11 november 2007

Fars dag.



I morse väcktes jag av storebror som kom in och viskade att jag inte fick gå ner i nedervåningen för där höll de på att slå in paket till mig. Det blev en alldeles för stor hemlis för honom att hålla på i en kvart till.

Jag hörde Abbe ropa "A-ahf a-iit" (pappas paket) där nerifrån, och jag blundade och bara mös. Kanske inte är så dumt med det här handlarjippot i alla fall.

Killarna kom efter ett tag upp och stormade in sjungandes "ja, må han leva", med mamma i följe. Abbe sträckte fram ett paket och deklarerade att det innehöll "unnis", dvs godis, vilket det mycket riktigt gjorde. Guinness rekordbok låg i det andra paketet. En bok jag aldrig själv kommit på tanken att köpa, men efter att ha bläddrat lite i den tillsammans med storebror insåg jag att det faktiskt var rätt underhållande. Kan föreställa mig många mysiga stunder med rekordboken och en fascinerad (snart)femåring i knät. Har en känsla av att han hade lite egna intressen i presenten.

Och så fick jag teckningen. Den på bilden ovan. Den föreställer mig och har en liten personlighetsbeskrivning längst upp i hörnet. Halvsmickrande, men ändå. Och jag vet inte. Det är möjligt att man kommer att bli oerhört trött på allt de släpar hem från dagis och skolan så småningom. Men än så länge blir jag rörd till tårar.

Teckningen var den bästa fars dagspresenten, by far. Nej, förresten.
Den bästa var så klart, ja du förstår vad.

Andra bloggar om: , , , , ,

7 kommentarer:

  1. Å va roligt att ni fick hem Abbe "på riktigt" lagom till Fars dag! *ler*

    Min man fick en jättefin slips som sonen (vårt hjärtbarn) gjort på dagis av styv kartong med en mängd fastlimmade paljetter och ett fastsatt plastband att hänga om halsen. Även min man blev tårögd av den fina gåvan.

    Jag tror att vi är mer ödmjuka inombords efter allt vi gått igenom med våra hjärtbarn. Varje högtidsdag blir en milstolpe, vare sig det är ens egen högtidsdag eller barnens...

    Hoppas Abbe fortsätter må bra nu! Things can only get better!
    /Cina, Andreas mamma

    SvaraRadera
  2. Vilken otroligt fin teckning! Tänk att du kunde bli så fin ;-).

    SvaraRadera
  3. Vilken tjusig målning! Barns ärlighet är ju underbar :)!
    Anna, Mathildas mamma

    SvaraRadera
  4. Jag säger bara: Heja Abbe!
    Den här lille kämpen kommer klara detta galant! Utan tvekan.

    SvaraRadera
  5. Jättefin målning! Han brås på far sin.
    Lappen fick mig att skratta högt. Haha!

    SvaraRadera
  6. Cina: Ååh en paljettslipps i kartong. Förstår att han blev glad. Det ligger nog en del i det du säger om hjärtebarnsföräldrar.

    Ja Ulrika, han kan trolla med penseln.

    Ja du, Anna. De säger som det är.

    Jag tror som du, Caroline.

    Tar det som en komplmang, Lousie. Och visst är lappen hysterisk.

    SvaraRadera
  7. Sitter med tårar i ögonen & läser om fantastiska lilla kämpen Abbe och hans lika fantastiska familj!

    Första gången jag läser din blogg & hit kommer jag igen...

    Heja heja Abbe!

    Kramar Jes

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.