18 mars 2005

Från början.

Vi satt tysta i bilen från Borås till Göteborg, min fru och jag. Efter flera dagars regnande sken solen och den bländade lite när jag körde. Ingen av oss vågade säga något. Tystnaden var högljudd på något vis. Alla tankar slogs om utrymmet i huvudet på mig. Är det något allvarligt? Det är kanske bara något man växer ikapp. Eller förresten, det är nog en rutinkontroll. Men varför åkte han iväg i ambulans? Varför kunde de inte ens vänta på oss? Lever han? Det bara snurrade. Jag vet inte om jag var chockad. Nej, det här var i ett slags tomrum innan chocken. Ett vakuum.

– Han ser faktiskt ut lite som en Abbe, sa jag.
Mmm, han kanske ska heta det? Det är lite fint.
Mmm. Ska vi kalla honom det då?
– Ja.

Vi hade haft uppe namnet tidigare någon gång, mest på skoj. Men det var ett tag sedan nu och vi hade avfärdat det som ett smeknamn för Albert. Men Albert kände vi inte för. Då var Alfred bättre. Fast då blir det ju Affe. Helt andra namn hade därför seglat upp som huvudfavoriter. Abbe skulle få förbli den coola figuren med grönt hår i Alram Ests och höjdarnas julkalender, och inte namnet på vårt nyfödda barn. Vår andra son. Men där i bilen, i vakuumet, kändes det plötsligt helt rätt. Abbe blir bra, det passar honom.

Det blev lite som ett nöddop. Vi sa det inte rakt ut just då, och inte senare heller egentligen. Men jag är säker på att vi tänkte samma sak. Han måste ha ett namn.
Ifall.


Andra bloggar om: ,

8 kommentarer:

  1. Men gud jag börjar gråta redan här. Hittade din blogg för ett par dagar sen via din kommentar hos silverfisk-jonas, och bestämde mig för att komma tillbaka. Jag lade till dig som bokmärke. Nu ville jag börja läsa den från början och sitter alltså redan med tårar i ögonen.

    Kanske för att jag jobbat ganska mycket med barn med olika typer av funktionshinder. Förmodligen också för att du skriver så målande och vackert om något som är så svårt.

    SvaraRadera
  2. du skriver otroligt bra. med mycket känsla!

    kämpa på.

    SvaraRadera
  3. Fantastiskt bra skrivet!

    SvaraRadera
  4. Julia, 16 år21 juni 2010 21:25

    Det var bara någon vecka sedan jag hittade din blogg, men jag älskade den direkt när jag började läsa. Du skriver på ett otroligt vackert sätt.

    Jag har bestämt mig för att börja läsa från början, alltså från mars 2005. Jag älskar barn och Abbe verkar vara en jättefin kille! Det är så sorgligt när sånt här händer, och jag vill följa Abbes resa genom hans barndom.

    SvaraRadera
  5. Tårar i ögonen redan första inlägget, ojoj... tänk att så få ord kan säga så mycket.

    SvaraRadera
  6. Ångest. Bara tanken på er känsla där ger mig ångest. Jag har tyvärr aldrig fått några barn så kan bara föreställa mig känslan av att ha barn och ännu värre - om de är sjuka.

    Skönt att jag hann se bilden av honom i köket precis innan jag läste detta. Han så så pigg och fin ut nu.

    /Malin

    SvaraRadera
  7. Jag hittade din blogg för några år sedan men började aldrig läsa den, jag vet inte varför. Nu, flera år senare började jag av en slump läsa den igen, men från början. Skillnaden denna gång är att jag nu har två barn ochmin sista lilla kille föddes för ett år sedan.. De första timmarna var allt frid och fröjd, han var bara lite trött..
    Det är som att du skrivit om vår tid med lillebror, du beskriver så exakt hur det kändes, du beskriver det som jag inte kunde sätta ord på.
    Nu har jag läst hälften av alla dina inlägg och jag är glad att jag inte började läsa den där gången för flera år sedan för nu.. nu betyder den så otroligt mycket för mig. Blir en bearbetning av vad som hände oss för ett år sedan och att jag inte är ensam om att känna och reagera som jag gjorde/gör.
    Tack för att du skrivit om er, betyder så mycket..

    Min lilla pojke fick en stroke, krampade i flera dygn och vi förlorade honom nästan. Men han klarade det och nu följer vi varje "steg" han tar, blev det en hjärnskada? Kommer han få diagnosen CP? Olidlig ovisshet som man till slut lär sig leva med.

    /Monika

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.