För snart ett år sedan gjordes gjordes den senaste stora operationen på Abbes lilla hjärta. Jag sitter och tänker på hur allt var innan, och hur mycket bättre det ändå är nu.
För ett år sedan, innan operationen kom hostan redan efter lekens första varv runt vardagsrummet. Som ett brev på posten, när det var som roligast. Han fick lägga sig ner och flåsa, medan de andra stojade vidare. Abbe ville så gärna, men orkade inte.
Nu hoppas det i sängen, springs ikapp runt huset, jagas, och leks tafatt. Nu skriker han "Ya ninne" [jag vinner] för full hals, trots att han har kortast ben och ligger långt efter brorsan.
Då var man en dålig förälder i simhallen. "Det är nog dags att gå upp nu, din son fryser. Han är helt blå om läpparna". Trots att vi precis hade kommit dit. Vi orkade inte alltid förklara.
Idag är han en fisk i vattnet. En sprattlande, sprittande fisk. I vattenrutchkanan, champagnepoolen och simskolan. Och när läpparna blir blå, då har han varit i länge.
För ett år sedan var en promenad på trettio meter ett oöverstigligt äventyr. Ett Mount Everest att besegra. Ett slag att utkämpa som alltid slutade med att han bars i någons famn eller sattes i vagnen.
Idag går han långt; säkert någon kilometer utan problem. Utflykter på dagis och promenader i skogen på jakt efter svamp. Så länge motivationen finns knallar han på.
För ett år sedan var en dag på förskolan på gränsen till för mycket. Ofta hämtade jag en utmattad liten hjälte som satt insvept i en filt i dagisfrökens famn.
Nu för tiden kommer han springande mot mig med krav om att få visa alla rutschkanor, alla hinderbanor och allt annat spännande som finns att se, innan vi åker hem.
Då var han grå och matt. Med blå detaljer. Utan hans glittrande ögon – likt små lampor på en grådaskig fasad – hade glåmigheten kunnat lura oss att tro att det var en trist liten figur på insidan.
Nu skiner han alltid som en sol (nåja nästan alltid), hans hud är pigg och frisk och munnen smultronröd.
Abbe är så kolossalt värd det här nya livet. Och mycket mer därtill.
Andra bloggar om barn, hjärtoperation, pulmolalis artesi, VSD, ork, kraft
28 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)



15 kommentarer:
Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.