Äntligen åtta.

20:51

Jag älskar verkligen mina barn. Mer än någonting annat på jorden. Skulle kunna göra en väldig massa dumma saker för deras skull, om jag var tvungen. Jag vill bara göra det klart för dig, om det inte framgått tidigare. Så du vet innan du läser vidare i det här inlägget.

Jag längtar ofta efter att få komma hem till dem. Och har jag haft det körigt på jobbet så att övertid gjort att de redan sover när jag kommer hem, måste jag gå in och snusa lite på dem.

Men. Vissa. Dagar. Efter. Jobbet. Känns. Det. Som. Att. Klockan. Går. Extremt. Lååångsamt. Som att tiden kryper fram. Ett långt jävla maratonlopp på knäna innan klockan äntligen blir åtta, så att Abbe och hans storebror till slut sover. Så att man kan få bara ett litet fönster av lugn och ro.

Är det okej att känna så?

11 kommentarer

  1. Ja, det är ok! Man behöver få andas i lugn och ro, en liten stund på kvällen. Men sen måste jag tända lampan lite försiktigt och bara titta lite på honom innan jag ska sova ;-)

    SvaraRadera
  2. Det är helt okej. Inte konstigt att man längtar efter lite lugn och ro i soffan efter en lång och intensiv arbetsdag. Bara för att man vill ha lite egentid betyder det inte att man inte älskar sina barn. Men som johanna säger, visst tänder man lampan och kikar lite innan man själv somnar in. Bara för att känna vilken enorm kärlek som finns där.

    SvaraRadera
  3. Självklart är det okej... vissa dagar bara dör man av att tiden står still andra dagar hinner man inte hem tillräckligt fort för att få den där extra goa snorpussen...Vi är juh inte mer än människor och lägg därtill dessutom arbetande föräldrar... :)

    SvaraRadera
  4. Självklart är det okej att känna så!!! Jag blev ju nästan knäpp under den period när Isak inte sov på kvällarna. Det är värdelöst att inte ha egentid!

    Jag värdesätter min barnfria tid oerhört högt och det skäms jag inte för. Att jag älskar mina barn förutsätter jag att alla fattar ändå.

    Klart som korvspad att du är värd varje minut av din barnfria tid. Det gör bara att du orkar vara världens bästa pappa den övriga tiden!

    SvaraRadera
  5. Det vore omänskligt annars.

    På ett tv-program igår var det en chefredaktör som sa att barn förr var en del av livet, varken mer eller mindre. Föräldraskapet idag verkar ha blivit så otroligt analytiskt, och vi skäms när vi känner för något annat än barnen.

    Vi ska låta barnen vara precis det: en del av livet, en del av många.

    SvaraRadera
  6. Absolut helt ok att känna så...har en son och kan tänka likadant :)

    SvaraRadera
  7. Visst är det ok! Sen när de sover så saknar man dem :O)

    SvaraRadera
  8. Det är inte bara okej, det är nödvändigt. Eller. Det vore konstigare om man aldrig kände så, tror jag.

    SvaraRadera
  9. Du är ju inte bara pappa även om du verkar vara en fantastiskt sådan :) Så japp, definitivt okej!

    SvaraRadera
  10. Puh. Vad skönt att jag inte är ensam om att känna så.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.