27 augusti 2008

Mina stora killar.

Länge funderade vi på om vi skulle be förskolan låta storebror hänga med sina kompisar upp till sexårsverksamheten, trots att han är född 2003 0ch inte 2002 som de andra. Han är januaribarn, så det skiljer bara någon månad mellan honom och de som är födda i slutet av -02, och han är dessutom ganska tidig med både tal, läsning och matte.

Storebror har varit lite ledsen för att vara "ensam" kvar på förskolan när alla polarna flyttat upp, och det har såklart gnagt på mitt pappahjärta. Visserligen är kompisarna inte så långt borta eftersom förskolan, sexårsverksamheten, fritids och skolan (upp till sjätte klass) ligger på samma ställe. Men de har ändå olika skolgårdar separerade med ett meterhögt Gunnebostängsel.

Häromdagen sa storebror "Jag är så trött på att ett litet staket är det enda som skiljer mig från mina bästa vänner".

Aj! Den tog. Men jag tror ändå det är bra. Nu får han vara störst ett tag. Nu är han äldst i gruppen; det är honom de yngre och de nya barnen frågar om hjälp. Nu kan han få visa hur det går till på fotbollsplanen, hur man gör med Montessorimaterialet, vad som händer på utflykterna eller vad det nu kan vara. Han är inte längre mindre än de han ser upp till, och slipper dansa efter deras pipa hela tiden.

Personalen verkar tycka precis likadant; det här behöver han. Bra.

Och så Abbe då. Han är också äldst, fast på lilla avdelningen. Även om han väl egentligen känns ganska jämngammal med de andra. Han skulle ju ha flyttat till storebrors avdelning nu, men fick gå kvar, och det tror jag är kanon. Han behöver mer stöd än andra och det kan han få i en mindre grupp.

Så nu är båda mina små killar "störst i klassen". Herregud. Det är ju inte klokt.

Andra bloggar om , , , , ,

10 kommentarer:

  1. Jag vet ingen som skriver så fint som du!

    SvaraRadera
  2. Hej, ja det är klart han ska följa med sina kompisar, riv staketet som skiljer han och hans vänner. Ha det underbart!

    SvaraRadera
  3. Abbes pappa.

    Det är inte klokt

    men

    precis

    som

    själv

    säger

    det är nog bra

    och därmed är det nog klokt.

    Jag förstår :-)

    SvaraRadera
  4. Jag antar att kompisarna var taskiga mot storebror? Annars så hade det kanske varit bra att han fick följa med dom. Storebror är rätt mycket tidigare än min grabb som är en hel månad äldre.;)
    Det är inte bra att få för tråkigt. Jag har lidit utav det halva min skolgång. Man blir klassad som störig och jobbig. Jag kunde läsa, skriva och räkna när jag började. Jag låg på c:a 3 klass nivå. Det var INTE bra!

    SvaraRadera
  5. Är själv januaribarn och föräldrarna fick det erbjudandet både inför första klass och att hoppas över sexan. Jag är så himla glad att jag gick med min årskurs hela vägen och inte började med de som var ett år äldre. Då hade jag precis som du säger varit yngst och jag tror inte betygen blivit så bra som de gjorde annars. Dock hade jag tur med att jag kunde få jobba en mattebok före, en skrivbok före osv Man hinner bli vuxen nog ändå till slut resonerade föräldrarna och det är så många val som kommer snart nog med tex vilken gymnasielinje man ska välja. Så jag tycker ni gjorde rätt. Men det är klart att man ska se till ett barns bästa och vad som är rätt för är kanske inte rätt för en annan. Och vad bra att Abbe får gå kvar. Det är fint när man försöker se till barnens individuella behov!

    SvaraRadera
  6. Jag har, i motsats till föregående talare (och goda vän!), hoppat över en klass och har bara upplevt det positivt. Jag bytte klass vid jul i ettan på lågstadiet och hoppade upp till tvåan. Där kände jag fler och jag skolan blev den utmaning den faktiskt är tänkt att vara. Så jag har varit nöjd, förutom vid ett tillfälle; när alla kompisar fyllde 18 och jag snällt fick vänta ett tag... Men det har också varit det enda!

    SvaraRadera
  7. Du känner dina grabbar bäst "som dina grabbar", personalen bäst "under dagtid". Känner ni bägge samma sak är det inget att fundera över.
    Bra beslut.

    SvaraRadera
  8. Bra beslut tycker jag också. Jag resonerade likadant med min kille, som också "hängde" med dem som var ett år äldre, att han kan utvecklas mycket av att få vara störst.
    Det kan finnas bra kompisar bland dem som är kvar, som inte har märkts bland de stora. Och är det någon man saknar särskilt mycket kan man träffas utanför förskolan.

    SvaraRadera
  9. Freja: Åh. Tack!

    Daniel: Ja det kanske vore en lösning.

    Anonym: Solklart.

    Sanna: Ja, du må tro att vi funderat över det där. Man vill ju inte att han ska bli understimulerad. Men jag sätter mitt hopp till att Motessoripedagogiken ser till individen. Och när han börjar skolan så går de 1:or, 2:or och 3:or i samma klass.

    Hannahbejb: Skönt att höra. Då blir det nog bra.

    Maja: Men nu blir jag tveksam ändå. Äh va fan. Det finns väl inte bara ett sätt som är bra.

    Hasse: Ja, jag tror det.

    Anneli: :-)

    SvaraRadera
  10. Hahaha. Träffade min vän Maja idag, som kommenterade under mig. Hon berättade att hon också brukar läsa din blogg och att hon sett min kommentar, så var jag tvungen att gå hit och läsa hennes. Alltså. Någonting har hänt med mig sedan jag klämde ut min son. Trötthet, amning, you name it har gjort att jag skriver som en kratta. Det är så jag skäms! Vilket svammlande och ord som föll bort! Hoppas andemeningen kom fram i alla fall. Maja och jag gick i samma årskurs men har olika åsikter. Vi pratade om detta idag och jag tror fortfarande att varje förälder får försöka fatta beslut efter sitt eget barn men att det är klokt att inte pressa fram något om det inte känns helt rätt!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.