31 mars 2008

Åre söndag.

Upp tidigt igen trots sommartids-timmen vi blev av med under natten. Som småbarnsföräldrar är vi nog lite förprogrammerade. Vi rafsade ihop våra grejer packade väskorna och ställde ner dem i källaren så att de kunde städa rummen. Käkade den goda frukostbuffén de har på Ski Lodge och stack ut i backen.

Ännu en underbar förmiddag. Sol, blå himmel och i det närmaste vindstilla. Vi tog kabinen upp och jag tror nästan aldrig jag har varit med om att det är så tyst på Skutans topp. Knappt en endaste liten sekundmeter blåste det och temperaturen låg runt noll. Dessutom hade det fallit en centimeter nysnö ungefär. Inte direkt något att klättra i timmar för att få lägga en åtta med pudersnorkel. Men det blev lite mjukare och mysigare både i pisten och precis bredvid.

Vi log lite i mjugg åt snubbarna med sina fat-skis breda som snowboards när de skråade ut i Östra Ravinen för att ge sig i kast med de tio millimetrarna lössnö. Snacka om att leva på hoppet.

Lunch på Buustamon igen, med samma servitris. Så vi passade på att beställa 24 konferenslunch och 16 öl. Först så hon rätt frågande ut, men så småningom smög sig ett litet leende fram. Vi avslutade med den varma chokladen med vispgrädden och Stroh-romen igen. Det smakar som punchpralin, ifall du aldrig testat. Och nej, de har inte Stroh-rom på Buustamon.

På eftermiddagen ökade vinden på fjället igen så man fick stänga däruppe. Men nere i dalen var det tolv grader varm. Rena vårskidåkningen med sorbet alltså.

Vår vana trogen bastade vi en stund innan vi packade våra väskor och sa hej då till värdparet på Ski Logde. Trevligt ställe, dit vi gärna åker igen.

Till Werséns för att ta en pizza innan tåget och träffade L och hennes syrra igen. De skulle också hem till Götet men med tåget en timme före oss. När de käkat klart och gått till tåget kom våra nyfunna Stockholms-norrläningar igen. Är inte det lite lustigt? Samma personer som på lunchen för två dagar sedan, fast på ett helt annat ställe.



På hemvägen stannade våra kulinariska utsvävningar vid några kalla öl som var tänkta till bastun men blivit över. Det, och lite skön musik. Men vi var redan så nöjda ändå. Och det var ändå snart dags att sova.

Klockan närmade ju sig tio, med stormsteg.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Åre lördag.

Lite grått väder hela dagen i princip. Men inte värre än att det gick bra att åka. Eftersom vi var i säng så tidigt på fredagen var vi också tidigt i backen och fick några timmar med kanonåkning utan liftköer.

Lunchen på Buustamon är fantastisk. Och miljön. Sammanfattning av det besöket: Vi träffade L som är mamma till M i Abbes dagisgrupp. Hon var där med sin syster. Det var kul, tänk vad världen är liten. Sedan hamnade vi bredvid ett jättetrevligt par exilnorrläningar från Stockholm och hade väldigt roligt med dem. Jag halkade med pjäxorna på det blöta trägolvet och bredtacklade Christer Sandelin. Min kompis tog smörrebröd och jag åt viltskav. Notan stannade på 5 600 kronor!!? Vid en närmare titt visade det sig att vi ätit tjugofyra konferenslunch och druckit sexton stora öl. Inte konstigt att vi var mätta. Vi avslutade med varm choklad, vispgrädde och Stroh-rom. Smaskens.

På eftermiddagen tilltog vinden och toppliftarna stängde, men vi fick en massor av fin åkning ändå. After ski på Bygget till DuoJag. Grymt proffsiga. Hem, bastu, slöa en stund och sedan ut och äta.

Som göteborgare känner man till Bröderna Dahlbom. De har haft flera gourmetkrogar och nu senast drev de Trädgårn. Vad kanske inte alla vet är att de numera har en restaurang i Åre. Dahlbom på Torget heter den, och än en gång kommer jag med en varm rekommendation. Riktigt bra.

Förrätt: Halstrade pilgrimsmusslor med Karl Johansvamp, confiterade rotsaker och musselskum. Varmrätt: Lamm från fjällbete med getostquesadilla och tomat-/örtmarinerade stora vita bönor. Dessert: Crème brulée. Till det en Rioja jag inte minns namnet på. Jesus Christ, vad gott det var. Men vad mätta vi blev. Och trötta.

Även den här kvällen struntade vi i att gå ut efter middagen. Vi gick hem och sov. Vid elva. Igen.

Jag tror bestämt att jag har gått och blivit vuxen. Vad skönt.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Åre fredag.

Förmiddagen bjöd på sol och knallblå himmel, någon minusgrad i byn och ungefär fem på toppen. Redan vid lunchen i solen på Café Olympias terrass började det kännas som att livet kom tillbaks. Det var så skönt, så en öl hann bli två innan vi skidade vidare.

Fram på eftermiddagen mulnade det på lite grand men åkningen var ändå riktigt bra. Vi landade på Fjällgården där det var fullt ös på after skin. Lustigt vad det där flyttar runt från år till år. Har aldrig varit med om sådant röj på just det stället.

När bandet slutat spela åkte vi hem till Ski Lodge och kastade oss i bastun. Efter att vi snackat en liten stund med en kille visade det sig att han åkt ensam hela eftermiddagen för att hans polare var magsjuk (!) Ja, du läste rätt. Jag höll på att få ett spel. Förföljer det mig eller? Jag reste mig och gick ut.

På kvällen gick vi till Grappa och käkade. Det kan jag varmt rekomendera om du ska till Åre.

Oxfilécarpaccio med skivad parmesan och ruccola till förrätt. Mums. Saltimbocca med potatiskaka till huvudrätt. Det är stekt kalvytterfilé med parmaskinka och salvia, bräseras i vitt vin och grädde. Om du kanske inte visste. Till det drack vi ett helt underbart Sicilianskt vin som hette Harmonuim på Nero D`Avola-druvan. Desserten blev en Tiramisù som inte gick av för hackor.

Dubbel Espresso och en Grappa di Amarone skulle avsluta alltihopa. Men allt var så gott så vi tog en Cappuccino också efter det, av bara farten. Sedan var vi så mätta och trötta att vi gick hem till Ski lodge och såg omröstningen Let's Dance när Tina och Tobias vann.

I säng vid elva.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Tack gud. Allt är förlåtet.



Äh. Jag tror ju inte på gud, det vet du redan om du läst här ett tag. Men något ont måste jag ju gjort någon, för att straffas med de senaste veckornas elände. Och vem det än är som delar ut straff och belöningar är rättvisa nu skipad. Jag har fått upprättelse.

Helgen har varit fantastisk och utvecklade sig till något av en "ski du gourmet-resa" eller vad vi nu ska kalla den. Här kommer en resumé i några inlägg.

Andra bloggar om: , , , ,

27 mars 2008

Det ska nog gå bra.

Jag mår inte illa. Skönt.

Och du. Jag tar inte med mig datorn till Åre, så det kan kanske bli lite tyst här några dagar.

Om jag inte springer förbi någon uppkopplad dator förstås.

Snart.

Om en timme ungefär.

Då har jag tråcklat mig in genom de smala tågkorridorerna, med skidfodralet gång på gång nära att knocka någon medpassagerare. Jag har baxat upp den tunga ryggsäcken på den där nästintill onåbara hyllan högt över dörren. iPoden och de små resehögtalarna är framplockade och skön musik fyller vår sovkupé. Jag har öppnat en flaska Amarone (javisst, fint ska det vara) och dukat fram delikatesserna. Saint aguren, manchegon, den goda färskosten, kvittenmarmeladen, parmaskinkan, salamin, queenoliverna och kronärtskockshjärtanen.

Då. Om en timme ungefär, rullar tåget ut från Göteborgs centralstation med destination Åre.

Om jag ska njuta.

26 mars 2008

Abbes pappa gör ett försök till.

Det här är inte klokt. Nej, det är fanimej inte klokt. Det känns som en dålig repris. Som att jag skrivit nästan precis samma sak tidigare, helt nyligen.

Kompisen och jag ska åka skidor i helgen. Ja, jag ska göra ett försök till att få lite skidåkning till livs. Vi ska till Åre och tåget går i morgon efter jobbet. Det blir bara han och jag, en tradition vi har hållit i liv i några år som gör att vardagskneget känns en gnutta lättare. Bra skidåkning, after ski, god mat, gott vin och inga krav från jobb eller familj. Bara några dagar. Lagom för att börja längta efter de där hemma.

Men jag vågar knappt tro på det. Med mitt track record på sistone så måste väl något gå åt helvete (Jag vet att jag skrivit att jag är en inbiten optimist, men han har blivit naggad i kanten).

Okej. Jag ska inte ropa nej förrän jag är över bäcken. MEN. Och då menar jag ett riktigt Tony-Irwing-MEN. Just nu ligger min fru i sängen och mår illa. Och idag kräktes en kollega på jobbet. Fattar du? Det är ju inte klokt. Nu igen. Precis dagarna innan man ska iväg.

Så nu har jag käkat pepparkorn, fast jag inte tror på det. Jag dricker whisky, trots att jag inte tycker speciellt mycket om det. Jag har köpt tre pumpflaskor med handsprit till jobbet, och nu går jag och lägger mig i killarnas rum.

Något av det måste väl göra nytta i alla fall.

Andra bloggar om: , , , ,

Tisdagstema – Minne



Tjejen som administrerar tisdagstemat var påskförvirrad och glömde lägga ut ett nytt tema igår. Men hon gjorde det idag, och för att markera hennes egen glömska valde hon ordet "minne". Festligt.

Min tolkning blir det minne som pryder Abbes bröst. Som dagligen påminner om att han är speciell. Och som bleknar för varje dag som går, för att så småningom göras om och få ny röd färg.

25 mars 2008

Spring för hjärtebarnen.

Gillar du löpning? Och bor i närheten av Göteborg?

Bra. Då har jag ett förslag på vad du kan hitta på nästa söndag. Hjärteruset är ett lovvärt initiativ av några tjejer på ett gymnasium i Göteborg. Som projektarbete i skolan arrangerar de ett lopp där överskottet går till Hjärtebarnsfonden.

Så leta fram springskorna i garderoben och anmäl dig här. För hjärtebarnens skull, men också för tjejernas och deras fina idé. Och framför allt. För din egen skull.

Andra bloggar om: , , , , ,

Tusen miljoner tack.



Medan vi var i Trysil och kräktes damp det ner ett grönt paket i brevlådan där hemma. Nellies mamma hade skickat CD:n med Teckenhatten som hon erbjudit sig att göra. Vad ska man säga? Vi känner ju inte varandra, har aldrig träffats eller pratat med varandra. Och ändå. Jag blir själaglad och känner spontant att nog finns det hopp om mänskligheten ändå.

Tack snälla Nina och Nellie. Nu jäklar ska vi teckna.

Andra bloggar om: , , ,

24 mars 2008

Dansfestibal.

Melodifestival-följetongen är slut för den här gången. Åtminstone den svenska varianten. Visst, det är hyfsad lördagsunderhållning i TV-soffan, men ärligt talat är det rätt skönt att det är över tycker jag. Det blir liksom lite långdraget.

Men en som verkligen tagit festivalen till sig, eller festibalen som han säger, är storebror. Han går runt och sjunger på ömsom "I lågornas sken", ömsom "Hur svårt kan det va?". Fast med lite egna textvarianter så klart. "Jag kan va lycklig, jag kan va lycklig, jag kan va jääättelycklig. Se mig, hör mig, stör mig – hur svårt kan det va?"

Det senaste hemma hos oss är att storebror bjuder på dansfestibaler. Han riggar upp med sin lilla cd-spelare och stolar för oss i publiken att sitta på. Sedan dansar han till alla (känns det som) låtar på hans Hits for Kids-skiva, och så får vi sätta poäng.

Under en festibal avverkas till exempel "Låt Oss Dansa" med Amanda & Andrea, E-types "Eurofighter", "Gummibjörn", "Kokobom" med Ellinor och "Gala Pala Gutchi" med Vendela (en låt som för övrigt handlar om Tamagotchi, men det blev förmodligen för dyrt att sjunga). Till dem flänger han runt som ett skållat popcorn över golvet. Ibland liknar det breakdance, ibland liknar det ingenting. Då och då ser man tydliga influenser från melodifestivalen. Både från kördansarna och från pausbaletten.

Igår var Mange Schmidt och Petters låt "Giftig" med i festibalen. Då kungjorde storebror följande:
– Det här är bara en reklamdans, så den behöver man inte titta på.

Tack för den du.

Andra bloggar om: , , , , , ,

På söndag börjar sommartiden.



24:e mars. Utsikt från mitt fönster två mil nordost om Göteborg. På tomten ligger ett drygt fyra decimeter tjockt snötäcke, igår var det tio minusgrader och i trafiken är det kaos.

Undrar hur penséerna på torget mår?

Andra bloggar om: , , , ,

22 mars 2008

Glada ägg.



En av våra kunder ville ha något att tipsa om på sin hemsida. Så vi fick i uppgift att hitta på ett bra påskpyssel för en deras räkning. Vi köpte ägg, gurkmeja, lökar och blåbär och diverse annat som vi trodde kunde färga och göra utgöra fina schabloner. Och så började vi dekorera och koka så det luktade gurkmeja över hela byrån.

Resultatet blev kanon så när vi skulle fixa lite påsklunch idag ville jag imponera lite på min fru och killarna. Och se så fina de blev.

De skarpa vita strecken får man genom att linda gummiband runt äggen, rektanglarna gjorde jag med små tejpbitar. De ljusbruna äggen är kokta med kaffe i vattnet, de blå med blåbär. De batikspräckliga äggen blir så när man lindar skal från röd eller gul lök runt ägget med folie omkring för att hålla dem på plats. Sen kokar man dem i vanligt vatten. Det blir fint att vira blad som björk, persilja eller liknande tight runt äggen, med hjälp av sytråd. Sedan kokar man dem i något som färgar, så blir det läckra mönster. Men det orkade jag inte idag.

Som sagt. Glad Påsk.

Andra bloggar om: , ,

21 mars 2008

Kycklingverkstad.



Förra påsken var vi i Danmark. Vi hade hyrt ett sånt där poolhus tillsammans med en av mina bästa vänner och hans familj. Fem barn och fyra vuxna.

Jag hade packat med mig en massa flörtkulor, fjädrar, piprensare och annat som behövs för att påskpyssla lite med barnen. De andra vuxna skakade på huvudet och sa något i stil med "Orka. Det där får du ta hand om själv."

Jag började med ambitiösa planer om hur kycklingarna skulle se ut, men när barnen tröttnade bytte jag strategi. Knasigast kyckling vinner. Massor av ögon, näbben på magen och så vidare. Vi hade skitkul. Här är några av skapelserna. Men det fanns värre, resten åkte med de andra barnen hem.

Glad Påsk på dig!!

Andra bloggar om: , , , , ,

20 mars 2008

Sänk komunalskatten istället.

Jag var nere en sväng i centrum på den lilla orten jag bor för att handla lite. På torget stod gubbarna från parkförvaltningen ihärdigt arbetande med att gräva ner hundratals penséer.

Men? Hur fan tänker de? Nu har SMHI babblat hela veckan om snöstorm och temperaturer ner mot tio minusgrader där jag bor. Jo visst, de har säkert planerat det här sedan länge. Men ser de inte på nyheterna? Eller är det så enkelt att flexibilitet inte finns med i deras arbetsbeskrivning? "Fredag 20 mars – penséerna ska grävas ner på torget. Okej. Check." Robotmässigt och helt ickereflektoriskt.

Nu yr snön utanför, och det är sex minusgrader. Och det har bara precis börjat.

Andra bloggar om: , , , , ,

Vågar man hoppas?

Idag känns allt lite bättre. Både mammans, min och storebrors magar verkar vara i det närmaste återställda. Abbe dricker sin välling. Han har till och med ätit lite sojayoghurt idag. Och inte klagat så över magont hela tiden.

Kanske det blir en glad påsk trots allt?

Andra bloggar om: , , ,

I backspegeln.

För en halv evighet sedan fick jag en utmaning av Ulrika. Sedan kom "the skidresa from hell" emellan och inte förrän nu har jag hunnit ta tag i utmaningen. Den går ut på att berätta vad jag gjorde för fem, tio, femton och tjugo år sedan. Huh, minns jag det?

Så här ungefär tror jag:

1988
För tjugo år sedan jobbade jag som originalare på inhousebyrå på ett av Sveriges största klädföretag. Gnuggisar, reprokamera och vaxmaskin var min vardag. Vid den här tiden köptes en Mac in. Ingen visste riktigt hur den skulle användas, men jag anade att det här måste jag lära mig. Eftersom jag och min kompis som bäst planerade en sån där obligatoriskt långresa till sydostasien och nya zeeland året efter, satt jag kvar på jobbet efter arbetstid och pluggade alla programvarorna. Ett smart drag visade det sig senare.

1993
För femton år sedan bodde jag i England. Jag pluggade Graphic Design and Communication Media. Det var en rolig tid. Tillbringade otroligt mycket tid på skolan, men även på puben i ärlighetens namn. Varje torsdag var det college party, olika klasser samlade pengar till sin graduation show. På ett art college sparas det inte på krutet när det gäller teman, inbjudningar, dekorationer och dj:s. Så en gång i veckan målades skolans matsal om från golv till tak.

1998
För tio år sedan jobbade jag konstant. Två kollegor och jag hade startat reklambyrån som då bara var två år gammal. Vi var där jämt. Dygnet runt. Någon enstaka semestervecka och knappt någon lön. Men det var väl investerad tid skulle det visa sig. De helger jag var ledig tillbringades i Olso eftersom jag på den tiden var tillsammans med en norsk jente. Vi pendlade i sju år, men strax före millenieskiftet gav vi upp och skiljdes åt.

2003
För fem år sedan hade jag varit ihop med min blivande fru i knappt tre år och just blivit pappa. Storebror skulle snart bli två månader och allt var väldigt spännande. Då visste jag inget om att han om två år skulle få en liten bror. Och att det skulle bli en Abbe. Byrån tuggade på i fin stil. Då visste jag inget om att den om två år skulle få ägg. Och att de skulle vara av guld.

Och så var det dags att bolla vidare utmaningen. Många bloggare är ju så unga att de knappt fanns för tjugo år sedan, men jag få gissa mig fram helt enkelt.

Hur ser er historia ut Saravillfara, Tonårsmorsan, Fredo, HedgehogSara, Lillasysteryster och Masarinmamman?

Andra bloggar om: , , , , , ,

19 mars 2008

Dagens tecken: Ont.



Det här tecknet har Abbe använt sig av en del senaste veckan. "Ya on naaangen" säger han.

Det kanske kan vara knepigt att tyda tecknet från illustrationen, men det ska föreställa att man för pekfingret uppåt från pannan samtidigt som man vrider handen fram och tillbaka.

Barnakuten.

Jag åker inte gärna till akuten med Abbe om det inte behövs. Tro mig, vi får vår beskärda del av sjukvården ändå. Jag tror att vi till och med är coolare än de flesta föräldrar med vanliga, friska barn. Vi frågar oss alltid "Vad kommer de att säga eller göra, som vi inte redan vet?" Till exempel efter alla krupphostor vi genomlidit på akuten både med Abbe och hans brorsa, vet vi vid det här laget att frisk kall luft och upprätt läge är det som hjälper bäst. Det blir liksom meningslöst att sitta där i timmar för att få reda på det igen. Alltså avstår vi hellre.

Men. Idag har jag trots det tillbringat fyra timmar på Drottning Silvias barnakut med Abbe. Självklart vet jag att de inte har några botemedel mot magsjuka. Och självklart visste jag att de skulle säga att det viktigaste är att han får i sig vätska, att vi ska prova med sockersaltlösning, att vi ska börja med att ge honom det i tesked. Jag visste att de skulle föreslå snälla saker för magen, att vi skulle tillsätta lite fett och så vidare.

I receptionen sitter ett antal personer vars uppgift sannolikt inte bara är att registrera patienterna utan också mota bort alla nervösa föräldrar som är där i onödan med sina barn, och bara tar upp plats i det redan långa köerna. Som en sådan uppfattades jag idag. Så fort jag nämnde magsjuka började hon rabbla allt det där jag nämnde ovan.

Jag önskar att hon hade börjat med att ta reda på lite om sin patient. Bara genom att lyssna lite på mig. Men jag hann aldrig berätta varför jag, trots min skepsis, valde att åka dit. Nämligen att Abbe är ett hjärtebarn, att han bara har en njure, att han har 22q11 vilket medför att han redan innan kemibalansen i kroppen rubbas har låga kalkvärden, att han just nu får i sig knappt 30cl vätska per dygn och att vi undrar om han behöver dropp.

När jag väl fick berättat tyckte hon att det kanske ändå var bäst att vi träffade en läkare som fick titta på Abbe. Om vi orkade vänta. Just nu stod hela avdelningen stilla för de hade fått in några barn som var riktigt illa däran. Återupplivningsförsök nämndes. Huh. Det var fömodligen därför det stod fyra stycken OLA-ambulanser utanför då jag kom. Jag undrade så vad som hänt. Var de sjuka? Eller kanske en trafikolycka? Jag kunde inte låta bli att tänka på de stackars barnen i Arboga.

Vi väntade. Och hamnade i det lilla väntrummet märkt med lappen "för barn med kräkningar och diaréer". Alltså, jag förstår tanken, man ska inte smitta de andra patienterna i väntrummet. Men vem vill sitta där och byta magsjukevirus med varandra? Kan man inte få ett eget rum istället? De räcker förstås inte till. Vi satt där en stund tills en flicka kräktes på golvet. Då gick jag ut med Abbe och satte mig på en stol i korridoren utanför. Jag orkar inte ett varv till, med ett nytt virus.

Läkaren vi till slut fick träffa var jättebra. Hon var påläst om Abbe och ställde alla nödvändiga frågor. Till saken hör att under de fyra timmar vi väntat piggnade Abbe till lite och jag fick i honom en dryg deciliter saft så när hon väl tittade på honom var han ganska alert. Hon tyckte att med tanke på allt Abbe gått igenom, och ska gå igenom, så skulle vi inte bråka med nålar, dropp och inläggning annat än i absoluta nödfall. Jag kan inte annat än hålla med.

– Så kämpa på med vätskan, var hennes råd. Det kanske vänder nu, eftersom han verkar rätt pigg ändå. Och tveka inte på att höra av er igen om han blir sämre.

Ungefär som vi trodde alltså. Men det var ändå skönt att slippa lägga in honom.

Andra bloggar om: , , , ,

18 mars 2008

Magläget.

Ifall någon undrar. När Abbe sovit ett par timmar i kväll vaknade han och spydde. Det kan inte fortsätta så här, då får vi söka hjälp. Nu får han sova mellan mamman och mig för säkerhets skull.

God natt.

Tisdagstema – Elektrisk.




Jag kunde inte bestämma mig den här tisdagen. Jag valde mellan två bilder av två helt olika skäl.

Den ena för att jag tycker den representerar elektriskt, eller kanske rättare sagt elektronik, på ett sätt som jag hyser mycket tacksamhet över nu för tiden. Medicinteknisk apparatur. Vilken tur att tekniken går så hisnande fort framåt. Och så blir jag så glad när jag ser att en produktdesigner funderat en liten liten stund på hur man kan göra en EKG-elektrod en gnutta mindre hotfull för ett litet barn.

Den andra bilden ville jag ha med av den enkla anledningen att jag tycker om den. Tycker den är snygg, om jag får säga det själv, och lite spännande.

Som sagt. Jag kunde inte bestämma mig. Det blev båda.

Andra bloggar om: , ,

Det som göms i snö.





I förrgår kom våren till oss. I går kom vintern. Och idag våren.

Och till helgen kommer vintern igen. Säger SMHI.

Andra bloggar om: , , , , , ,

17 mars 2008

Livet är härligt.

Abbe inledde sitt fjärde levnadsår med att kräkas. Det verkar liksom börja om här igen. Tecknet för ont har använts flitigt tillsammans med "Ammi on i naangen". Stackarn.

Det som igår såg ut som ljuset i slutet av tunneln – med flaggan vajande i topp för Abbe, upptäcktsfärd bland vitsippor och krokus tomten och blåbärssoppa i solen och värmen på altanen – försvann. Förhoppningen om att kanske en lugn vårlig påskhelg skulle kunna reparera lite av den totalkvaddade semesterveckan, grusades. Istället blev det snöstorm och ett varv till för Abbe med magsjuka.

Hos mig har en riktigt rejäl förkylning gjort den redan darriga magen sällskap. Mamman och storebror har fortfarande magsmärtor. Mormor har kräkts så mycket att hon spenderat natten på Sahlgrenska med dropp.

Så idag har vi ställt in ett besök hos Abbes öronläkare och sista gången på TAKK-kursen. Synd, den var så bra.

Men va fan. Snart är det vår igen.

Andra bloggar om: , , , ,

16 mars 2008

Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Abbes födelsedag, hurra hurra hurra.




Om några timmar – närmare bestämt kl 23:18 – är det exakt tre år sedan vår resa tillsammans med Abbe startade. En tripp full av mellanlandningar och stopp, aldrig utan rejäla luftgropar. Målet verkar bli Holland och inte Italien som vi först tänkt. (Vad snackar han om?)

Men trots all oro Abbe bjudit oss på, alla timmar på sjukhus och allt arbete med matning, medicinering, teckenspråk och så vidare, så har det varit tre underbara år. Jag skulle aldrig byta bort honom. Vill inte ha någon annan.

Grattis på treårsdagen Abbe! Jag älskar dig.

Andra bloggar om: , , ,

15 mars 2008

Perrelli – Hero?

Charlotte Perrelli till Eurovision Song Contest, ingen jätteöverraskning va? Att jurygrupperna skulle välja henne som favorit var tämligen förutsägbart, men hur svenska folket skulle rösta är svårare att gissa. Jag menar att Christer Sjögren överhuvudtaget gick till final är åtminstone i mina ögon häpnadsväckande.

Men visst hade det varit roligare med till exempel Rongedal? Lite skön tvillingdisco. Inte stöpt i den där eviga Bobby-Ljungren-och-dom-andra-formen, som man kan utantill vid det här laget.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Hemma igen från skitresan (obs ordvits).

Okej. Nog för att Abbe haft en tuff start i livet, och visst finns det många kända och mindre kända hinder kvar att parera på hans livsresa. Och visst är det Abbe och hans krumbukter med hjärtoperationer och syndromsymptom som bloggen ska handla om. Men tanken var ändå inte att den skulle bli gnällig. Inte som den varit ett par dagar nu. Du får helt enkelt ursäkta mig, men det känns så in i helvete orättvist bara.

Vi är nu tryggt hemkomna, men bara för att avrunda eländesrapporteringen från Trysil så kommer här en sista liten knorr.



Kolla tajmingen. När alla kört fram sina bilar för att packa dem, kommer sopbilen.

I morse när vi gick upp för att börja packa sken solen. För första gången sedan vi kom upp till Trysil för en vecka sedan gnistrade snön mot den blåa himmelen. För första gången såg man toppen av Trysilfjell. Man kunde se klart ända ner i dalen, förbi dalen, över riksgränsen och en bra bit förbi Sälenfjällen på den svenska sidan. Äntligen visade fjället sin rätta sida, sådär vidunderligt vackert och storslaget. Då var det dags att packa bilen och åka hem.

Jag bet ihop och försökte tänka "jaja, det är bra väder för bilkörning i alla fall". Stugan tömd, bilen färdigpackad och alla på sina platser i bilen. Bara att ge sig av hemåt, bort från detta magsjukehelvetet. Jag satte nyckeln i tändningslåset och vred om, gasade lite lätt för att känna att motorn var med, och skulle precis trampa ner kopplingen. Då ropar mamman "NEEEJ" från baksätet, samtidigt som jag hör ett vid det här laget alltför välbekant ljud.

Abbe tömde sitt maginnehåll över hela sig och bilbarnstolen. Börjar det om igen nu?

Andra bloggar om: , , ,

14 mars 2008

Jag vill hem.

Tack för alla hejarrop och tips. Storebror börjar likna sig själv. Några små ord och till och med ett eller annat leende har kommit över hans läppar. Men han orkar inte åka några skidor. Min fru kräks. Mormor mår illa. Och jag har feberfrossa och ont i kroppen.

Som vi längtat efter den här veckan allihopa. Vilket fiasko. Nu vill vi bara hem.

13 mars 2008

Nu är det inte roligt längre.

Storebror får inte behålla någonting. Han är inne på tredje dygnet nu och kräks upp allt han får i sig. Vi försöker så gott det går att åtminstone ge honom vätska, men det kommer upp det med. Jag blir så ledsen och lite rädd när jag ser honom. För några dagar sedan var han den stoltaste lilla lyckliga skidåkaren. Nu ligger han här bara – blek, svag och med läpparna fnasiga och torra – som ett litet tunt snöre, och vågar knappt dricka något. Han vet ju vad som händer, och är självklart rädd för det.

Jag är orolig för honom. Rädd att han blir uttorkad om vi inte lyckas bryta det här mönstret snart.

Min syster – tillika Abbes gudmor – är barnläkare. Det har jag ju nämnt tidigare. Jag ringde henne och fick ett "recept" på socker-/saltlösning som hon och de andra barnläkarna brukar ordinera när deras patienter inte får i sig något. Hon sa att till slut blir man ju så svag och energilös så att man blir illamående bara av det. Och då spyr man ju ju allt man häller i sig. Det gäller att bryta den onda cirkeln. Få i sig näring i form av socker, men också salt som hjälper kroppen att ta upp sockret. Och så vätska så klart.

Om du någon gång behöver, blanda så här:
1 liter vatten
6 tsk socker
1/2 tsk salt

Det är inte supergott, men inte odrickbart heller. Som sportdryck utan smak ungefär. För att motivera min kräkrädda lilla femåring, har mormor utlovat en hundring per äggkopp av lösningen han dricker. Coca Cola ger bara en krona per klunk.

Annars då? Jo, killarnas yngsta kusin L (tre år) kräktes igår, innan han gick och l sig. Sikten är en gnutta bättre. Det är inte soligt och klart, men det är första dagen man ser längre än till skidspetsarna. Men skit samma. Jag ligger illamående under täcket i underställ och fleece och huttrar.

Min fru gör samma sak.

Andra bloggar om: , , ,

12 mars 2008

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen.

Klorin. Det går åt massor av Klorin. Stugan luktar som simmaskolan ungefär. Det är det bästa vi kan göra som läget är nu. Det var det där med tio personer och en toalett.

I går natt vaknade Abbes brorsa och gnydde för att pyjamasen var blöt. Märkligt, eftersom det var ett par år sedan som han kissade ner sig senast, men storebror och jag gick upp för att fixa nya pyjamasbyxor. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att det var inte kiss. Resten kan du räkna ut själv, och så släpper vi det där.

Det blev kräkas och ligga hemma och huttra för storebror, istället för att gå till skidskolan. Stackarn. Framåt kvällen när han kräkts färdigt tog magkrampen över och för att lindra låg han dubbelvikt som en fällkniv i soffan. Så småningom somnade han, i den positionen. Nu mår han lite bättre men han är väldigt matt. Så någon skidskola blir det inte idag heller.

Jag kan inte låta bli att undra, vem som fått ta över stafettpinnen.

Andra bloggar om: , , , ,

Whiteout.



Nu har det vräkt ner snö sedan vi kom. Jag gillar lössnö. Nej förresten, jag älskar lössnö. Men som det är nu går den inte att utnyttja. Inte bara för att jag mest befinner mig i barnbacken men någon av killarna, utan också på grund av sikten. Man ser inte ett skit. Det är helt vitt och sikten är bara några meter. Dimma och snö.

Så. Nu räcker det med snö. Lite sol blir bra, tack.

Andra bloggar om: , , , , , ,

En hjälmfoting.



Pjäxor längst ner, och hjälm längst upp. Och så lite Abbe i mitten.

10 mars 2008

Lägesrapport.

Det blir lite snålt med bloggandet just nu. Jag hoppas inte att ni lämnar mig för det, jag har liksom nästan blivit beroende av era kommentarer. Märkligt.

Men som sagt, inläggen blir något färre den här veckan. Innan jag åkte kollade jag med Telia om det var några sådana där kusliga roaming-avgifter man hört talas om, när man surfar med det trådlösa modemet från Norge. Jajamensan, åttiofem spänn per megabyte. Men hur mycket är det då? En timme? En minut?Jag kollade igår, och det räckte att jag öppnade bloggen så susade 1,5 meg förbi. Hoppsan, hundratrettio spänn. Så det går helt enkelt inte.

Det finns trådlöst nätverk i receptionen på välkomstcentret där man surfar en timme för tjogo norska. Betydligt mer överkomligt, men eftersom de inte har öppet så sent på kvällarna blir det lite knöligt.

I alla fall. Så här ser det ut idag. Abbe har slutat kräkas och är på benen igen. Han är lite matt så han orkade inte så mycket idag, men provade i alla fall skidorna på rullbandet en stund

Än så länge har ingen annan insjuknat, men å andra sidan är väl inkubationstiden ett par dagar kanske. Vi får se. De vuxna dricker i alla fall Gammeldansk för säkerhets skull.

Bara av medicinskt förebyggande skäl alltså.

09 mars 2008

Tick tack tick tack. En bomb på väg att brisera?

Och nu. Gnäll.

Idag har vi tvättat kläder i en spann. Abbes kläder och mina skidkläder. Först med diskmedel eftersom det var vad vi hade hemma, men eftersom lukten inte gick bort köpte vi tvättmedel och gjorde om det igen.

Lukten jag pratar om är såklart den fräna stanken av magsyra. Av kräks. Spy.

Som ett jävla brev på posten blev självklart Abbe magsjuk. Ursäkta om jag låter tjurig men ibland känns det som att det vilar en förbannelse över mig och min lilla familj. Det är helt enkelt inte okej att ha det lite skönt någon gång, utan en massa skit. Det är inte meningen att vi ska få slappna av och ha det gott.

Det började igår kväll med att Abbe matvägrade. Det var stört omöjligt att få i honom någonting, inte ens vällingen som annars alltid går ner när det andra krånglar. Vi undrade varför men avfärdade det med att han är lite förkyld, och hoppades att det skulle gå bättre idag. Idag var han trött och ville inte prova skidorna vi hyrt annat än hemma i hallen. Mamman stannade hemma med honom och mormor.

När jag och storebror kom hem för att äta lunch fick jag veta att Abbe hade kräkts. Det är inte sant, tänkte jag, men blev naturligtvis tvungen att inse att så var fallet. Abbe var ändå vid ganska gott mod så vi hoppades på något vis att det var något han fått i sig som gjort honom sjuk. Trots incidenten på dagis som ringde i bakhuvudet.

Men så hände något som gjorde att Abbe började gråta. Någon liten vurpa som blev för mycket för honom. Jag lyften upp min lille gris och gick runt med honom i famnen för att trösta, men han grät otröstligt. Jag trodde det var för att han ramlat men så plötsligt kom det igen. Han spydde över hela mig. Och som han grät, stackars liten. Allt var kletigt och tårarna sprutade.

Efter lite sanering och Abbe in i duschen somnade han gott. Sedan dess har det inte kommit något mer och jag håller tummarna för att det är över nu. Men eftersom vi bor fyra barn och sex vuxna i en lägenhet med en toalett, bävar jag för ifall epidemin bryter ut så som maginfluensor brukar göra.

Bäst att passa på att åka så länge man kan. Kan jag förvänta mig en födelsedag med en hink mellan knäna tro?



Andra bloggar om: , , , ,

Storebror – en slalomkille.

Nu ska jag skriva två inlägg. Ett positivt, stolt och glädjande. Och ett pessimistiskt och gnälligt skitinlägg. Jag börjar med det glada.



Storebror har fattat grejen. Det har klickat och han har upptäckt att han kan åka utför. Han har fattat att han kan stanna när han själv vill, bromsa och hålla farten nere när det går för fort och svänga då det behövs. Det är fortfarande plogsvängar vi snackar om, men tryggheten och självförtroende gör underverk.

Han behöver inte lägga sig ner så fort han blir rädd. Han slipper hålla sig krampaktigt fast i mina stavar, och bli som en geléklump i hjälm, när det blir brant.

Nu kör han med råg i ryggen ut i branta partier jag ärligt talat inte trodde han skulle palla, utan att lägga sig ner och vänta på att bli ledsagad ner. Han bränner på, kör slalom mellan uppstoppade figurer i barnbacken och väljer gärna de där små stigarna mellan träden som andra barn skapat. Offpist light helt enkelt.

Ja, du hör. Jag är stolt som en hel tuppfarm, och väldigt glad. Visserligen har jag tillbringat dagen i barnbackarna, men jag har åkt tillsammans med min son hela dagen. Inte tragglandes med krokig rygg och en unge som dinglar i armarna på mig. Inte heller med grabben hängandes i en sele tre meter framför mig. Utan just tillsammans. Vi har åkt ihop och haft skitkul.

Och då är det bara första dagen. Skidskolan börjar i morgon.

Andra bloggar om: , , , , ,

Ge barnen mer inflytande över SAOL.

Vårt språk utvecklas hela tiden. Varje år kommer nya ord in i Svenska Akademiens Ordlista, och varje år försvinner somliga, trötta, uttjänta gamla ord som ingen längre använder. Så långt allt väl. Språket förändras med tiden.

Men visst är det barnen – och för all del nysvenskarna – som har det mest avslappnade förhållandet till vårt språk. Det som faller sig logiskt att säga, säger man. Och det andra struntar man i. Jag fick ett strålande exempel på ett nyord av min femåring idag. Eller nyord förresten, så nytt var det kanske inte, det har funnits länge. Men det fick en ny användning.

Jag har varit i Trysil i säkert tio år i rad. Men så mycket snö som det är i år, har det aldrig varit tidigare. Allt ser annorlunda ut, vissa hus syns knappt under snön och jag har fått flytta liftkortet från bröstfickan till byxfickan i år, för att nå ner till den automatiska avläsaren.

Vi var på väg till skiduthyrningen för att fixa grejer till killarna när storebror får syn på husen, helt översnöade med drivor hängande från taken. Märkbart fascinerad utbrast han:
– Kolla det huset. Det är helt överdrivet. Allt är helt överdrivet här.

Andra bloggar om: , , , ,

07 mars 2008

Semester.

Puuuuhh. Äntligen satte jag mig ner. Efter en minst sagt hysterisk dag är nu hotellrummen till guldägget bokade (jag vet det kan verka förmätet, men får vi inga nomineringar får vi väl boka av), uppdateringar för byråns sajt är levererade till webb-byrån (tack L för all hjälp) och den nya kampanjen för den stora kunden är skissad.

Barnen är dagishämtade, fredagsmysta med o-oorn, al-a innaa och oa-oola, de är kissade, borstade och nattade. Väskor är packade, takboxen är på och bilen är stuvad.

Så nu. Klockan halv elva, började min fredag kväll. Med en god Chevre chaud, ett glas Ventisquero Queulat Gran Reserva med min fru och ett litet inlägg här på bloggen. Nu kan jag äntligen slappna av lite.

I morgon bitti sticker vi. Mot Norge och Trysil. Det ska bli så obeskrivligt skönt.

Jag lovar att försöka skriva från skidbacken med, även om det kanske blir lite färre inlägg än vanligt. Med lite tur får du se en Abbe med slalomskidor. Storebror ska i alla fall åka, han kör igång i skidskolan på söndag, för tredje året i rad. Ska bli kul att se om det lossnar, så vi kan ta en rejäl sväng, han och jag.

Trevlig helg.

Andra bloggar om: , , , ,

06 mars 2008

En mus i simskolan.

Häromnatten vaknade Abbe och var väldigt ledsen. Jag la mig hos honom och han grät och grät.

– Vad är det lille vän, frågade jag oroligt.
– Uh-hu-hu-huuu...en yyhhs, sa Abbe och gjorde tecknet för mus.
– En mus?!
– Yaaa...uh-hu-huuu.
– Var då? Var var det en mus någonstans, gubben?
– Imma-oulan...uhuu...hu...
– I simskolan? Var det en mus i simskolan? Drömde du det?
– Yaaa...uhuuu....yyhhs...imma-oulan....uh-hu-uhuu...

Sådär höll det på. Abbe lugnade sig lite emellanåt, kurade ihop sig tätt intill mig och låg och stirrade ut i luften. Då och då kom det över honom igen. Han grät tecknade mus och berättade igen. Jag undrar så hur den där drömmen var. Blev han rädd för musen? Eller var det kanske synd om den?

Dagen efter fick Abbe berätta igen, för mig och för mamman. Han berättade och berättade. Om och om igen. Efter ett tag var det som att han kom på hur kul det var att han faktiskt kunde förmedla den här historien till oss. Med hjälp av ord och med tecken.

Han målade ut mer och mer. Tecknade och berättade först att musen var svart, ändrade sig och sa att den var röd.
– Ammi a-aa yyhhs, sa han till mig och visade tecknet för klappa och för mus.
– Klappade du musen, Abbe?! Det var uppenbart att det var vad han menade, men det här var ny information för mig.
Abbe tittade på mig en stund, ungefär som att han övervägde sitt svar.
– Näh, sa han kort, med ett klockrent "jag-skojade-bara"-tonfall.

Gapskratt!

Abbe hade därmed inte bara insett att han kan förmedla en historia, utan dessutom upptäckt humorn. Det kommer att gå bra för den pojken.

Storyn om musen i simskolan berättades igen. Och igen. För mig, för mamman, för storebror och för mormor och "morfar". Abbe skojar och säger att han klappade den.

Igår tröttnade storebror och sa, med illa dold avundsjuka:
– Värst vilken succé den där musdrömmen blev.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Håll tummarna.

På lördag åker vi till Trysil. En efterlängtad semestervecka i de norska fjällen, efter en tämligen hektisk period. Snö, kanske lite sol, men framför allt vila.

I morse när jag lämnade killarna på förskolan kräktes en liten flicka.

Nu är det bara att hoppas.

Andra bloggar om: , , , , , ,

.gadsnman sebbA – sram 6

Idag är det nästan Abbes namnsdag. I alla fall så nära man kan komma.
Dagens namn är Ebba, och läser man det baklänges så. Det får duga.

(Dessutom fyller Abbes gudmor år idag. Grattis syrran.)

05 mars 2008

Talets onsdag, del tre.

TAKK-kurs ikväll igen. Det är verkligen jätteroligt. Som att lära sig ett nytt språk, fast enklare på något sätt. Inte så mycket grammatik, böjningar och annat svårt att hålla reda på. Bara glosor. Massor av glosor.

Insåg idag att det tecken för "bajsa" vi lärt Abbe, måste upprepas, annars betyder det "elev". Så när Abbe tittar på mig och säger "omme aiiss" och gör sitt tecken, säger han i själva verket inte "kommer bajs" som han tror.



Och på jobbet. Där vi slänger oss med tecknen "jävla bajs" ibland när det kört ihop sig. Om vi dessutom vänt tecknet för svordomen fel blir det "kanin elev".

Jättetufft.

Andra bloggar om: , , ,

Talets onsdag, del två.

Efter logopeden var det dags att träffa en läkare som var – som jag uppfattade det – specialist på öron näsa hals. Han skulle göra ett litet försök att undersöka Abbes gom. Logopeden hade varnat oss att det kanske inte skulle gå så lätt men vi skulle ändå testa. Hon var förresten med vid undersökningen.

Och här måste jag komma med lite beröm. Det är skillnad på de som jobbar mycket med barn och de som inte är så vana. Logopeden är van, det märks. Och den här läkaren likaså. Han började med att hälsa ordentligt på Abbe, innan han ens tittade åt mig och mamman. Bra. Sedan satte han sig på golvet och lekte med lite olika leksaker. Han tog sig tid att bli lite kompis med sin patient.

När det var dags för undersökning berättade han noga för Abbe vad han tänkte göra, visade alla grejer ingående och lät det ta tid. När det var dags att gapa för att doktorn skulle titta med pannlampa i Abbes mun gick det som en dans. Jag har aldrig sett Abbe gapa så stort och duktigt. Han sa AAAAAAA när doktorn ville, och ÄÄÄÄÄÄ när han bad om det. Jag blev jättestolt.

Doktorn bad Abbe fylla kinderna med luft, som när man ska göra pruttljud. Han stod framför Abbe och – förmodligen helt utan att tänka på det – la armarna i kors. Abbe gjorde lydigt precis som doktorn sa.

Fyllde kinderna med luft. Och la armarna i kors.

Skratten la sig efter Abbes alla små upptåg, och det var dags att höra vad läkaren gjort för iakttagelser. Here we go, tänkte jag. Men av den ganska begränsade undersökning kunde han inte känna eller se någon uppenbar gomspalt. Vad bra, tänkte jag först. Men sedan blev jag fundersam. Varför funkar det inte då?

Som jag nämnde i det förra inlägget finns flera olika skäl till att det läcker luft. Ett kan vara submukös gomspalt. Dvs musklerna är underutvecklade eller sitter fel i den mjuka gommen. Det går att åtgärda med operation av gommen.

Ett annat problem kan vara djupt svalg och kort gom, vilket leder till att gommen inte kan stänga till upp mot näsan. Går att operera med en så kallad svalglambå (en ”brygga” mellan svalgväggen och mjuka gommen).

Slutligen kan det vara så att musklerna helt enkelt inte jobbar som de skall, dvs att det är något neurologiskt snarare än fysiskt som krånglar.

Vilket det är, återstår att se. Vi blir kallade igen om ett halvår ungefär. Tills dess lär vi oss mer tecken och tränar på att prata.

Andra bloggar om: , , ,

Talets onsdag, del ett.

Idag var det en intensiv Abbe-dag. Först träffade vi hans logoped. Det vill säga den ena av dem. Han har ju två. En som vi träffar då och då på habiliteringen som har till uppgift att följa Abbe och vara till stöd i hans språkutveckling i vardagen. Som jag har fattat det.

Men den vi träffade idag finns på Sahlgrenska och ingår i 22q11-teamet. Hon följer Abbe ur ett annat perspektiv. Hur utvecklas språket, men kanske framför allt talet? Vad funkar inte, och vad kan man i så fall göra åt det? Återigen om jag fattat allt rätt.

Idag fick Abbe bläddra i vad som såg ut som en vanlig pekbok med bilder på bil, röd, boll, flicka och allt det där. Men under den vanliga ytan dolde sig noga utvalda ord för att representera alla de olika ljud man gör när man talar. Abbe bläddrade, pekade, tecknade och pratade. Samtalet spelades in och logopeden antecknade. Små fonetiska krumelurer lämnade hennes pennspets och landade på arket. Det liknade arabiska tecken eller kanske telefonklotter. Obegripligt för mig, värdefull information för henne.

Abbe fick beröm. Hans språk har utvecklats en hel del sedan sist vi var där. Men det finns fortfarande stora problem med själva uttalet. Det läcker luft genom näsan och de ljud som kräver tryck funkar inte alls.

Det finns några olika orsaker till att det inte funkar. Oavsett vilken, måste det åtgärdas.

Andra bloggar om: , , , , ,

04 mars 2008

Abbe håller oss sysselsatta.

Abbe-schema den här veckan:
Imorgon:
Logopeden på Sahlgrenska kl 13.00
Läkare på Sahlgrenska kl 14.00
TAKK-kurs på habiliteringen 17.45
Torsdag:
Ortoptisten på Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus kl 09.00

UPDATE:
Idag (onsd) ringde de från sjukhuset och sa att ortoptisten är sjuk. Inget besök hos henne i morgon alltså. Lite skönt faktiskt.

Andra bloggar om: , , , , ,

Tisdagstema – Fritid.



Fritid? Vad är det egentligen? All tid man inte arbetar? Vad är i så fall arbete?

Jag känner mig aldrig så fri som då jag är inbunden i ett rep, i min klättersele, på en glaciär, många meter över havet. Luften, färgerna, utsikten, spänningen och tystnaden. De mest obundna ögonblick jag kan komma på. Min friaste tid.

Andra bloggar om: , , , , ,

Hörseltest.

Jag vill uppmana alla att göra det här hörseltestet. Det är riktigt bra.

03 mars 2008

Dagens tecken: vad?



Apropå mitt förra inlägg om jobbet. Det är ganska hektiska dagar just nu och huvudet känns rätt tomt när man kommer hem. Jag satte mig för att skriva ett inlägg här, men om vad? Jag är för trött för att komma på något vettigt. Alltså, dagens tecken; Vad?

För händerna mot varandra ett par gånger. Men de ska sluta en bit ifrån varandra, om de nuddar blir det ett annat ord. Nämligen skola. Så då kan du det med.

02 mars 2008

Abbes pappa på jobbet.

Marie undrar vad jag jobbar med och hur jag trivs med det. Hon vill helt enkelt lära känna diverse bloggare lite mer och ställer därför frågan i form av en utmaning. Varför inte? Här följer en kort beskrivning om mitt jobb.

Egentligen tror jag redan de flesta vet att jag jobbar på reklambyrå, jag har ju nämnt det då och då. Det är ett jäkla roligt jobb, men förmodligen ganska annorlunda mot vad de flesta föreställer sig. Jag vågar påstå att vi tar vårt jobb på betydligt större allvar än vad man kanske gissar om man inte själv har någon kontakt med min bransch. Det sitts inte och flamsas, spånas och spottas idéer över en flaska vin, om nu någon hade en sådan vanförestälning.

Nej, ganska mycket hårt arbete krävs innan man kommer så långt att det är dags att börja hitta på idéerna för det som ska bli annonser, reklamfilm, stortavlor, webbkampanj eller vad det nu blir av det. Massor av researchande, analyserande, grävande och ifrågasättande kommer före den kreativa fasen.

Det låter kanske konstigt, men det är faktiskt en del av tjusningen med mitt jobb. För att kunna göra riktigt bra reklam för en produkt, eller tjänst, måste man kunna allt om den. Man måste veta allt om konkurrenterna, om tillverkningsprocessen och om de som ska köpa produkterna. Hur ser de ut? Hur tänker de? Och så vidare. På så vis blir man riktigt nördigt kunnig inom diverse smala områden. Skitkul.

Jag jobbar som Art Director. Det betyder att mitt ansvarsområde är formgivningen och det visuella uttrycket av reklamenheterna vi producerar. Bilder, typografi, layout och bildmanus till filmer och webb. AD:n jobbar i team med någon Copywriter som ansvarar för orden. De skrivna orden i alster som webb, annonser och annat tryckt material och de talade i film och radio t ex. Att vi har var sitt ansvarsområde betyder inte att det alltid är jag som kommer på hur en bildlösning ska vara. Eller att jag aldrig har idéer på en rubrik. Tvärtom, det blir otroligt mycket crossover när vi jobbar.

Till vår hjälp har vi projektledare som har övergipande kundansvar och som tillsammans med en planner eller varumärkesstrateg jobbar fram strategier och varumärkeskoncept. Webdirectorn behövs när vi jobbar med internetlösningar. Det finns produktionsledare som håller i kontakter med leverantörer. Då håller också i den över våra ryggar ständigt vinande piskan, för att tidplanerna inte ska haverera.

Originalare. Utan dem skulle jag inte få mycket gjort. När idéerna sitter och det är dags att göra klart t ex annonser i alla olika format som tidningarna har kommer originalarna in i bilden och tar över mitt jobb. Ofta räcker det att lämna ifrån sig en enkel skiss så fixar de till det slutgiltiga resultatet. En originalare måste ha formkänsla.

Herregud, vad långt det här blev. Som du kanske förstår stortrivs jag med mitt jobb. Även om det ofta är väldigt stressigt. Att jag var en av de tre som startade den här byrån för elva år sedan, och att jag sedan dess fått vara med om att ta emot kreativa priser både i Sverige och utomlands och utmärkelsen Sveriges Bästa Byrå vid flera tillfällen, gör inte att jag trivs sämre direkt.

Nu vet ni.

Men vad jobbar du med, och hur trivs du Mymlan, Alvas pappa, Annika, Helena och Lotten? Och Ulrika, vad säger du? ;-)

Andra bloggar om: , , , ,

01 mars 2008

Abbe hittar en skatt.



Storebror hade beställt en stooor skål med godis till kvällens melodifestival. Efter lite förhandlingar bestämde vi att han skulle hoppa över sitt lördagsgodis då Abbe fick sin ranson, mot att vi skulle ha den där skålen senare på kvällen. Det var så mysigt förra gången.

Sagt och gjort, när Abbe somnat gick vi ner och satte oss framför TV:n med vår jätteskål och tittade på spektaklet från Karlskrona. Någon gång i höjd med andra låten kom Abbe tassande. Han hade vaknat, och ville vara med.

Du skulle sett hans blick när han fick syn på skålen. Herregud. Abbe som har världsrekord i att snabbast vräka i sig en ask Pim Pim, höll på att svimma av lycka. Det mumsades och smaskades så käften stod i åtta hörn. Jag blev tvungen att ta bort skålen till slut.

Abbe må ha ett track record som svårmatad. Men han älskar "unnis".

Andra bloggar om: , ,

Dödens grupp.

Så var det dags igen. I Karlskrona. Resultatet föga överraskande, men kanske det mest svårtippade hittills. För en gångs skull höll kvällen en hyfsad nivå utan några riktiga bottennapp.

Mr Luuk har blivit kändis även hos min lilla femåring här hemma. När Magnus Carlsson kom in och körde ett litet försnack sa storebror:

– Men, vem e det där?
– Han heter Magnus och har varit med i melodifestivalen förut, sa jag.
– Men var är Christian Luuk?

Här följer en kort resumé enligt Abbes pappa:

Niklas Strömstedt - "För många ord om kärlek"
Trött, meningslöst, Strömstedskt.

Calaisa - "If I could"
Duktiga, bra sång. Given på Lugna Favoriters spellista.

Daniel Mitsogiannis - "Pame"
Vad ska jag säga? Greklands bidrag, på engelska.

Linda Bengtzing - "Hur svårt kan de va?"
Redan vid presentationen sa storebror:
– Hon kommer att äga fett.
– Va?! sa jag och undrade om han verkligen visste vad det betyder. Jag menar, han har nyss fyllt fem.
– Ja, det betyder att hon är jättebra.
– !!!
Låten var ju rivig och så. Det första jag tänkte på var att det rimmade på "Jag ljuger så bra". Är det ett bra betyg?

Nordman - "I lågornas sken"
Säga vad man vill om Nordman, men så dålig var den faktiskt inte.

Sibel - "That is where I'll go"
Kvällens Jennifer Rush – "I am your lady". Snyggt och så, men den gav mig ingenting.

Fronda - "Ingen mår så bra som jag"
Lustans Lakejers gamla låt "Män av skugga" framförd av en kollaboration mellan Les Négresses Vertes och Östen Mä Resten.

Charlotte Perrelli - "Hero"
Proffsigt. En given radiohit antingen man gillar den eller inte. Jag måste dock berömma SVT för den snygga lösningen med svartvit Charlotte mot blå bakgrund i början. Och så hade hon lånat Carolas Stormvindfläkt.

Kvällen besvikelse blev Björn Gustavsson enligt min mening. Efter att ha ägt fett (för att använda storebrors ord) i tre veckor, tycker jag dagens insats var rätt meningslös. Spela full är varken speciellt originellt eller spännande. Robert Gustavsson gör det titt som tätt och senast igår kväll gjorde Felix Herngren det i "Hjälp". Okej, det fanns ljuspunkter men, bättre kan du Björn. Det har du visat tidigare.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,