20 december 2007

I huvudet på en treåring.

Kom och tänka på en dialog jag hade med Abbes storebror för lite mer än ett år sedan, då han var drygt tre år gammal. Man undrar ju hur det ser ut i huvudet på dem ibland. Är det verkligen mina gener?

– Hip hopare, sa storebror helt plötsligt.
– Vadå? sa jag.
– Hip hopare. Det ska jag bli.
– Jaha, när du blir stor, menar du?
– Jag är stor. Abbe är liten.
– Ja det är klart. Ska han också bli hip hopare?
– Nä. Skidhoppare.

Andra bloggar om: , , ,

7 kommentarer:

  1. hahaha, det var nog ett av de mest humoristiska hiphopanekdoterna jag hört. Haja brorsan!

    Fred & Kärlek

    SvaraRadera
  2. systern, barnläkaren21 december 2007 09:46

    Bidrager med en annan drygt treårings funderingar. Abbes kusin sa i ungefär den åldern följande: Det där med Gud är ju konstigt. -Hmmm... Han finns ju överallt. -Hmm.. Då kan han ju inte vara en människa. -Nej... Då måste han ju vara en grävling, för de finns ju överallt.

    SvaraRadera
  3. Pappa till hjärtebarn21 december 2007 13:57

    I förrgår hittade jag hit till Heja Abbe, nu har jag tagit mig igenom bloggen ibland med gråten i halsen och ibland med ett varmt igenkännande leende. Du skriver helt fantastiskt fint om familjen och korten är jättevackra.
    Hoppas allt går bra för er i framtiden.
    Heja Abbe!

    SvaraRadera
  4. Flott historie. Storebror er en kul fyr. En hiphopper og en skihopper..... ja, ja. Vil benytte anledningen til å ønske Abbe, storbror og Abbes mamma og pappa en kjempefin jul og et godt nyttår. Vi er mange som følger med på bloggen og sier "Heja hele Abbes familie!".

    SvaraRadera
  5. Hittade hit igår via Mia Skäringers blogg. Scrollade och läste allt medan tårarna rann. Blev mams för två månader och inser hur skört livet är. Fina bilder, nålen i armen fick mig att gråta floder. Vilken tapper kämpe ni har och storebror verkar så klok. Har tänkt på er hela dagen även om jag inte vet vilka ni är. Bloggvärlden är allt bra konstig.

    SvaraRadera
  6. Blir riktigt rörd när jag läser detta. Vilket fruktansvärt fint inlägg. Jag förlorade min pappa för tre år sedan, han tog självmord. Självklart vet jag att han älskade mig, men önskar varje dag att han hade visat det på ett annat sätt. Istället känner jag mig sviken. Alla behöver en pappa, en manlig förebild!

    Så, det jag vill säga med detta är att jag ska gifta mig med en man som dig! Jag vill att mina barn ska få en lika fantastisk pappa som dina barn har! Trots att jag inte känner dig eller vet vem du är så känner jag mig så stolt. Även fast man inte har något annat val vet jag att det inte är många som hade klarat det här lika bra som du.

    Vill ge dig all världens styrka! Hälsa kämpen Abbe!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.