23 maj 2008

Abbeliteringen.

Det är en smått märklig känsla varje gång man är på habiliteringen med Abbe. Som att besiktiga bilen ungefär, fast utan den där lite hotfulla stämningen som man lätt känner på Svensk Bilprovning.

Abbe leker, klättrar, pratar, skojar och busar precis som han brukar. Rummet är fullt av grejer. Där finns ett leksakskök där Abbe huserar, en rutschkana att åka i tillsammans med allt från nallar och dockor, till en stor plasttorsk – eller som igår – en hel bondgård i tyg. Han springer ut och in i ett litet lekhus, målar på en griffeltavla bara för att sudda ut det en sekund senare. Det enda som skiljer det här rummet från vilket lekrum på dagis eller IKEA som helst, är att här är han hela tiden är iaktagen och granskad. Besiktigad.

En sjukgymnast tittar konstant på hur han rör sig, hur fötterna arbetar, hur balansen är och hur stark han är i kroppen. Hon uppmuntrar till olika lekar där hon kan studera det hon behöver för att göra en bedömning.

Logopeden är också där. Hon lyssnar. Hur har språket utvecklats? Kan han fler ord? Vilka ljud fungerar och vilka funkar inte? Hon leker och pratar med Abbe, han serverar pizza och fika från det lilla köket medan hon lyssnar och analyserar. Det konverserar med ord och med tecken och logopeden drar slutsatser om hur mycket som hänt sedan sist vi var där.

Abbe får bra betyg. Han är duktig och har utvecklats massor säger de. Sjukgymnasten undrar om vi hört något från ortopedteknikerna som ska bygga skor eller inlägg åt Abbe. Det har vi inte och hon lovar att kolla upp det.

Skönt. Det blev inte körförbud i alla fall.

Andra bloggar om , , , , ,

6 kommentarer:

  1. hej där!
    ville bara berätta att jag känner igen känslan om "besiktning på hab" så väldigt väl. samtidigt som jag är så glad och tacksam över att de finns så går jag ofta därifrån överöst med röster om hur annorlunda mitt barn är. de menar gott men ibland blir det så fel. dock roligt att höra att abbekillen får gasa vidare!!
    ha en skön helg!

    SvaraRadera
  2. Jag skulle mer än gärna åka med sonen till habiliteringen för besiktning. Men tro det eller ej...det finns ingen habilitering där vi bor.

    Närmaste barnhab finns i Helsingfors. Det har sina nackdelar att bo mitt i Östersjön när man har ett barn med olika funktionsnedsättningar.

    SvaraRadera
  3. Hejsan!

    Jag har nu läst igenom hela din blogg om jättefina Abbe-killen. Hur jag hitatde hit minns jag inte, men inte 17 gick det att sluta läsa! 1½ timme av min fredagskväll*s*. Skratt och tårar och igenkänning om vartannat. Har en son som blir tre om några veckor, känner igen mycket om hur små tre-åringar är! Precis som Abbe har min David en härlig humor. Du skriver så kärleksfullt. Den kärleken bara en förälder kan förstå. Din blogg kommer jag definitivt lägga till mina favoriter.

    Men en varm känsla i hjärtat ska jag nu gå och snusa på min godbit! TACK. På återseende :).

    /Andrea

    SvaraRadera
  4. Älskar rubriken, & ja det är alltid lika läskigt när man ska till hab för "besiktning" ;)

    SvaraRadera
  5. Ibland kan man känna sig besiktigad som förälder också.
    Ha en skön helg i solen!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.