29 juli 2008

Abbes pappa arg.

Häromdagen skulle vi käka på en pizza-/pastarestaurang i Skärhamn. Det var ganska trångt mellan borden så det var lite bökigt att komma in och sätta sig. Vid bordet bredvid det vi blev hänvisade satt en par i trettioårsåldern med en ganska stor hund.

Kvinnan – som satt väldigt långt ifrån bordet med sin stol – hade inga som helst ambitioner att flytta närmare så att jag kunde komma förbi med barnstolen som Abbe skulle ha. Jag försökte tråckla mig in så gott det gick utan hennes medverkan. Då stönar hon högt och säger:

– Ååååh, ungjävlar!

På nolltid kände jag hur mitt inre kokade upp till nära bristningsgränsen. Jag hade bannemig lust att klappa till henne. Kalla Abbe och brorsan för "ungjävlar" bara för att hon av någon anledning inte ville ha barn omkring sig? Eller för att det var för jobbigt att dra in stolen lite? Killarna hade inte gjort någonting. Tysta och fina väntade de på att jag skulle ordna med platserna.

Jag åt min pizza med en puls på närmare 200 bpm och ilskan kokande i mig, alltmedan jag repeterade elakheter jag skulle säga till henne. (Vilket jag naturligtvis aldrig gjorde, men ändå.) När hon sedan började mata sin hund vid bordet, med pasta från tallriken blev jag än mer förbannad. Killarna har tamigfan mycket mer på den här restaurangen än hennes skabbiga byracka, tänkte jag.

Bitch!

Sådär. Nu fick du se en ny sida av Abbes pappa.

Andra bloggar om , , , , , ,

19 kommentarer:

  1. så där in i bomben arg kan jag också bli å sånt folk! varför blir man så irriterad? en sån är ju bara att strunta i.
    ps. jag säger inte heller något.

    SvaraRadera
  2. I agree: Bitch!!

    SvaraRadera
  3. Kunde Du inte sparkat henne lite lätt på smalbenet.

    SvaraRadera
  4. Lite lätt? Han borde sparkat av henne benet!

    SvaraRadera
  5. En ny sida men också en mänsklig sådan. Har en granne en bit bort som har en Dobermannjävel som ska skrämma skiten ur mig varje gång jag är ute och promenerar. Men man ser aldrig till ägarna. Jag har redan en klar bild av att jag sular en sten i huvudet på kräket, men då blir jag ju skyldig till djurplågeri. Och det är inte ok för mig. Kanske ska jag sula en sten på deras bil varje gång fanskapet skäller. Då får ägarna lite att fundera på.

    Lova mig att du säger ifrån nästa gång och inte knyter handen i fickan. Det är inte nyttigt.

    SvaraRadera
  6. Imponerad av att du inte sa något.
    Det hade jag aldrig klarat av.

    SvaraRadera
  7. Kan inget annat än hålla med dig!!!! JISSES! Det finns underliga människor!!

    SvaraRadera
  8. USCH ! va bra du e som höll dej ! de hade jag aldrig pallat !! heja abbes pappa ! :)

    SvaraRadera
  9. Känner igen känslan. Man ä int bitter, men man är ju pappa.

    SvaraRadera
  10. Känner igen känslan. Man ä int bitter, men man är ju pappa.

    SvaraRadera
  11. j.v.h.solen: Ja du, det är ju så svårt att strunta i.

    Sara: Bra.

    Anonym: Kanske hade varit något.

    E: Hahaha.

    Fredric: Oj. Bra att di inte sular den där stenen, man vill ju inte vara dum själv. Kanske ska tillägga att jag inte har någonting emot hundar, tvärtom. Men idioter som äger dem däremot..

    Lena: Helt tyst var jag inte ändå. Jag fick ur mig något i stil med "var det något problem eller?" Men hon svarade inte. Och sedan sa jag till storebror att han inte skulle sätta sig på den sidan "för där siter en galen tant". Haha, ja herregud.

    Busnova: Visst gör det?

    Tessan: Mm. Men det kokade i mig. Jag vet knappt hur pizzan smakade.

    Aggebagge: Just så.

    SvaraRadera
  12. Jag vet inte vem det är som plockar hit folk från medeltiden men det vore ju bra om dom fick åka tillbaka igen...
    I Kinna kallar vi dem för "mosklubbor".
    Jag "sympati-pulsar" med dig i 200, säga så om barn!?
    Nej, nu närmar jag mig 250...
    ...mosklubbor...

    SvaraRadera
  13. Usch vilken tant!! >=(

    ...men hunden har väl inte gjort något fel?

    SvaraRadera
  14. Hasse: Mosklubba var ordet, sa Bull.

    J.la: Näe hunden hade inte gjort något. Jag gillar hundar, ifall det nu inte verkade så. Men det var hennes sätt att antyda att vi inte hade på restaurangen att göra med jobbiga barn, som fick mig att reagera lite orättvist mot hunden i mitt inlägg. Jag tycker inte de ska ligga vid bordet och äta från tallriken i vanliga fall. Än mindre om man anser att barn inte har där att göra.

    SvaraRadera
  15. Vilken pisspotta kärringen var!
    Det var ju hon som gjorde fel...

    SvaraRadera
  16. Hehe, rätta takter, man FÅR bli förbannad ibland...faktiskt :)

    SvaraRadera
  17. Gamlingar, de ändrar på reglerna när de knr fört!

    SvaraRadera
  18. hade det varit jag så hade jag stönat, ännu högre, och sagt "åååååh, kärringjävlar...".

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.