18 mars 2005

Den neonatala dimman.

Från neonatalavdelningen minns jag ärligt talat ganska lite. Jag kan inte säga hur länge vi var där. Kan ha varit fyra timmar, men likaväl en halv. Jag försökte trösta utan att förstå vad som hände, varför vi plötsligt befann oss i ett kaos. De gjorde massor av tester. Röntgade lungor, tog blodtryck och en hel rad med blodprover, för att utesluta att det var en infektion som orsakat det låga syrevärdet. Vid detta laget fick Abbe syrgas hela tiden. Han hade också en nål i skalpen där han fick prostaglandin. Det är möjligt att de förklarade varför, men jag kan inte minnas att jag förstod något av det just då.

– Vi har uteslutit detta och detta (minns inte vad de sa) och nu återstår bara att kolla hjärtat, så han får åka till Drottning Silvias Barnsjukhus i Göteborg. Det står redan en ambulans klar och väntar på honom där nere och syster Si och Så kommer att åka med honom, så ni behöver inte vara oroliga.
–Eh...jaha, stammade vi och såg den lilla sängen rulla ut ur rummet omgiven av personal.


Andra bloggar om: , , ,

1 kommentar:

  1. Inte oroliga.... nä.... det är lätt att säga.... men det är klart som attan att man är orolig.

    Jag hejar på Abbe! :)

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.