Det känns konstigt.
Jag går in i killarnas rum för att titta en sista gång på deras rofyllda ansikten innan jag lägger mig. Jag vill borra ner näsan i nackskinnet på dem och känna den fina doften av de svettiga små halsarna innan jag somnar, men där finns bara kuddar och täcken.
Och vad märkligt öde min säng känns på morgonen. Ingen som ligger på tvären, ingen som sparkar och knuffas. Och ingen som vaknar klockan halv sex och är "ärni-ååven".
Jo. Lite konstigt känns det.
Andra bloggar om egentid, barn, kärlek, saknad, längtan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)



4 kommentarer:
Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.