Och njuren då?

Det är roligt med läkekonsten, den utvecklas så rasande fort.

Satt och pratade lite om det med min syrra (hon som är barnläkare) på min andra systers (som inte är barnläkare, utan har ett helt annat yrke, dock inom läkemedelsindustrin lustigt nog) femtioårskalas i kväll. Hon (läkarsyrran) sa till exempel att läroböcker inom hennes mans yrke (matematiker) kan vara skrivna nästan i början av nittonhundratalet och fortfarande vara aktuella och revolutionerande. Medan litteratur inom medicin från början av 2000-talet redan börjar bli gammal.

Varför pladdrar jag om detta nu då? Jo. När man upptäckte att Abbe saknade höger njure för lite drygt tre år sedan pratade man om att det fanns massa risker med att ha kvar den lilla rest av en högernjuren som aldrig utvecklades. Det kan ge högt blodtryck och inte minst utvecklas malignt, dvs elakartade cystbildningar. Den ska bort. Så sent som för ett år sedan talade de fortfarande om detta.

Läkaren vi träffade med i dag sa att "förr i tiden" resonerade man så, idag jobbar man mer efter principen "så länge den inte ställer till problem, låt den vara kvar". Risken att den ska utvecklas elakartat är mindre än riskerna vid en operation. Låter sunt tycker jag. Alltså slipper Abbe i alla fall just den operationen, så länge den lilla njurkrummeluren inte bråkar med honom. Skönt.

Tänk att det resonerade så annorlunda förr? Men det var då det. För ett år sedan.

Andra bloggar om njure, blodtryck, medicinsk utveckling, malign