Tisdagstema – Kärlek.

23:56



Så var det dags för sista delen i tisdagstema-trilogin "Tro, hopp, och kärlek". Det fick bli ett fotografi av syskonkärlek. Abbe är nyopererad och brorsan hälsar på med present.

Men just den här veckan skulle jag egentligen önskat att tisdagstemat inte var en fotouppgift. Jag skulle velat förmedla vad jag upplevde på Göteborgs central i morse. I ord istället för bild.

Nej, kanske inte i ord heller förresten, det blir för svårt. Det klarar jag inte. Jag skulle önskat att du fick känna det själv. Att du fick vara jag, precis i det ögonblicket då Abbe fick syn på mig. Att du också fått se hans blick, hur ögonen glittrade som ett fyrverkeri, och hur han nästan hoppade av morfars axlar och kastade sig runt min hals.

Jag skulle gärna dela med mig av kramen jag fick. Hård och mjuk på samma gång. Evighetslång men ändå för kort. Du skulle fått vara med om hur Abbe blundade och strök sitt ansikte mot mitt så att varje liten millimeter hud på hans kinder, hans näsa, haka och panna snuddade vid alla mina millimetrar.

Och du skulle fått höra honom viska "niiin aph-aphh". Sakta, igen och igen, med hans varma lilla andedräkt i ditt öra.

Om du fått vara jag, där på centralstationen i morse, skulle Abbe ha gett dig något alldeles speciellt. Det fick jag. Jag fick veta att jag behövs. Han förklarade hur mycket bättre hans liv är om jag också finns med. Abbe gav mig livslång injektion av den här tisdagens tema.

Kärlek.

Andra bloggar om , , , ,

45 kommentarer

  1. Åh herregud människa så vackert skrivet, nu fick du mig att bryta ihop fullständigt såhär på morgonkvisten. Kram på dig och underbaraste lilla Abbe. / Sandra

    SvaraRadera
  2. Fint skrivet, jag både ryser & tårarna rinner... underbar bild. Ha det bra.

    SvaraRadera
  3. Ja, riktigt rörd blev man av att läsa din text. Vackert!

    SvaraRadera
  4. Så fick man gråta lite en onsdag förmiddag.

    SvaraRadera
  5. herregud, sitter här med rinnande tårar... och det är inte första gången i din blogg! du skriver otroligt fint!

    SvaraRadera
  6. Började läsa lite från början, men ser inte så mycket genom tårarna. Men jag kommer att återkomma & läsa hur det går för er. Heja Abbe.....

    SvaraRadera
  7. ramlade in här för ett tag sen, och nu återkommer jag varje dag. det är upplyftande att läsa dina ord. din blogg skapar substans i en annars ofta ytlig virtuell värld. tack!

    SvaraRadera
  8. Åååh. Tårar. Du skriver så vackert och du har så vackra barn!

    SvaraRadera
  9. Jag fick rysningar när jag läste din text, och tårar i ögonen. Det gick jättebra med ord, du lyckades verkligen förmedla! Jag jag kan se det, jag kan känna hur du kände det!

    SvaraRadera
  10. Man tar aldrig ett barns kärlek för given när man gått igenom det ni gör. Syskonens kärlek är lika stor men jag undrar om inte Abbes och hans "likars" kärlek känns lite mer?!

    SvaraRadera
  11. ..nu bölar jag... och ser att det är fler som har gråtit av kommentarerna att döma. Kram till Abbe och hans fantastiska storebror. Vilken tur att Abbe har sin storebror och att de båda har så fina föräldrar.

    SvaraRadera
  12. Jag blev alldeles tårögd och sitter här och sväljer och sväljer för att inte börja gråta på jobbet.
    Du skriver helt fantastiskt!
    /Ninni

    SvaraRadera
  13. Jag har sagt det förr och säger det igen. När du skriver så här är din blogg den enda värd namnet i Sverige just nu. Du gör en samhälls-, kultur-, litteratur-, och själslig tjänst. Samtidigt.

    SvaraRadera
  14. Härligt att du äntligen får lov att krama om lilla Abbe igen, man kanske ska säga, den som längtar efter någon gott/härligt väntar aldrig för länge. Äntligen, det va säkert allt för länge sedan sist du fick en sådan här kram.

    SvaraRadera
  15. Vad ska man säga??? Helt fantastiskt vackert och rörande.
    Verkligen kärlek :-)!!!!

    SvaraRadera
  16. Och här sitter jag och bölar! Fy vad fint skrivet!

    SvaraRadera
  17. Jag känner kärleken. Jag känner den verkligen.

    SvaraRadera
  18. Ok, då så står det 1-1 då, för nu är det jag som sitter här och lipar.

    Och tänker på min lilla Skorv. Snart två månader gammal. Tänk, jag kanske faktiskt får vara med om just det du beskriver en vacker dag...

    :´)

    SvaraRadera
  19. du gör mej rörd till tårar med dina fina ord !!

    SvaraRadera
  20. långt bort men ändå nära.

    bortvaro - längtan - återseende = kärlek.

    SvaraRadera
  21. Hej, mycket bra beskrivet, och mycket bra fotografi!!!

    SvaraRadera
  22. Det var något utav det finaste jag läst!

    SvaraRadera
  23. Ja, så fantastiskt. Nu rinner tårarna igen.

    SvaraRadera
  24. Helt underbar bild och en helt underbar text. Du verkligen förmedlar känslan med dina ord och jag kramar om mina monster en extra gång. :)

    Kram till er.

    SvaraRadera
  25. du, jag sitter fan med en klump i magen och en i halsen nu. fast det är bra klumpar. mycket fint skrivet. skönt att komma lite ur balans såhär lagom till lunch.

    SvaraRadera
  26. Mmmmmmmmmmmmm, så härligt! Jag blir sååå rörd och känner igen känslan. I går när jag skulle lägga min 2-åring kröp jag ner hos honom och smekte honom på de släta, lena överarmarna och bara njöt. Då säger han: Mamma, du älskar mig! Haha, så rätt han har!

    SvaraRadera
  27. Vad kan jag säga som inte sagts i ovan kommentarer?

    Lilla Abbegubben är väl bland det sötaste som finns... och hans pappa är en underbar förälder som faktiskt tar sig tid att njuta av de där så flyktiga sekundrarna av total lycka som man så lätt skulle kunnat missa om man fokuserat på "vi står i vägen för en massa folk" eller "butta inte omkull mig nu när jag har så mycket packning på ryggen" eller "lyssna nu på allt om storebror upplevt på semestern".

    Du är stor. Som person och som människa. Och som färälder till dina barn. Dina barn är lyckligt lottade. De har en närvarande förälder.

    SvaraRadera
  28. Ja kan inte skriv något mer än det som redan skrivits, utom att jag önskar jag kunde förmedla sådana känslor via ord jag också// Tack

    SvaraRadera
  29. Svårt att inte bli berörd av ditt fina inlägg, Vackert!

    SvaraRadera
  30. tårar på en onsdag..finns inget större än att känna kärleken från barnen!!!!

    SvaraRadera
  31. Som vanligt nar jag ar har - tarar av lycka och karlek. Varje gang jag laser tror jag inte att du kan skriva vackrare, men du har gjort det igen...

    SvaraRadera
  32. Alldeles alldeles underbart!

    SvaraRadera
  33. Oj oj oj, vilka fina kommentarer ni skriver. Nu är det jag som sitter med en klump i halsen.

    Tusen miljoner tack, snälla ni.

    SvaraRadera
  34. Jag måste säga att jag, som alla andra som har kommenterat, blev väldigt rörd av det du skrev. Jag sitter här och försöker att hålla tillbaka tårarna. Det du skrev handlar om äkta kärlek.

    Jag måste också tillägga att du skriver en väldans bra blogg och att det är synd att jag inte har hittat den innan idag. kram från carolina

    SvaraRadera
  35. Alldeles alldeles underbart skrivet. Det var längesedan ord grep mig så mycket. Jag kunde verkligen se det där...har själv två döttrar och fick idag höra av äldsta tjejen (2,5 år) : jag älskar dig mamma.....

    Du är en fin pappa!

    SvaraRadera
  36. tänkte bara säga att jag just läst igenom de 47 inlägg du länkat till här på sidan, (hittade din blogg via en länk på en annan blog) och tårarna bara rinner. Allt jag läst är verkliken underbart skrivet och jag måste få säga att du och din familj verkar väldigt starka! Heja Abbe, och heja Abbes familj!

    SvaraRadera
  37. ... som minstingens svar på sista uppgiften i "veckans ord":

    Vad klarar du dig inte utan?
    - min mamma -

    SvaraRadera
  38. Jag ryser, du skriver så vackert. Otroligt.

    SvaraRadera
  39. Åh jag gråter så datorn inte funkar längre, hi, hi... Alla måste verkligen beröras av dina fina ord men när man dessutom är förälder och har egna barn så blir orden OTROLIGT starka!
    Hoppas ni alla mår bra!
    Pinkmommey :)

    http://pinkommoey.blogg.se

    SvaraRadera
  40. Jag måste kommentera, även om jag annars aldrig tar mig tid - jag är en sådan där som inte kommenterar. Jag är också en sådan där som inte gråter. Jag minns inte förra gången jag gjorde det. Men vi kan ju säga så här: nu gör jag det.

    SvaraRadera
  41. Hej, hittade hit genom bloggportalen och har nu suttit och läst "snabbgenomgång". Finner inga ord.. Gråter, ryser och känner en stor värme i din text. Du skriver så bra trots allt ni går igenom. Kommer fortsätta följa denna blogg!.. Stora kramar till er.

    SvaraRadera
  42. Vilken otroligt fin, hemsk, stark, sorglig, vacker och kärleksfull historia. Har läst igenom snabbgenomgången och gråtit och skrattat om vartannat. Hittade hit av en slump men kommer garanterat titta in igen. Du skriver så fantastiskt bra, du borde ge ut en bok (om du ite redan gjort det...) Heja Abbe, heja Abbes familj!

    SvaraRadera
  43. Så fint du skriver om Abbe!

    SvaraRadera
  44. Hej!

    Jag har läst väldigt mycket här inne nu, och har blivit väldigt berörd, Heja Abbe och Brorsan!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.