Då kör vi en till auktion på sovplagg från Cotton & Button. Pyjamasarna är gjorda av mjuk ekologisk bomull, de har en skön passform och är inte för varma. Finns för barn 0-8 år.
Klicka in här och kolla närmare på dem.
Får jag ett bud på en pyjamas, värde 375:-
Auktionen håller på till 23/2 kl 23.00.
Idag har jag med Abbes kramdjur, hunden Tage, till jobbet. Han ska med mig och möta Abbe och mamman på sjukhuset för nu är det dags igen. Efter lunch är vi på barnhjärtmottagningen för kontroll. De första åren var där varje vecka, numera är det snarare årliga kontroller, men det känns ändå alltid lika jobbigt. Är det dags för nya ingrepp nu, eller får vi vänta ett år till? En vacker dag kommer beskedet vi inte längtar efter, låt oss hoppas det inte blir idag.
Inte det här året. Ok?
Inte det här året. Ok?
Vakuumförpacka maten så håller den upp till fem gånger så länge. Eller snabbmarinera kött eller fisk på några minuter. En Food Sealer Prestige kostar 1295 kr i handeln och nu kan du köpa en på auktion och samtidigt skänka pengar till barnhjärtforskning.
Auktionen är slut 22/2 kl 23.00.
Den 11-12 maj 2013 arrangeras för första gången Göteborgsgirot – en folkfest på två hjul genom alla stadsdelar. Du kan välja mellan stadslopp på ca 7 mil och MTB-lopp i Delsjöterrängen 37 km eller 25 km. Stadsloppet på lördagen 11/5 och MTB-loppet på söndagen 12/5. Båda loppen avslutas med avslutas med att du cyklar in på Ullevi med slutspurt på löparbanorna. Coolt va?
Startplatsen är värd 595 kronor oavsett om du väljer stadslopp eller MTB.
Auktionen slutar 21/2 kl 23.00.
Vi kom upp till Stöten vid halv tolv i går kväll, killarna och jag. Kusinerna, deras mamma och "morfar" var redan uppe eftersom de åkt hemifrån tidigt på morgonen. Abbemamman däremot var tvungen att jobba idag och fick bli kvar hemma tyvärr. Men, kanske kan det vara skönt att få en helg helt för sig själv också.
Idag har vi varit i backen hela dagen, med undantag för lunch. Trots riktigt tät dimma längst upp på toppen var skidåkningen strålande. Jag gillar Stöten. Alla vet ju att hela Sälen är ett mecka för barn och barnfamiljer, men ska man vara ärlig så är det rätt trist om man är ute efter bra åkning som vuxen. Om man inte åker till Stöten.
Här finns Sälens bästa skidåkning enligt min mening. Och inte bara enligt min mening, faktiskt. I det senaste numret av åka skidor rankar man Sveriges bästa pister, och min favoritbacke i Stöten – "Älvan" placerar sig på femte plats i landet och utses samtidigt till Sälen absolut bästa pist. Jag håller med.
Samtidigt är det ett litet kompakt system och man tar sig snabbt från barnområdet till de vassaste backarna, om man till exempel har lämnat sina små hjälmfotingar i skidskolan och vill hinna köra några åk så att mjölksyran bränner i låren.
Inser nu att det nästan låter som att jag jobbar med att göra reklam för Stöten. Det gör jag inte. Jag gjorde det på min gamla byrå, men inte nu längre. Det här är mina egna åsikter. Och killarnas.
I morgon kör vi hårt igen. Det är kul det här.
Idag har vi varit i backen hela dagen, med undantag för lunch. Trots riktigt tät dimma längst upp på toppen var skidåkningen strålande. Jag gillar Stöten. Alla vet ju att hela Sälen är ett mecka för barn och barnfamiljer, men ska man vara ärlig så är det rätt trist om man är ute efter bra åkning som vuxen. Om man inte åker till Stöten.
Här finns Sälens bästa skidåkning enligt min mening. Och inte bara enligt min mening, faktiskt. I det senaste numret av åka skidor rankar man Sveriges bästa pister, och min favoritbacke i Stöten – "Älvan" placerar sig på femte plats i landet och utses samtidigt till Sälen absolut bästa pist. Jag håller med.
Samtidigt är det ett litet kompakt system och man tar sig snabbt från barnområdet till de vassaste backarna, om man till exempel har lämnat sina små hjälmfotingar i skidskolan och vill hinna köra några åk så att mjölksyran bränner i låren.
Inser nu att det nästan låter som att jag jobbar med att göra reklam för Stöten. Det gör jag inte. Jag gjorde det på min gamla byrå, men inte nu längre. Det här är mina egna åsikter. Och killarnas.
I morgon kör vi hårt igen. Det är kul det här.
De här jackorna älskar killarna. Och jag med. De är tunna och smidiga och lagom varma på höst och vår, eller som förstärkning på vintern. Och dessutom är det coola och snygga. Läs mer detaljerad info och kolla färger och storlekar på hemsidan. Fler (klickbara) bilder på jackorna i det här inlägget från i höstas, ihop med receptet på en god soppa.
Izzy Recyclejackan kostar 490:- i Gneis webbbutik. Jag hade kunnat betala mycket mer för den. Hur mycket bjuder du?
Auktionen stänger 20/2 kl 23.00
Det räckte inte riktigt ända fram, årets föräldrablogg blev Paula Uribes blogg. Men jag sprang på Finests chefredaktör Alexander Erwik i vimlet efter prisutedlningen och han berättade då att Heja Abbe kom trea i röstningen. Bronspeng alltså, även om det aldrig delades ut någon sådan officiellt. Det betyder att ni måste ha röstat som galningar och det gör mig väldigt stolt, smickrad och tacksam.
Tusen tack, allihop!
Det var kul att vara där och få heja på lite folk man lärt känna mer eller mindre genom åren. Fint att säga hej och få en kram av Isabella, Cimon och några till jag träffat tidigare. Roligt att jag satt bredvid Emma som också var nominerad i föräldrakategorin. Synd att jag aldrig lyckades hitta Mona och några andra i vimlet som jag velat prata med.
Det var en märklig känsla att vara där. Jag har sällan sett så många vackra människor (läs tjejer) på samma gång. Hälften av dem kunde i och för sig ha varit mina döttrar, om vi snackar såna trivialiteter som ålder och utseende. Men samtidigt har jag aldrig sett så många människor som förstört sitt utseende totalt. Det var utan tvekan den tillställning med mest restylane, botox och silikon per kvadratmeter jag någonsin varit på.
Jag förstår inte det där. Unga fina människor som skulle ha varit naturligt vackra, men som förstör sitt ansikte totalt och pumpar in så mycket skit i huden så att de ser ut som tagna ur Kalle Anka. Okej, nu snackar jag yta och utseende, vi vet ju alla att skönhet kommer inifrån och så där, men nu var det ett event med många som verkar inom områden där ytan är viktig. Jag blir ledsen när jag ser det och undrar vad det är som driver dem att förstöra sig. Eller kanske snarare vad som fått skönhetsidealet att bli så skevt hos just de här personerna, för de håller ju inte med mig om att de förstör sig, gissar jag.
Nåja. Det var en intressant upplevelse och en kul kväll. Likt Askungen lämnade jag balen före midnatt, dock med båda skorna på. Nu ska jag iväg och spela in en radiospot, sedan hämtar jag killarna och åker till Stöten i Sälen över helgen. Så de får ett litet minisportlov.
Livet är fullt av kontraster.
Tusen tack, allihop!
Det var kul att vara där och få heja på lite folk man lärt känna mer eller mindre genom åren. Fint att säga hej och få en kram av Isabella, Cimon och några till jag träffat tidigare. Roligt att jag satt bredvid Emma som också var nominerad i föräldrakategorin. Synd att jag aldrig lyckades hitta Mona och några andra i vimlet som jag velat prata med.
Det var en märklig känsla att vara där. Jag har sällan sett så många vackra människor (läs tjejer) på samma gång. Hälften av dem kunde i och för sig ha varit mina döttrar, om vi snackar såna trivialiteter som ålder och utseende. Men samtidigt har jag aldrig sett så många människor som förstört sitt utseende totalt. Det var utan tvekan den tillställning med mest restylane, botox och silikon per kvadratmeter jag någonsin varit på.
Jag förstår inte det där. Unga fina människor som skulle ha varit naturligt vackra, men som förstör sitt ansikte totalt och pumpar in så mycket skit i huden så att de ser ut som tagna ur Kalle Anka. Okej, nu snackar jag yta och utseende, vi vet ju alla att skönhet kommer inifrån och så där, men nu var det ett event med många som verkar inom områden där ytan är viktig. Jag blir ledsen när jag ser det och undrar vad det är som driver dem att förstöra sig. Eller kanske snarare vad som fått skönhetsidealet att bli så skevt hos just de här personerna, för de håller ju inte med mig om att de förstör sig, gissar jag.
Nåja. Det var en intressant upplevelse och en kul kväll. Likt Askungen lämnade jag balen före midnatt, dock med båda skorna på. Nu ska jag iväg och spela in en radiospot, sedan hämtar jag killarna och åker till Stöten i Sälen över helgen. Så de får ett litet minisportlov.
Livet är fullt av kontraster.
Jag sitter i en hotellreception i Stockholm med en kopp kaffe och tittar på folk som stressar förbi. Om ett par timmar ska jag ha ett kundmöte och när det är över ska jag svida om. Klädsel: Fest/Cocktail, stod det på inbjudan. Jag vet inte hur mycket coctailklädd jag kommer att bli, men det får duga.
Det är galakväll på Café Opera och Finest Awards ska delas ut. Det är nästan precis tre år sedan jag var på en bloggala förra gången. Då gällde det Aftonbladets "Stora Bloggpriset" ut och jag vann kategorin jag var nominerad i. Fantastiskt roligt och smickrande! Men det blev också en märklig kväll som gjorde att jag i efterhand insåg att behövde slå av lite på takten och prioritera om saker och ting.
Det känns mycket bättre nu på många sätt. Jag har gjort förändringar, är noga med att ge mig tid för återhämtning (även om jag slarvar lite ibland), försöker tacka nej till vissa saker och valde till exempel att bara jobba fyra dagar i veckan när chansen dök upp i samband med att jag bytte jobb.
Den här gången ska jag inte svimma. Det ska bli kul att träffa en massa människor jag bara haft kontakt med via bloggar och Twitter och jag ska njuta av kvällen. Jag är jätteglad och rörd över att ni nominerat mig och att ni röstat på mig, och jag vill passa på att tacka tusenfalt för det. Men jag hyser inga stora förhoppningar om att vinna. Heja Abbe har några år på nacken och nyhetsvärdet är inte lika stort som det var för tre år sedan. Dessutom är det några riktigt stora drakar som är nominerade även i min kategori.
En kollega på jobbet gjorde mig uppmärksam på att det tydligen går att spela på resultatet på Betsson.se. Haha, crazy! En slant på mig ger tio gånger pengarna. De oddsen känns nog rätt rimliga.
Det är galakväll på Café Opera och Finest Awards ska delas ut. Det är nästan precis tre år sedan jag var på en bloggala förra gången. Då gällde det Aftonbladets "Stora Bloggpriset" ut och jag vann kategorin jag var nominerad i. Fantastiskt roligt och smickrande! Men det blev också en märklig kväll som gjorde att jag i efterhand insåg att behövde slå av lite på takten och prioritera om saker och ting.
Det känns mycket bättre nu på många sätt. Jag har gjort förändringar, är noga med att ge mig tid för återhämtning (även om jag slarvar lite ibland), försöker tacka nej till vissa saker och valde till exempel att bara jobba fyra dagar i veckan när chansen dök upp i samband med att jag bytte jobb.
Den här gången ska jag inte svimma. Det ska bli kul att träffa en massa människor jag bara haft kontakt med via bloggar och Twitter och jag ska njuta av kvällen. Jag är jätteglad och rörd över att ni nominerat mig och att ni röstat på mig, och jag vill passa på att tacka tusenfalt för det. Men jag hyser inga stora förhoppningar om att vinna. Heja Abbe har några år på nacken och nyhetsvärdet är inte lika stort som det var för tre år sedan. Dessutom är det några riktigt stora drakar som är nominerade även i min kategori.
En kollega på jobbet gjorde mig uppmärksam på att det tydligen går att spela på resultatet på Betsson.se. Haha, crazy! En slant på mig ger tio gånger pengarna. De oddsen känns nog rätt rimliga.
Här kommer en hel låda med bra läsning. Ett bokpaket med tolv aktuella böcker ur senaste halvårets utgivning från Piratförlaget.
Följande titlar ingår: Al Pitcher – Begravda elefanter, Katerina Janouch – Modershjärtat, Emma Hamberg – Rosengädda nästa!, Mark Levengood – Rosor, min kära, bara rosor, Mikael Niemi – Fallvatten, Martina Haag – Heja, heja!, Jan Guillou – Dandy, Sara Kadefors – Kast med liten kniv, Lasse Berghagen – Flakmopedisten, Lena Ebervall & Per E Samuelson – Mördaren i folkhemmet, Malin Persson Giolito – Bortom varje rimligt tvivel och Anne Holt – Död i skugga.
Paketet är värt 2 100 kr.
Auktionen pågår till 16/2 kl 23.00.
Bud?
Dags för lite glada färger i köket. Här kommer fler fina köksgrejer från OBH Nordica. En Eco Kitchen stekpanna (24 cm), en Eco Kitchen ugnsform (storlek mellan) och en Eco Kitchen ugnsform (storlek liten). Klicka på länkarna för att läsa mer om produkterna.
Rubb och stubb värt sammanlagt 1439 kronor. Ge mig ett bud för hjärtebarnen.
Auktionen pågår till 15/2 kl 23.00
Nu kan du ropa hem tre fina posters till barnrummet från a&c skapa. Formatet är 40x50 cm och de passar till exempel i ramen Ribba från IKEA (ramarna ingår dock inte i auktionen).
En poster brukar kosta 190:- och man får alla tre för 450:-. Värdet på den här auktionen är alltså 450:-. Ge mig ett bud.
Auktionen håller på till 14/2 kl 23.00
Då kör vi den första i en serie av fem auktioner med outdoor-kläder till barnen från Gneis. Du som har hängt med i den här bloggen ett tag vet att jag har bara bra saker att säga om Gneiskläderna. Vi har köpt dem i många år och är supernöjda. Bra kvalitet, genomtänkta detaljer och fin passform. Precis som jag vill att mina egna outdoorkläder ska vara. Därför är jag jätteglad att de ville vara med på hjärtebarnsauktionerna.
Först ut är Wolf – en funktionell teknisk parkas som inte bara funkar i skolan och på stan, utan även i skidbacken och snöhögen. Den här jackan kostar mellan 990 och 1180 kronor i Gneis webshop beroende på vilken storlek men ska ha. Klicka in hos Gneis och se vilka storlekar och färger som finns.
Auktionen pågår till 13/2 kl 23.00. Ge mig ett bud, vettja!
Ska du på fest? Nu kan du ropa hem ett jättetjusigt och iögonfallande halsband att ha på bröllopet eller festen. Och samtidigt skänka pengar till barnhjärtforskning.
Vi snackar marquise-slipade cubic zirconias med enorm lyster som avslutas med en stor droppformad bergskristall. Infästningarna är silverpläterade och nickeltestade. Halsbandet är värt 1749:- och du kan läsa mer om halsbandet på balunz.se
Auktionen avslutas 11/2 kl 23.00.
PSSST. Jag vet förresten en jättekul fest där ett sånt halsband skulle vara fint. ;)
Jag ringde hem från Disentis en dag och fick prata en liten stund med Abbe. Någon timme senare kom ett sms från min fru.
Nänä, jag började inte alls längta. Igenting.
Nänä, jag började inte alls längta. Igenting.
Vi är ett gäng kompisar utspridda i Göteborg, Stockholm, Oslo och Lille som brukar stråla samman en helg varje år för att vi har ett stort gemensamt intresse – snö. Helst lössnö och helst den puderlätta sorten.
I år åkte vi till Disentis i Schweiz, ett litet ställe vars främsta fördel är att möjligheterna till att få åka skidor på opistade bergssidor är enorma. Och snö fick vi. Det vräkte ner när vi kom och slutade inte förrän efter tre dagar och närmare en meter lössnö. Det var lite svårt med sikten, men snön saknade vi inte. Det var nästan för mycket på vissa ställen, men det vågade vi inte riktigt säga högt.
Men det var också snön som gjorde att alla flygplan på Zürichs flygplats måste spolas av extra noga och att alla landningsbanor behövde skottas. Det var snön som gjorde att planet kom iväg en dryg timme försent till Frankfurt så att vi missade planet därifrån till Göteborg. Det är alltså på grund av vår älskade snö som jag nu ligger på ett hotellrum i Tyskland istället för hemma hon min familj.
Dumt.
I år åkte vi till Disentis i Schweiz, ett litet ställe vars främsta fördel är att möjligheterna till att få åka skidor på opistade bergssidor är enorma. Och snö fick vi. Det vräkte ner när vi kom och slutade inte förrän efter tre dagar och närmare en meter lössnö. Det var lite svårt med sikten, men snön saknade vi inte. Det var nästan för mycket på vissa ställen, men det vågade vi inte riktigt säga högt.
Men det var också snön som gjorde att alla flygplan på Zürichs flygplats måste spolas av extra noga och att alla landningsbanor behövde skottas. Det var snön som gjorde att planet kom iväg en dryg timme försent till Frankfurt så att vi missade planet därifrån till Göteborg. Det är alltså på grund av vår älskade snö som jag nu ligger på ett hotellrum i Tyskland istället för hemma hon min familj.
Dumt.
Andra auktionen handlar om supermysiga pyjamasar till barnen. De minsta förtjänar det bästa, eller hur? Pyjamasarna är gjorda av mjuk ekologisk bomull, de har en skön passform och är inte för varma. Kvalitén är hög och designen stilren med små charmiga detaljer. Finns för barn 0-8 år.
Klicka in här och kolla närmare på dem.
Okej, ge mig ett bud på en pyjamas, värde 375:-
Auktionen håller på till 9 februari kl 23.00.
Då sparkar vi igång auktionerna för i år. Först ut är ett matlagninspaket från OBH Nordica bestående av en First Kitchen Stavmixer och en Supreme Steel gryta (3 liter).
De här grejerna är sammanlagt värda 1594 kronor.
Som vanligt lägger ni era bud i kommentarsfältet. Den som lagt högst bud när klockan slår över till 23.00 vinner budgivningen. Enklast för mig är om ni lämnar e-post eller länk till en blogg där er e-post finns så att jag kan kontakta vinnaren. Eller också får ni helt enkelt titta in och kolla om ni vunnit.
Den här första auktionen stänger 7 februari kl 23.00.
Ge mig ett bra bud, pengarna går till barnhjärtforskning.
Under läsåret har de arbetat med ett projekt tillsammans med en konstnär som heter Thomas Zornat. Det är det statliga Kulturrådet som initierat något de kallar "skapande skola" där man kan söka pengar till sånt här. Fint tycker jag. Barnen har fått föreläsningar om olika sorters konst och konstnärer, varit på konstmuseet i Göteborg och fått handledning under den egna skapandeprocessen.
Och i kväll var det vernissage och konstutställning, med pompa och ståt, där vi föräldrar kunde köpa lotter och fikabröd vi själva bakat och levererat på morgonen. Ett underbart kretslopp där pengarna så småningom hamnar i barnens kassa för köpa till exempel nya saker de vill ha på skolgården.
Ni skulle sett alla tavlor. Massor av olika tekniker, så grymt fina, så olika och skönt spontana.
Abbes tavla i kollageteknik.
Storebrors tavla, mönster i pastell inspirerad av konstnären Lennart Rodhe.
En parafras på ett av Frida Kahlos alla självporträtt, som en flicka i Abbes klass gjort. Superfin.
Och den här tyckte jag bara var så läcker, så den fick också vara med.
Och i kväll var det vernissage och konstutställning, med pompa och ståt, där vi föräldrar kunde köpa lotter och fikabröd vi själva bakat och levererat på morgonen. Ett underbart kretslopp där pengarna så småningom hamnar i barnens kassa för köpa till exempel nya saker de vill ha på skolgården.
Ni skulle sett alla tavlor. Massor av olika tekniker, så grymt fina, så olika och skönt spontana.
Abbes tavla i kollageteknik.
Storebrors tavla, mönster i pastell inspirerad av konstnären Lennart Rodhe.
En parafras på ett av Frida Kahlos alla självporträtt, som en flicka i Abbes klass gjort. Superfin.
Och den här tyckte jag bara var så läcker, så den fick också vara med.
Okej, det var kallt, kanske nästan lite väl kallt, förra veckan. Men om jag får välja tar jag hellre på mig underställ än att hukad småspringa från tåget till jobbet, för att slippa isande duggregn och vind. Jag paltar hellre på barnen lite extra varma kläder, än att varje dag hämta två lerinpackade monster på skolan. Och så är den ju så vacker. Vintern. Den riktiga vintern.
Ni som hängt med ett tag vet vad som brukar hända på Heja Abbe under februari månad. Just det, det är "Alla barnhjärtans månad" och jag kör auktioner till förmån för barnhjärtforskning. Och precis som förra året så tvekade jag lite om jag skulle göra det igen eftersom det är en hel del jobb med det. Men det är ju så kul att vi tillsammans bidrar till att forskningen kring barn och medfödda hjärtfel går framåt, så jag kan inte låta bli. Inte i år heller.
Allt är inte riktigt klart än men jag kan avslöja att det bland annat kommer att auktioneras ut grymma outdoorkläder för barn från Gneis, superfina barnpyjamasar i ekologisk bomull från Cotton & Button, bra böcker från Piratförlaget, startplats i cykelfesten Göteborgsgirot i maj 2013 och en massa fina prylar från OBH Nordica.
Stay tuned, mer information kommer.
Det går som vanligt också bra att bidra till insamlingen genom att skicka ett SMS till mitt insamlingshjärta. Klicka här så kommer du till det. Där dyker också ditt namn upp i en lista på de som skänkt pengar, som ett litet tack.
Om du vill ge 50 kr, sms:a BARN 50 4670 namn* till 72 901
Om du vill ge 100 kr, sms:a BARN 100 4670 namn* till 72 901
Om du vill ge 200 kr, sms:a BARN 200 4670 namn* till 72 901
*här skriver du alltså ditt namn så dyker det upp i tacklistan
Tusen tack på förhand!
Allt är inte riktigt klart än men jag kan avslöja att det bland annat kommer att auktioneras ut grymma outdoorkläder för barn från Gneis, superfina barnpyjamasar i ekologisk bomull från Cotton & Button, bra böcker från Piratförlaget, startplats i cykelfesten Göteborgsgirot i maj 2013 och en massa fina prylar från OBH Nordica.
Stay tuned, mer information kommer.
Det går som vanligt också bra att bidra till insamlingen genom att skicka ett SMS till mitt insamlingshjärta. Klicka här så kommer du till det. Där dyker också ditt namn upp i en lista på de som skänkt pengar, som ett litet tack.
Om du vill ge 50 kr, sms:a BARN 50 4670 namn* till 72 901
Om du vill ge 100 kr, sms:a BARN 100 4670 namn* till 72 901
Om du vill ge 200 kr, sms:a BARN 200 4670 namn* till 72 901
*här skriver du alltså ditt namn så dyker det upp i tacklistan
Tusen tack på förhand!
Det var så pirrigt. Så nervöst. I fyrtio veckor hade vi väntat och undrat, vem är du du som bor där inne? Jag hade läst böcker och tittat på Lennart Nilssons fantastiska bilder, klickat in på hemsidor varje dag som visar exakt hur du vuxit från några ynka celler, via en liten bönformad krumelur till en figur som mer och mer liknade en person. Jag hade örnkoll på precis vilka organ som utvecklades i vilken vecka.
Vi kallade dig Fisk. Inte fisken, som om du simmade omkring därinne med fenor och gälar, utan Fisk. Din mamma hade suttit och surfat på en namnsajt, mest för att se om det kunde ge några bra idéer på vad vi skulle kalla dig. Det var en amerikansk sajt och där fanns pojknamnet Fisk. Ett svenskt namn som betydde "fisherman", enligt sajten. Vi skrattade gott åt det, din mamma och jag – mellan hennes illamående-attacker – och så fick du ditt "i-magen-smeknamn". När du väl kom ut hade jag svårt att byta från Fisk till något annat namn.
Du trivdes där, i mammas mage. Fyrtio veckor var för lite tyckte du och när personalen på förlossningen efter ytterligare en dryg vecka ville få ut dig, vägrade du. Din mamma fick medicin som skulle sätta igång värkarna så du kom ut, men nej. Sen fick hon morfin för att kunna vila på natten. Och ny värkmedicin nästa dag. Jag stod bredvid och tröstade, strök din mamma på kinden när hon grät och höll hennes hand när det gjorde ont. Men du hade det nog alldeles för bra där inne.
Efter tre dygn var mamma helt slut och när doktorn frågade om de skulle ta ut dig genom ett kejsarsnitt kändes det som en befrielse för både henne och mig. Äntligen skulle vi få se dig och äntligen skulle din mamma få vila. Och jag fick dina första timmar i livet helt för mig själv, medan mamma fick vila upp sig efter operationen. Jag var stolt som en tupp.
Jag är fortfarande stolt. Fortfarande som en tupp. Stolt över dig i skolan, över hur duktig du är på matte – det har du alltid varit, stolt över att du läser så bra och att du upptäckt hur skönt det är att läsa en bok på kvällen innan du ska sova. Jag är stolt när jag sitter på läktaren och tittar när du spelar handboll, för att du spelar bra, men också för att du är en schyst motståndare. Och när ditt lag vann fair play-pokalen på en cup nyligen, jag trodde jag skulle spricka. Så stolt var jag. Jag är stolt när du spelar på din saxofon, även om du själv blir frustrerad när det blir fel. Jag är så imponerad över vad du kan redan efter så kort tid.
Men mest av allt är jag stolt över vilken fin storebror du är. Visst bråkar du med Abbe ibland, men det gör alla syskon. Jag tänker ofta på att du var tvungen att bli stor så fort. Att du fick en lillebror som tog väldigt mycket fokus från allt och alla när han föddes. Okej, det gör alla småsyskon. Men alla småsyskon behöver inte opereras när de är en vecka gamla. Alla småsyskon gör inte mamma och pappa sjuka av oro de första åren när man själv är liten och behöver all uppmärksamhet. Trots det, eller kanske på grund av det, är du den finaste, mest empatiska bror Abbe skulle kunna önska sig.
Och vet du vad? Jag skäller på dig ibland, och du tycker att jag är skitjobbig och kass. Men det är mitt jobb som pappa att göra det, för att du ska bli en fin kille. Precis som det är ditt jobb som son att testa mig så att jag ska bli en bra pappa. Vi är varandras lärare du och jag. Det är fint att tänka på det, mitt i allt det arga. Och trots att jag skäller och är arg ibland vill jag att du ska veta en väldigt viktig sak. Det finns två människor i hela världen som jag älskar mer än någon annan. Mer än din mamma till och med.
Den ena av dem är du.
Grattis på tioårsdagen, Hugo!
Vi kallade dig Fisk. Inte fisken, som om du simmade omkring därinne med fenor och gälar, utan Fisk. Din mamma hade suttit och surfat på en namnsajt, mest för att se om det kunde ge några bra idéer på vad vi skulle kalla dig. Det var en amerikansk sajt och där fanns pojknamnet Fisk. Ett svenskt namn som betydde "fisherman", enligt sajten. Vi skrattade gott åt det, din mamma och jag – mellan hennes illamående-attacker – och så fick du ditt "i-magen-smeknamn". När du väl kom ut hade jag svårt att byta från Fisk till något annat namn.
Du trivdes där, i mammas mage. Fyrtio veckor var för lite tyckte du och när personalen på förlossningen efter ytterligare en dryg vecka ville få ut dig, vägrade du. Din mamma fick medicin som skulle sätta igång värkarna så du kom ut, men nej. Sen fick hon morfin för att kunna vila på natten. Och ny värkmedicin nästa dag. Jag stod bredvid och tröstade, strök din mamma på kinden när hon grät och höll hennes hand när det gjorde ont. Men du hade det nog alldeles för bra där inne.
Efter tre dygn var mamma helt slut och när doktorn frågade om de skulle ta ut dig genom ett kejsarsnitt kändes det som en befrielse för både henne och mig. Äntligen skulle vi få se dig och äntligen skulle din mamma få vila. Och jag fick dina första timmar i livet helt för mig själv, medan mamma fick vila upp sig efter operationen. Jag var stolt som en tupp.
Jag är fortfarande stolt. Fortfarande som en tupp. Stolt över dig i skolan, över hur duktig du är på matte – det har du alltid varit, stolt över att du läser så bra och att du upptäckt hur skönt det är att läsa en bok på kvällen innan du ska sova. Jag är stolt när jag sitter på läktaren och tittar när du spelar handboll, för att du spelar bra, men också för att du är en schyst motståndare. Och när ditt lag vann fair play-pokalen på en cup nyligen, jag trodde jag skulle spricka. Så stolt var jag. Jag är stolt när du spelar på din saxofon, även om du själv blir frustrerad när det blir fel. Jag är så imponerad över vad du kan redan efter så kort tid.
Men mest av allt är jag stolt över vilken fin storebror du är. Visst bråkar du med Abbe ibland, men det gör alla syskon. Jag tänker ofta på att du var tvungen att bli stor så fort. Att du fick en lillebror som tog väldigt mycket fokus från allt och alla när han föddes. Okej, det gör alla småsyskon. Men alla småsyskon behöver inte opereras när de är en vecka gamla. Alla småsyskon gör inte mamma och pappa sjuka av oro de första åren när man själv är liten och behöver all uppmärksamhet. Trots det, eller kanske på grund av det, är du den finaste, mest empatiska bror Abbe skulle kunna önska sig.
Och vet du vad? Jag skäller på dig ibland, och du tycker att jag är skitjobbig och kass. Men det är mitt jobb som pappa att göra det, för att du ska bli en fin kille. Precis som det är ditt jobb som son att testa mig så att jag ska bli en bra pappa. Vi är varandras lärare du och jag. Det är fint att tänka på det, mitt i allt det arga. Och trots att jag skäller och är arg ibland vill jag att du ska veta en väldigt viktig sak. Det finns två människor i hela världen som jag älskar mer än någon annan. Mer än din mamma till och med.
Den ena av dem är du.
Grattis på tioårsdagen, Hugo!
Visste ni att alla som röstar i Finest Awards har chans att vinna VIP-biljetter till själva galan på Operaterassen 13 februari. Så om man röstar en gång varje dag har men ju större chans liksom. Det vore väl roligt att gå på den festen?
Ja. Eh. Det var väl allt. Annars är det bra, typ.
Ja. Eh. Det var väl allt. Annars är det bra, typ.
Abbe älskar dataspel. Han är nog knappast en unik sjuåring på något sätt, ur det perspektivet. Det är lika bra att inse att kidsen kommer att vara fullfjädrade proffs på både internet och appar, innan den ålder jag själv kom i kontakt en dator över huvud taget. Och skönt är ju det, eftersom vi lever i en lite annorlunda värld idag än när jag var ung. Utmaningen nu blir snarare att lära dem vad och hur man bör och inte bör göra på nätet.
Eftersom Abbes 22q11-deletionssyndrom enligt all statistik och forskning skickar med inlärningsproblematik i paketet, tänker jag att vi borde kunna dra nytta av det här med att han älskar att greja med min iPad. Det finns ju numera en uppsjö appar och spel som är pedagogiska och roliga, så att man kan få hjälp med till exempel matematiken. Just matte lär vara det ämne som barn med Abbes syndrom har det jobbigast med.
Frågan är bara, hur hittar man rätt app ur den ständigt svallande floden av nya som kommer hela tiden? Jo, man låter någon annan testa dem, sortera in dem efter ämne och sätta betyg på dem. Det är nämligen precis det som sajterna Skolappar och Pappas appar gör. Rekommenderas varmt om ni går i samma tankar som jag.
Och hittar ni något strålande förslag på matematik-app för Abbe så hojta gärna till.
Eftersom Abbes 22q11-deletionssyndrom enligt all statistik och forskning skickar med inlärningsproblematik i paketet, tänker jag att vi borde kunna dra nytta av det här med att han älskar att greja med min iPad. Det finns ju numera en uppsjö appar och spel som är pedagogiska och roliga, så att man kan få hjälp med till exempel matematiken. Just matte lär vara det ämne som barn med Abbes syndrom har det jobbigast med.
Frågan är bara, hur hittar man rätt app ur den ständigt svallande floden av nya som kommer hela tiden? Jo, man låter någon annan testa dem, sortera in dem efter ämne och sätta betyg på dem. Det är nämligen precis det som sajterna Skolappar och Pappas appar gör. Rekommenderas varmt om ni går i samma tankar som jag.
Och hittar ni något strålande förslag på matematik-app för Abbe så hojta gärna till.
Jag kan bli helt sjuk av att missa fina dagar. Inser att det kanske låter lite rubbat för vissa av er, men jag blir väldigt stressad av att se att en vacker vinterdag bara passerar mitt framför näsan på mig utan att kunna göra någonting åt det. Som idag. Femton minusgrader, knallbå himmel och sol som fick snön att gnistra som om hela världen vore beströdd med diamanter.
Jag vill kunna packa en ryggsäck med blåbärssoppa och grillkorv och ta med familjen till sjön för att åka skridskor. Palta på oss varma, sköna kläder, göra upp en eld, sitta på en fårskinnsfäll i solen och njuta. Kolla vilket väder, vi sticker ut och älskar det. Få ett ryck. Vara spontan.
Men. Man är inte spontan när man har barn i den här åldern. Så är det bara. Livet är ett schema. Varje dag i veckan är planerad. Varje timme. Varje minut. Det var bara att inse att Abbes simskola på förmiddagen och storebrors handbollscup på eftermiddagen inte tar någon som helst hänsyn till att solen råkade skina extra fint just denna lördag. Jag fick bita ihop och sitta i en idrottshall och försöka glömma det fina vädret ute.
Samtidigt ska jag säga att jag tycker väldigt mycket om att till exempel se storebror spela handboll. Det är inte det. Jag njuter till max av att följa barnens utveckling. Oavsett om det gäller handboll, simning, saxofon eller läsläxan. Det är en föreställning värd mer än alla världens Oscars-statyetter. En gör-livet-värt-att-leva-show. Så, det är liksom inte det.
Det är spontaniteten jag saknar. Jag längtar efter att inte ha varje bråkdel av mitt liv schemalagd.
Nåja. Vad är väl en dag i gnistrande sol? Det kommer kanske fler finvädersdagar. Med lite tur infaller de nån gång då man kan strunta i andra åtaganden.
Jag vill kunna packa en ryggsäck med blåbärssoppa och grillkorv och ta med familjen till sjön för att åka skridskor. Palta på oss varma, sköna kläder, göra upp en eld, sitta på en fårskinnsfäll i solen och njuta. Kolla vilket väder, vi sticker ut och älskar det. Få ett ryck. Vara spontan.
Men. Man är inte spontan när man har barn i den här åldern. Så är det bara. Livet är ett schema. Varje dag i veckan är planerad. Varje timme. Varje minut. Det var bara att inse att Abbes simskola på förmiddagen och storebrors handbollscup på eftermiddagen inte tar någon som helst hänsyn till att solen råkade skina extra fint just denna lördag. Jag fick bita ihop och sitta i en idrottshall och försöka glömma det fina vädret ute.
Samtidigt ska jag säga att jag tycker väldigt mycket om att till exempel se storebror spela handboll. Det är inte det. Jag njuter till max av att följa barnens utveckling. Oavsett om det gäller handboll, simning, saxofon eller läsläxan. Det är en föreställning värd mer än alla världens Oscars-statyetter. En gör-livet-värt-att-leva-show. Så, det är liksom inte det.
Det är spontaniteten jag saknar. Jag längtar efter att inte ha varje bråkdel av mitt liv schemalagd.
Nåja. Vad är väl en dag i gnistrande sol? Det kommer kanske fler finvädersdagar. Med lite tur infaller de nån gång då man kan strunta i andra åtaganden.
Så här är det. Någon varit väldigt snäll och nominerat mig till Finest Awards. Jag visste inte ens att de hade en kategori för såna som mig. Har tittat på det förr om åren och uppfattat att det mest var modebloggare och kändisbloggare som var nominerade. Inte medelålders män som berättar om sitt barns hjärtoperationer, talfel och skoluppgifter och syskonkärleken två små bröder emellan. Eller sina egna tillkortakommanden i rollen som pappa. Men vet ni vad? Det fanns. Nytt för i år var visst kategorin föräldrabloggar och där passar ju Heja Abbe fint. Tydligen så pass fint att någon (eller några kanske det måste varit) har föreslagit oss.
Jag blir sjukt stolt och smickrad över detta.
Det betyder mycket för mig att vara nominerad. Och att vinna hela rasket skulle såklart betyda ännu mer. Det är svårt att förklara, men trots att jag har hållit på med bloggen i fem och ett halvt år nu och trots att jag vet att ni är ganska många som tittar in här varje dag, så har jag inte riktigt vant mig vid tanken. Att jag skriver saker som andra läser. Och som andra dessutom tycker om. Det är en speciell och väldigt fin känsla.
Men jag kommer verkligen att behöva er hjälp. Jag tittade på de andra bloggarna som är nominerade i min kategori. De har väldigt många läsare. Vissa har tjugo, tjugofem gånger fler läsare än Heja Abbe. Ska vi vinna måste vi få alla era röster, flera gånger om.
Så om ni verkligen gillar Heja Abbe och vill se oss överst på pallen behöver vi er hjälp. Klicka in på Finest Awards och lägg er röst. Varje dag, fram till 8 februari. Man kan rösta en gång om dagen från en mejladress. Själv har jag några stycken adresser. :) Om ni sprider budskapet via Twitter, Facebook eller era bloggar (om ni har något av detta) ökar chanserna. Det skulle göra mig fantastiskt glad.
Mer än så här pallar jag inte att tigga. Känner mig nästan lite smutsig.
Tusen miljoner tack på förhand.
U P D A T E :
[Man måste scrolla ner till botten och klicka "skicka kandidater" efter att man klickat på de man vill rösta på. Det är inte helt tydligt.]
Jag blir sjukt stolt och smickrad över detta.
Det betyder mycket för mig att vara nominerad. Och att vinna hela rasket skulle såklart betyda ännu mer. Det är svårt att förklara, men trots att jag har hållit på med bloggen i fem och ett halvt år nu och trots att jag vet att ni är ganska många som tittar in här varje dag, så har jag inte riktigt vant mig vid tanken. Att jag skriver saker som andra läser. Och som andra dessutom tycker om. Det är en speciell och väldigt fin känsla.
Men jag kommer verkligen att behöva er hjälp. Jag tittade på de andra bloggarna som är nominerade i min kategori. De har väldigt många läsare. Vissa har tjugo, tjugofem gånger fler läsare än Heja Abbe. Ska vi vinna måste vi få alla era röster, flera gånger om.
Så om ni verkligen gillar Heja Abbe och vill se oss överst på pallen behöver vi er hjälp. Klicka in på Finest Awards och lägg er röst. Varje dag, fram till 8 februari. Man kan rösta en gång om dagen från en mejladress. Själv har jag några stycken adresser. :) Om ni sprider budskapet via Twitter, Facebook eller era bloggar (om ni har något av detta) ökar chanserna. Det skulle göra mig fantastiskt glad.
Mer än så här pallar jag inte att tigga. Känner mig nästan lite smutsig.
Tusen miljoner tack på förhand.
U P D A T E :
[Man måste scrolla ner till botten och klicka "skicka kandidater" efter att man klickat på de man vill rösta på. Det är inte helt tydligt.]
I flera dagar har han pratat om det. Han har funderat och laddat, berättat för alla om sina planer. När jag släppte av honom på skolan i morse utrustad med plastpåsar, snören, bubbelplast och allt mellan himmel och jord var spänningen på topp. Abbe och hans kompis möttes i hallen, fullt fokuserade och bådas famnar fulla med material. Det här skulle de göra tillsammans, som så mycket annat. Teamwork.
Några timmar senare skulle de släppa ett rått ägg från brandtrappan sju meter över marken och rakt ner i backen. Ägget skulle inte gå sönder. Det var målet.
Jag önskar att jag hade kunnat vara där. Få höra hur de resonerade, vilka idéer de hade, vilka strategier de jobbade med för att få ägget att falla tryggt till marken utan att krossas. Det hade varit så fint att följa arbetet och se själva elddopet. Men jag har fått rapporter, var så säkra på det.
En papplåda fick en botten av flera lager bubbelplast, som en mjuk madrass. I den låg ägget, för säkerhets skull inrullat i bubbelplast det också. Lådan fick dessutom en fallskärm av plast. Det borde räcka tyckte Abbe och hans kompis.
Ägget överlevde. Mission accomplished.
Några timmar senare skulle de släppa ett rått ägg från brandtrappan sju meter över marken och rakt ner i backen. Ägget skulle inte gå sönder. Det var målet.
Jag önskar att jag hade kunnat vara där. Få höra hur de resonerade, vilka idéer de hade, vilka strategier de jobbade med för att få ägget att falla tryggt till marken utan att krossas. Det hade varit så fint att följa arbetet och se själva elddopet. Men jag har fått rapporter, var så säkra på det.
En papplåda fick en botten av flera lager bubbelplast, som en mjuk madrass. I den låg ägget, för säkerhets skull inrullat i bubbelplast det också. Lådan fick dessutom en fallskärm av plast. Det borde räcka tyckte Abbe och hans kompis.
Ägget överlevde. Mission accomplished.
Jag hade läst ur Håkan Bråkans vildbok för Abbe och vi låg i sängen och småpratade. Det var dags att sova och Abbe var sådär lite extra snackig eftersom "det är så mysigt att ligga och prata". Det har han ju rätt i, men nog är det ett sätt att vinna lite extra vakentid också. Abbe låg och kände på mina öronsnibbar – bara det är ju mysigt så det räcker.
Abbe: Är det här man sätter hörhängena, pappa?
Jag: Mm, det är det.
Abbe: Längst ner på det mjuka?
Jag: Just det.
Abbe: Är det bara tjejer som har det?
Jag: Nej då. Det är vanligare att tjejer har örhängen, men det finns killar som har det också.
Abbe: Ja. Om dom håller på med rock och så.
Abbe: Är det här man sätter hörhängena, pappa?
Jag: Mm, det är det.
Abbe: Längst ner på det mjuka?
Jag: Just det.
Abbe: Är det bara tjejer som har det?
Jag: Nej då. Det är vanligare att tjejer har örhängen, men det finns killar som har det också.
Abbe: Ja. Om dom håller på med rock och så.
Den här tävlingen suger. Det går ju inte att mäta olika saker med varandra. Vad är värst? Någon med en svår sjukdom, en skilsmässa, någons död, graviditetshumör, barnlöshet, orättvisor? Det är bara den det drabbar som kan avgöra om det suger eller inte. Något som är överkomligt för en person kan vara katastrof för en annan. Och tvärtom.
Det var en dum jäkla idé jag hade till den här tävlingen. Jag inser det när jag sitter här och läser era svar. Knasig tävling om en bra dammsugare. Samtidigt känns det lite fint att ni delar med er av alla de här sakerna. Jag tror vi alla mår bättre av att dela saker som suger, med någon – så man slipper bära skiten helt själv. På samma sätt som det är grymt att dela alla kul saker med någon. Och då blir det ju dubbel glädje som ni vet.
Lustigt nog leder detta mig in på den som vi trots allt valde ut som vinnare. För när vi läst med ömsom klumpar i halsen, ömsom med leenden på läpparna snubblade vi över en som fick ett par tårar att rulla på våra kinder. Den som Jeanette i Kalix skrivit. Den var fin. Den fick det bli.
Och alla ni andra som inte får någon UltraPower, får nöja er med en varm kram från hela Abbefamiljen.
Njut när ni kan. Uthärda när ni måste.
Det var en dum jäkla idé jag hade till den här tävlingen. Jag inser det när jag sitter här och läser era svar. Knasig tävling om en bra dammsugare. Samtidigt känns det lite fint att ni delar med er av alla de här sakerna. Jag tror vi alla mår bättre av att dela saker som suger, med någon – så man slipper bära skiten helt själv. På samma sätt som det är grymt att dela alla kul saker med någon. Och då blir det ju dubbel glädje som ni vet.
Lustigt nog leder detta mig in på den som vi trots allt valde ut som vinnare. För när vi läst med ömsom klumpar i halsen, ömsom med leenden på läpparna snubblade vi över en som fick ett par tårar att rulla på våra kinder. Den som Jeanette i Kalix skrivit. Den var fin. Den fick det bli.
"Vid ett tillfälle så kändes det så galet hopplöst med alla smulor och papperskräp och annat smått som jämt, jämt, fastnade under sockarna.
Det kändes som att jag aldrig gjorde annat än dammsög efter andra.
Plötsligt insåg jag att dessa skräp faktiskt var det ultimata tecknet på att jag inte bodde ensam.
Att jag har en familj.
En man och inte mindre än två (bonus) barn.
Och smulorna gjorde mig för första gången lycklig.
Visst suckar jag fortfarande över skräpiga golv, men med en värme i hjärtat.
För det som hade sugit.
Det hade för mig varit, att inte ha någon att dammsuga upp efter."
Och alla ni andra som inte får någon UltraPower, får nöja er med en varm kram från hela Abbefamiljen.
Njut när ni kan. Uthärda när ni måste.
Oj! Ojojoj. Så känner jag när jag läser era kommentarer i tävlingen om dammsugaren. Det finns mycket därute som känns tungt, slitigt och rent ut sagt sugigt. Jag läser och får tårar i ögonen. För att det är så orättvist, för att det känns hopplöst eller för att det är fint formulerat. Några har diktat, rimmat och varit fyndiga, andra berättat rakt upp och ner.
Det kommer inte bli lätt att välja. Jag har bestämt att Abbe och hans bror inte ska vara med i juryn trots allt. Det blev för många tunga grejer för dem, så Abbemamman och jag väljer. Och blir det för svårt i slutändan får vi väl dra lott bland några "finalister".
Jag återkommer. Tack för att ni delar med er!
Det kommer inte bli lätt att välja. Jag har bestämt att Abbe och hans bror inte ska vara med i juryn trots allt. Det blev för många tunga grejer för dem, så Abbemamman och jag väljer. Och blir det för svårt i slutändan får vi väl dra lott bland några "finalister".
Jag återkommer. Tack för att ni delar med er!
Hej hej. Det blev lite radiotystnad här ett tag. Vi har varit i Trysil och firat in det nya året med att åka skidor, äta god mat och umgås med vänner. Passade på att ta lite bloggpaus och samtidigt undvika enorma roamingkostnader.
Vi har haft det fint. Killarna åkte skidor som om de aldrig gjort något annat. Jag vet inte varför jag tvivlade men jag var inte helt säker på hur mycket Abbe egentligen skulle komma ihåg av hur man gjorde. Det var nemas problemas – för att citera den enerverande reklamen för ett bildelsföretag – och han susade bara upp i första bästa knapplift, och ner för första bästa backe och konstaterade att "Det är kul att åka skidor! I alla fall när man kan."
Det är väldigt kul att åka med killarna. Storebror vill köra samma backar som jag, fort och helst svarta pister. Och Abbe sjunger hela tiden när han åker och man blir glad i hela magen av att köra bredvid och lyssna.
Killarna delade rum i stugan. En kväll när Abbe skulle sova undrade han vad det var för ljud han hörde. Jag berättade att det var storebror låg i våningssängen ovanför och bläddrade i sin bok.
– Mysigt att ligga här och höra när brorsan bläddrar, sa jag.
– Mmm, och det är mysigt att vara inne och spela munspel när man hör regnet utanför, sa Abbe.
– !?
På nyårsafton gick Abbe runt och önskade alla Gott Nytt År, precis som vi andra gjorde. Trots att hans tal blivit väldigt mycket bättre med åren så saknar han fortfarande G. Ibland kommer ett litet g-ljud om bokstaven står ihop med t ex l – som i "glass", men för det mesta låter G som N. Så glad i hågen gick Abbe runt och pussade alla och sa "Nott Nytt År!". Det lät fint. "Nåt nytt år. Vilket som helst, liksom. 2013 till exempel.
Vi har haft det fint. Killarna åkte skidor som om de aldrig gjort något annat. Jag vet inte varför jag tvivlade men jag var inte helt säker på hur mycket Abbe egentligen skulle komma ihåg av hur man gjorde. Det var nemas problemas – för att citera den enerverande reklamen för ett bildelsföretag – och han susade bara upp i första bästa knapplift, och ner för första bästa backe och konstaterade att "Det är kul att åka skidor! I alla fall när man kan."
Det är väldigt kul att åka med killarna. Storebror vill köra samma backar som jag, fort och helst svarta pister. Och Abbe sjunger hela tiden när han åker och man blir glad i hela magen av att köra bredvid och lyssna.
Killarna delade rum i stugan. En kväll när Abbe skulle sova undrade han vad det var för ljud han hörde. Jag berättade att det var storebror låg i våningssängen ovanför och bläddrade i sin bok.
– Mysigt att ligga här och höra när brorsan bläddrar, sa jag.
– Mmm, och det är mysigt att vara inne och spela munspel när man hör regnet utanför, sa Abbe.
– !?
På nyårsafton gick Abbe runt och önskade alla Gott Nytt År, precis som vi andra gjorde. Trots att hans tal blivit väldigt mycket bättre med åren så saknar han fortfarande G. Ibland kommer ett litet g-ljud om bokstaven står ihop med t ex l – som i "glass", men för det mesta låter G som N. Så glad i hågen gick Abbe runt och pussade alla och sa "Nott Nytt År!". Det lät fint. "Nåt nytt år. Vilket som helst, liksom. 2013 till exempel.
