Att längta.

21:59

Det har varit mycket flängande på mig den sista tiden. Och det är inte slut än. Bara den här veckan ska jag till Stockholm ett par vändor för att jobba med en reklamfilmsproduktion. Likadant nästa vecka. Jag klagar absolut inte, det är ju massor av roliga saker som händer.

Men jag längtar. Allt farande hit och dit gör att killarna sover både när jag kommer hem och när jag åker. Om jag överhuvudtaget varit hemma och sovit. Och det gör ont i hjärtetrakten.

När jag ringer hem och pratar med dem ilar det i magen, och även om jag oftast inte förstår så många ord av vad Abbe säger på telefon så finns det inget som får mig att skratta och gråta inombords som de små samtalen.

I natt när jag kom hem från Schweiz gick jag in på deras rum och snusade på dem. Länge. Doften från den varma, mjuka huden strax under deras små öron är oslagbar. Det finns inget som gör mig lugnare.

Ingenting.

Andra bloggar om , , , ,

15 kommentarer

  1. Jag älskar din blogg!
    Du skriver så innerligt!
    Man blir rörd när man förstår hur underbara era pojkar är och hur mycket kärlek det finns

    SvaraRadera
  2. Jag förstår precis...

    Du kan klä känslor i ord som ingen annan, Abbes pappa!

    Jes

    SvaraRadera
  3. tänk att barn luktar som godast just där.
    Jag heter kapybaran, jag är beroende av att sniffa mina barn på mjuka huden under öronen... fast det är iofs inget beroende jag vill bli av med.

    SvaraRadera
  4. Barnen är alltid mysiga att sniffa på. Det gör jag fortfarande trots att de är 19 och 24... Och får samma känsla som du.

    SvaraRadera
  5. Du får snart köra en drive för att få röster i Lattepappans tävling igen (och kanske påminna oss att rösta med jämna mellanrum) - just nu leder du med ynka 25 röster, men så snart du gör ett inlägg om detta stormar du iväg från de andra ...
    Tävlingen håller på tills den 10 mars så det är ju en stund till !

    SvaraRadera
  6. Den finaste bloggen någonsin. Heja Abbe heter den.

    SvaraRadera
  7. Förstår dig verkligen. Hoppas att det snart lugnar sig för dig. Spenderade söndagen på akuten med min tio månaders kille. Då förstår man hur sårbar man är.. usch. Kramar M

    SvaraRadera
  8. Hej! Såg att expressen hade skrivit en notering om din blogg!

    http://www.expressen.se/Nyheter/1.1478413/birro-ger-en-rost-at-det-nya-foraldraskapet

    KUL :D

    En riktigt bra som ingår i min dagliga läsning!
    /Sam

    SvaraRadera
  9. Det är inlägg som det här som gör att det inte går att sluta läsa din blogg. Du vet.

    En annan sak. Vi har ju nämnt det förut. Men det vore kul att ses! Kanske någon gång vid ett av dina Stockholmsbesök? Eller så.

    SvaraRadera
  10. Tryckte iväg det där lite snabbt. Så klart menar jag även att det är en speciellt känsla i magen när man vet att man är på en underbar plats (puder) men att man ändå vet att det finns ett ännu bättre ställe i världen.

    Det är en mäktig känsla.

    /Klaus

    SvaraRadera
  11. Den lukten, den som sitter aldeles der et sted under ørene og der nakken begynner, den som er helt spesiell for små barn, den som ikke er der lenger når de begynner å nærme seg skolealder, den som gir sterke minner av når mine egne var små når jeg snuser på andres små barn, den lukten som, hvis man kunne samle den i en boks og såvidt lette på lokket for å fylle alle sanser med den, når verden rundt en virker sinnssyk, akkurat spesielt DEN lukten, den når de akkurat er nyvåknet fra dyp søvn......

    Det er mer enn nok til å LENGTE etter en BABY til....

    SvaraRadera
  12. Du är underbar...! Du får mig så att längta till den dagen jag och min flickvän ska ha barn!!

    SvaraRadera
  13. Det kniper i både hjärtat och livmodern när jag läser detta inlägget. Längtar tills jag själv har någon att gå in och snuffa på. :)

    SvaraRadera
  14. En hel burk valium har inget som helst att komma med jämfört att snufsa på sina barn...

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.