Det finns inget dåligt väder. Eller hur?

23:35

Visst. Förra helgen hade vi fantastiskt fint höstväder och det var en ren fröjd att sticka ut och träna i solen och alla sprakande färger. Men ändå. Säga vad man vill om regn och rusk, med det finns något mäktigt med att ge sig ut och trotsa vädrets makter också.

Idag var en sån dag. Jag hade bestämt mig för att ta en löprunda i skogen, på stigar där jag brukade cykla mountainbike innan jag blev pappa och totalt kom av mig som multisportande outdoor-entusiast. Det är så otroligt mycket mer inspirerande att springa på stigar i skogen är på vägar tycker jag. Okej, det är kuperat och bökigt och skorna väger dubbelt så mycket efter alla lerpölar man måste forcera men det är så mycket roligare.

Regnet vräkte ner. Men när jag lubbade på över kallhyggen i skymningsljuset med spöregnet piskande i ansiktet ivrigt påhejat av den kraftiga blåsten, blev det nästan lite religiöst på något vis. Jag bara njöt. Pissvåt och lerig skuttade jag fram över stock och sten och kände mig tjugo år yngre. Lycklig som ett barn.

Jag kunde inte sluta. Och innan jag kommit hem hade jag nästan avverkat en halvmara. Sånär som på fyra kilometer.

Andra bloggar om , , ,

3 kommentarer

  1. Grymt.
    Jag applåderar!! :-)

    Konservera den känslan så du kan plocka fram den nästa gång du håller på att fastna i soffan framför Ben Hur ;-)

    SvaraRadera
  2. Den känslan kan jag känna igen. Är alltid sugen på att ut och springa när det är skitväder. Man upplever allt så mkt starkare om det är regn eller hur?

    SvaraRadera
  3. Orkar inte springa längre, konditionen är inte vad den en gång var - men känslan, den kan jag!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.