Elva månader av nytt liv.

21:35

För snart ett år sedan gjordes gjordes den senaste stora operationen på Abbes lilla hjärta. Jag sitter och tänker på hur allt var innan, och hur mycket bättre det ändå är nu.

För ett år sedan, innan operationen kom hostan redan efter lekens första varv runt vardagsrummet. Som ett brev på posten, när det var som roligast. Han fick lägga sig ner och flåsa, medan de andra stojade vidare. Abbe ville så gärna, men orkade inte.
Nu hoppas det i sängen, springs ikapp runt huset, jagas, och leks tafatt. Nu skriker han "Ya ninne" [jag vinner] för full hals, trots att han har kortast ben och ligger långt efter brorsan.

Då var man en dålig förälder i simhallen. "Det är nog dags att gå upp nu, din son fryser. Han är helt blå om läpparna". Trots att vi precis hade kommit dit. Vi orkade inte alltid förklara.
Idag är han en fisk i vattnet. En sprattlande, sprittande fisk. I vattenrutchkanan, champagnepoolen och simskolan. Och när läpparna blir blå, då har han varit i länge.

För ett år sedan var en promenad på trettio meter ett oöverstigligt äventyr. Ett Mount Everest att besegra. Ett slag att utkämpa som alltid slutade med att han bars i någons famn eller sattes i vagnen.
Idag går han långt; säkert någon kilometer utan problem. Utflykter på dagis och promenader i skogen på jakt efter svamp. Så länge motivationen finns knallar han på.

För ett år sedan var en dag på förskolan på gränsen till för mycket. Ofta hämtade jag en utmattad liten hjälte som satt insvept i en filt i dagisfrökens famn.
Nu för tiden kommer han springande mot mig med krav om att få visa alla rutschkanor, alla hinderbanor och allt annat spännande som finns att se, innan vi åker hem.

Då var han grå och matt. Med blå detaljer. Utan hans glittrande ögon – likt små lampor på en grådaskig fasad – hade glåmigheten kunnat lura oss att tro att det var en trist liten figur på insidan.
Nu skiner han alltid som en sol (nåja nästan alltid), hans hud är pigg och frisk och munnen smultronröd.

Abbe är så kolossalt värd det här nya livet. Och mycket mer därtill.


Andra bloggar om , , , , ,

15 kommentarer

  1. Ja verkligen! Vet inte varför jag egentligen helt snöat in på denna blogg, men jag tror det är för att Abbe är en så otroligt inspirerande liten kille och du är en sån otroligt duktig pappa!
    Jag hejar på Abbe helt enkelt!
    Ha det så bra!//Elin

    SvaraRadera
  2. Vilket otroligt härligt inlägg. Vilken underbar skillnad för Abbe och för er!

    SvaraRadera
  3. Jag började att läsa din blogg för några månader sedan och blev helt fast. Ditt sätt att skriva, all den kärlek du beskriver och ditt varma jag är något som berör. Etsar sig fast lixom.
    Jag beundrar dig starkt som pappa och kämpar glöden når ut till mig som läsare.

    Det enda jag kan känna ibland är att Storebror kanske blir åsidosatt?!

    Men jag hejar på Abbe och tror att ni som familj är fantastiska!
    Stor kram till er!

    SvaraRadera
  4. Ååå vilket fint inlägg:) Har följt denna bloggen ganska länge nu och jag håller med Elin ovan jag vet inte heller riktigt vad som fått mig att snöa in men jag tror att en stor del är att du är väldigt bra på att beskriva ert liv! Och lyfta fram dom fina stunderna med killarna! Hoppas att ni alla får en trevlig vecka!

    SvaraRadera
  5. Viket underbart inlägg. Jag kan relatera till känslan att gå från ingen energi alls till att faktiskt orka med livet eftersom jag är själv hjärt-lung transplanterad. Jag hoppas att Abbe får må bra och ha orken kvar länge länge!

    SvaraRadera
  6. Och så fick du åter igen mig att sitta och läsa med tårarna rinna ner för kinderna.
    Du kan verkligen skriva om din kärlek till dina barn.

    SvaraRadera
  7. Så vackert skrivet! Man blir helt rörd och förstår verkligen vad detta måste ha inneburit för Abbe och hela hans familj! Heja heja!

    SvaraRadera
  8. Ja, du Abbe, "thank you for you being you", passar rätt så bra.
    Dina ord både glädjer och värmer, Abbe pappan.
    Tack...

    SvaraRadera
  9. En stor kram till er
    /Heike

    SvaraRadera
  10. Elin: Jag håller med dig, Abbe är otroligt inspirerande. :-)

    Charlotte: Ja, så skönt.

    Carina: Åh, tack snälla. Det värmer.

    Pia: Tack, jag rodnar lite.

    Johanna: Ah, jag då vet du allt om detta.

    Busnova: :-)

    Lena: Det var fint sagt av dig. Tack.

    Marie: Tack

    Hasse: Tack själv hörru.

    Heike: Den värmde.

    SvaraRadera
  11. Va underbart att läsa. Har precis hittat din blogg och jag plöjer igenom lite i början av varje dag. Det ger en perfekt start och Abbe ger mig en liten påminnelse att försöka vara bara just här just nu. Tack!

    SvaraRadera
  12. Åh vad jag känner igen min tjej i din beskrivning om Abbe! Man kan ju aldrig föreställa sig i förväg hur stor skillnad en op kan göra. Före op kunde hon inte ens gå på 50 metersbanan utanför lekterapin och efter op sprang hon(definitionsfråga), med ryggan innehållande dränpåsarna, hela vägen.
    Det kom ut energi som lagrats under fem års tid, hon kunde knappt stå still ;o)
    Även om orken tryter emellanåt så är det trots allt en markant skillnad. Så härligt att se ens barn bli "pånyttfödd". Nu ett år efter op så har hon börjat komma ikapp grovmotoriskt och finslipar springtekniken för var dag.

    Hoppas Abbe klarar sig ett bra tag till innan det är dags för hans nästa hjärtop. Även om det inte blir enklare när de är äldre så är det ändå skönt om han hinner hämta krafter och växa på sig lite.

    SvaraRadera
  13. Hej! En otroligt fin blogg! Vi har en liten pojke som också har hjärtfel och som just nu är under utredning. Han hade flera avvikelser när han föddes bland annat hörselfel, hjärtfel och fel på matstrupen. Än så länge vet vi inte mer än så. Lite läskigt att läsa er blogg eftersom allt detta med hjärtoperation och sådant ligger framför oss ännu men samtidigt inspirerande. Och dagens tecken är super för oss! :) Tack igen för en kanonbra blogg! Den hamnar under favoriter med en gång!
    Kram

    SvaraRadera
  14. Carina! SKÄMS! Ett: bloggen är baserad på Abbe.. Två: ..och Abbe är/har varit sjuk. Need I say more?

    Till Abbepappan vill jag bara säga; tack för en alldeles underbar blogg om en alldeles underbar liten pojk!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.