Det var roligt att titta på naturen den här helgen. Hur den förändrades minut för minut. Björkarna – helt kala på långfredagen, rasslar gröna och fina i brisen i ikväll. De gröna mattorna av vitsippsblad i början av helgen, helt vita idag. Eller som magnolian på de här bilderna. Alltihop hände på bara några timmar.

Eftersom det är påsk kommer här lite äggpysseltips. Och ja, jag vet att ni som läst bloggen ett tag har sett detta tidigare, men jag tänkte att någon kanske har missat det ändå. Så varför inte? Om inte annat så börjar det liksom att bli en liten påsktradition här på Heja Abbe att skriva det här inlägget. Så håll till godo.

Så här gör man. De skarpa vita strecken får man genom att linda gummiband runt äggen, rektanglarna gjorde jag med små tejpbitar. De ljusbruna äggen är kokta med kaffe i vattnet, de blå med blåbär. De batikspräckliga äggen blir så när man lindar skal från röd eller gul lök runt ägget med folie omkring för att hålla lökskalen på plats. Sen kokar man dem i vanligt vatten. Inga syntetiska färgämnen alltså, bara ekologiska grejer.

Och här är en liten stilstudie i bruna ägg, kokade ihop med skal från gul lök. Från vänster. Ägg 1: Droppa stearin på ägget så blir det prickigt. Ägg 2: Fixera bladen med hjälp av en nylonstrumpa. I det här fallet små minibjörklöv som slagit ut från påskriset killarna tagit in och pyntat. Ett litet tips är att fukta lövet, tex slicka på det, och liksom limma det på ägget innan strumpan träs på. Ägg 3: Det gamla gummibansdtricket. Ägg 4: Stearin igen. Med lite rinn den här gången.

Sådär. Nu ska jag ut och plocka nässlor, så vi kan få smaskig nässelsoppa till lunch.

Glad Påsk på er!

Adina har 22q11-deletionssyndrom precis som Abbe. Hon har bara en njure, som Abbe, hennes hjärta har opererats och hon har en gom som inte sluter tätt när hon pratar. Som Abbe. Och precis som Abbe har hon vägrat att äta. Men här skiljer de sig ändå åt lite, Abbe och Adina. För trots att vi slet som galningar med att få i Abbe mat som spädbarn och trots att det fortfarande är svårt att hålla hans intresse uppe genom en hel måltid, så äter han åtminstone nu för tiden. Det gör inte Adina. Inte med munnen i alla fall.

Adina är knappbarn. Hon sondmatas via en knapp på magen och har gjort så i hela sitt femåriga liv. Ätoviljan ororar Adinas föräldrar och de har sökt hjälp i många år men har inte fått någon. Sjukvården verkar inte se det som ett problem. Familjen hittade en klinik i Österrike vid Universitetssjukhuset i Graz som är specialiserade på sondavvänjning och försökte bli remitterade dit, men landstinget där de bor vill inte betala. Inte heller för behandling på Folke Bernadottehemmet i Uppsala, där man har ett team som jobbar med den här typen av frågor. Landstingen vill väl behålla pengarna hos sig själva, kan man tänka.

Nu har i alla fall familjen bestämt sig för att åka till Graz ändå och bekosta det själva. Kosta vad det kosta vill. Deras förhoppning är att behandlingen blir lyckad så att landstingen får upp ögonen och kanske något annat barn i framtiden kan få bli remitterat dit. Alltså vill Adinas mamma väldigt gärna få kontakt med familjer med liknande erfarenheter.

Läs "Den långa resan till Graz – en blogg om att lära sig äta" och gå med i Facebookgruppen "Knappbarn" om du själv har erfarenheter att dela med dig av eller frågor att ställa.

Om mindre än en vecka åker Adina och hennes familj.

När man blivit så arg på barnen att man raderar deras favoritkanaler från TV:n för att de ska fatta. I synnerhet när det är den ena som burit sig dumt åt och den andra blir kollektivt straffad.

Då känner man sig inte så bra efteråt.

Lördag kväll. Jag är fortfarande trött efter torsdagen. Jag är för gammal för att vara uppe till fem på morgonen och festa. Men vad gör man inte när det är årets stora tillställning i min branch – Guldägget – med prisutdelning för årets bästa reklamkampanjer, middag, mingel, fest och efterfest. Precis som det ska vara.

Innan jag satte mig på tåget mot Stockholm och Guldäggsgalan var jag på ett blogg-event på Svenska Mässan. Det var Loppi.se som hade premiär för We R Family i Göteborg i samband med Baby & Barn-mässan. Om ni inte känner till Loppi.se innan tycker jag ni ska klicka in och ta en titt. Det är ungefär som Tradera eller Blocket men med den lilla skillnaden att allt handlar om prylar och kläder för barn. Dessutom skänker de oavkortat en procent av sina intäkter till bra projekt och organisationer för barn och/eller miljö. Sånt gillar vi.

We R Family är ett nätverk för familjebloggare som träffas några gånger om året för att ta del av de senaste nyheterna för familjemålgruppen och för att mingla med varandra. Efter att ha hållit på ett tag i Stockholm var det alltså premiär för Göteborg nu. Fem företag och hur många mammabloggare som helst. Och så jag. En katt bland hermelinerna. Vi är ganska ovanliga, vi pappabloggare, men jag hittade en till. Han var visserligen där i egenskap av representant för ett av företagen som presenterades, men ändå.

Idag blev en sån där vårrustningsdag. Löv har krattats, dubbdäck plockats av och sommardäck satts på. Och när vinterdäcken skulle in i förrådet igen fick jag fick jag lite noja. Ett himla tråcklande för att lyckas få in dem på sin plats. Det var då fan vad mycket grejer man samlar på sig. Sopsäckar åkte fram och en drös med grejer slängdes. En annan hög bildades med saker vi inte använder, men som är synd att slänga. Så snart ska det säljas cykelbarnstolar, bärstolar och annat smått och gott. Apropå Loppi.se.

Storebror vid läggdags.

– Pappa.
– Mmm.
– När du var liten, hade du ljust, mörkt eller inget hår?
– ?!!

Jag står i badrummet och rakar huvudet med en hårtrimmer. Storebror tittar på och frågar.

– Hur ofta rakar du ditt huvud, pappa?
– Jaa du, jag vet inte riktigt. Kanske varannan vecka.
– Jag fattar inte att du vill vara flintskallig.

Ett: Man vet aldrig vad som kommer att hända.
Två: Vad som än händer så ordnar det sig på något sätt. Och ordnar det sig inte, så löser det sig ändå.

Igår kväll var det fotbollsträning för storebror som vanligt. Nåja, inte alls som vanligt egentligen. Igår var det nämligen disco efteråt. Killarnas lag hade träning ihop med tjejernas lag i samma ålder från samma klubb. Tränarna satte ihop mixade lag med namn som Barcelona, Manchester United och så vidare och spelade en liten mini-cup. Storebror hamnade i Chelsea. Det kunde inte ha blivit bättre sa han, eftersom det är hans favoritlag. Ledarna hade klätt ut sig till tjejer, med peruker, smink och stoppade BHs och allt var tokigt och roligt.

Efter träningen, minicupen och duschen bytte de om till små discokungar med frisyrgele i luggen och samlades i klubbhuset för att möta alla de finklädda partytjejerna. Det blev prisutdelning och godisklubbor till Barcelona som vann cupen och sedan drog discot igång med dansstop och allt annat som hör till. Korv med bröd, popcorn, dricka och godis. Som det ska vara.

När jag skulle hämta storebror och hans kompis åkte jag upp till klubbhuset en halvtimme tidigare för att smygtitta på dem när de dansade, men när jag kom dit möttes jag av en tom lokal och tränarna som med mascara runt ögonen sanerade rummet från popcorn och dricka. Alla barnen var ute på fotbollsplanen. Okej, är det disco på fotbollsklubben så är det.

Jag såg storebror på avstånd gående över planen tillsammans med en tjej. Vad kul att de lärt känna varandra tänkte jag eftersom det var första gången många av dem träffats. När storebror fick syn på mig såg han lite förlägen ut och kom springande och sa: "Pappa, jag brottas med en tjej som heter X". "Va, brottas ni?!" frågade jag och storebror ropade "JA" i farten medan han försvann över planen och jagade flickan i fråga. Brottas. Jodå, jag vet nog vad det betyder.

Det var en glad men aningen vimmelkantig liten åttaåring jag hade med mig hem i bilen. Så fin. Och så vimmelkantig. På det där härliga sättet.

Världens finaste kille på bild, inget annat.

Okej. Jag hade det lite på känn. Jag visste på något vis att alla kanske inte skulle gilla mitt förra inlägg. Jag funderade ett par extra vändor innan jag klickade på publiceraknappen. Men så tänkte jag, äh vafan, det är nog inte så farligt.

Och om sanningen ska fram har det väl inte varit någon folkstorm direkt, men jag är nog lite lite känslig och mycket mycket bortskämd med alla era fina kommentarer.

I alla fall. Jag har alltid varit skeptisk till rösta-på-nätet-tävlingar. Jag har hoppat över många och deltagit i vissa men låtit bli att berätta om dem. Det blir aldrig rättvist. Man uppmanas att sprida budskapet till sitt nätverk och få sina vänner att rösta. Någon har en liten vänkrets, på jobbet, grannar och gamla kompisar. Någon annan har 894 vänner på Facebook och någon har en blogg som läses av 304 600 personer i veckan. Hur ska det kunna blir rättvist? Det går ju inte.

För de företag som arrangerar tävlingarna går allt ut på att nå ut till så många som möjligt. Skulle en Foki eller en Paow länka till deras tävling är det inget annat än jackpot, och ju fler vänner de tävlande har på Facebook desto bättre. Det är hela tanken med att göra såna här tävlingar. Att nå många.

Jag tycker storebrors rum är fint. Det finns några andra jättefina rum som jag sett i tävlingen, men storebrors hör till de finaste så på det viset känns det inte som fusk (okej, jag är lite partisk). Jag hoppas inte att någon har röstat som inte ville det. Jag vill inte tvinga någon.

Just nu leder vi stort, men det betyder inte att vi säkert kommer att vinna ändå. När tävlingen är slut väljer en jury bland de tio som fått flest röster plus ett "wild card" som de lyfter upp själva. Så var inte oroliga. Vi har bara "fuskat" till oss en finalplats.

Kommer ni ihåg storebrors fina nya rum? Om ni klickar här och röstar på det så kan han vinna en iPad i en tävling om Sveriges snyggaste barnrum. Han och Abbe får dela på iPaden om ni hjälper oss att vinna den. Ska vi säga så?

Tack för stöd, glada hejarop och idéer på vad man kan göra både för att medla med grannen och hjälpa till vid visningen av deras hus.

Så här är det. Vi har i många år varit sugna på att hitta ett sommarhus vid havet. Min fru som är uppvuxen i Göteborgs norra skärgård får alltid något längtande i blicken när vi hälsar på hos hennes mamma. Vi har letat och letat, men det blir ju så förbannat dyrt om man vill komma ut i kustbandet. Till slut släppte vi den tanken och bestämde oss för att bygga ut huset där vi bor istället, något fritidshus kommer vi ändå inte ha råd med.

Så vi anlitade en arkitekt, sökte bygglov, and the rest is history.

Men. I och med att grannen såg till att våra drömmar om utbyggnad gick i kras började vi titta på Hemnet igen och vips så dök den upp – den omöjliga lilla tomten på ön. För liten för ett stort bostadshus (vilket höll en del spekulanter borta) men tillräcklig för våra små drömmar, 100 meter från vattnet med utsikt ut över havet i väster. Bara bohusgranit och några björnbärssnår.

Nu blir det ett fritidshus istället för utbyggnad, det blir lite för mycket pengar att göra både och. Alltså skiter jag i grannen nu. De kan stå där med sin jävla pyrrhusseger och flytta dit pepparn växer. Om vi någon gång får råd att bygga ut huset också så kommer det ändå att vara en ny detaljplan här hos oss eftersom kommunen vaknade i samband med vårt bygglov och våra grannar. Med ny detaljplan behöver jag inga underskrifter. Nästan synd att de inte bor kvar då.

Men nu fokuserar vi på lilla huset vid havet. Det är ju faktiskt grannens förtjänst att vi gör det, när jag tänker efter. Kanske är dags att vi börjar hälsa då? Moooahahaha …

Jag är dålig på att vara osams. Min grundinställning är någonstans att konflikter inte löser några problem, utan att det är bättre att försöka lyssna ordentligt och se på saker och ting från olika håll. Om jag kan förstå hur andra tänker kanske det är lättare för mig att få dem att förstå hur jag tänker. Och då blir det enklare att mötas. Typ.

Men ibland tycker jag faktiskt att det där är en brist hos mig. Det är inte bra att vara konflikträdd heller. Då finns det en stor risk att man sopar under mattan istället för att ta tag i saker och ting. Jag kanske måste ta tag i det där.

Det finns ett lysande undantag. Min närmaste granne. Ni som läst bloggen ett tag vet varför, men jag ska göra en kort sammanfattning för er andra.

Vi ville bygga ut vårt hus för att få bättre plats nu när barnen blir större och för att få bort en jättebrant trappa. Grannen i fråga bor högt ovanför oss, vi snackar alltså om att deras källarfönster ligger i höjd med vår taknock så de ser med god marginal sjön en kilometer bort, över vårt hus. Vår utbyggnad skulle inte bli högre, huset skulle bara förlängas lite och grannens utsikt påverkas alltså inte av det.

Till saken hör att kommunen ligger rejält efter med detaljplanen där vi bor. Den skulle ha ändrats för 25 år sedan och vi skulle bryta mot den när det gällde byggarean på vårt hus. Men eftersom kommunen vet att de ligger efter och vilka planer de har framåt, så har i princip samtliga hus i området fått okej på att bryta mot planen. Det krävs dock att grannarna skriver på, och där har vi problemet.

Alla skrev på utom "The Granne". Vi skickade in bygglovet ändå, kommunen tyckte inte att vi störde grannens utsikt och beviljade bygglovet. Vi var glada. Grannen överklagade. Vi svarade. Grannen överklagade vidare. Länsstyrelsen, länsrätten och kammarrätten. Så gav vi upp. Ingen utbyggnad.

Jag uppförde mig ungefär som vanligt under början av processen, grannen måste ju få säga vad de tyckte. Men när alla människor, inklusive kommun och diverse rättsinstanser tyckte att grannen hade fel men var hänvisade till lagen pga den urgamla detaljplanen, lackade även jag ur. Nu handlade det bara om ren och skär egoism och oginhet från grannen. Alla är överens om att utsikten inte störs.

Jag har slutat hälsa på dem. Det är väldigt olikt mig. När jag möter någon av dem tittar åt ett annat håll. Jag pallar inte att se deras ansikten utan att bli arg. Deras agerande har gjort mig besviken på ett så jävla djupt plan att jag kräks åt tanken på att jag en gång varit hjälpsam och till och med lagt om deras tak.

I morse kom mannen i huset ner till oss. Han skulle berätta att de skulle ha någon bil som blockerade vägen under förmiddagen. Vi sa att vi ändå skulle åka nu så det spelade ingen roll för vår del. Han hängde kvar lite. Så sträckte han fram handen och sa att det kanske var dags att vi började hälsa på varandra igen. Det blev en pinsam tystnad. Min fru tog till orda och sa att det nog var lite sent att tänka på det nu. Tystnaden igen. Jag berättade hur fruktansvärt besvikna vi var när de överklagade och rev upp bygglovet vi fått. Igen och igen. Han svarade att det var hans medborgerliga rättighet. Jag sa att det såklart var det men att det inte var någon skyldighet bara för det. Vår utbyggnad skulle inte ha påverkat dem. Jo, vi skulle fått mer tak att titta NER på, svarade han. Och sen kom det en räcka andra totalt obegripliga argument. Lika obegripliga som deras överklaganden. Jag skulle vilja skanna in dem så ni får se, men jag är rädd att ni skulle lyncha grannarna då.

Nu ska de tack och lov flytta. Det gör ju i och för sig bara saken än mer idiotisk. De stoppar vårt bygge, men ska inte ens bo kvar. Jag sa det till honom, men då pratade han om värdet på sitt hus. Jösses.

Killarna var med tyvärr. I bilen på väg till skolan undrade storebror vad allt handlade om. Jag förklarade att vi är arga och besvikna och varför, men att jag tycker det är viktigt att han bestämmer själv vad han tycker. Jag sa till killarna att om de tycker om våra grannar så ska de fortsätta att göra det och inte bry sig om vad jag eller mamma tycker. Och om de vill prata med grannarna och hälsa på dem så ska de absolut göra det. Det är viktigt för mig att inte pådyvla dem mina dumheter. Storebror lyssnade och förstod.

Vi får väl se. Barnen gör som ju vi vuxna gör och inte som vi säger.

Storebror: Jag håller på med en forskning i skolan.
Jag: Jaså, hur funkar det? Ska ni själva ta reda på saker och sedan skriva om dem?
Storebror: Ja. Först finns det en liten bok, där finns pyttelite information. Så kan man få en lapp med med mera information på. Och så finns det en annan lapp med ganska mycket information som man kan få. Eller också får man använda internet, där finns hur mycket information som helst!

Är ni nyfikna på vilka era medläsare är? Jag lovade ju att presentera resultaten från den lilla enkäten jag gjorde för ett tag sedan. Nu har svaren börjat klinga av så här kommer sanningen. Det är nästan 3200 personer som har svarat. (Om ni klickar på bilderna är det lättare att se.)


Hej tjejer! Jösses vad många ni är. Jag hade någon känsla av att det hade blivit fler killar här med tiden, men det stämde inte. Kanske har killarna blivit lite modigare i kommentarsfältet? Men hey, jag klagar verkligen inte. Jag gillar att vara omgiven av tjejer (men säg inte det till Abbemamman).


Jag tabbade mig lite här och fipplade bort alternativet "under 20 år" så de personerna hamnar i det stora gröna fältet. Men om man tittar på förra gången jag frågade så var det ca 10% som var under 20 år.


Det här tycker jag är kul. Spontant trodde jag att det är mest föräldrar som läser min blogg, men hälften av er har inte barn. Det känns väldigt inspirerande att kunna locka er att läsa här även om ämnet är förhållandevis insnöat på en sak. :)


Jag har en fin och trogen läsarkrets. Det gläder mig att vi har kunnat hålla ihop så länge utan att ni har tröttnat på mig. Samtidigt är det kul att nästan halva gänget är nya läsare. Här är jag medveten om att det kanske hade behövts fler svarsalternativ, men jag tänkte att man fick välja det man tyckte stämde bäst.


Det här fascinerar mig och gör mig oerhört stolt, rörd och glad. Jag kan knappt förstå att mer än hälften av er har läst hela jäkla bloggen. Den är ju för tusan snart 1700 inlägg lång! Jag blir lika glad varje gång någon mejlar eller kommenterar och säger att de läser från början. Mäktigt.

Jag vill passa att tacka er allihopa för att ni tog er tid och svarade på enkäten. Ett extra tack er som berättade lite mer om er själva i kommentarerna.

– Pappa, vet du vad jag undrar? Hur en människa kan finnas. En massa kött, skelett och skinn. Och ögon.
– Ja vännen, det är rätt fantastiskt egentligen.

*tyst paus*

– Och vad är meningen med livet? Man lever, sen dör.
– Eh?!
– Och jag undrar hur det är sedan när man är död? Märker man någonting då?

Inga konstigheter alls. Bara lite små frågor att ta tag i vid läggdags sådär.

Man hyr en gymnastiksal (billigt och bra från kommunen) och bjuder en drös barn. Och så tar med med wienerkorv (med bröd), ett kärl och en tekokare, struntar i tårta och bakar massor av chokladbollar istället. Man köper en låda pinnglass och tar med i en kylväska, fixar lite godispåsar och ballonger. Så tar man man fram massor av redskap i gympasalen, speciellt tjockmadrasser och rep, fixar en playlist på Spotify med mycket Erik Saade och Danny och kopplar till salens stereoanläggning.

Sedan är det bara att släppa in barnen, vara standby för att trösta dom som slår sig då och då, pytsa ut korv, chokladbollar och glass med lagom mellanrum.

Resten sköter sig självt.

Abbe har varit lite ynklig idag. Han har gått omkring med sin vänstra arm hängande rakt ner utan att använda den alls, som om den var förlamad. Han har ojat och snyftat så fort man kommit nära den. Efter gårdagens sexårskontroll på BVC med stelkrampsvaccinationen har han tyckt ganska synd om sig själv.

Jag minns själv hur ont jag hade i armen efter att jag tagit en stelkrampssprutan i skolan. Men jag tänker att den där lilla sprutan är ingenting jämfört med de saker Abbe varit med om. Hur ont måste det inte ha gjort i bröstkorgen på honom efter att de öppnat honom och lagat hans hjärta? Den där lilla sprutan är väl inget för någon med Abbes erfarenheter? Men jag säger inget till honom om det.

Sen tänker jag på hur mycket mer medveten Abbe är om sin kropp idag, än han var då han opererade hjärtat senast, när han var två och ett halvt år gammal. Jag tänker på att om smärtan i hans vänsterarm plågar honom så mycket idag, hur skulle då en stor hjärtoperation kännas? Och så tänker jag på framtiden. Hur blir det nästa gång? Hur jobbig kommer nästa stora operation att vara?

Hoppas det dröjer många år till.

Lite förvirrat är det allt nu. Vädret alltså. Efter en vinter som hette duga började våren så smått titta fram under veckan. Tills igår. Hej snö igen liksom, och plötsligt var världen helt vit på nytt.

Vi bor i en norrsluttning. På de platser där solen inte kommer åt i skuggan från skogen, ligger fortfarande ett snötäcke som är fyra, fem decimeter tjockt. På andra ställen är det barmark. Det är som att vår trädgård bestod av ett antal olika klimatzoner.

Idag gjorde våren ännu ett försök att mota bort Kung Bore. Vi satt i "klimatzon våren" mot en solig vägg och njöt var sin cappuccino, min fru och jag, medan killarna blåste såpbubblor, utan mössor och vantar. Och jag beskar äppelträden, visserligen vadandes runt i snö på den vintriga delen av tomten, men ändå. De överflödiga grenarna föll en efter en, som vårens föråkare.

Med den vårliga känslan i kroppen sopade jag ihop allt grus på vägen och parkeringen och tog en promenad runt hela tomten. I ett hörn i den varmare delen av tomten stod några små snödroppar. Jag ropade på killarna som jublande kom och konstaterade att, nu kanske. Nu är det kanske vår. Snart.

Abbemamman smög in i Abbes rum tidigt i morse för att hämta en sak. Han vaknade till och sa sömndrucket med besviken röst, "men det är ju min födelsedag". Mamman förklarade att vi skulle komma snart och att han fick ligga kvar och låtsas sova tills dess. För Abbe är detta en fullständigt utopisk tanke. Han brukar jobba mycket hårt på att väcka samtliga familjemedlemmar när han tycker att det är morgon, oavsett om klockan är halv fem på morgonen. Men han låg kvar och låtsades.

Vi samlade ihop oss, mamman, storebror och jag och gick sjungande in till Abbe med presenter och bricka med frukost på sängen. Två chokladbollar med födelsedagsljus och välling i nya temuggen, vars öra består av en sexa.

Massor av paket fick han. Finaste storebror hade gjort fantastiska saker på fritids, en liten duk där han noga hade broderat Abbes namn och en mobiltelefon i trä med drillborrad knappsats och display gjord med lödkolv. Den hade till och med en antenn som mobiltelefoner hade förr i tiden.

Abbe var mycket nöjd och kramade mig gång på gång hela morgonen och berättade hur glad han var för sina presenter. Jag undrar hur många år till man kommer mötas av den tacksamheten? Så fint och rörande på något vis.

Okej. Det blev en liten film också. Bara för att.



Tänk att den här lille killen fyller sex år idag. Grattis, älskade plutt.

Storebror har verkligen utvecklats som skidåkare detta året. Han susar helt utan rädsla ner för alla backar Stöten har att erbjuda, och då ska man veta att vi snackar den mest utmanande skidåkningen som finns att hitta i Sälen. Ju svartare backarna är desto roligare tycker han att det är och det är inte tal om att jag måste stå längst ner i backen och vänta på honom. Hej då till plogsvängen och goddag till parallella skidor och carvingteknik. Ja ja, det finns förstås en hel del att slipa på, som att inte ha så mycket bakvikt till exempel, men utvecklingen sedan förra året är enorm. Vi har skitkul ihop i backen.

Trots det känns det ännu mycket större med lillebrorsans framsteg. Med risk för att det här blir ett enda långt skrytinlägg om hur duktiga mina barn är så måste jag ändå få berätta om Abbe och skidåkningen.

Abbe har aldrig riktigt hittat glädjen i backen. Förra året var han sjuk hela veckan och kämpade på trots att han var allmänt hängig. Tack vare att han hade en aldeles fantastisk skidfröken ville han ändå gå till skidskolan varje dag. Han frågade förresten efter henne det första han gjorde när vi anmälde honom i år, men hon var inte kvar. Årets skidlärare är jättebra de också, de verkar vara ett släkte med enormt tålamod.

Idag lossnade det ordentligt för Abbemannen. Plötsligt funkade hans plog, glassstrut, pizzaslize eller vad man nu kallar den. Han kände sig trygg i att han själv kunde få stopp om det började gå fort istället för att lägga sig ner som en liten geléklump. Jag vet att det låter som självklarheter för många av er, och att vissa barn lär sig detta när de är tre år och inte när de ska fylla sex om en vecka, men för mig känns det inte som något annat än en enorm seger att Abbe kommit över den tröskeln. Tänker jag tillbaks och ser det i ett större sammanhang så är det ett mindre mirakel till och med.

Med Abbes historia av operationer och annat jobbigt, med hans lite sämre balans och svagare muskler som han fått i gåva av sitt syndrom och med hans hoplappade hjärta kommer saker i ett annat perpektiv. Jag tänker på allt det där och mina ögon tåras när jag åker sida vid sida med honom de 2,6 kilometrarna ner för "Mormors störtlopp". Jag vill stanna var tredje meter och tala om hur duktig han är och hur mycket jag älskar honom. (Jag låter dock bli och nöjer mig med att göra det var hundrade meter ungefär.)

Jag är så stolt och Abbe är så stolt, men nu är han trött. Väldigt trött.

Jodå, vi har det bra. Jag har varit tyst några dagar och det beror såklart på att vi är i fjällen och har semester. Februari blev en väldigt intensiv månad här på bloggen, med auktioner och grejer, så jag behöver dessutom ta igen mig lite.

Vinden har piskat kall och hård i ett par dagar och idag har dessutom snön vräkt ner. Kass, säger många. Gött, säger jag. I skogen är det vindstilla och där har ett fint täcke med lössnö lagt sig på toppen, inte så tjockt kanske, men ändå. Och inte verkar folk intresserade av att dela skogsåkningen med mig, så jag har vispat omkring bland granar och björkar nästan helt själv medan killarna gått i skidskolan idag.

Apropå skolan. En nytt inslag i skidsemestern i år är att storebror har läxor. Han har längtat efter läxor i flera år och nu sitter han här i stugan troget varje dag och gör några sidor i matte- och svenskaboken. Det blir spännande att se hur länge han tycker det är roligt.



Abbe har inga läxor från dagis, men vill inte vara sämre han. Idag har han jobbat med diverse knep och knåp i pysselboken som alla barn i Stöten får. Extra kul att se hur pysselboken togs emot av Abbe eftersom jag själv varit med och gjort den. Jodå, jag har ett roligt jobb.

Vårsolen har visat sig idag och jag har tvättat bilen, städat den, dammsugit och fejat. Takboxen är rengjord och full med skidor och pjäxor. Vi har packat Alvedon, Lepheton, Amimox, Movicol, Betapred och jag vet inte allt i medicinväskan. Storebror hostar som en demon och jag är trött som en urlakad sill.

Precis som det ska vara när vi har semester med andra ord. I morgon åker vi till Stöten i Sälen.

När jag kom hem från jobbet kom Abbe springande och sa att han hade en överraskning. Jag frågade vad det var, men han sa att det kunde han inte berätta för då var det ingen överraskning. Han sa att jag skulle följa med till köket så att jag skulle få se på något. Jag sa att det lät spännande och tog av mig ytterkläderna. Du måste blunda, sa Abbe. Jag gjorde det. Men då måste hålla mig i handen och leda mig sa jag, så att jag inte går på något när jag blundar. Abbe tog min hand och det kändes mysigt att blunda och helt lita på att hans varma lilla grepp skulle lotsa mig tryggt ut i köket.

Nu kan du titta pappa, sa Abbe. Jag gjorde som han sa och där hängde en raket från taket med eldsflammor av rött och gult silkespapper sprutande ur motorn där bak. Jag sa att den var jättefin och frågade om han hade gjort den på dagis. Det hade han och Abbe berättade ivrigt att raketen hade ett namn också. Han var sprickfärdig av entusiasm över att få berätta vad den hette och jag frågade honom såklart.

Den heter "Eld i baken" sa Abbe med ett förväntansfullt leende.

Läste ni rubriken? Sextiotvåtusenåttio kronor! Fattar ni? Tillsammans har vi samlat in över sextiotvåtusen kronor till forskning om barns hjärtfel. Jag vet inte hur ni känner, men jag förstår knappt att det är sant.

Ni har varit fantastiska, ni har messat och budat på auktioner och ni har stått ut med att jag har tjatat på er och att det nästan inte funnits något annat att läsa om än auktionerna i en hel månad. Några av er har gjort fynd på några auktioner, det är jättekul. Och andra har betalat mycket mer än saken ni köpt varit värd, det är stort. Jag är så otroligt stolt. Stolt över oss. För vi har gjort det här tillsammans. Tusentals tack och kramar till alla som varit med och messat, budat och spridit budskapet.

Ett extra varmt tack till de företag och personer som varit med och skänkt saker till auktionerna, tack OBH Nordica, Piratförlaget, me&i, Evelinas foto, Balunz.se, Geggamoja, ITförbarn.se, fotograf Sonia Jansson, Polliver, fotograf Severus Tenenbaum, Vimsadekor, Dröse&Norberg, Ballongprinsessan, moderskeppet.se, Lifestone, BLAFRE, Rootfruit, fotograf Jens Rydén och Petrified in Pink. Utan er hade det inte blivit något.

Auktionerna drog in 46 600 kronor och mitt kampanjhjärta 15 480 kronor (so far), summa 62 080 kronor! (tål att upprepas)

Totalt har alla kampanjhjärtan dragit in 181 320 kronor till Hjärt- och Lungfonden under alla barnhjärtans månad och jag skickar ett extra varmt grattis till Kämparnas konung som samlade in över 18 000 kronor på sitt hjärta och därmed mest av alla kampanjhjärtan. Starkt!

Än en gång, stort tack! Ni är bäst.

Nu blir det här en vanlig blogg igen. Om en ovanlig kille.

Melodifestivalen i lördags:

– Den här låten gillade jag, sa storebror.
– Men han sjöng ju så dåligt, sa jag.
– Jag tycker han sjöng bra, sa storebror.
– Ja, jo, jag vet ju att han KAN sjunga bra, och låten var helt okej. Men nu sjöng han ju så falskt.
– Vad betyder det? Att sjunga falskt?
– Ja alltså att han inte sjunger rätt toner, förklarade jag.
– Meh! Hur kan du veta det när du aldrig har hört låten förut?
– ?!!

Absolut sista chansen att ropa hem barnkläder från populära me&i. Vi auktionerar ut ett set med valfri byxa och tröja (eller byxa och tunika/klänning). Värdet hamnar någonstans mellan 400 och 550 kr.

Auktionen stänger måndag 28/2 kl 22.30.

Har ni kollat in petrified in pink? Den glada webbshopen som säljer inbjudningskort till dop och bröllop, grafiska tryck, gratulationskort och annat smått och gott. Nu har ni chansen att ropa hem ett presentkort värt 1000:- från petrified in pink här i hjärtebarnsauktionen.

Bud, anyone?

Auktionen stänger måndag 28/2 kl 22.30.

Om du missade att ropa hem detta förra gången kommer här en ny chans. Nu kör vi ett paket till med de här snygga maskinerna till köket. En "Martello" kapsel-espressobryggare. En påse kapslar följer med att börja med. En vattenkokare "Dome Kettle". Och en "Radio Toaster" brödrost med inbyggd radio. Allihop i skön retrodesign. Som gjort för softa frukostar.

Hela paketet är värt ca 3 400:-.

Auktionen stänger måndag 28/2 kl 22.30.

Snart är februari och alla barnhjärtans månad slut och det är bara några få auktioner kvar, sedan ska den här bloggen bli som vanligt igen och jag ska skriva om sånt som jag brukar. Till exempel om att Abbe snart fyller sex år och jag en jävla massa mer. Eller om att vi åker till fjällen som vi brukar över min födelsedag. Sjukhus och läkarbesök kommer jag säkert att babbla om också.

Just nu har vi t ex en auktion med ett paket med kurser från Moderskeppet värt en bit över 4500:- där högsta bud är 2200:- just nu. Läge för att lägga ett bud och göra världens kap alltså. Den stänger ikväll så passa på nu.

Vi har bröllopsfotograferingen med Sonia Jansson som är värd 22 500:- där högsta bud är 6000:- just nu. Supermegamöjlighet att få fina bilder från sitt bröllop till ett mycket bra pris alltså. Tipsa alla giftassugna ni känner fort som tusan alltså.

Barnkalaset med Ballongprinsessan värt 2500:- ligger just nu på bara 500:- så passa på om ni vill ha ett annorlunda kalas till ett mycket bra pris.

Silversmycket från Lifestone med ditt barns avtryck på är värt 2236:- med halskedja och allt. Och där ligger högsta budet nu på 1300:-. Billigt alltså, och auktionen stänger ikväll.

De fina grejerna från norska BLAFRE är värda ca 600:- och där är högsta budet 700:- nu. Men auktionen är öppen till i morgon så du kan fortfarande ropa hem grejerna och skänka lite extra till Hjärt- och lungfonden.

Samma med chipsen från Rootfruit. De är värda ca 300:- i butik och nu ligger högsta bud på 400:-.

Och så har vi fotograferingen med Jens Rydén i Skåne. Hans plåtning är värd 2500:- och högsta budet nu ligger på 1000:- så där finns ocks goda chanser att fynda fina bilder på dig eller familjen.

Så passa på nu! Klicka in på någon av auktionerna och lägg ett bud (buda inte i kommentarerna till det här inlägget). Dessutom kommer ytterligare några auktioner ikväll och imorgon.

En annan sak som jag knappt kan med att be om utan att ni tröttnar på mig och aldrig kommer tillbaks igen. Men vafan, jag säger det ändå. Det bultande kampanjhjärtat här intill ni vet. Hjärt- och lungfonden gjorde ju en utmaning av hela grejen och uppmanade folk att utmana mig att samla in mer pengar. Skitbra!

Det är bara det att Kämparnas konung verkar vara just en kämparnas konung även i den här utmaningen. Nu ligger vi tvåa med vårt HejaAbbe-hjärta, det måste vi väl göra något åt va? Så om ni känner att ni har råd snälla skicka ett SMS till hjärtat. Vi vill ju gärna vinna detta tillsammans, eller hur? Om inte annat kanske vi tvingar Kämparnas konung att samla in ännu. Och det är ju bara bra – mer pengar till barnhjärtforskningen!

Jag skulle vilja komma i kontakt med den Åsa som ropade hem det första hårvårdspaketet i auktion #7. Hör av dig till mig via mejl abbespappa@gmail.com så vi kan komma överens om detaljerna. Om du har ångrat dig får du gärna höra av dig också. Okej?

Hej alla skåningar! Här har vi en fotograf till er också. Jens Rydén håller till i Bjärred men har en portabel studio så han kan komma till dig, inom en radie av 15 mil från Bjärred. (Milersättning för bil tillkommer utöver budet.) Varför inte ett personligt porträtt i en miljö du gillar? På golfbanan, i segelbåten, eller i full färd med en surfbräda eller kite för att ta några exempel.

Har du inte har smakat chips från Rootfruit någon gång borde du göra det. Det är supersmarriga chips gjorda på lite annorlunda potatisar och rotfrukter. Vad sägs om rödbeta, mandelpotatis och palsternacka till exempel? Friterade i ekologisk olja. Det mesta kommer från halländska gårdar. Lokalproducerat, naturnära och gott!

Nu kan du bjuda på en låda Rootfruit-chips med 12 påsar i. Den skulle ha kostat cirka 300 spänn om du köpt chipsen i din butik. Vad får jag för bud på en låda krav-märkta gourmetchips?

Auktionen pågår till söndag 27/2 kl 22.30.

Har ni sett alla coola retroinspirerade saker från norska BLAFRE? Nu kan ni bjuda på ett paket med saker och ting från just dem. Paketet innehåller en drickflaska, en matbox, en födelsedagskalender och en liten anteckningsbok. Alltihop till ett värde av 600 kronor.

Bud?

Auktionen pågår till söndag 27/2 kl 22.30.

Förvandla ett hand- eller fotavtryck från ditt barn till ett smycke i silver. Lifestone tillverkar ett helt unikt och individuellt smycke med avtryck från just ditt barns hand eller fot. Mammas hjärta heter smycket och är värt 1595:- och dessutom ingår ett färgtryckset för för att göra avtrycket helt utan kladd, värt 229:-.

Summan på det här fina paketet är alltså 1824 spänn. Ge mig ett bud!

UPDATE:
LifeStone lägger till en halskedja i silver (ärtlänk) värd 439:- Alltså totalt värde 2263:-

Auktionen pågår till lördag 26/2 kl 22.30.

Det här är en auktion jag skulle vilja ropa hem själv. Ja alltså det har ju nästan alla varit, men denna är ju mitt i prick för mitt fotointresse. Det är photoshop-/bildbehandlings- och digitalfotosajten moderskeppet.se som skänkt ett paket med alla sina videokurser i Photoshop, Elements och InDesign med mera. Strålande grejer för dig som plåtar digitalt och vill lära dig bildbehandling alltså.

Paketet innehåller kurserna: Allt om raw, Bättre bilder för blogg och webb, Automatisering i Photoshop, Photoshop Elements på jobbet, Restaurering i Elements, Allt om Elements, Kom igång med scanning, Lightroom 3 för fotografer, Premiere Elements för alla, Kreativ retusch och montage, Skönhetsretusch, Indesign för alla, Photoshop för naturfotografer, Perfekt skärpa i Photoshop, Moderskeppets samlade Photoshopguider, Det bästa 2 och Grunderna i Photoshop.

17 titlar värda totalt cirka 4500 kr.

Bud?

UPDATE:
Moderskeppet.se ökar på paketet med alla titlar de kommer att ge ut under 2011 också!!

Auktionen stänger lördag 26/2 kl 22.30.

Abbe undrade lite om storebrors bästis vid läggdags.

– E han också åtta? Som brorsan?
– Ja han är också åtta, dom är stora killar nu.
– E dom stora?
– Mm, ganska stora.
– Ja vill också va åtta.
– Det blir du ju också sedan.
– Men det är ju inte detta året och inte nästa. Om två år.
– Men det går fort, lille vän.
– Ja om man leker, då går det fort. Sa Abbe.

Okej. Vi kör ännu en auktion med barnkläder från populära me&i. Snygga, bra och coola kläder för lika snygga, bra och coola killar och tjejer.

Vi auktionerar ut ett set med valfri byxa och tröja (eller byxa och tunika/klänning). Värdet hamnar någonstans mellan 400 och 550 kr.

Auktion #21 stänger fredag 25/2 kl 22.30.

Om du bor i Stockholm och har idétorka för barnkalaset kommer här en fin chans. Ett kalas med Ballongprinsessan som gäst. I kalaspaketet ingår 20 minuter trolleri där födelsedagsbarnet får vara med och vara stora stjärnan, en ballong-födelsedagspresent, ballongfigurer till upp till 30 barn och en superjätteballong till födelsedagsbarnet.

För ett sånt paket tar Ballongprinsessan normalt 2500:-.

Auktionen pågår till måndag 28/2 kl 22.30.

Psssst. Eller också kan du SMSa till hjärtat här bredvid så skänker du 30 kronor till barnhjärtforskning. ->

Om du bor i Stockholmstrakten kommer här ett tips på vad du kan göra den 9:e mars. På Tibbleteatern i Täby spelas nämligen den kritikerrosade föreställningen "Liket som visste för mycket". I rollerna hittar du: Lasse Brandeby, Carina Lidbom, Johannes Brost, Anna Norberg, Pernilla Parszyk, Fredrik Hallgren, Göran Gillinger, Nicke Wagemyr och Johan Ringström.

Nu kan du bjuda på fyra biljetter till föreställningen i Täby den 9:e mars. De kostar 450:- styck så, alla fyra är värda 1800:-.

Ge mig ett bud på en trevlig kväll!

Auktionen stänger torsdag 24/2 kl 22.30.