30 april 2009

Vad är normalt?

Hörde ett program på radion om en transkonferens i Båstad nästa helg. Någonstans i programmet sa en av transorna att de var helt normala personer. Kanske det tänkte jag, fast ni måste klä er i kvinnokläder för att må bra. Men så började jag tänka lite på själva ordet normal. Vad betyder det egentligen?

Normal.

Någon som följer normen, majoriteten. Som inte skiljer sig från vad som är vanligt, från vad som rimligen kan begäras, som representerar ett medel­värde, en medelnivå, genomsnittet, någon ordinär och vanlig.

Det skulle betyda att det egentligen inte ligger någon värdering i ordet. Normalt är inte per automatik bra, och onormalt dåligt. Det som inte är normalt, skiljer sig bara från mängden. Antingen man gillar det eller ej.

Abbe är inte normal. De allra flesta människor har ett hjärta som fungerar redan när de föds. De har två njurar, tår som pekar framåt, och en fysik i gom och svalg som gör att det går att förstå vad de säger. Det är vanligare att människor har alla kromosomer intakta än att de har en för mycket eller saknar någon del.

Det betyder inte att man är mindre värd med ihoplappat hjärta, en njure och svårbegripligt tal. Absolut inte. Man kan vara den underbaraste individen i hela världen, som Abbe. Att vara avvikande kan till och med vara en styrka för vissa.

Abbe charmar de flesta han möter. Han är cool, rolig och söt. Världens bästa. Det är nästan omöjligt att inte älska honom.

Men inte fan är han normal.

Andra bloggar om , , , , , , ,

29 april 2009

Storebrors syn på mitt jobb.

– Jag vet inte om du fattar det här pappa. Mamma förstod inte, men du är ju lite mer komplicerad eftersom du jobbar med reklam och så där, så du kanske hänger med.

Andra bloggar om , , ,

28 april 2009

Jag vill gifta om mig.

Nej, alltså jag vill inte skiljas eller så. Nej nej nej. Jag vill fortfarande ha killarnas mamma som min äkta maka. Inget snack. Men jag är bannemig nästan beredd att göra om hela grejen igen bara för att kunna flyga en viss herre runt halva jordklotet för att fotografera balunsen. Det skulle ha varit värt varenda spänn.

Om du inte har spanat in Jonas Petersons bröllopsbilder så gör det nu med en gång. Då förstår du vad jag menar. Kolla alla andra bilder också när du ändå är igång. De är precis lika bra.

Alltså, jag är så grymt imponerad. När Jonas skriver blogg blir den en av de första, bästa och mest lästa, när han gör radioreklam vinner den Grand Prix i Cannes. Och så går killen och blir fotointresserad. The rest is history. Eller kanske snarare, the future.

UPDATE:
Märkligt sammanträffande, men nu läste jag precis att just idag släpper Jonas sitt jobb i reklambranschen för att satsa på sitt fotograferande på heltid. Helt rätt! Boka bröllop nu gott folk. Men boka Jonas först.

Andra bloggar om , , ,

27 april 2009

Förutsägbart.

– Pappa jag älskar dig, sa storebror.
– Ååh, det var mysigt att höra. Jag älskar dig med, min vän.
– Ja, jag kunde nästan gissa det.

Andra bloggar om , ,

26 april 2009

Daisy.




Andra bloggar om , , ,

Bråkräkning.

Abbe kom springande mot mig. Armarna rakt ut redo att kasta sig i min famn och tårarna sprutande. Han hade fått en tillsägelse av sin mamma för någonting.

– Vad är det lille vän? sa jag och satte mig på gräsmattan med Abbe i famnen.
– Mamma e aay åå mey.
– Är mamma arg på dig?
– Ya-a. Mamma e aay yy-a ångey. Abbe snyftade höll fram alla fingrar utom tummen. Tecknet för fyra.
– Har mamma varit arg fyra gånger? Då har du väl varit busig fyra gånger?
– Näe. Mamma e aay ee ångey å mey, å en ång å ney. [...tre gånger på mig, och en gång på dig]

Så sant.

Andra bloggar om , , , ,

25 april 2009

Världens bästa vårmat.

Tänk ändå att de här elaka små jävlarna:


kan bli den här fantastiska måltiden:


Andra bloggar om , , , , ,

24 april 2009

Mitt livs teater.

Herregud, vilken märklig upplevelse. Gripande, sorgligt, tankeväckande och roligt. Men också mycket märkligt. Som sitta utanför mig själv och se mina senaste fyra år spelas upp på en scen framför mig. Replik för replik. Saker jag sagt och tänkt, ord som min fru använt, fraser som läkarna, vänner och folk runt omkring yppat. Våra reaktioner och våra bryderier. Nästan ordagrant.

När pausen kommer känner jag mig helt vimmelkantig. Jag vet knappt var jag slutar och var teateruppsättningen börjar. Vem är publik och vem är handling? Fan. Jag behöver en kopp kaffe.

"Expectations" är en viktig pjäs, om man nu får säga så utan att låta pretentiös. Inte för att den innehåller en historia om ett barn med kromosomavvikelse (nog för att jag är insnöad, men så illa är det inte), utan för att den ställer en del viktiga frågor.

Behövs fosterdiagnostik? Klarar vi oss utan det? Är det bara av godo? Hur tacklar man ett eventuellt besked om att barnet bär på en avvikelse? Går det att veta innan om man gör rätt val? Vad är förresten rätt val? Frågor som kanske inte får något svar egentligen, utan lämnas öppna för oss åskådare att fundera över.

Jag sitter under hela föreställningen med fuktiga ögon och en klump i halsen. Gapskrattar ibland och nickar instämmande mest hela tiden. Men när upplösningen kommer i andra akten brister fördämningarna helt. Tårarna rinner ner för mina kinder. Aldrig trodde jag väl att jag skulle sitta i en teatersalong och gråta rakt ut.

Så här skriver G-P, GT, och Expressen.

Andra bloggar om , , , , , , , , ,

Expectations.

I kväll blir det teater. På engelska. Mamman och jag ska gå och titta på "Expectations" på Teater Trixter här i Göteborg. "En föreställning om hur det är att vara föräldrar till ett annorlunda barn" står det på hemsidan.

Den handlar om två familjer. Ett par har ett barn med en ovanlig kromosomavvikelse med allt vad det innebär. Det andra paret sörjer ett barn de valde att ta bort på grund av att det hade en ovanlig kromosomavvikelse .

Jag tror det kan bli riktigt bra. Jobbigt kanske, men bra.

Andra bloggar om , , , , , , ,

23 april 2009

Ödets uroni.

Det skulle ju kissas idag. Kissas, mätas och kollas. Klockan tio i förmiddags mättes Abbe in (en centimeter kvar till metern), vägdes och registrerades inför dagens övningar. Vi fick spana in den speciella toaletten som producerar ett "kvitto" i form av en pappersremsa med en kurva på efter att man har slagit en drill i den.

Sedan var det dags att fylla Abbemannen med äppeljuice, saft, vatten, festis eller vad man nu kan lura i honom. Det var viktigt att han var kissenödig när det var dags att lätta på trycket. Inget tvångspinkande med halvfull blåsa alltså.

Efter att ha sprungit fram och tillbaka hundra gånger på löparbanan i korridoren, matat Abbe med chokladboll och allt möjligt annat för att göra honom törstig hade han fått i sig tillräckligt med vätska för att saker skulle börja hända.

Vid halv tolv säger Abbe plötsligt "Ahp-a, ya e ihssenöö-i! Jag lyfter upp honom för att springa iväg till "kvitto-toan", men känner då att det redan är för sent.

Efter en och en halv timmes trugande för att få i honom tillräckligt med dricka, kissar han ut alltihopa i byxorna, stackarn.

Suck.

Byta om.

Ladda om.

Börja om.

Men det löste sig till slut. Två timmar och två omgångar dricka-kissa-ultraljuda senare, åkte han hem med en låtsastatuering, plåster på fingertoppen, två heliumballonger och två böcker.

Och en glass förstås.

Andra bloggar om , , , , ,

En pissig dag.

Idag är Abbe och jag på sjukhuset. Han ska göra en så kallad flödesmätning/resurin, dvs de ska undersöka hans förmåga att tömma blåsan. Han ska få kissa i en toalett som mäter hur fort och hur mycket han kissar och sedan kollar de med ultraljud om blåsan är tom eller ej.

Och sedan får han dricka. Och kissa igen. Och dricka. Och kissa igen. I två till fyra timmar.

Som en vanlig after work, ungefär.

Andra bloggar om , , , , , , ,

22 april 2009

Got milk?

Har du bröst? Bra.
Är det dessutom mjölk i dem? Ännu bättre.
Har du mer mjölk än din bebis orkar äta? Klicka här.

Andra bloggar om , ,

Vad som är viktigast.

Min mamma, alltså killarnas farmor, berättade något för mig häromdagen, som gav mig en klump i halsen. Det var något Abbes storebror hade sagt då Abbe var nyfödd. Jag har inte hört det tidigare, men jag tyckte det var så rörande.

Farmor och farfar var på sjukhuset för att hämta storebror som varit där och hälsat på. Det var några dagar efter Abbes första operation och mamman och jag var upprivna och ledsna, men vi försökte hålla skenet uppe så gott det gick för storebror som ju bara var två år gammal.

Mina föräldrar kände såklart av stundens allvar och när de lämnade rummet som var fyllt av läkare och övervakande apparatur sa de till storebror att de kunde åka till leksaksaffären på vägen hem. Han skulle få välja vad han ville. Men storebror ville inte ha några leksaker.

– Jag vill bara att min lillebror ska bli frisk, så att mamma blir glad igen.

Andra bloggar om , , , ,

21 april 2009

Spara eller äta?

Abbe är ju en godisälskare av dimensioner, det har jag berättat förr. När hans kusin fyllde år söndags, och godispåsarna var utdelade kom hennes lillebror springande med sin påse i högsta hugg och ropade:
– Den HÄÄR ska jag SPAAARA!
Abbe drogs med i den uppsluppna stämningen och ville inte vara sämre. En halvmeter bakom rusade han också in i rummet och gastade för full hals. Men med en lite annan agenda.
– Mem ÄÄÄY aa ya ÄÄÄ-A! [Den HÄÄR ska jag ÄÄÄTA!]

Andra bloggar om , , , , ,

20 april 2009

Vårkänslor.








Psst. Glöm inte att det går att klicka på bilderna om man vill se dem större.

Andra bloggar om , , , , ,

19 april 2009

Det här med att göra barn.

När någon är gravid hör man ofta "Vad vill du helst ha, en pojke eller flicka?" eller "Vill ni veta innan vilket kön det blir?". Ryggmärgssvaret på båda frågorna blir i allmänhet: "Det spelar ingen roll, bara bebisen är frisk."

Det naturligaste svaret i världen. Oklanderligt och självklart som regn i juli. Det är givet att alla vill ha friska barn om man kunde välja. Jag svarade säkert likadant då jag gick och väntade på att bli pappa. Men med facit i hand, på plats i Holland om man säger så, så skorrar den meningen lite jobbigt i mina öron.

Kille eller tjej? Spelar ingen roll, bara det inte blir ett barn med kromosomfel. Ett mongo. Ett misslyckat exemplar med fel på hjärtat, eller skev näsa. Andra sortering. Skadat gods. Slipper vi bara ett missfoster så skiter vi i om det blir en Alma eller en Joel.

Äh förlåt. Nu är jag hård. Jag förstår alla som säger sådär, så få inte dåligt samvete nu. Jag har som sagt gjort det själv. Jag ville bara berätta hur de där orden kan klinga i mitt huvud ibland, de molnigaste dagarna.

När jag tänker på alla saker som blivit annorlunda på Abbe bara på grund av att en liten deletion på den tjugoandra kromosomen inte blev helt perfekt tycker jag att livet är otroligt fascinerande. Jag menar, vi snackar små små saker som knappt går att se i det mest avancerade mikroskopen. Och på grund av den lilla knappt synbara mikroskopiska skillnaden kommer det ut en liten krabat där hjärtat har kommit ihop sig på fel sätt, det saknas en njure, gommen funkar inte riktigt, tårna spretar lite åt olika håll och diverse annat som gör att Abbe är den han är. Och som gör att jag älskar honom sådär extra mycket.

Fan alltså. Det är egentligen helt osannolikt att det överhuvudtaget kan bli barn när man tänker efter. Så mycket som ska klaffa och så väldigt små saker ska till för att det inte ska funka. Flera av mina vänner har gått igenom både det ena och det andra för att överhuvudtaget få privilegiet att bli föräldrar. För att de har velat så gärna. Jag vet att inte alla människor vill ha barn. Det är okej. Men om man vill, och det inte funkar, så blir det en otroligt central fråga med mycket oro kring.

Jag vill väldigt gärna slå ett slag för en alldeles nystartad blogg. Den handlar om längtan efter ett barn. Om att genomgå en IVF-behandling – en provrörsbefruktning – med allt vad det innebär av hopp och förtvivlan, hormoner och oro. Bloggen är inte många inlägg gammal, men redan nu vågar jag lova att det här kommer att bli intressant, gripande och många gånger vansinnigt roligt. Den här tjejen kan skriva. Hon är ingalunda ny i bloggsverige, men la ner sin förra (otroligt populära) blogg för ett knappt halvår sedan.

Jag fick den stora äran att vara en av de allra första som fick tjuvläsa hennes nya blogg "Innan du fanns". Något jag är väldigt stolt över. Nu råder jag dig att klicka in till henne, scrolla ner till botten och börja från början.

Det finns stor risk att du – precis som jag – blir fast.

Andra bloggar om , , , , , , ,

17 april 2009

Don efter person?

Abbes mamma har lockigt mörkbrunt hår till axlarna. Hon har nyss tvättat det och står och blåser det torrt med sin hårtork. Bredvid står Abbe och imiterar henne.

– Uu ay ooo ååy mamma. Ya ay aya i-ee ååy. [Du har stort hår mamma. Jag har bara lite hår].
– Mmm, skulle du vilja ha långt hår?
– Yaa. Ya ee en ooo ille nu, å ya ill aa ooo ååy. [Jaa, jag är stor kille nu, och jag vill ha stoort hår].

Andra bloggar om , , , ,

16 april 2009

Lekdags.

Det var länge sedan jag tog mig an någon utmaning, men för ett tag sedan hittade jag den här hos Hanna Fridén. Den är ganska kul, så varför inte prova?

Besvara dessa frågor enbart med låttitlarna från en och samma artist. Undvik att upprepa en låttitel (Det är svårare än man tror.)

Välj artist: Jag tog Talking Heads

Är du kvinna eller man?: Television man
Beskriv dig själv: Lady don't mind
Vad tycker du om dig själv?: Blind
Beskriv var du bor för tillfället: This Must Be the Place
Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka?: Road to Nowhere
Favoritfärdmedel: Houses In Motion
Din bästa vän är: Psycho Killer
Din favoritfärg är: Ruby Dear
Hur är vädret?: Burning Down the House
Favorittid på dagen: Moon Rocks
Om ditt liv var en tv-serie, vad skulle den då heta?: Thank You for Sending Me an Angel
Vad är livet för dig?: Once in a Lifetime
Det bästa rådet du kan ge?: Don't Worry About the Government
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då?: Mr. Jones
Favoritmat: Sugar on My Tongue
Dagens tanke: Take Me to the River
Hur skulle du vilja dö?: Crosseyed and Painless
Din själs nuvarande tillstånd: Heaven
Felen du kan leva med: Stay Up Late
Ditt motto: I Zimbra

Phuh, det var inte helt lätt. Okej, vem ska jag utmana nu då? Äh, jag utmanar alla som är sugna på att ge sig i kast med lite musiklek. Lycka till.

Andra bloggar om , , , ,

15 april 2009

Åldersgränser.

Abbe spelar ett spel på Bolibompasajten och storebror sitter bredvid.

– Man ska egentligen vara fem år för det här spelet, sa storebror till mormor.
– Men då ska väl inte Abbe spela det, vi får stänga av.
– Äähh. Reprisen är från tre och ett halvt år.
– !!?

Andra bloggar om , , ,

Hemma sent efter ett besök i Stockholm.

Har snusat lite på killarna nu. Var bara tvungen.
God natt.

14 april 2009

Alla sätt är bra utom det här dåliga.

Trots, trots, trots! Abbe visar allt oftare att han vill bestämma själv och att om han inte får göra det så tar han till hårdnackade metoder. Visserligen ganska enkelspåriga metoder som skrik, vrål och slänga sig på golvet, men icke desto mindre väldigt jobbiga.

Men jag kan också sätta hårt mot hårt. Visst. Det lönar sig bättre att avleda, välja en annan väg och lirka. Det vet jag ju. Men när man själv är trött eller stressad så ska man fanimej vara stålpappa för att komma ihåg de där fina metoderna. Orkar man inte fokusera och stå emot blir helt enkelt lika trotsig själv. Och då ska man komma ihåg att min fru ändå brukar säga att jag är utrustad med ett extraordinärt tålamod.

I morse skulle Abbe absolut inte åka till dagis. Inte för att han ogillar dagis, tvärtom, men han hade bara bestämt sig. Kanske hade den långa påskledigheten gett mersmak? Han protesterade på alla sätt. Gråta, skrika, sparka av skor, slänga av sig jacka och så vidare. Hela registret.

Det har hänt förr. Och när alla de bra metoderna är testade, och tålamodet och tiden runnit ut, tar jag till det lägsta av knep. Jag ger upp och säger till Abbe att "näääe, nu åker i alla fall storebror och jag, så får du väl vara hemma då!" Jag brukar gå ut och stänga dörren, och då kapitulerar Abbe under gråt och tandagnisslan. Så följer han med trots allt.

Samma visa i morse alltså. "Men stanna hemma själv då! Mamma kommer vid fyratiden och det finns mat i kylen". Jag gormar och smäller igen dörren efter mig. På väg till bilen med storebror och alla grejer väntar jag på att dörren ska öppnas och Abbe gråtande ska säga att han vill åka med. Men det händer inte.

Irriterad går jag in för att se vart han tog vägen. När jag kommer in i köket har Abbe tagit fram ett fyrpack med småyoghurtar, brutit loss en och ska precis ställa tillbaka de andra tre i kylskåpet. Lille vän. Han hade bestämt sig för att vara hemma själv och gjorde som jag sa – tog mat i kylen – den envise lille rackaren.

Samvetet sköljde över mig som en flodvåg, och jag kände hur tårarna pressade sig fram i mina ögonvrår. Jag lyfte upp Abbe i famnen och kramade honom hårt. "Älskade lille gubben, inte kan du väl vara hemma ensam hela dagen? Trodde du verkligen att pappa skulle lämna dig här?"

Hans små armar höll nästan lika hårt om min nacke som jag om hans lilla kropp. Och jag mådde som ett misslyckat kräk. Mitt tilltag kändes plötsligt grymt och elakt och jag önskar att jag kunde göra det ogjort.

Så dumt.

Andra bloggar om , , , ,

13 april 2009

Läckert. Väldigt läckert.



Kolla även in deras sajt och läs mer om projektet där. Tipstack till Mymlan.

Andra bloggar om , , ,

En liten snickare.




En solig påskhelg med mycket trädgårdsarbete. Det har sågats ner träd, satts upp smålandsstaket, bytts jord i drivbänkarna, vårstädats i växthuset och snickrats spalje/plank.

Abbe har förstås hjälpt till. Och om pappa har snickarbyxor vill Abbe ha det med. Så det så.

Andra bloggar om , , , , , ,

Ett nattligt inlägg.

Satt här och pillade med lite bilder och slängde in ett och annat twitterinlägg när plötslig storebror kom gående på sin vandring mellan sin säng och min. Han var törstig och ville ha ett glas mjölk och jag kände på hans panna.

– Oj vad du är varm, lille vän. Ska jag hämta lite Alvedon kanske?
– Va! Jag?! Nej jag är minst åttio, svarade han helt i nattmössan.

Inte helt hundra alltså. Men nästan.

Andra bloggar om , , ,

12 april 2009

Skrattar bäst. Eller nåt.

Snackade i telefon med min kompis knytkalaset vi skulle ha senare på eftermiddagen igår. Då tar vi med ditt och så har ni datt. Och så vidare. "Hur har vi det med snaps, ska jag köpa det eller?" sa polaren. "Nej nej, det behöver du inte" sa jag. "Jag köper ju akvavit varje år till julkalaset, men det blir ju alltid inställt nu för tiden, så jag har massor". Vi skrattade gott det förbannade ödet med vårat julkalas de senaste två åren, och sa att då finns det ju mycket snaps nu, och vi ses om några timmar. Det blir trevligt.

Det skulle vi aldrig ha gjort.

Framåt eftermiddagen kom Abbes storebror in, slak, hostig och varm. Tempen visade 39°C när vi provade den. Fan! Han som sett fram emot kalaset och att vi alla skulle sova över.

Det var bara att ringa vår vänner och säga som det var. Vi får ställa in.

Men de var inte rädda för att smittas och storebror ville väldigt gärna försöka. Så det blev Alvedon och lite lägre tempo än vanligt. Och taxi hem istället för övernattning.

Andra bloggar om , , , ,

Svar på tal.

Du vet hur man alltid säger till barn att "du måste äta nu så du växer och blir stor och stark". I synnerhet barn som trilskas och inte vill äta. Som mina killar alltså. Med undantag för välling så klart. Abbe skulle kunna leva bara på välling om han fick.

I morse kom han som vanligt smygande efter att ha druckit upp vällingen och sa:
– Ahp-aa, an ya åå meya yänning?
– Men du har ju redan ätit en flaska Abbe.
– Ya ill aa meya.
– Men du kan ju inte äta två stora flaskor, gubben.
– Yoo. Ya ähhsey nå! [Jo. Jag växer då.]

Andra bloggar om , , , ,

Glad Påsk!



Så här såg frukostäggen ut igår morse. Jag ville testa några av de tipsen jag fick bland era kommentarer. Tusen tack för dem. Jag orkade inte göra mer än ett färgbad, men det blev ganska fint med alla ägg i samma färg och med olika mönster. Här kokade jag äggen med skal från gul lök i vattnet.

Okej, från vänster. Ägg 1: Droppa stearin på ägget så blir det prickigt (tipstack till Ulla). Ägg 2: Fixera bladen med hjälp av en nylonstrumpa istället för sytråd (tipstack till m.). I det här fallet små minibjörklöv som slagit ut från påskriset killarna tagit in och pyntat. Ett litet tips är att fukta lövet, tex slicka på det, och liksom limma det på ägget innan strumpan träs på. Ägg 3: Det gamla gummibansdtricket. Ägg 4: Stearin igen. Med lite rinn den här gången.

Näpp, det är så fint väder så nu vill jag gå ut i solen. Men jag återkommer.

Tills dess: Glad Påsk på er allihopa!

10 april 2009

Hur ska du ha det Leif?

Jag står här och gör lite käk till påsklunchen imorgon. Har du ätit bohuslänsk äggost någon gång? Om inte måste du pröva, det är supergott.

Förutom äggosten som står här och stelnar, luktar hela rummet av Janssons frestelse eftersom det står en i ugnen och gräddas. Gräddas förresten? Vad gör en Jansson egentligen? Bakas? Grillas? Steks? Hursomhelst den står i ugnen och det luktar gott.

Jag ville prova ett nytt recept i år och plockade fram Mannerströms bok "Husmanskonst". Kanske för att jag träffade Leif Mannerström hos fotograf Tomas Yeh i tisdags. Vi höll på med ett jobb och Tomas har plåtat många av Leif kokböcker, bland annat just "Husmanskonst", och så tittade Mannerström in för att snacka lite om deras kommande bokprojekt. Nåväl, det var hemskt vad jag svävar ut idag.

Jag lagar i alla fall Jansson. Men jag kunde inte låta bli att skratta lite åt texten i receptet. Det står så här: "Varva lök- och potatisblandningen med ansjovisfiléer tills formen är fylld, översta lagret skall vara lök- och potatisblandning, gärna toppad med några extra filéer."

Hur ska han ha det? Lök och potatis. Eller ansjovis? Vad ska vara överst?

Andra bloggar om , , , ,

09 april 2009

A ee ne öy aa i-aa?

Det har nog varit en del snack om att det är skärtorsdag i dag, både hemma och på förskolan. Och Abbe hade såklart snappat upp det, och skulle inte vara sämre än att han ville berätta det för mig när jag hämtade honom.

– Ahhp-a. Ne ee ääääna-angen i-aa.
– Vad säger du gubben? Kan du säga det igen?
– Ne ee ääääna-angen i-aa, sa han igen. Ääääna-angen!
Han visade tecknet för blinka, och jag la ihop ett och ett och gissade på att han syftade på "Blinka lilla stjärna".

– Är det stjärnadagen idag? Är det det du säger? frågade jag. Abbe sken upp.
– Yaaaa!! Ääääna-angen. Ne ee ne i-aa.
– Ja, det är det älskling. Stjärnadagen. Fast jag tror du menar skärtorsdag.
– Yaaaa!! Ääy-ohhsna meeena ya.

(Tecknet för "blinka" görs genom att o-handen öppnas rakt fram till en sprethand upprepade gånger.)


Andra bloggar om , , , , ,

Mera ägg.


Swoooosh!! Vad tiden går. Nu är det bannemig påsk igen och då tänkte jag passa på att bjuda på en liten favorit i repris från förra året. Fast före påsk den här gången, så ni hinner göra pysslet. Jag vet att det redan varit en del äggsnack här på bloggen på sistone, men här kommer i alla fall ett tips på hur man färgar supersnygga ägg till påsklunchen.

Och här snackar vi inte några syntetiska köpefärger utan bara vad naturen har att erbjuda. Yeah! Eko är såå 2009. Så här gjorde jag:

De skarpa vita strecken får man genom att linda gummiband runt äggen, rektanglarna gjorde jag med små tejpbitar. De ljusbruna äggen är kokta med kaffe i vattnet, de blå med blåbär. De batikspräckliga äggen blir så när man lindar skal från röd eller gul lök runt ägget med folie omkring för att hålla lökskalen på plats. Sen kokar man dem i vanligt vatten.

Det blir också fint att vira blad som björk, persilja eller liknande tight runt äggen, med hjälp av sytråd. Sedan kokar man dem i något som färgar, så blir det läckra mönster. Men nåt sånt ägg hade jag inte gjort då jag tog den här bilden.

Lycka till.

Andra bloggar om , , , , ,

08 april 2009

Storebror om matematik.

– Nu när jag ska börja jobba med ivisjon på dagis måste jag hålla på med några pojkar och deras äpplen.

Andra bloggar om , , ,

07 april 2009

Tjo habilittan.

Vi var på habiliteringen igår, Abbe och jag. Han lekte, klättrade, sprang och babblade medan en sjukgymnast och en logoped ömsom studerade honom och ömsom pratade med mig.

Alltså, jag är så glad för all hjälp vi kan få för Abbe. Alla specialister och all kunskap som finns till förfogande för hans räkning. Det har gjort att varje skattekrona jag betalt, och någon gång haft synpunkter på, numera känns oerhört motiverad. Jag är – så att säga – glad att vi bor i just det här landet.

Man vill självklart inte tacka nej till något som kan vara Abbe till gagns i hans utveckling, utan suga i sig allt som bjuds på landstingets smörgåsbord för barn som är sjuka och/eller har särskilda behov. Men jag ska vara ärlig och säga att vi ibland undrat vad vi gör på habiliteringen. Eller rättare sagt, jag förstår vad vi gör där men är det värt allt resande hit och dit? Hjälper det Abbe?

Jag intalar mig att det gör det. För säkerhets skull.

Någon berättade förresten att man i stor utsträckning formar det där själv. Att man helt enkelt måste berätta vad man behöver hjälp med, enkelt uttryckt. Det låter ju kanon. Men hur ska man kunna veta vad man kan få för hjälp? Hur ska man veta vad man kan be om?

Vi får se. I maj ska vi göra en habiliteringsplan ihop med dem, då faller nog bitarna på plats.

Hoppas jag.

Andra bloggar om , , , ,

Tisdagstema – Vardagslyx.



Andra bloggar om , , , ,

06 april 2009

Bilderna.


Efter en väldig massa knepande och knåpande med bildvisningsfunktionen som kraschade och bar sig åt tror jag äntligen att jag fått ordning på den. Jäklar vad jag har grejat med javascript hit och dit. Från att inte ha fattat ett dyft av vad jag höll på med till att bilderna nu uppför sig som jag vill, har tagit många timmar av stirrande på konstiga koder och googlande efter tips.

Klicka på bilderna i bloggen så ser du vad jag menar. Och snälla, säg att det funkar.

Barnpoäng.

Jag lånar storebrors Nintendo DS och spelar Super Mario Bros. Han tittar på och konstaterar kallt:

– Wow! Du är ganska bra på det här. I alla fall för att vara vuxen.

Andra bloggar om , , ,

05 april 2009

Kalas-summering.

– Mamma, aa ee ne öy aa i-aa?
– Hmm, det är lördag, sa mamman yrvaket.
– Aa ya a alaahhs inaa?
– Ja, du ska ha kalas idag, hjärtat.
– Om! Ui måhhs-e hfihhsa me ne niu.
– Jadå Abbe, vi ska fixa med det nu. Vad är klockan egentligen?

Abbe stod vid sidan om vår säng och väntade ivrigt på att vi skulle gå upp och börja förbereda hans barnkalas. Klockan var strax före sju. "Näy ommey mina aaan?" frågade han och gjorde tecknet för barn. Inte bara en gång där vid sängen. Utan gång på gång, hela förmiddagen. Fram till klockan elva då "hans barn" skulle komma.

Innan vi knappt gnuggat sömnen ur ögonen var hela familjen engagerad. Storebror pumpade upp ballonger med en luftmadrasspump och jag knöt dem på långa snören ivrigt påhejade av Abbe. Mamman bakade morotskaka till de föräldrar som stannar på fika, huset städades (jag vet att det låter lite dumt att städa innan ett barnkalas), bord dukades och maten förbereddes.

Abbe hade ju beställt hamburgare och för att göra det lite extra festligt för de små gjorde vi pommes frites i fritösen. Så att det kändes som på hamburgerrestaurang.

Vi valde ett litet kalas med bara sex barn utöver Abbe själv och hans bror. Det är jag glad för så här i efterhand. Det gick att prata och barnen verkade uppskatta att ha lite översikt över de som var där. Stressnivån var väsentligt lägre än på det 4-årskalas Abbe var på förra helgen där det var arton barn om jag inte minns fel. (Något också den flickans mamma konstaterade över en kopp kaffe hos oss igår.)

Efter glasstårtan var det dags för obligatorisk fiskdamm. Alla barnen samlades där dammen skulle vara, med där fanns varken något skynke eller spö. Där satt bara en nalle med en lapp fäst med ett gummiband runt handen.

– Vi får fråga nallen var fiskdammen är, sa jag. Ska vi göra det tillsammans? Ett, två tre.
– VAR ÄR FISKDAMMEEEEN? ropade alla barnen.
– Fråga pingvinen, sa nallen.
– Undrar var pinvinen är då? Vi får fråga nallen igen, sa jag.
– VAR ÄR PINGVIIIINEEEN DÅÅ? ropade barnen.
– Han är i växthuset, sa nallen.

Barnen fick snabbt på sig skorna och rusade ut i den strålande vårsolen. Full fart mot växthuset. Där satt en pingvin med en lapp. Samma procedur.

– VAR ÄR FISKDAMMEEEEN?
– Fråga lammet, sa pingvinen.
– VAR ÄR LAMMEEET DÅÅ?
– Lammet är i vedförrådet, sa pingvinen.

Och så sprang de i sprittande glädjeyra kors och tvärs över vår tomt, från lammet i vedförrådet, till lejonet i cykelförrådet, vidare till fiskmåsen i lekstugan och till slut till fiskarna i friggeboden. Och där fiskarna var fanns såklart dammen.

Alla fick napp. Påsar med godis och såpbubblor varvades med allt möjligt skräp jag hittade där inne och fyraåringarna tjöt av skratt. (Tänk om man själv var så lättroad, vad kul allt skulle vara.) De som fick bottennapp och drog upp en gammal pensel t ex fick försöka igen.





Abbe var helnöjd och frågade hela resten av dagen om kalaset verkligen var slut. Han har redan börjat snacka om när han ska fylla fem.

Andra bloggar om , , , ,

04 april 2009

Vilka festmåltider finns?

Sent om sider skulle Abbe ha barnkalas idag, det har inte gått att klämma in förrän nu. Men han har varit otroligt laddad inför detta, egentligen ända sedan storebrors kalas i januari.

Häromdagen frågade vi vad han ville ha för mat på kalaset, men Abbe svävade lite på svaret. Antingen var det svårt att bestämma sig eller också förstod han inte frågan. Finns det olika, får man välja, liksom. Som tur är ryckte hans kalasvana storebror in och förklarade.

– Abbe det finns fyra olika festmåltider. Tacos, hamburgare, varm korv eller pizza. Du får välja en av dem.
– Å-ey! Am-uyaye.

Andra bloggar om , , , , , ,

Äntligen.



Okej. Nu ska vi se.
Tussilago – check.
Utemöblerna fram – check.
Barnen på gatan hoppar hopprep – check.

Jag tror bannemig att det är vår.

Andra bloggar om , , ,

03 april 2009

Guuuuuuuuld!!!!

Jag sitter trött, euforiskt glad med en lätt huvudvärk på ett hotell i Stockholm och äter frukost. Varför? Jo, för att vår kampanj för Göteborgs Räddningsmission vann ett Guldägg igår kväll.

Jag vet. Det är lite branschinternt, och du kanske inte är så intresserad. Men för mig är det väldigt, väldigt stort, och värt en liten huvudvärk.

Andra bloggar om , ,

01 april 2009

Abbe sover, Abbe sover, i sitt lugna bo.

Vissa säger att jag tappat huvudet.

Vad säger du? Somliga ser min nya header, andra gör det inte. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Ska försöka kolla på det lite ikväll.

Ser du, eller ser du inte mitt nya huvud? Vad har du för webbläsare och operativsystem i så fall?

Personligheter.

Abbes problem med talet och hur hans liv kommer att vara de närmaste åren oroar mig nästan dygnets varje vaken sekund. Men samtidigt är hans uttal en del av hans person just nu. Som i morse, när jag skulle åka till jobbet och ropade till barnen som har en ledig dag idag.

– Hej då killar.
– Hej då, pappa.
– Ey ååå, aahhp-a.

Det brände till lite i hjärtat på mig. Både av oro och välbehag.

Andra bloggar om , , , ,