15 april 2008

Heja Anna Christoffersson.

Min fru och jag har varit på konsert i kväll. Jag fick biljetter av henne i födelsedagspresent. Farfar var barnvakt och vi var och såg Anna Christoffersson på Stenhammarsalen i Göteborgs konserthus. Vilken konsert!

Anna finns någonstans i gränslandet mellan jazz, soul och R&B och har en röst sopar mattan med de flesta. På scen såg jag en ganska typisk svensk liten tjej i trettioårsåldern, men när jag blundade och lyssnade, lät det som något helt annat. En negress, en riktigt tjock negress faktiskt, med den där fylliga soulkänslan. Ibland hörde jag Erykah Badu, ibland Norah Jones. Hon hade med sig ett alldeles fantastiskt band med kompetenta musiker och sångare, inte minst trummisen som brände av ett tamburinsolo (!!) jag sent ska glömma.

Jag har träffat Anna tidigare, innan hon blev artist, när hon var tonåring. Jag jobbade ihop med båda hennes föräldrar på en reklambyrå för en halv evighet sedan, och Anna kom såklart och hälsade på dem då och då. Det är lite festligt för vi köpte hennes skiva – min fru och jag – och lyssnade rätt länge på den innan jag kopplade. Det var en tjej på jobbet som berättade att mina gamla kollegors dotter höll på med musik, och först då fattade jag att det var den Anna.

Men det har egentligen inte så mycket med saken att göra. Hon är en fantastisk sångerska och jag rekommenderar varmt att du lyssnar på hennes skiva.

Andra bloggar om: , , , , ,

2 kommentarer:

  1. Här satt jag precis och fumlade runt på iTunes och försökte hitta någon bra musik att jobba till, och så skriver du det här. Så klart. Varför hade jag glömt bort denna helt underbara röst och musik?
    Tack snälla för puffen, nu är det mycket roligare att jobba igen :-)

    /Sofija.

    SvaraRadera
  2. Varsågod. Det var så lite så.
    :-)

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.