11 december 2007

Ortoptisten

Habiliteringen i torsdags och barnakuten i lördags och så ett akut EKG idag. Ja just det, jag glömde ju berätta att vi var på sjukhuset i fredags med. Hos ortoptisten.

Det gick ungefär som de tidigare besöken. Abbe vågade inte titta in i den stora brytningsfel-kollar-maskinen. Trots att vi lockade med att det fanns både Teletubbies och Blixten McQueen där inne. Inte heller den lilla "laserpistolen" gick. Han var för rädd.

Bilderna gick bra i början. Abbe sa vad de föreställde. Ortoptisten förstod en del av orden, somliga använde Abbe teckenspråk för att säga och vissa fick mamma och jag översätta. Likt bokstäverna vi vuxna får läsa upp med en hand för ögat byttes de små piktogrammen ut ett efter ett. Mindre och mindre storlek. Efter ett tag sa inte Abbe längre vad bilderna föreställde. För att han inte kunde se, eller för att han tröttnade och ville inte längre? Vad vet jag.

Sammanfattning. Doktorn ville inte tvinga Abbe när han var rädd så vi får komma tillbaks i januari igen och göra ett nytt försök.

Skönt. Jag var lite rädd att det inte skulle bli några fler sjukhusbesök.

Andra bloggar om: , , ,

5 kommentarer:

  1. åhGud , jag hittade nyss hit
    Den här bloggen är ju så fin
    att det nästan gör ont i mig
    Blir en favorit att följa

    SvaraRadera
  2. Om man är för ironisk, så blir barn osynliga, det har jag lärt mig i mumintrollsböckerna. På förskolan där jag arbetar är alla barn osynliga, pga ironisk förskollärare. Det är därför jag gillar din blogg.

    SvaraRadera
  3. Hej! Ny läsare här, hittade hit från MissMaddis blogg för en par dagar sen och har suttit som fängslad så fort jag har en stund vid datorn...läst många inlägg tillbaka och blir rörd, tårögd, glad, imponerad... av Abbes styrka, kroppens och sjukvårdens fantastiska möjligheter, dig som pappa, ditt sätt att skriva... underbar blogg! Ni verkar ha två fantastiskt fina pojkar. Kommer fortsätta följa er!

    SvaraRadera
  4. Vilken underbar blogg du har. Så fina pojkar! Jag kan relatera till mycket då min son föddes 7 veckor tidigt pga tumör som käkat upp ena njuern. så vi har båda en pojke med en njure. känner igen bilderna från IVA osv osv. Du skriver så fruktansvärt bra, jag har också bloggat om min pojk och våran oro osv, men kan inte utrycka mig lika bra som du. känner också igen det med att folk knappt vågar säga att de varit på sjukhuset för deras barn har haft kräksjuka eller något liknande, för de skämms. De tycker inte att de kan vara så oroliga när de vet att vi gått igenom så mycket. dumt eller hur? alla blir lika oroliga för deras barn, varesig det är en hjärt eller njuroperation eller en hosta som håller i sig. ska med glädje läsa vidare på eran blogg. kram på er alla! http://callo84.blogg.se

    SvaraRadera
  5. En sådan duktig & stark grabb ni har....

    Vad jobbigt det måste kännas!

    Varför ska barn bli sjuka???

    Min dotter har en muskel sjukdom som gör att hon har svårt att gå & behöver rullstol i framtiden...

    Som sagt det är inte kul att barn blir sjuka....

    Men vilken styrka dem har!!!!

    Ha de gott!

    /Jessica....
    http://jessica.krejsi.se/

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.