20 december 2009

Några rader om att vara bror.

Mitt i kaoset härom natten då Abbe kräktes och hela skiten rasade samman under några oroliga timmar fanns ju en liten kille till. När jag hade sprungit fram och tillbaks i huset mellan badrummet, tvättstugan och vårt sovrum i en halvtimme eller vad det nu kan ha varit slog det mig med full kraft. Herregud hur är det med storebror? Det sista jag hörde var hans ord om att han inte ville se när Abbe kräktes.

Jag smög in till honom för att se om han somnat om igen. Men han låg där i sin våningssäng och kikade på mig i springan mellan madrassen och plankan som hindrar honom från att ramla ur sängen. Han hade varit vaken hela tiden. Stackars liten, vad snurrade i hans huvud mitt i allt detta?

Vi pratade en liten stund om det som hänt, om att vi var ledsna och oroliga för att allt skulle bli inställt. Han berättade om när han kräktes på den där bensinmacken, hur det kändes och att han fortfarande inte kan äta mjölkchoklad sedan dess, innan han till slut somnade med min hand i ett hårt grepp.

Morgonen därpå var kaotisk. Allt bara snurrade i huvudet. Hur är det med Abbe nu och hur blir det med operationen? Storebror skulle ju till förskoleklassen i vilket fall som helst så vi gjorde oss klara att sticka han och jag, medan Abbe fortfarande sov efter sin jobbiga natt.

– Pappa.
– Ja.
– Det här går antagligen inte, så det är nog ingen idé att jag frågar.
– Vad var det du tänkte på då, gubben?
– Jag skulle gärna vilja säga hej då till Abbe innan jag går.

Jag satte mig på knä och kramade honom hårt. "Det är klart att du ska säga hej då till din lillebror innan han åker till sjukhuset", viskade jag med en klump i halsen och fuktiga ögon. Det här var ingen vanlig dag för storebror heller, men det är så lätt att glömma bort i tumultet.

På fredag morgon när det väl var dags för operation och vi skulle åka hemifrån fick Abbe en kram av sin bror. Så lång och hård att Abbe till slut började skratta.

Det är inte lätt att vara syskon till någon som är sjuk, funktionshindrad och kräver en massa extra uppmärksamhet och sjukhusvistelser. Jag tror det kan vara ganska jobbigt under barndomen, men också att det bygger starka människor i det långa loppet, fulla av empati.

För några veckor sedan gavs en bok ut som jag gärna vill tipsa om. "Litet syskon" heter den, är skriven av Christina Renlund och handlar om att vara liten och ha en syster eller bror med sjukdom eller funktionsnedsättning. Finns att köpa på Gothia förlag. Det är en fin och lärorik bok som jag tror kan vara ett bra stöd för föräldrar i den situationen. Dessutom har Masarinmamman skrivit en berättelse i boken. Och jag.

Andra bloggar om , , , ,

42 kommentarer:

  1. Först; gott att operationen gick bra trots allt natten innan.
    Sen; den här storebroren som ni har, han är allt en anmärkningsvärd unge. Så fin och klok han verkar vara. Och vad gott att han fick krama Abbe och dessutom fick honom att skratta.

    Det är barn att vara stolta över.

    SvaraRadera
  2. Å, ni är så bra.

    Jag ska absolut inte jämföra på något sätt, men jag har en lillebror som var sjuk och/eller skadad väldigt mycket och ofta när jag var liten (ljumskbråck, brännskador, krupp, fotoperationer efter massa krossat glas, skidstav genom pannan, med mera...) och det är verkligen inte lätt att komma ihåg syskon då. Försöker jag säga utan att låta bitter. =)

    SvaraRadera
  3. Finaste storebrorn i världen.
    Ge honom en stooor kram från en storasyster till änglabror. Han är guld värd. Abbe också. Ni är helt fantastiska hela familjen.
    Å grattis till att allt gått bra!
    Jag önskar er en riktigt härlig, underbar jul.

    SvaraRadera
  4. Jag brukar inte gråta när jag läser bloggar, men nu bölar jag.
    Vilken härlig kille han verkar vara, storebror.

    SvaraRadera
  5. åh gulle gulle storebror! tala om för honom att han är bra!

    kram

    SvaraRadera
  6. Och jag brukar lipa, men nu snyftar jag och snorar. Älskade storebror. Han är bäst (efter mina egna pojkar, då).

    Pamela

    SvaraRadera
  7. Jag måste säga att jag tycker du (ni) är så fina med era barn. Du bekräftar deras känslor, tar deras oro på allvar, är ärlig och visar att du respekterar dem som de individer de är. Du vågar tala om det svåra. Det är stort i en så påfrestande situation som ni har.
    Jag försöker varje dag med min dotter som är fullt frisk och lyckas inte alltid, så jag vet hur svårt det kan vara när stressen/irritationen/tröttheten pressar en.

    SvaraRadera
  8. Jag fick tårar i ögonen när jag läste. Det är en otroligt stark storebror! Säg till honom att han har fans på internet. Eller berätta i alla fall att han är bra, riktigt bra!
    Kram

    SvaraRadera
  9. Nu är det så där igen. Att jag sitter och våndas över hur fritt ordet får vara på internet och varför ska man blogga och fan i helvete. Och så läser jag en sån här blogg. Det gör det hela värt det, internet. Jag vill inte säga sånt som åh och ack. Jag vill däremot berätta att jag nu äntligen kommit fram till din blogg och att jag gärna återkommer. Det är ingen stark storebror, barn ska inte behöva belastas med sådant som styrka och svaghet. Du däremot, har en otrolig närvaro både som förälder och som skrivare. Få förunnat.

    SvaraRadera
  10. Åååååh vad jag gillar Storebror !
    En suuuuuuperlång kram till honom från mig.

    SvaraRadera
  11. hade jag haft en storebror, hade jag velat haft en storebror som han, trots att jag inte är sjuk eller liknande :)
    han är nog världens bästa storebror.

    SvaraRadera
  12. Jag växte upp med tillsammans med en fosterbror med autism. Vi andra syskon fick lära oss att han alltid skulle komma i första hand, för hur mycket vi än växte så skulle han alltid förbli den minsta och alltid vara ett litet, litet barn i behov av den mesta uppmärksamheten. Vi brukar prata om det ibland, jag och min familj. Att vi alltid fick lämna plats för lilla storebror. Men av någon anledning så minns vi det inte så, även om föräldrarna talar om hur det var. Vi minns en storebror som gett oss otroligt många glada minnen. Jag minns inte en enda gång jag fått vänta för att han gått före, inte en enda gång som jag krävt uppmärksamhet och varit tvungen att ge plats för honom.
    Jag är otroligt tacksam för att jag fått ha honom i mitt liv, för att han lärt mig att vara en empatisk och förstående människa med stort tålamod. Och för alla roliga äventyr, alla skratt. Det är något speciellt att leva med någon som är lite extra speciell :)

    Jag tror att Storebror, trots att lilla Abbe när det kniper alltid kommer ha uppmärksamheten riktad mot sig, kommer glädja sig åt sin barndom och mest minnas hur roligt han har haft. Jag hoppas det, för det är så jag minns det.
    Många kramar till er, tack för att ni delar med er. Det värmer lika mycket varje gång!<3

    SvaraRadera
  13. Så otroligt fin han är storebror! Och vad skönt att det gick bra för Abbe, tack för att du delar med dig. Styrkekramar till er och god jul!

    SvaraRadera
  14. Så fint du beskriver storebror. Ni ser honom, han kommer klara det så fint. Och boken du nämner, den är väl värd att läsa, där finns mycket hopp! Tack också för omnämnandet, tack!

    SvaraRadera
  15. Nu igen! Tårarna rinner... Du skriver så bra och du har så fina killar!
    Kramar om er, igen!
    Nina

    SvaraRadera
  16. Fina, fina Storebror och hans kloka pappa!

    SvaraRadera
  17. Åh, underbara, fantastiska storebror. Vilken kille han är!!!! Syskonkärlek är verkligen något speciellt.

    SvaraRadera
  18. Jaha, det var den mascaran det... ;-)
    Abbes pappa, ni har SÅ fina killar! Storebror är helt underbar. Han kommer att bli en fantastisk människa som vuxen, en sån där som det behövs fler av.
    Kram!

    SvaraRadera
  19. Stor, stor kärlek.
    Och vilken skribent du är.

    SvaraRadera
  20. O jag som alltid tyckt att alla är löjliga som lipar för en blogg.. Nu lipar JAG..

    Shit, mannen, va bra du är på o beskriva sånt som man verkligen kan känna igen sig i..

    Skriv en bok, vet ja! Eller inte... för då har du kanske inte tid med bloggandet.. ;-)

    SvaraRadera
  21. Lilla stora fina storebror!

    Stor eloge till dej att du stannade upp och Storebror fick säga hej då... Så himla lätt att det bara blir ett stressat och ej genomtänkt.. "Nej, det går inte nu" eller "vi måste skynda oss" Helt fantastiskt klok och fin storebror...

    SvaraRadera
  22. Ja och så gråter man igen då. Lille Abbe berikar storebrors liv och gör honom till en empatisk man med er vägledning. God Jul till er alla!

    SvaraRadera
  23. Ännu en gång sitter jag här med blanka ögon efter att ha läst ett av dina inlägg. Du skriver så fint, och storebror är en så fin kille. Hoppas att Abbe har det bra och att allt läker bra efter operationen!

    SvaraRadera
  24. Tack för tipset ang boken. Den ska jag köpa. Jag har tänkt mycket på lillebror hur han kommer att känna. Att ha en syrra med ett funktionshinder (nu är han bara 7 månader) men när han blir större....

    tack för en fin blogg
    J

    SvaraRadera
  25. Intensiva dagar och nätter med kräks och förtvivlan och du lyckades ändå höra storebrors tankar, lyhört! Han fick ge Abbe en stor kram och det var värt allt! Ni inkluderar honom och det är viktigt, Abbes framsteg är också storebrors. Härligt att se att du är så inkännande och vaken.

    SvaraRadera
  26. Han är så fin, Storebror. Och jag vet att Abbe tycker att han är världens bäste.

    Det är när man behöver det som bäst, som en storebrors kramar är ovärderliga - jag vet, för jag har en sådan Storebror jag också.

    SvaraRadera
  27. Du har gjort det igen, jag sitter och gråter framför datorn. Läser den här bloggen dagligen men det är sällan jag lämnar en kommentar. Jag önskar er en riktigt god jul, för det är ni verkligen värda! Heja Abbe och Storebror :)

    SvaraRadera
  28. Starta en HejaH-blogg också. På bara några månader hade han varit lika stor som Yoda (inte fysiskt) i sin visdom.

    SvaraRadera
  29. Ännu en tår.
    Det är så underbart att, på det här viset, få dela era liv och höra både Abbes och Storebrors kloka ord. Abbe är en riktig kämpe och storebror är så klok och vis. Och en sån storebror han är. <3

    Massor av kramar till er alla.

    SvaraRadera
  30. Nu har jag läst i genom varenda inlägg på hela din blogg.

    Eftersom jag har spräckt minisken har jag gångförbud, och att sitta i soffan dag ut och dag in är ju inte speciellt kul. Därför tipsade min syrra mig om den här bloggen. Jag började läsa under 2009, men blev så biten att jag rätt snart hoppade bak till 2005. Har plöjt igenom hela bloggen under veckan, från allra första inlägget till detta.

    Jag vet inte vad jag ska ge för betyg, fantastisk känns som en underdrift. Hoppas du aldrig slutar blogga!

    Tårar, skratt och kärlek. Du hittade exakt de tre rätta orden för att beskriva din blogg.

    God Jul!
    Lisa, 20 år

    SvaraRadera
  31. Inpackad och klar som julklapp till farmor/farfar och mormor/morfar ;-)

    SvaraRadera
  32. Ja syskon till ett funktionshindrat barn kanske inte alltid är det enklaste men jag tror att det ofta styrker dem.. Jag har jobbat med funktionshindrade barn i 21 år och sett en massa härliga syskon, syskon som kan mer om livet än jämnåriga men ändå klarar ut at vara barn..
    Föräldrar kanske tycker att de glömmer dem i bland men jag tror inte att det görs faktiskt även om just det funktionshindrade barnet tar en helt annan tid än syskonet/en..
    Du skriver så bra om Abbe och storebror.. Älskar att läsa denna blogg, ibland blir man glad, ibland ledsen men man blir alltid varm i hjärtat av att Abbe har så fina föräldrar..

    kram Mia

    SvaraRadera
  33. Knappt tre dagar kvar till julafton - barnens högtid. Hoppas, hoppas att lille Abbe kryat på sig och kan njuta av julgodis och helgmys och lekar med sin storebror. På Hans´ och min tänkta julklappslista finns vår innerliga förhoppning om en för er alla fyra riktigt
    GOD JUL och en önskan om att år 2010 blir bra för er på alla tänkbara sätt.

    SvaraRadera
  34. Åh. Nu fick du mig att gråta igen. Så fint. Stackars liten.

    SvaraRadera
  35. Ja du, det är som vanligt när jag är här. Tangentbordet kommer snart att paja pga alla tårar som hamnar där. Men det är det värt, absolut. Du kan skriva så att det känns långt in i hjärtat och du/ni är så fina med både Abbe och Storebror! Heja er, ni är mina föräldraförebilder!

    SvaraRadera
  36. Det var nog meningen att just Abbe skulle få komma till er fina familj med en sådan klok och förstående storebror!
    Blir inte tårögd - det forsar;)

    God Jul

    SvaraRadera
  37. men åh, allrafinaste storebror! Vilken stjärna.
    Ge honom en stor stor kram bara för att han är han.

    SvaraRadera
  38. Vilken underbar kille storebror är! Sen skriver du helt fantastiskt om er resa med Abbe. Gillar skarpt dina bilder också!

    SvaraRadera
  39. Hittade precis bloggen, den är jättebra! SÅ otroligt fin storebror, fick ju tåtar i ögonen när jag läste.

    SvaraRadera
  40. En väldigt fin storebror det där! <3

    SvaraRadera
  41. Underbar blogg. Men har inte "bror" ett eget namn? Han är inte bara bror, han är en egen individ.

    SvaraRadera
  42. Började gråta då jag läste det här.
    Har suttit och läst i säkert en och en halv timma nu efter att ha hittat din blogg.

    En tanke slog mig när jag läste det här inlägget. Eller tanke och tanke, mer en reflektion.
    Som du säger är det väldigt viktigt att även tänka på det andra syskonet. Det fick jag upp ögonen för då jag såg
    "My Sister's Keeper". En klart sevärd film, som verkligen griper tag i en. Ifall du inte sett den så rekommenderar jag den varmt, samt många lyckoönskningar till Abbe! Kram

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.