Nattamat.

23:54



Om en liten stund ska jag tanka. Jag ska fylla på med något ovärderligt, något som fyller alla mina sinnen till brädden. Ett livselixir. Jag gör det varje kväll, men kan ändå inte få nog av det.

Rummet är alldeles mörkt. Hade det inte varit för den evigt lysande nattlampan med Nalle Puh och hans vänner skulle det varit kolsvart.

Det är matdax för Abbe. Hur vrickat det än låter så får han fortfarande en flaska, mer eller mindre i sömnen varje natt. Det behövs eftersom det för det mesta är väldigt svårt att få i honom det han behöver under dagen.

I överslafen sover storebror sött. Täcket är som vanligt avsparkat och den lilla kroppen ligger ihopkurad i ena änden av sängen. Jag står länge på pallen, med sängen i brösthöjd, och lyssnar på suset från hans andning. Det pyser liksom lite fint när andedräkten tar vägen genom hans femåringsnäsa. Min hand stryker undan det kritblonda håret, jag pussar honom i pannan och dröjer kvar en stund med mitt ansikte tätt emot hans. Bara för att känna doften en liten stund till. Lägger på honom täcket, även om jag vet att det är meningslöst. Han sparkar snart av sig det igen.

Sätter mig på sängkanten nere hos Abbe och beundrar det lilla livet som ligger där så fylld av ro. En napp i munnen och en i varje hand. Så vill han ha det. Minst. Och än så länge får han det. Undrar när vi ska ha hjärta att ta den lyxen ifrån honom?

Oftast räcker det att ta nappen ur munnen på honom för att han ska veta vad som är på gång. Ibland viskar jag att det är vällingdags. Han kan det här nu. Är lika van som jag vid sin nattamat. De små händerna famlar i mörkret efter något. Var är den? När han till slut får tag i vällingflaskan för han den nästan desperat till munnen. Ögonen hela tiden slutna och Abbe kvar någonstans i drömmarnas värld. Så fort dinappen letat sig in mellan hans nuförtiden smultronröda läppar, infinner sig total harmoni. Nu är det bara han och vällingflaskan en liten stund framöver.

Jag passar på att pussa på honom, lukta på honom och stryka baksidan av mitt finger över hans kind. Han bryr sig inte om något annat än sin välling. Jag tar hans lilla fot, med de spretiga små tårna, konstaterar än en gång hur mjuk och go den är och sluter handen kring den. Jag gosar med honom. Snusar på honom. Till och med byter hans blöja om den känns tung, för att han ska slippa vakna i en pöl. Men Abbe bryr sig inte. Han lyfter lydigt på rumpan när den nya blöjan ska på, hela tiden med nappflaskan i munnen och ögonen slutna.

När flaskan är tom vänder han sig på sidan med en suck, jag stoppar om honom och viskar i hans öra att han är världens finaste. Sen smyger jag ut. Och nu kan jag sova hur gott som helst. Nu är jag fulltankad.

Jag älskar den här stunden. Och jag älskar de här barnen.

Andra bloggar om: , , ,

38 kommentarer

  1. Du skriver så fint att jag får tårar i ögonen, och gråter en skvätt såhär mitt i natten..

    Tack igen för en helt underbar blogg!

    SvaraRadera
  2. Åh. Tårar i ögonen och en ännu starkare längtan efter barn. Tack!

    SvaraRadera
  3. Ah, du ar en san himla fin och bra pappa. Lyllo Abbe och Storebror!

    SvaraRadera
  4. Åh, så fint skrivet, jag gråter när jag läser. Det är få förundrat att kunna plita ner sina känslor så tydligt och väl. Grattis till dig – och till livet och barnen.

    SvaraRadera
  5. Visst är det härligt att vara förälder?!
    /Erika

    SvaraRadera
  6. Vilken kärleksförklaring! Underbart att läsa.

    SvaraRadera
  7. Väldigt fint! Påtal om mat, ska iväg på en liten weekend till Köpenhamn, och eftersom jag läst din blogg från starten så har jag bokat bord på Cofoco :) Hoppas jag och min sambo blir lika nöjda som ni blev! Ha en trevlig helg!

    SvaraRadera
  8. Väldigt fint skrivet! Ha en bra helg!

    SvaraRadera
  9. finner inga ord... underbart skrivet..

    SvaraRadera
  10. Tänk att någon älskar sina barn lika högt som jag.

    Mycket vackert skrivet och det där med att känna deras doft i näsan är en drog som sitter i till de blir för stora för att tillåta en att snusa i hårbotten.

    Barn är det bästa som finns och jag kan inte se mitt liv utan dem och vill inte vara utan dem heller.

    //Enastående mamma

    SvaraRadera
  11. Underbart! Jag sprang direkt ut och snusade på mina flickor :)

    SvaraRadera
  12. Ja som tidgare har nämt, du skriver otroligt bra!!!! Låter så fantastiskt mysigt. Jag ska kramar om min tös nu.

    SvaraRadera
  13. Jisses...sitter här med tårar som rinner! Det har var nog det vackraste inlägg jag någonsin läst på en blogg, och jag har läst MÅNGA!!!!!!!!!!!!!

    Kram

    SvaraRadera
  14. du skriver så man blir otroligt rörd ! va underbara ni är !

    SvaraRadera
  15. Åh, vad underbart mysigt det låter!
    Ha en mysig fredagkväll!

    SvaraRadera
  16. Jag instämmer i kören: Du skriver så vackert att tårarna kryper fram. Vilken förmåga du har att sätta ord på dina tankar! Ha en härlig fredagkväll.

    SvaraRadera
  17. Vilken underbart vacker beskrivning!! Det är ju så att man blir tårögd. Har aldrig riktigt känt suget efter egna barn men det gör jag nu efter att ha läst detta.

    SvaraRadera
  18. Du kan verkligen skriva så att ögonen tåras..

    SvaraRadera
  19. Heja Abbes pappa!! En författarkarriär när reklambranschen inte duger längre, kanske? Eller bara en pappakarriär..!

    SvaraRadera
  20. Låter helt underbart.
    Längtar än mer efter barn.

    SvaraRadera
  21. Ja, jag säger precis som alla andra. Din blogg är alltid bra och vartenda inlägg är värt att läsa, men det här var verkligen fantastiskt.

    SvaraRadera
  22. Vad fantastisk du är på att sätta ord på hur mycket man kan älska sina barn. Tycker som du att den där stunden när man ser på sina sovande barn, klappar dem på kinden och pussar dem på pannan tillhör dagens höjdpunkt.

    Fäller en tår när jag läser dina känslosamma ord!

    /Anna

    SvaraRadera
  23. Oj vad mycket kärlek du skrev nu.
    Tårarna rinner ner och jag vet exakt hur det känns att ge barn något att äta i sömnen.
    Gjorde så i tre år med Linnéa och samtidigt snusa på båda tjejerna när de sov.
    Men att få ner känslan på papper har jag aldrig fått och därför underbart att få läsa det av någon som har denna gåva.

    TACK!

    SvaraRadera
  24. Det var bland det finaste och mest kärleksfulla jag läst! Och jag förstår precis.

    SvaraRadera
  25. Tack snälla alla för allt fint ni skriver. Det är en väldans massa kärlek det med. Jag blir alldeles varm inombords och stolt.

    SvaraRadera
  26. Så fint skrivet.
    Att beskriva känslan av att vara förälder är svårt, men du har verkligen lyckats med det i ditt inlägg.

    Underbara, underbara ungar.

    SvaraRadera
  27. Det var det finaste jag läst! Det är en underbar stund på dygnet när man bara kan snusa på dem när de ligger och sover . Så fridfullt.

    Du skriver alltid så fint om dina fina pojkar och jag kan ofta känna igen mitt eget liv med en 5årig storebror och en hjärtopererad lillebror med kromosomavvikelse (Noonan).

    Tack för en underbar blogg!!

    Sofia

    SvaraRadera
  28. Så väl fångat och inlägg som nästan känns omöjligt att inte svara på. Dina ord sätter spår hos alla som någon gång själv snusat på ett sovande barn eller hos de som längtar efter att göra det.

    Tack Abbes pappa.

    SvaraRadera
  29. Vilket fint inlägg!
    Första gången jag är inne på bloggen men kommer hit igen- ofta det lovar jag.
    vilken fin pappa och vilken fin familj!

    SvaraRadera
  30. Detta är ditt finaste inlägg på länge. Det karakteriseras av kärlek, värme och omsorg.

    SvaraRadera
  31. Jaha, här har du en till med tårar i ögonen! Ärligt talat så vet jag ingen som skriver så bra som du. Jag har suttit i två timmar och läst i bloggen. Jag är rörd. Heja Abbe! :)

    SvaraRadera
  32. Det är såna där texter som får mig att verkligen längta till den dagen jag får barn. TACK!

    SvaraRadera
  33. Det här inlägget återkommer jag då och då till. Läser en gång till. Om och om igen. Det är så... varmt och innerligt. Kärlek.

    SvaraRadera
  34. Än en gång, du skriver så fin tom allt. Finaste bloggen jag läst. Helt ärligt.

    SvaraRadera
  35. Underbart skrivet.
    Du är fantastisk!

    SvaraRadera
  36. Vet du, det är när jag läser sånt här som jag känner att - trots alla tidningsrubriker om människor som gör ont, saker som går åt helvete, liv som förstörs och tårar som måste gråtas - det är egentligen inte konstigt att det går framåt för mänskligheten. Det är sånt här som gör att vi får fortsätta vara människor och leva här, trots allt. Tack för ljuset du sprider över både tid och rum!

    SvaraRadera
  37. du måste vara världens bästa pappa.

    SvaraRadera
  38. Underbar kärleksförklaring! Jag tar själv fortfarande upp min son (född oktober 2005) för en nattkissning innan jag lägger mig varje kväll. Kärleken som beskrivs i inlägget är sätter bra ord på vad jag känner för honom när jag tar upp och bär honom tryckt mot bröstet in till toaletten medan jag insuper hans doft och värme.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.