10 augusti 2008

Natti-natti-matte.

Storebror är fem år sex månader och två veckor gammal. Det blir tvåtusentjugofem dagar. Om man räknar bort det första året, då han sov mest hela tiden och inte kunde prata, blir det sextonhundrasextio dagar kvar.

Inte en enda av de dagarna har storebror sagt "jag är trött, jag går och lägger mig nu", och sedan somnat självmant. Nix. Noll. Du förstår att "trött" är ett farligt ord. Säg aldrig till storebror att han är trött. Farligt.

Jag eller mamman har tjatat om att man måste sova, somnat bredvid honom i sängen, sagt att nu får du vara tyst och ligga still – så många gånger att man till slut blir arg, stått bredvid och väntat, argumenterat om huruvida det finns spöken eller ej, tjafsat om ifall han verkligen är hungrig precis nu eller inte. Och så vidare.

Varje kväll. Drygt sextonhundra gånger.

I vilken ålder börjar sova bli något ofarligt?

Andra bloggar om , , , ,

11 kommentarer:

  1. hehe min dotter har aldrig protesterat medan sonen som nu är 3 år har börjat precis nyligen med det samma...är aldrig trött, ska aldrig sova. jag tror det ger med sig efter X antal år ;-)

    SvaraRadera
  2. Tonåren! Då lär ni inte få liv i honom före kl13 istället. ;-)

    SvaraRadera
  3. *hahaha*..ibland undrar jag om ungar i samma ålder är klonade. Jag känner så väl igen vår Stora son i eran "Storebror" liksom jag känner igen Lilleman i er Abbe.

    Nu har även Lilleman börjat protestera mot middagsvilan. En dag lät vi honom hoppa över den. Det gör vi INTE om förräns han är färdigopererad. Han var dödstrött kl 18, somnade för att vakna igen 20.30 och då betedde han sig underligt.

    Han vinglade, verkade som om han var full och hade känslospektra på allt mellan "as-kalas-dyngrak-med-tillhörande-svammel" och "hjärtskärande-hysterisk-treåring". Det blev faktiskt otäckt ett tag, tills vi fått i honom att äta och dricka. Det tog ungefär 2 timmar innan han var sig själv igen.

    Så när Lilleman ber om att slippa sova är vi benhårda. Här sovs det middag!!! That´s it! Punkt slut!

    Igår trillade han dessutom ur sin spjälsäng så det är läge att byta säng nu. Mitt i sovprotesterna. Hmm..hur lyckat är det?

    SvaraRadera
  4. somliga barn behöver inte sova så mycket.
    ett av mina sov 12-14 timmar per dygn som tvååring. den andra sov bara 7-8 timmar.

    SvaraRadera
  5. Hanna med Oscar11 augusti 2008 14:59

    Tonåren, har jag hört :-O

    SvaraRadera
  6. Ungefär samtidigt som duschvatten börjar bli livsfarligt!
    För då är sängen ett bättre alternativ och man kan bli trött väldigt snabbt och självmant gå dit.

    SvaraRadera
  7. i 15-årsåldern ;) sen sover dom alltid dom "små" liven .

    SvaraRadera
  8. Det händer väl sådär ett par-tre nätter när de är 11 och ett halvt eller så, att de går och lägger sig frivilligt. Tonåringarna vill ju inte gå och lägga sig heller.... Känns som en livslång kamp. Inte ens när man gömt modemet sover dom i vettig tid.
    Men när dom väl har somnat, då kan det sovas, hur länge som helst....
    När sonen var i storebrors ålder och låg och snurrade, vred, vände, snurrade (för att säkert inte somna) säger jag till honom att nu du lille gubben får du faktiskt ta och ligga stilla. Får till svar; men mamma, du har ju sagt att det är bra att röra på sig!!!

    SvaraRadera
  9. Undra om det nånsin går över för en del. Jag är 21 och vill fortfarande inte gå och lägga mig. Ibland måste jag somna framför datorn för att fatta att jag borde sova.

    SvaraRadera
  10. Det är så olika det där. Min dotter som är 3,5 år kommer självmant och talar om att hon är trött. På den tiden hon sov middag brukade hon hurra när det var dags för skönhetssömnen. Lillebror är.... annorlunda...!

    SvaraRadera
  11. Tonåren! Den totala motsattsen till hur du har det nu :o)

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.