20 februari 2008

Tillbaka i skolbänken.

Jag ska erkänna att jag inte hade jättehöga förväntningar på kvällens kurs. Inte för att jag misstror habiliteringen på något sätt, men risken för en pinsam tillställning är ju inte helt avlägsen. Vuxna människor i skolbänken som inte känner varandra. Övningar där folk som hatar att lämna ut sig tvingas samspela med andra, för dem okända och skräckinjagande personer. En klämkäck kursledare som kanske är jätteduktig på teckenspråk, men mindre bra på att lära ut. Ja, ni hör. Jag var skeptisk.

Men jag kan glad, stärkt och inspirerad säga att alla farhågor kom på skam. Det blev en jätteintressant kväll, med massor av spännande nya kunskaper. Och vad teckenpedagogen beträffar märktes tydligt att hon har hållit på med det här i många år. Visst satt vi där taffligt och lite pinsamt och försökte säga "Jag heter bla bla bla. Vad heter du?" med tecken, till bordsgrannen, men det lossnade ändå rätt fort.

Teckenspråk har alltid funnits, men vi fick veta att så sent som på femtiotalet var det mer eller mindre förbjudet med teckenspråk. Man trodde att döva kunde lära sig att prata och höra ändå. Fröken (ska vi kalla henne så?) berättade också att vi svenskar av tradition hör till de människor som – ihop med finnar och japaner – i minst utsträckning använder händer och kroppsspråk i vår kommunikation. Men trots det var Sverige det första landet i världen att erkänna teckenspråk som dövas modersmål, vilket innebar att man t ex hade rätt till undervisning.

Nu ska jag träna handalfabetet till nästa vecka. Så jag slipper få kramp som i dag.

Andra bloggar om: , , , ,

5 kommentarer:

  1. Kan inte vi också få träna handalfabet? *önskan*

    SvaraRadera
  2. Visst är det kul! På vår kurs är vår storebror stjärna. Så kul att se honom och hans glädje över att kunna teckna -Farmor leker apa eller -Mamma äter krokodil eller något liknande. Lycka till med handalfabetet! Hälsningar Anna, mamma till en liten tjej på 8 mån med DS när vi kommer ihåg det

    SvaraRadera
  3. Kan varmt rekommendera datorprogrammet Teckenhatten! Kan finnas på biblioteket eller så kan man köpa den på nätet. Är anpassad efter barns behov, man kan antingen öva efter lektioner eller använda den som uppslagsverk.

    Det kan finnas avvikelser från vad pedagogen lär er eftersom det finns dialekter i TAKK, precis som i talat språk och "vanliga" teckenspråket. Men jag tycker teckenhatten är ovärderlig som uppslagsbok, jag friskar upp minnet bättre med den än med en teckenbok.

    Hälsningar
    stolt tecknande stöd-"mamma"

    ps: Takk kan också komma väl tillpass i helt andra sammanhang, under dansen på nyårsafton stod min man i köket och jag tecknade att jag ville ha mer dricka, gick inte att ropa för musiken var så hög :)
    En annan rolig grej är att jag är så van vid att teckna till barn som inte pratar så det gör jag till alla, av gammal vana. Våra vänners 8-månaders kille ser ganska konfunderad ut när jag viftar åt honom när vi sitter och äter!

    SvaraRadera
  4. En fantastisk fin bloggsida och jag lovar dig, teckenspråket är något fantastiskt och inte alls så svårt :) hm jag kanske ska inte säga det eftersom jag själv är döv och använder teckenspråk. Jobbar även som teckenspråkslärare! önskar er jättelycka till
    Jenny

    http://jennyk.blogg.se

    SvaraRadera
  5. Hanna: Klart ni kan. Jag ska fixa det. :-)

    Anna: Ja det är det verkligen. Kämpa på ni också.

    Anonym: Vi har lite andra grejer från teckenhatten men inte "programmet". Ska ordna det, tror jag.

    Jenny: Åh tack snälla. Visst är teckenspråk strålande.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.