s why it´s called The Present". Du vekar verkligen värdesätta både de stora och de små detaljerna i livet!

    Tack igen. På återseende!

    SvaraRadera
  2. Oh, ljuvliga unge o underbara pappa!!

    Man kan inte annat än skratta :D

    SvaraRadera
  3. Härligt.
    Man kan behöva vara en majs ibland.
    Har liknande språk-buseri med min son.
    Han brukar säga nåt (som jag egentligen fattar) och sen låtsas jag bli väldigt arg och låtsas höra fel.

    Heja Abbe!

    SvaraRadera
  4. (skrev denna kommentar när jag läste RSS-versionen, utan dina "översättningar" till vanlig svenska)
    Hahaha, i skrift är det ju gallimatias, men i tal blir det vettigt. Hoppas du förstår vad du gör med svenska folket. Tänk så många som sitter idag och imorn, precis som jag, och läsa din blogg, och tyst viska "nu e en maihhss" för att förstå vad du och Abbe pratat om.

    SvaraRadera
  5. Min dotter sa just majskorv åt majskolven när hon var liten... tyckte alltid det var så sött.

    SvaraRadera
  6. Älskar verkligen din blogg, har följt den ett bra tag nu, säkert ett år... sjukt vad tiden går. Det jag skulle säga är bara att jag tror att det är bättre att kunna skämta om ens skavanker och ta det lite med en klackspark än att hålla tyst och låtsas som ingenting. Hade en kompis när jag var liten som jag tror hade något liknande talfel, iallafall lät det likadant som när Abbe pratar (enligt din blogg då). Det var verkligen ingenting vi hakade upp oss på, tvärtom: Tack vare sitt talfel kunde han härma den där fågeln i Kalle Anka nästintill identiskt, gissa om han blev dyrkad för det på dagis!!!

    SvaraRadera
  7. Jag var på en middag för runt 10 år sedan, hemma hos en kompis med hennes föräldrar som jag träffade för första gången. Tänkte bryta isen genom att kommentera maten. Jag sade:
    - Vet ni att minimajs även kallas för babybajs?
    Man kan lugnt säga att jag lyckades bryta isen, för föräldrarna hade tack och lov humor...

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.