13 augusti 2008

Kärt återseende.

Innan storebror började på Montessori gick han på ett annat dagis. Han trivdes, vi trivdes och allt var frid och fröjd. Men så kom Abbe och vi bestämde oss för att flytta storebror. Ungefär samtidigt slutade den "fröken" vi tyckte allra bäst om på det gamla dagiset. Vi kallar henne K för enkelhetens skull.

Sedan var det ganska snurrigt innan Abbe också fick en plats på Montessori, men det är egentligen en annan historia. Nu är det hur bra som helst. Trots att Abbes favoritfröken tyvärr slutade för inte så länge sedan. (Det var ett våldsamt tillbakalänkande här.)

Nu till saken. I måndags morse lämnade jag killarna för sin första dagisdag efter sommarlovet. Och det var såklart jättekul att se alla.
– Hej, det var länge sedan, sa K, och gav mig en kram.
Eeh...ja det var det, tänkte jag och hjärnan jobbade för högtryck. Något stämmer inte.
– Känner du inte igen mig? frågade hon, eftersom jag antagligen såg helt konstig ut i blicken.
– Jo det är klart, sa jag. För det gjorde jag ju. Men jag fick ändå inte riktigt ihop allt.
– Jag har börjat här nu, sa hon.
Vadå börjat, tänkte jag, du har väl bara haft semester?

Men så. Plötsligt ramlade tioöringen ner. Hon har ju börjat jobba här nu, på killarnas nya dagis.

Ibland alltså. Ibland är det ändå rättvist.

Andra bloggar om , , , , ,

7 kommentarer:

  1. Åh, vilken lycka!

    Råkade nästan ut för samma sak. Sonens goa dagisfröken gick i pension innan sommaren. SÅ trist tyckte vi.
    Men som ersättare för henne kom en annan dagis fröken som både äldsta dottern har haft som dagmamma och yngsta dottern har haft som dagisfröken förrut och som vi alla tycker fasligt bra om! Så nu när hon började efter semestern var det härligt att få hälsa henne välkommen!

    Sådant är riktigt, riktigt mysigt!

    SvaraRadera
  2. Tänk vad många som blev glada av detta kära återseende. :-)

    SvaraRadera
  3. Åh, så härligt! Jag förstår känslan precis. Vilken grej.

    SvaraRadera
  4. Åh vad roligt..... Så skönt för er...:)

    SvaraRadera
  5. Vilken tur ni har! Det känns säkert lättare att lämna när man vet att barnen är i trygga händer.

    SvaraRadera
  6. Vad härligt .. Ibland har man svårt att placera någon som inte är där man är van att se personen ..

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.