03 februari 2008

Nybörjarkardiologi.

Jag låg bredvid storebror och sov räv. Det är det enda sättet att få honom att somna inom en rimlig tidsrymd. Inte sällan är det dock jag som slumrar in först. Vi hade båda varit tysta så pass länge att jag räknade med att det snart var dags att smyga mig ut från min snusande femåring. Då bröt han tystnaden.

– Mitt hjärta låter dunk-dunk...dunk-dunk. Det ska väl bara vara dunk.....dunk.....dunk?
– Näe, viskar jag. Det ska låta dunk-dunk.
– Ska det?
– Ja, hjärtat är delat i två delar. Som två pumpar, kan man säga. En pumpar blodet ut i kroppen – dunk. Och en skickar det till lungorna, för att fylla på med syre som du andas in – dunk. Och så gör de de nästan samtidigt – dunk-dunk.

Jag såg att han funderade länge. Han log lite, som om det jag sagt var lite knasigt, men verkade ändå tro mig. Det var tyst en lång stund. Jag trodde jag klarat mig lätt ur det här knepiga ämnet. Men icke.

– Jag undrar vad det var för fel på Abbes hjärta?

Oj. Det här blir inte lätt.

– Det kan jag berätta om du vill. Men det kanske blir lite krångligt.
– Jag vill.
– Okej.

Plötsligt låg jag där och försökte förklara hjärtats funktion i allmänhet, och pulmonalisatresi med VSD i synnerhet, för min nyss fem år fyllda lille pojk.

– Du vet, jag berättade ju att från den ena pumpen går ett rör till lungorna. För att blodet ska dit och hämta syre.
– Mmm.
– Det var stopp i det röret på Abbe. Och kroppen behöver syre för att klara sig.

Jag förklarade och berättade att det syrerika blodet är rött och det syrefattiga är blåare. Vi pratade om färgen på Abbes läppar. Före den senaste operationen, och efter.

– Men hur kunde de laga Abbes hjärta då?
– Det fick koppla ett nytt rör vid sidan av det som det var stopp i. Så blodet kunde ta en annan väg.
– Jaha?
– Som när vi var på Kreta, när vi grävde kanaler i sanden. Kommer du ihåg det?
– Ja. (han sken upp lite)
– Så fick doktorn göra ungefär. Så att blodet kunde rinna en annan väg.
– Jaha....då förstår jag.

Jag har en känsla av att jag kommer att få förklara det här igen. Och jag känner på mig att storebror kommer att hålla föreläsning om det på dagis.

Det kom ett litet leende mitt i det samlade ansiktsuttrycket. Han tänkte på det vi pratat om. Jag kunde se hur informationen bearbetades inne i hans lilla huvud. Så kröp han tätt intill mig, klappade mig på kinden och la armen om min hals.

Och somnade.

Andra bloggar om: , , ,

11 kommentarer:

  1. Gud vilken bra förklaring du lyckades få till! Och vilken förståndig storebror!

    SvaraRadera
  2. storebror ät en riktigt liten smarting! vilken underbar förklaring.

    SvaraRadera
  3. storebror äR en riktigt liten smarting! vilken underbar förklaring.

    SvaraRadera
  4. Pedagogiskt så det förslår, lärare? ;)

    SvaraRadera
  5. Det här var bland det sötaste jag läst.. Fick tårar i ögonen. Det är ett trix att förklara saker för barn, och du klarade det galant. Satt precis och skrev brev till mitt femåriga fadderbarn i Ghana, och funderade över vad han kunde förstå och inte. Kanske ska jag ta en historia om hur hjärtat fungerar? ;)

    SvaraRadera
  6. ojojoj, att förklara nåt sånt där för en 5 åring skulle ja aldrig klara av. Speciellt inte då man knappt förstår det själv. x) bra skrivet föresten (Y)

    SvaraRadera
  7. Din Storing är där VÅR Storing var för inte så längesen. Tycker du förklarade det jättebra! Själv behövde jag "bara" förklara en VSD. Men han köpte det och han förklarar fortfarande för alla som vill veta :)

    SvaraRadera
  8. Åh, nu blev jag lite tårögd här... har också en femåring och de förstår så mycket om de får det förklarat på sig på sätt sätt. Det är en hel del tankar kring hur kroppen fungerar just nu, klart det måste blir extra många med ett Abbehjärta på nära håll. Du lyckades göra det gripbart tror jag... härligt!

    SvaraRadera
  9. Lillasysteryster och anonym: Tackar. Ja, han är allt smart.

    Johanna: :-)

    Åsa: Näe, inte lärare. Men tack ändå.

    Femnollsju: :-) Varför inte? Det kan vara bra att kunna kanske.

    Theres: Tack.

    Monika: Nu när du säger det, så inser jag att jag utelämnade Abbes VSD. Men det hade nog bara krånglat till det.

    Humla: Tack det var snällt sagt.

    SvaraRadera
  10. Jag vet inte om det är för att jag är trött nu, men jag grinar som en liten bebis. Vad vackert! Heja Abbe! Heja Storebror!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.