03 november 2007

Att laga ett hjärta.

Jag tänkte försöka förklara vad kirurgerna har gjort för något med Abbes hjärta. Men för att det ska gå måste du först veta vad som var fel från födseln.

Jag rekommenderar därför att du börjar med att läsa det här och kanske även det här gamla inlägget innan du fortsätter. Där har jag beskrivit Abbes hjärtfel och den akuta men "tillfälliga" korrigering han fick då han föddes och har haft fram tills nu.

Får se nu om jag kan göra det här begripligt, så som jag förstod det då kirurgen förklarade för oss. Okej. Eftersom lungpulsådern är blockerad måste man åstadkomma en ersättning för den. En koppling mellan höger kammare och lungartärerna så att hjärtat kan pumpa syre till lungorna behövs. Det görs med hjälp av en så kallad homograft – dvs ett mänskligt kärl med klaffar, donerat från någon.

När man tagit upp ett hål i högerkammares yttervägg där det nya kärlet ska kopplas på kommer man också åt insidan av hjärtat. På så vis kan man sätta igen hålet som finns i skiljeväggen mellan kamrarna. Det görs genom att sy dit en GoreTex-lapp.

Då hålet mellan kamrarna är igensatt och homograften är ansluten från höger kammare och upp till lungartärerna, tar man bort shunten som suttit mellan kropps- och lungpulsådern. Den behövs inte längre. Nu har man åstadkommit ett hjärta med, om inte normalt utseende, så åtminstone normal funktion, rent tekniskt.

För att komma åt att göra det här finliret med ett litet barnhjärta går man in rakt framifrån genom att såga isär bröstbenet. När ingreppet är klart syr man ihop det igen med en tråd gjord av stärkelse. Ja, det låter skumt, men skelettet är så mjukt på små barn att det går att sy i det. Tricket är att dra åt jättehårt och man lägger stygn korsvis för att det ska bli stabilt och läka ihop säkert. Så småningom löses stärkelsetråden upp och försvinner.

Jag är så otroligt tacksam för att barnhjärtkirurgin är så avancerad som den är idag. Och för att det finns hjärtkärl att få tag på. Jag skulle därför gärna vilja passa på att slå ett slag för donationsregistret. Anmäl dig dit, om du inte har några särskilda skäl att inte göra det förstås.

Jag fattar om detta inlägg är en aning obegripligt. Själv har jag ju haft tid att fundera mycket över hur ett hjärta fungerar i allmänhet, och Abbes i synnerhet.
Det har förmodligen inte du.


Fin gammal poster jag hittade i ultraljudsrummet.

Andra bloggar om: , , , ,

5 kommentarer:

  1. Visst är det underligt att man helt plöstligt vet vad alla hjärtfel står för och vad alla saker heter med ett finare namn? :)
    Innan man blev förälder till en liten hjärtis hade man ingen aning.....

    Tycker du beskriver jättebra!
    Heja Abbe

    SvaraRadera
  2. Men vem lagar era hjärtan då...? Dom som ständigt slits mellan hopp och förtvivlan...

    Bra och härlig läsning rakt igenom. Jo nu vet jag mer om hjärtan... Och jag tog mig tid...

    SvaraRadera
  3. Javisst Monika. Plötligt låter man som värsta anatomilektionen när någon frågar. Och tack.

    Hej Lasse. Tack för att du frågar, vi får försöka laga varandras, min fru och jag. Hoppas det räcker.

    SvaraRadera
  4. Jepp, jag anmälde mig direkt.

    Du skriver fint och det är en gripande historia.

    SvaraRadera
  5. 2 år senare fick detta inlägg mig att anmäla mig som organdonator.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.