11 september 2008

Elvis – utanför boxen.

I kväll är det premiär på en föreställning på Lorensbergsteatern här i Göteborg som jag väldigt gärna skulle vilja ha gått på. Men jag var inte riktigt med i matchen, och har varken biljetter eller barnvakt. Masarinmamman ska gå, och jag är lite avundsjuk på henne.

Det är Glada Hudikteatern som kommer på besök några dagar med sin föreställning "Elvis". Ett mäktigt projekt. Inte på det där vanliga sättet med t ex ett ljud utöver det vanliga, en enorm ensemble, den stora fixstjärnan eller något annat som brukar betecknas som mäktigt. De har visserligen dragit ner stora ovationer där de spelat tidigare och setts av 75 000 människor. Men nej, det är inte så jag menar. Det här är på ett annat plan. På ett hoppfullt, och synnerligen mänskligt plan.

Uppsättningen spelas av en teatergrupp där utvecklingsstörda och normalstörda jobbar tillsammans. Flera av skådisarna kan inte läsa, andra inte tala och vissa har svårt att röra sig. Men det är inget som hindrar det här gänget. Rollerna anpassas efter skådisarna förmåga och önskemål. Och så kör man, och det blir braksuccé. Du hajar? Mäktigt.

I dagens GP var en intervju med Per Johansson som är initiativtagare till hela projektet. Han berättar en underbar episod ifrån då han kom i kontakt med Toralf Nilsson som spelar huvudrollen och några andra ur ensemblen för första gången. Per jobbade som habiliteringspersonal på Hudiksvalls dagcenter. Och här citerar jag ur GP-artikeln:

"...jag slogs också av hur ofta man försökte träna de här människorna i saker som de inte kunde, med motiveringen att de skulle bli så "normala" som möjligt. Det tyckte jag var galet. Det är bättre att vara riktigt duktig på en sak och halvdålig på andra, säger Per Johansson och berättar hur personalen en gång i veckan packade in hela gänget i en buss för att åka på "knyta skor-kurs".
– Efter ett par veckor frågade jag hur många som kunde knyta sina skor. Ingen räckte upp handen. Det visade sig att de hållit på med den där kursen i åtta år. Då åkte vi till en skoaffär och köpte skor med kardborreband."

Thinking outside the box, i praktiken.

Andra bloggar om , , , ,

4 kommentarer:

  1. Som du säkert känner till är Per Johansson min nya idol. Han är så underbart konkret och kreativ på samma gång.

    Ser fram så oerhört mycket mot föreställningen. Och vet du vad, jag lovar att titta för dig också.

    SvaraRadera
  2. Det var/är en fantastsik föreställning! Efter vi sett den i maj kändes det såhär:

    En känslostormande, alldeles underbar föreställning. Första tårarna kom så snart ridån gått upp och Elvis, the king himself, står på scen och säger "Jag är annorlunda" och "Jag ska göra allt för att min dröm ska gå i uppfyllelse". Sedan var det drygt två timmar fyllda med massa skratt, massa glädje, massa tårar och massa känslor. Föreställningen berörde så långt in i hjärtat det går att komma. Vissa "bilder" kommer jag bevara i minnet så länge jag lever. Mitt i alla riviga låtar, härliga danser och underbara kommentarer fanns en allvarlig djup bakomliggande story. Invävd på ett otroligt proffsigt sätt. Utan att skapa "tyck synd om oss känsla" alls. Mer åt "Här är vi och vi är bäst" hållet.

    Hoppas att ni har möjlighet att se den någongång!

    SvaraRadera
  3. Normalstörd var ett helt underbart ord som jag ska börja använda!

    SvaraRadera
  4. Jag har inte sett nagon forestallning med Glada Hudik/teatern, men daremot hort ett foredrag av Per Johansson. Vilken kille! Jag rekommenderar alla som far chansen att lyssna, att ta den!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.