21 mars 2005

I väntans tider

Först väntade vi i nio månader på att han skulle komma till livet. Nu väntar vi på operation för att han ska få behålla det. Ibland känns det tungt. Otroligt tungt.

1 kommentar:

  1. Jag gråter, det skär i mitt hjärta. Ni är fantastiska!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.