03 juli 2008

Gamla tidningar och gamla minnen.

Det var dags att göra en rensning i tidningsarkivet på jobbet. En lastbil kommer och hämtar alla svarta sopsäckar med månadsmagasin, veckotidningar och gamla kartonger i morgon.

Jag rafsade ihop två bärkassar fulla och tog vägen om sjukhuset och avdelning 323 efter jobbet. Jag minns ju själv hur trött man blev på att läsa samma gamla sönderlästa tidningar om och om igen, medan man väntade på operation, provtagning eller på att saturationen skulle stiga.

Det är märkligt när man kommer dit. Trots att stället egentligen förknippas med rätt mycket jobbigt, mycket oro, rädsla och ovisshet, så är det ändå som att komma hem på något vis. Där finns tryggheten och värmen på ett så påtagligt och omfamnande sätt.

Jag fick nästan lust att sätta mig i en sofforna med en kopp kaffe och bara mysa. Småsnacka lite med personalen om ditt och datt. Heja på de andra hjärtebarnsföräldrarna som hasar förbi i korridoren. Och bara låta mig i den enorma trygghetskänsla som detta orons och hjälplöshetens högborg ändå lyckas förmedla. Det är bannemig något magiskt över det hela.

Andra bloggar om , , , , ,

4 kommentarer:

  1. Vilken otur att vi missade varann! Det måste varit mellan 14-16 som du var där eller? Jaja du får komma förbi en annan gång!

    ha det gott på semestern!

    SvaraRadera
  2. Näe. Jag var där rätt sent. Någon gång vid halv tio på kvällen. Det har blivit sådana arbetsdagar de senaste veckorna...

    Ha det fint du med. Jag håller tummarna för att Freja snart får komma hem med er. Kollar in på din blogg varje dag.

    SvaraRadera
  3. Idag fick jag räkningen på vårdavgiften för förlossning och eftervård från Huddinge Sjukhus.

    Larvigt, faktiskt.

    400 kronor.

    400 kronor, och då har jag fått hjälp att föda ett barn, i vilket det ingick två livräddande hallonsmoothies, fantastiska barnmorskor, en välsignad anestesiläkare som bjöd på en epidural, en fullt bemannad och beredd kirurgsal som räddade skivan, barnet och sinnesfriden när allt höll på att gå åt skogen, morfinsprutor om gjorde tillvaron uthärdlig det första dygnet, oräkneliga vänliga händer och ansikten, en neonatalavdelning som tog hand om barnet som inte alls mådde bra först...

    Fyra hundra spänn.

    Vilken investering.

    Som en god vän till mig sa, när jag väl kommit hem: "Från och med nu älskar jag att betala skatt."

    SvaraRadera
  4. Vad bra skrivet,ms garbo!
    Svensk sjukvård är fantastisk när det väl gäller! Man inser kanske inte det förrän man själv verkligen behöver den!
    Sedan vårt svårt hjärtsjuka son föddes 2004 har iallafall min syn på vården förändrats rätt mycket...
    Ha det gott! MVH Maria

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.