Höstfunderingar.

Kan inte låta bli att oroa mig lite för kallelsen till urinvägsmottagningen den 25:e. Egentligen brukar jag inte gå runt och bekymra mig om saker innan de har skett, det är liksom lite meningslöst. Har aldrig varit den typen och än mindre sedan jag fick Abbe. Men det här gnager lite i mitt bröst trots allt.

Jag misstänker att det kanske börjar osa operation igen. Inte hjärtat den här gången. Nej, det ska nog hålla ett antal år framåt hoppas vi. Men i magen.

Abbe fick bara med sig en njure i leveransen; den andra utvecklades aldrig och nu finns det en liten rest kvar. Ett icke fungerande njuranlag, en liten outvecklad njurskrott eller vad man nu ska kalla det. Vi vet att det finns risk att den lilla njur-resten kan ställa till problem, utveckla cystor eller krångla på annat sätt. Vi vet att de vill ta bort den. Men vi vet inte när. Och inte hur. Nu har vi fått en kallelse till urinvägsmottagningen. Undrar varför?

Blir det operation för Abbemannen den här hösten också tro?

Andra bloggar om njure, operation, barn, oro