29 februari 2008

Män är från Mars, osv.

Tänkte på en sak i kvällens Let's Dance. Innan David och Jessica skulle läsa upp resultatet efter telefonrösterna, fick juryn frågan; "vem åker ut i kväll?"

Både Tony och Dermot svarade på frågan. Visserligen hade de fel, men de redogjorde för vem de trodde skulle få åka. Rakt svar på en rak fråga. Maria och Ann slingrade sig, omdefinierade frågan, aktade sig för att trampa någon på tårna och sa att de inte ville att någon skulle åka ut.

Jag menar inte att det ena sättet är rätt och det andra är fel. Vad jag säger är det alla redan vet. Män och kvinnor är olika, och kommunicerar på olika sätt.

Spännande.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Grabbkväll.



Mamman var på after work med sina jobbarkompisar en stund i kväll. Det är viktigt att försöka göra andra saker än att bara vara föräldrar hela tiden. Vi glömmer lätt det.

Abbe och jag bestämde oss för att baka pizza till storebror och oss. Med mjöl överallt som resultat. Men det är mysigt att ha den lilla assistenten stående bredvid sig på en stol. "Ammi maa-a" (Abbe smaka) säger han redan när jag börjar smula jästen i bunken.

Det blev "Abbe- och storebror speciale" till killarna. Även kallad Romana om man är matsnobb eller Margherita om man är som folk är mest. Dvs tomat och ost. (Ja, vi ger Abbe ost nu. Han verkar tåla det. Jippie)

Jag fick min favoritpizza. Förutom tomatsåsen blev det sardeller, kapris, kalamataoliver och mozzarella. Ibland heter den Napolitana. Ibland Siciliana. Skit samma, den är grymt god i alla fall.

Nu sover de sött. Minuterna innan Abbe skulle somna kom jag på vilken dag det är. Jag pussade honom på kinden och sa:

– Grattis på sällsynta dagen, älskling.

Andra bloggar om: , ,

Såhär sista dagen på vintermånaderna.

Abbes storebror i bilen på väg till förskolan idag:

– Pappaaaa...det ska inte storma så här mycket på vintern. Och det ska inte regna hela tiden. Det ska vara snö på vintern.
– Mmm.
– Och snödropparna, de ska inte blomma förrän på sommaren.

Han har ju rätt.

Nåväl. Tre rätt av fyra möjliga, i alla fall.

Andra bloggar om: , , , , , ,

28 februari 2008

Brutet löfte.

Jaaa! Jag vet att jag lovade sluta tjata om det. Men jag vill ändå bara påminna om att imorgon är det skottdagen, 29 februari. Sällsynta dagen.

Skriv under. Okej?

Heja Nellies mamma!

Alltså, jag blir rörd. När jag öppnade min mejlbox häromdagen dök där upp något som fick mina ögon att vattnas en smula. Ett mejl från en mamma till en liten flicka som heter Nellie.

Mamman berättade kort om hur hon känner igen sig i Abbes blogg, hur glad hon är att jag delar med mig, och att Nellie också har en diagnos med språkstörning. Sedan skrev hon så här:

"Innan hon [Nellie] började prata så tecknade vi en del. Köpte och hade stor hjälp av cd för pc som heter Teckenhatten. Har ni den? Om inte så kan ni gärna få min. Skickar den gladeligen till er. Om ni redan har den så kanske Abbes förskola kan ha glädje av den. Här hemma ligger den bara och samlar damm."

När jag svarat att vi gärna tar emot den om de inte behöver den längre svarar Nellies mamma så här:

"Som jag skrev så stärker det mig att läsa din blogg och då känns det känns bra att kunna ge något tillbaka."

Är det inte fint? Säga vad man vill vårt hårda samhällsklimat, men nog finns det en hel del värme och kärlek där ute.

Andra bloggar om: , , , , , ,

27 februari 2008

TAKK-kurs, lektion två.

Visste du att man använder lite fler än etthundrafemtio (150!) muskler – ända nerifrån magen och upp till strax under ögonen – för att tala?

När man använder tecken behövs inte tillnärmelsevis så många muskler. Och eftersom det är färre, och större muskler som jobbar, ställer det mindre krav på finmotoriken, som ibland kan vara sent utvecklad hos en del barn. Det är bland annat därför som tecken är ett bra komplement till tal för barn med vissa diagnoser.

I kväll har jag lärt mig hur man tecknar Mac. Samma tecken som äpple så klart.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Länklotteri.

Tyskungen är rolig. Han försöker locka folk till sin blogg med ett gammalt beprövat trick. Han vill få andra bloggare att länka till hans sida, genom att locka med en iPod. På så vis hamnar han högt i länktopplistan på Bloggportalen. Och får massor av nya läsare.

Bah. Tror han att jag går på den lätta?

Andra bloggar om: , , ,

Tisdagstema – Last.


(jag vill varna känsliga läsare för de randiga tröjorna)

Jag vet. Det är onsdag idag. Dagen som kommer efter tisdag. Vi var ju på hockey igår kväll så jag hade inte tid att fundera över tisdagstemat. Men eftersom jag tycker att det är så kul kommer här ändå ett bidrag. På onsdag, en dag för sent.

Temat denna vecka är last. Och nu hittade jag en bild som jag tycker symboliserar flera betydelser av ordet. För det första drar storebror på en väldigt värdefull last. Men för honom är jag också rädd att det ibland kan vara en börda, en last, att vara brorsa till ett sjukt barn.

Dessutom. Högt över popcorn, goda viner, reklam och espresso är de här två små människorna mina absolut största laster i livet. Så det så.

Andra bloggar om: , , ,

Sällsynta dagen (R).

Okej. Nu blir det lite varning för repris här. Men jag känner att jag måste skriva om det här en gång till. Dels för att det rör något som ligger nära mig och Abbe och som kan gynna honom i det långa loppet. Men också för att jag som reklamarbetare tycker att det är ett sådant strålande exempel på bra varumärkesvård.

Jag pratar (än en gång) om Sällsynta dagen. Så här säger de på sin kampanjsajt: "Dagen har inrättats för att upplysa allmänhet, politiker och vårdgivare om att det finns sällsynta diagnoser och att det är många olika diagnoser. Det är inte ovanligt att ha en sällsynt diagnos. Men de som har en hamnar ändå en ovanlig situation."

Och som sagt, jag kan inte bli annat är lycklig inombords när jag tänker på valet av dag. 29 februari. Dagen som bara dyker upp vart fjärde år. Att självmant stå över tre år. Att släppa tre av fyra möjliga tillfällen att nå ut med sitt budskap enbart för att göra en poäng av vad dagen handlar om – sällsynthet. Alltså det är så jävla bra tänkt så jag ryser. Vilket symbolvärde.

Så om du inte redan gjort det, skriv på namninsamlingen, be nära och kära göra detsamma, länka hit, länka dit, och låt oss visa de som arrangerar den här dagen att de inte gjort det förgäves.

Så. Nu lovar jag att sluta tjata om det här.

Andra bloggar om: , , , , ,

26 februari 2008

Frölunda-Luleå 0-3


(Ursäkta den halvtaskiga mobilbilden)

Ikväll hade vi en riktig grabbkväll, storebror och jag. En leverantör ville bjuda på hockey och föreslog att jag skulle ta med min grabb. Det blev pizza på restaurang innan matchen, Coca Cola i första pausen, godis i andra och en glass i tredje perioden. Och så ishockey.

Ett fullsatt Scandinavium, skanderande Frölundaklack och en härlig stämning. Mäktigt för en femåring som aldrig tidigare satt sin fot på ett idrottsevenemang. Att Frölunda inte spelade särskilt bra hade ingen betydelse. Det var inte där upplevelsen satt. Det enda som var synd var att det aldrig blev något hemmamål så att han fick se den gigantiska indianflaggan, jag berättat om, rullas ut över Frölundaklacken. Men han var nöjd ändå.

Efter bara tio minuter in i första perioden sa han "Juliå e grymma. Annars hade Frôlunda gjort mål för längesedan". Jo, det låg något i det.

Expertkommentarerna fortsatte med klassiker som; "Man måste förstå att det viktigaste är ju att vinna" eller "Frôlunda var bättre på att åka ut, men Juliå var bättre på att skjuta mål".

Vad kul det är med barn. Man lär sig så mycket.

Andra bloggar om: , , , , ,

25 februari 2008

80tals-slem.

Jag fick en utmaning igen. Lektant Mymlan drog igång, Ulrika hängde på och nu är det min tur. Det handlar om att kora den slemmigaste 80-talslåten.

Shit, det är kluvet för mig. Å ena sidan finns där en sjö av slem att ösa ur. Å andra sidan gillar jag 80-talsmusiken. Det var ju min tid, mina ungdomsår och den period när musikintresset tog fart.

Ta bara hela powerballad-träsket – Foreigner, Witesnake eller Scorpions. Och sen har vi Modern Talking, Rick Astley och de där sliskmästarna. För att inte tala om Samantha Fox eller Sabrina. Slemmigt. För att inte tala om Wham! Men samtidigt, det är ju mitt åttiotal.

Som den här. Den är superslemmig. Men kul.



Mitt bidrag alltså: "Dover Calais" med Style.

Vilket blir ditt Annika, Jonas, Elizabet, Lillasysteryster och Isabellas pappa?

Andra bloggar om: , , , ,

Dagens tecken: 29 bokstäver.




När vi började teckna brydde vi oss inte om handalfabetet över huvud taget. Vad ska vi med det till? Abbe kan ändå inte stava, så han har ju ingen användning av bokstäverna. Logiskt eller hur?

Jo visst, men det första vår lärare på TAKK-kursen sa var att vi måste lära oss handalfabetet. Det visade sig nämligen att många av tecknen utgår från bokstäverna. Så när "vår fröken" säger "gör si och så med K-handen" eller "här använder man O-handen" så blir det lättare att hänga med. Och mer logiskt.

"Tack" tecknas till exempel genom att T-handen börjar vid munnen och förs framåt från munnen. Som ett litet T som lämnar munnen. Tack. Fint va?

Jag hoppas du kan tyda teckningarna, det är inte alltid så lätt. D – tummen in mot handflatan. I – lillfingret. L – pekfingret. P – som ett uppochnervänt H.

Fråga gärna om någon bild är oklar.

Andra bloggar om: , ,

24 februari 2008

Extra extra!! Stoppa pressarna!

Nu har det hänt. För första gången på minst ett år, kanske mer, har Abbes pappa varit ute och sprungit. Ja, du läste rätt. Jag tror bannemig att man kan räkna löpningstillfällena, sedan Abbe föddes, på en enda hand. Och då ska man ha klart för sig att jag hör till de människor som titulerar sig outdoor-människa, klättrare, MTB-cyklist, alpinist och så vidare.

Om sanningen ska fram så är det bara mountainbiken, racercykeln, kajaken, telemarkskidorna, lavintrancievern, alla isyxor, isskruvar och klätterselar i förrådet som vittnar om mitt forna jag. Det är den sorgliga sanningen.

Eller förresten. Så sorgligt är det väl egentligen inte. Jag får helt enkelt snusförnuftigt konstatera att var sak har sin tid. Då hann jag med att flänga runt i stegjärn på glaciärer och på cykel i skogen. Nu blir det Astrid Lindgrens värld, skogspromenader med saft och bullar, arbetsdagar på förskolan och, för all del, en väldig massa tid ihop med sjukvården.

Och även om jag ibland längtar efter allt det där jag gjorde förr så skulle jag aldrig vilja byta bort det jag har nu. Inte för alla fjäll-, cykel- och paddelturer i världen.

Men träna lite oftare borde ju gå ändå. Det kan jag ju i ärlighetens namn inte skylla på barnen. Ska vi säga att det får bli ändring nu, kanske?

Andra bloggar om: , , , , , ,

23 februari 2008

Melodifestivallen i Linköping.

Kvällens gladaste låt: Helt klart Fridas "Upp och hoppa". Som ett möte mellan Bollibompa och Timbuktu. Underbart!

Kvällens olidligaste: Thérèse Andersson. Jag fick rysningar. Alltså jag gillar opera och går gärna på Göteborgsoperan, men att hon överhuvudtaget gjorde anspråk på termen gör mig beklämd. Skriksång till Nannetypisk schlagermarch.

Kvällens hej hopp i sommarnatten: Caracola – "Smiling in love"

Kvällens Secret Service (åttiotalsbandet alltså): BWO

Kvällens Patrik Isaksson: Patrik Isaksson – "Under mitt tunna skin". Bra, men mer Patrik Isaksson än så här blir det inte.

Kvällens sämsta text: Ainbusk. "...ååå ja...jag kan ana vart jag går...jag följer dina spår...jag har gått så många år..." (Pling igen. Varför får hon fortsätta?)

Kvällens bästa text: Björn Gustavsson (igen).

Kvällens klump i halsen: Frida så glad så hon gråtande försöker köra om låten.

Andra bloggar om: , , , ,

Freeze! Ett ögonblick i Abbepappans liv.

Ungefär samtidigt som jag skrev mitt förra inlägg om Ulrikas blogg damp det ner en utmaning från henne. Den handlar om...eh...ingenting egentligen. Den är mer åt "snapshot-hållet". Lite som en enda bildruta tagen ur en långfilm. Kanske meningslös, kanske spännande. Det beror liksom på vem som fått den.

Här är en dröse frågor att svara på:

Väder utanför ditt fönster:
Grått, lite kvarhängande vindbyar efter stormen i går.

Lyssnar på just nu:
Tystnaden, blandat med "Tsatsiki, morsan och polisen" svagt från undervåningen där storebror kollar.

I går gick du och la dig:
Halv ett ungefär.

I dag vaknade du:
Klockan ringde sju. Simskola.

Vad har du på dig:
Ett par mörkgrå softshellbrallor från Tierra, och en T-shirt.

Senaste som ringde dig:
Grannen. För att kolla lekmöjligheter våra barn emellan.

Som du ringde:
Hem. Igår.

Senaste som skickade dig sms:
Mobilsvar.

Senaste som du skickade till:
En jobbarkompis.

Senaste vän du addade på Facebook:
En kusin jag aldrig pratat med tidigare.

Som addade dig:
Samma kusin.

Senaste person som mailade dig:
Projektledar-F, angående en brief för en av våra kunder.

Sista hemsida du besökte/läste:
Jag hoppas utmaningen syftar på den senaste hemsidan. Jag vill inte att det skall vara den sista. I alla fall, det var Ulrikas blogg där de här frågorna stod att läsa.

Ska/har gjort/göra idag:
Har gjort: Gick upp tidigt för att åka till simskolan med Abbe. Efter den utbildande halvtimmen åktes det vattenrutchkanor, bubblades i bubbelpool och busades i ytterligare någon timme. Köpte lammfiléer hos den lokale slaktaren. Skrev inlägg om Sällsynta dagen igen medan Abbe sov middag och mamma var med Storebror på hans simskola. Varit ute med killarna och min fru i "vår" skog för att kolla hur många träd som blåst ned.
Ska göra: Äta den smarriga lammfilén och dricka gott rödvin till. Titta – som alla andra – på melodifestivalen, och sannolikt förfäras över hur dåliga de flesta är.

Bra eller dålig dag idag:
Helt okej. Som lördagar är mest. Behöver vila, får se hur det går.

Och så ska bollen rulla vidare. Den här gången tänkte jag fråga Hanna, Josefine, Masarinmamman, Alvas pappa och Tonårsmorsan.

Andra bloggar om: , ,

Och nu blir det ett bloggtips.

Jag har länge tänkt tipsa om en blogg jag tittar in på flera gånger om dagen. Det finns många sådana. Men just den här besöker jag oftare än andra. Den finns visserligen redan med i min länklista där nere till höger, men den tål att puffas lite extra för.

Jag tycker om den av flera skäl. Dels handlar den titt som tätt om reklam, mitt yrke. Den gör nedslag i vardagen, ofta ur en komiskt synvikel, men handlar lika gärna allvarliga saker. Inte en modeblogg, eller en mammadito och heller inte en politisk vetabästpretto, utan en skön blandning av saker som irriterar eller förgyller livet, serverade på ett underhållande sätt.

Bloggen heter "As Good as it gets" och det gör den av det enkla skälet att Ulrika, som skriver den, heter Good i efternamn.

Besök Ulrikas blogg om ni inte redan gjort det.

Andra bloggar om: , , ,

22 februari 2008

Fångad av en stormvind.



Så här ser det ut hos mig just nu. Det viner och vrålar, rister och knakar i huset.

Vägen hem var täckt av grenar och kvistar, vattnet på väg upp ur älven och in över de parkeringar vi använder vid jobbet. Då och då kom trafikmeddelanden på min bilradio. Men istället för de normala trettio sekunderna tog varje varning fem, kanske tio minuter. Välta bilar, översvämningar, träd över vägar och inställda färjor.

Än så länge finns det ström här hos mig i skogen, men det är bara en tidsfråga. Jag hoppas hinna posta det här inlägget innan det blir kolsvart. Fotogenlamporna och ficklamporna är framplockade och vedhållaren är påfylld.

Vi hörs i morgon. Om huset står kvar.

Andra bloggar om: , , , ,

Rumba med Danny.

Storebror fick vara vaken lite längre idag och titta på Let's Dance. Plötsligt började han gapskratta.

– Vad är det?
– Hi hi hi hi ha ha ha.
– Hörru gubben, vad skrattar du åt?
– Hi hi...vad sa han?...ha ha ha ho ho.
– Vad då?
– Sa han...hi hi...Danny och Malin...hi hi...i en rumpa?

Andra bloggar om: , , , ,

21 februari 2008

Dagens tecken: Trött.



Händerna uppåt med lite spretiga fingrar. Låt dem falla ner (inåt, mot varandra) med en tung, trött rörelse. Handlederna är egentligen kvar på ungefär samma plats men vrids så att händerna hänger ner.

Idag har jag suttit i en jury. En stor internationell reklamtävling hade bett oss att hålla i juryarbetet i en av klasserna – direktreklam. Så vi bjöd in duktiga reklamarbetare från hela Sverige (nåja, Gbg/Sthlm) att bedöma direktreklam från hela världen, hos oss. Jättespännande, och ganska ansträngande. Att sätta sig in i – och försöka förstå – till exempel en Japansk kampanj, kräver ändå ett visst mått av koncentration.

Samtidigt, är vi precis i slutfasen av produktionen av en reklamfilm. De sista avgörande korrigeringarna innan allt rullar ut över hela landet om några veckor. Och det är inte något litet okänt varumärke jag pratar om. Nej, det här är nog den mest välkända produkt och mest omtyckta ikon jag någonsin jobbat med. Och det är en ny kund. Den första kampanjen vi gör. Det får visserligen aldrig bli dåligt för någon kund, men nu är det viktigare än någonsin.

Så mitt i juryarbetet sprang jag ut och in ur konferensrummet pratade med kunden, tittade på nya klippningar, ringde produktionsbolaget, kunden igen och så vidare. Och så tillbaka in till juryn. "Vad sa vi nu om den där tyska kampanjen mot hudcancer?"

Tick tack, klockan blev sex och jag var tvungen att dra vidare. Föräldramöte på Montessori. Ikväll skulle vi diskutera skolans/förskolans värdegrund. Eh!? Svåra ämnen. Vi satt i grupper och pratade om värderingar vi vill att våra barn ska ha med sig efter åren på vår skola. Vilka regler behövs, hur sätter vi gränser? Föräldrarna ansvar, kontra skolans. Hur bygger man starka, öppensinnade, hänsynsfulla individer fulla av självkänsla och respekt för varandra? Som dessutom vet vilket land London ligger i.

Nu är jag så himla trött. Jag fattar inte varför?

Andra bloggar om: , , , , ,

20 februari 2008

Jag har ett handikappat barn.

Jag vet. Det var väl inget nytt, tänker du. Det har väl inte undgått någon vid det här laget, varför skriver han så? Hela jäkla bloggen är ju full av Abbe, sjukhus och habilitering.

Ja. Jag vet det med. Men jag glömmer av det. Allt känns så vanligt med Abbe, nu när ingen operation hägrar, varken i nära framtid (hoppas jag i alla fall) eller jättenära historia. Han är ju en vanlig liten kille. Busig, gosig, krånglig och mysig. Allt det där vanliga. Han har vanliga förkylningar, som dina barn och alla andras. "Nä, bara en vanlig Svenssonsjukdom" som jag sa till en kompis på frågan om det var något allvarligt, nu när Abbe är sjuk.

Men ikväll blev jag påmind. På teckenkursen blev det så tydligt. Där buntades min fru och jag ihop med en massa andra föräldrar och anhöriga som bara hade en enda sak gemensamt.

Vi har alla barn med handikapp.

Där var föräldrar till barn med downs och noonans syndrom, några med cp-skadade barn och där fanns föräldrar vars barn hade utveckligsstörningar av andra orsaker. Och så vi.

Ja just det ja. Abbe har ett handikapp. Tänkte inte på det.

Andra bloggar om: , , , ,

Tillbaka i skolbänken.

Jag ska erkänna att jag inte hade jättehöga förväntningar på kvällens kurs. Inte för att jag misstror habiliteringen på något sätt, men risken för en pinsam tillställning är ju inte helt avlägsen. Vuxna människor i skolbänken som inte känner varandra. Övningar där folk som hatar att lämna ut sig tvingas samspela med andra, för dem okända och skräckinjagande personer. En klämkäck kursledare som kanske är jätteduktig på teckenspråk, men mindre bra på att lära ut. Ja, ni hör. Jag var skeptisk.

Men jag kan glad, stärkt och inspirerad säga att alla farhågor kom på skam. Det blev en jätteintressant kväll, med massor av spännande nya kunskaper. Och vad teckenpedagogen beträffar märktes tydligt att hon har hållit på med det här i många år. Visst satt vi där taffligt och lite pinsamt och försökte säga "Jag heter bla bla bla. Vad heter du?" med tecken, till bordsgrannen, men det lossnade ändå rätt fort.

Teckenspråk har alltid funnits, men vi fick veta att så sent som på femtiotalet var det mer eller mindre förbjudet med teckenspråk. Man trodde att döva kunde lära sig att prata och höra ändå. Fröken (ska vi kalla henne så?) berättade också att vi svenskar av tradition hör till de människor som – ihop med finnar och japaner – i minst utsträckning använder händer och kroppsspråk i vår kommunikation. Men trots det var Sverige det första landet i världen att erkänna teckenspråk som dövas modersmål, vilket innebar att man t ex hade rätt till undervisning.

Nu ska jag träna handalfabetet till nästa vecka. Så jag slipper få kramp som i dag.

Andra bloggar om: , , , ,

19 februari 2008

Tisdagstema – Längtan.



"Jag är en vild och glad ballong, med lång och självlockig svans.Vi träffas kanske någon gång på stan i vårsolens glans. Hoppsan, studsan, hejsan. Svirr och snurr och dingeli gung. Hoppsan, studsan, hejsan. Svirr och snurr och dingeli gung."

Andra bloggar om: , , ,

Klass 9A.

Tittar på en dokumentär på SVT1 om en skolklass i Sverige.

Läraren frågar "I vilket land ligger London?"
Tystnad.
"Är det någon som kan säga i vilket land London ligger?"
Fortfarande inget svar.

De går i nian. Är det så här illa?

Andra bloggar om: , , ,

TAKK ska vi ha.

Nu ska vi gå på kurs, min fru och jag. Habiliteringen arrangerar utbildningar i teckenspråk. Eller rättare sagt, Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation – TAKK.

Det är en nybörjarkurs som vänder sig till föräldrar syskon (över 12 år) eller nära anhöriga. Kursens syfte är att "ge grundläggande kunskaper i tecken och hur man använder tecken tillsammans med barn som har tal-, språk och kommunikationssvårigheter".

Det ska bli riktigt kul faktiskt tycker jag. Abbe blir duktigare på att använda tecken hela tiden och livet blir så mycket lättare för honom när vi kan förstå vad han menar. Och han är så himla söt när han tecknar. Kanske skulle försöka filma honom lite så du får se?

Men som jag pratat om tidigare så är det svårt att på egen hand försöka lära sig. Det är så lätt att glömma. Trots jag tyckte att jag kommit på något fiffigt med att publicera tecken här på bloggen för att tvinga mig själv. Till och med det glömmer jag ju.

Kursen börjar i morgon kväll och håller på fem veckor framåt. Jag får återkomma med rapport om hur det var.

Andra bloggar om: , , ,

18 februari 2008

Dagens tecken: Många.



Kom på att jag slarvat med att lägga ut dagens tecken. Det var ett tag sedan nu och det gäller att ligga i om jag ska lära mig alla. Det finns ju så många.

Och apropå många så är det just det ordet som är dagens tecken (vad tycker ni om min P3-övergång?).

De små vågorna betyder att man ska vifta lite på fingrarna. Som en krusning. Samtidigt drar man isär händerna.

Eeemen.

Abbe är lustig. Man skulle tro att han var trött och ville sova middag lite extra mycket nu. Jag menar han är ju jätteförkyld och har hög feber. Men nej då, tvärtom. Nu hoppar han glatt över middagsluren och är hur röjig som helst en bra bit in på kvällen. Okej, han går visserligen på paracetamol i olika former, men ändå.

Han gillar förresten inte det där med att prova febern. Det hänger väl ihop med allt det andra han fått utstå, kan jag tro. Varje gång man ska byta blöja på honom tittar han oroligt på en och säger "Aaya öjja. In-e oa eemen" (bara blöja, inte prova febern).

Ett tag då den ena infektionen avlöst den andra och Abbe gått på febernedsättande ganska länge, försökte vi varva flytande medicin i munnen med suppar i rumpan. Han tyckte inte om den flytande och det verkade som att supparna började göra ont. Så vi körde lite pö om pö.

Till slut tröttnade han på oss. När vi kom med mediciner höll han en hand för rumpan och en för munnen. Här ska inte in något, bara så ni vet det. Inte någon väg.

Andra bloggar om: , , , ,

17 februari 2008

Femtusen Abbe.

Under min vintereufori igår tog storebror och jag var sin ispik under armen och gick ner till sjön för att kolla hur tjock isen blivit. Tänk om man kunde få lite egentid med långfärdsskridskorna på fötterna imorgon (dvs idag). Det var på gränsen. En kall natt till, så kanske.

Och så vaknade jag i morse, efter en sömnlös natt med en febrig Abbe, kollade utetermometern och insåg att allt var som vanligt igen. Tillbaks till de fem plusgrader och stark vind, som vi blivit så vana vid den här vintern. Glöm isarna. I alla fall de på sjöarna.

Men det finns ju en ishall i kommunen, och eftersom Abbes feber idag stigit ytterligare några tiondelar till 39,8° så blir det lätt rastlöst här hemma för brorsan. Så vi packade hockeyrören och åkte dit, storebror och jag.

Det var riktigt roligt. Bara andra gången grabben står på ett par skridskor så det blev lite vingligt. Men för småttingarna finns sådana där fiffiga små trekantiga stöd man skjuter framför sig.

När vi skulle hem frågade han:
– Pappa, hur långt är det hit till ishallen?
– Tja, fyra, fem kilometer kanske.
– Hur långt är en kilometer då?
– En kilometer är tusen meter, så det är kanske femtusen meter hit.
– Jaha, sa han fundersamt.
– Du vet hur lång en meter är va? Ungefär lika lång som Abbe.
– Haha, ja då blir det femtusen Abbe, skrattade storebror.

Huh, tror inte jag skulle palla det. Det räcker gott med en.

Andra bloggar om: , , , , , ,

16 februari 2008

Västerås.

Jag är inte unik. Jag kollar på mello som alla andra. Men jag är inte stolt över det. Frågorna hopar sig.

Varför kom Ola Salo in i sin scenkostym från i fjol och körde ett säckpipesolo, i IdOlas låt?

Har hela svenska uttagningen redan varit? Blond tjej, kort kjol, mycket urringning, taffliga dansare och falsksång om vodka. Är det redan eurovisionfinal, och jag ser Ryssland bidrag? Och några nummer senare kom Turkiets låt. Om kebabpizza.

Hörde jag rätt? Sjöng verkligen Alexander Schöld, "kan inte hålla mig, snart får jag hålla dig". Tidernas rim. Skärp dig, Pling!

Redan tre låtar in i kvällen börjar jag fundera över SVT:s tanke med fyra deltävlingar. Kan vi inte få ihop mer än tio hyfsade låtar, ska vi då inte köra som förr istället? En kväll. Med åtminstone halvtaskiga låtar. Och redan efter tre fyra melodier vet man att låt nummer åtta går vidare. Trots att man inte hört den.

Rognedal, presterade en hyfsad discodänga. Lite "Grace Kelly-Mika". Men jag kunde inte låta bli att undra varför min presentreklamskund hade klonat sig.

Har aldrig diggat Sanna Nielsen något nämnvärt, men hon kan detta vid det här laget.

Och även om man bortser ifrån det inbyggda stjärnglansförsprånget som Carola och Andreas har, så går det inte att skoja bort deras bidrag. Det var skönt. Skönt att till slut slippa skämmas.

Det känns inte jättesvårt att gissa utgången av kvällen. Sanna och Häggkvist/Johnson går till Klotet som storebror skulle sagt.

Fast det är klart. Idag kollar inte storebror, han sover. Han har ju koll på det här.

Och förresten. Tack gode gud för Björn Gustavsson!

U P D A T E !
What!!!???? Det är ju fan att Abbes storerbror nanar. Skulle frågat honom innan jag skrev.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Temperaturer.

Äntligen börjar det likna vinterkyla. Kanske somnar du lilla videung om nu. Och kanske stannar alla våra vårlökar av lite. Lugnar sig någon månad, istället för att slå ut i blom nästa vecka. Visst längtar jag till våren. Inget snack. Men några veckor vinter först, efter den halvårslånga hösten hade varit fint. Lite isar för långfärdsskridskor. Kanske en gnutta snö till pulkbackarna.

Men som sagt, nu börjar det likna något. Temperaturen sjunker ute, och har legat under noll i flera dagar. Samtidigt stiger den här inne. 39,6°C i Abbes lilla kropp just nu.

Så mycket för det vintervädret.

Andra bloggar om: , , , ,

15 februari 2008

Slytherins vs Mat-Tina.

Kollade på Let's Dance i kväll igen. Man måste ju ge dem att de är ganska duktiga som fixar den ändå rätt avancerade koreografin. Jag vet vad jag pratar om, för jag dansade rätt mycket när jag var yngre. Inte "ball room-grejer" som i Let's Dance, men väl klassisk balett och jazzdans. Och att lära sig det de gör på en vecka är imponerande.

Nåväl, det var inte det jag tänkt skriva om egentligen. Men jag undrar en sak.

Är det någon mer är jag som tycker att Danny blir mer och mer lik Draco Malfoy?

Andra bloggar om: , , ,

Fredagsmys.

Killarna var med mormor och "morfar" hos sina kusiner idag. Jag hämtade upp dem efter jobbet och efter en hel dag av busande och lekande somnade Abbe i bilen på vägen hem. Fan. Hur blir det här nu då, tänkte jag? Men klockan är ju rätt mycket, så jag kanske kan bära in honom direkt till sängen?

När jag parkerat bilen och knäppte loss Abbes säkerhetsbälte, vaknade han till. Han slog upp ögonen, tittade yrvaket på mig och sa "eenas-myyhs"

Så lätt lurar man inte min Abbe.

Andra bloggar om: , ,

14 februari 2008

Migrän?

Det här måste vara ett skämt. Snälla, säg att det är ett skämt.

U P D A T E :
Världen skrattar åt oss. Titta vad jag hittade på den stora Amerikanska nyhetsbyrån CBS, under rubriken "Strange News – Wierd True News".

Andra bloggar om: , , , ,

:-)



Pågens påstår att de bakar med kärlek. Jag är tveksam. Men en äkta grattis-pappa-på-alla-hjärtans-dag-kaka. Där snackar vi.

Andra bloggar om: , , , ,

Alla hjärtans dag.

Abbe hjärta Pappa. Behjärtansvärd. Brustet hjärta. By heart. Cross my heart. Delam tange barat = Mitt hjärta har krympt för dig [persiska]. Den som fyller hjärtat, fyller också ögat. Det som inte ögat ser, har hjärtat inte ont av. Ett hjärta av guld. Ett hjärta av sten. Ett rent hjärta är den bästa huvudkudden. Det är hjärtan bland molnen. Finns det hjärterum så finns det stjärterum. From the bottom of my heart. Följa sitt hjärta. Gebroken hart = Brustet hjärta [nederländska]. Geléhjärta. Harhjärta. Hart = Hjärta [nederländska]. Have a heart to heart. Heartbreaking. Heartache. Heartfelt (He said a heartfelt thank you). Hjärta = Srce [serbiska]. Hjärta (gulligt) = Srculence [serbiska]. Hjärta och smärta. Hjärtans fröjd. Hjärtan på tråd. Hjärtans gärna. Hjärtans kär. Hjärtat får aldrig rynkor. Hjärtat mitt. Hjärtats lust. Hjärtats saga. Hjärtbarn. Hjärtblad. Hjärtefråga. Hjärtegryn. Hjärteglad. Hjärtegull. Hjärtekrossare. Hjärtemening. Hjärtevärmare. Hjärtevän. Hjärtesorg. Hjärterot. Hjärtfrisk. Hjärtinnerlig. Hjärtliga gratulationer. Hjärtligt tack. Hjärtlös. Hjärtnupen. Hjärtsjuk. Hjärtslitande. Hjärtskärande. Hjärtsnörp. Hladne ruke, toplo srce = Kalla händer, varmt hjärta [serbiska]. Home is where the heart is. J'ai mal au coeur = Jag mår dåligt [franska]. I don't have the heart to. I folkets hjärta. Ik hou van jouw met mijn hele hart = Jag älskar dig med hela mitt hjärta [nederländska]. Jag har inte hjärta att göra det. Kalla händer, varmt hjärta. Kaupungin sydän= stadens hjärta/centrum [finska]. Kardia mou = mitt hjarta, min kära [grekiska]. Kiitän sinua sydämeni pohjalta= jag tackar dig från djupet av mitt hjärta [finska]. Kronärtskockshjärta. Kära hjärtanes. Lilla hjärtat. Lejonhjärta = Lavlje srce [serbiska]. Låt hjärtat và mé. Lätta sitt hjärta. Mi corazón = Mitt hjärta [spanska] Mitä sinulla on sydämmelläsi = vad har du på hjärtat [finska]. Palmhjärta. Pepparkakshjärta. Put your heart into it. Russinhjärta. She's a beating heart baby. Slusaj svoje srce = Lyssna till ditt hjärta [serbiska]. Sweetheart. Sydämetön = hjärtlös [finska]. Sydämellinen= hjärtlig [finska]. Sydän kurkussa = med hjärtat i halsgropen [finska]. Sydänkäpy= hjärtebarn [finska]. Sydäntäraastava = hjärtskärande [finska]. Srce koje kuca = Ett hjärta som slår [serbiska]. The centre of my heart is a suburb to my brain. Ti si moje srce = Du är mitt hjärta [serbiska]. Ur hjärtats djup. Vad har på hjärtat? Vad hjärtat är fullt av, talar munnen. Varje hjärta har sin hemlighet. Van de bodem van mijn hart = Från botten av mitt hjärta [nederländska]. Vildhjärta. Vinna någons hjärta. Vin och musik gläder människornas hjärtan. Wearing your heart on your sleeve. Wild at heart. Young at heart. Zlatno srce = hjärta av guld [serbiska].

För ett tag sedan bad jag om ord, om uttryck med hjärta i. Det här är vad jag fick. Över hundra stycken!

Ni är fantastiska.

Andra bloggar om: , , ,

13 februari 2008

Tisdagstema – Okänd



Puh. Det är bara andra veckan jag är med och leker med tisdagstemat och jag är redan sen. Och jag tycker redan att det börjar bli svårt. Hur ska det här sluta?

Andra bloggar om: , ,

29 februari – Sällsynta dagen.

"Ovanliga sjukdomar och skador som leder till omfattande funktionshinder, och som finns hos högst hundra personer per en miljon invånare".

Ovanstående tjugo ord är definitionen på en sällsynt diagnos, enligt Socialstyrelsen. Abbe är en av de sällsynta människor som har 22q11-deletionssyndrom. En sällsynt diagnos.

Det föds ungefär tjugo trettio barn per år i Sverige med 22q11. Vilket i dagsläget gjort att det finns en bit över 200 personer som fått diagnosen. Jag vågar gissa att de flesta av dem går med i Föreningen 22q11. Föreningen i sin tur är medlem av Riksförbundet Sällsynta Diagnoser. Riksförbundet har bestämt sig för att instifta en speciell dag för att uppmärksamma de sällsynta diagnoserna.

Du kan hjälpa till på olika sätt. Och ja, jag vet att det bara är någon vecka sedan jag propagerade för Alla Barnhjärtans Månad. Jag vill ju inte låta som någon välgörenhetsivrare som tjatar om hjälp så fort du visar dig här, men nu slumpar det sig så.

Skriv gärna på namninsamlingen på deras kampanjsajt för att visa ditt stöd. Listan med namn lämnas över till våra folkvalda politiker den Sällsynta Dagen. Och du som bloggar, länka till detta inlägget så att alla dina läsare också skriver under. Nu jäklar ska de få namn. Sällsynt många namn.

Sällsynta Dagen infaller 29 februari. På skottdagen. En väldigt sällsynt dag.

Man instiftar en årsdag att uppmärksamma sällsynta diagnoser, och väljer en dag som bara dyker upp var fjärde år. Snacka om känsla för sitt varumärke.

En sällsynt bra idé.

11 februari 2008

Hoppsan.



Kikade in på bloggportalen.se och upptäckte att Heja Abbe är Sveriges mest besökta blogg. I kategorin hälsa, sjukvård, handikapp.

Okej. Det är kanske inte den tuffaste och coolaste kategorin på bloggportalen. Men ändå.

Kategorin är ju...lite indie. Eller hur?

Andra bloggar om: , , , , , ,

Äntligen åtta.

Jag älskar verkligen mina barn. Mer än någonting annat på jorden. Skulle kunna göra en väldig massa dumma saker för deras skull, om jag var tvungen. Jag vill bara göra det klart för dig, om det inte framgått tidigare. Så du vet innan du läser vidare i det här inlägget.

Jag längtar ofta efter att få komma hem till dem. Och har jag haft det körigt på jobbet så att övertid gjort att de redan sover när jag kommer hem, måste jag gå in och snusa lite på dem.

Men. Vissa. Dagar. Efter. Jobbet. Känns. Det. Som. Att. Klockan. Går. Extremt. Lååångsamt. Som att tiden kryper fram. Ett långt jävla maratonlopp på knäna innan klockan äntligen blir åtta, så att Abbe och hans storebror till slut sover. Så att man kan få bara ett litet fönster av lugn och ro.

Är det okej att känna så?

10 februari 2008

Ingen glad söndag.

Storebror gick hem till en kompis på gatan för att leka, men hon skulle på kalas. Nästa kompis var sjuk. Vidare till nästa hus. De skulle åka bort. Och så vidare. En moloken liten femåring kom tillbaka och förklarade läget.

"Det ordnar sig" sa jag, "vi kan ringa till F på dagis och fråga om han vill leka, jag kan köra dig dit" Storebror sken upp och jag gick in och ringde. Nix. F hade redan bestämt med någon annan. Okej. Vi ringde A. Inget svar. Vi provade L, men han var i Åre med sin pappa.

Storebror darrade med underläppen och sa:
– Jag trodde det här skulle bli en glad söndag. En med kompisar att leka med. På söndagar ska det vara många barn. Inte så här.

Det är inte lätt för en pappa att hålla tårarna tillbaka i det läget.

Andra bloggar om: , , ,

Sent tips om repris.

Om du missade dokomentären Victorias Hjärta som gick på TV4 för ett par månader sedan så går den i repris på TV4 Fakta om en halvtimme, kl 19.00.

Jag inser att detta var ett tips lite väl mycket i sista sekunden, men jag upptäckte det inte förrän nu (tipstack till Emma).

U P D A T E :
Och förresten. Glöm inte att i kväll kommer "I en annan del av Köping". Halv nio i TV4 (påminnelsetack till Gustav).

09 februari 2008

Jag har närt en schlagerexpert vid min barm.

Jaha. Så var första etappen av SVT:s musikmaraton melodifestivalen avklarad. Känns som man sett alltihop förut. Och det känns som att man sagt just det förut. Men skit samma, det är underhållande i alla fall.

Storebror fick den tveksamma äran att vara uppe och följa spektaklet. Stor skål med lördagsgodis och vara vaken ett par extra timmar. Jättespännande.

När alla låtar var framförda säger han;
– Jag tycker rocklåten, Ami Diamond och den sista var bäst. Dom hejar jag på.
Själv tyckte jag om Brandurs Lullaby, även om man sett väl många ballader i schlagersammanhang. Christian Luuk snackade om att två skulle få åka till Globen. Storebror fortsatte;
– Jag hoppas Ami och han den där Christer får åka till Klotet.

Resultatet? Ami och Christer till Globen. E-Type och pudlarna till andra chansen. Kan inte bli mycket mer rätt.

Är de som ringer och röstar jämngamla med storebror allihopa, månne?

Andra bloggar om: , , , , , , ,

08 februari 2008

Let's dance.



Abbe och hans brorsa hade disco framför TV:n i kväll. Vi har en MacMini ansluten till TV:n och stereon där bilder, musik och filmer förvaras. En slags mediacenter tror jag vissa skulle kalla det. I alla fall. Killarna fick en CD i julklapp med massa "Hits for Kidz" varav de förälskat sig fullkomligt i en låt.

Jag letade upp den på Youtube, vred upp volymen på stereon och sedan var festen igång. Vill du prova själv? Varsågod. Här är låten:



Andra bloggar om: , , , , , , ,

Kissemissar.



När jag skulle hämta killarna på förskolan idag var alla de små barnen målade i ansiktet. En hel flock med små kissekatter sprang omkring och busade. Ramlade runt, buffade på varandra och jagade imaginära möss.

Jag hade tur. Jag fick med mig en egen liten kattunge hem.

Andra bloggar om: , , ,

06 februari 2008

Helt objektivt alltså.



Jag har världens sötaste lilla gris. Ifall någon undrar.

Dagens tecken: Kläder.

Välkommen hem.

När jag kom hem från jobbet idag möttes jag av en överlycklig, helt naken Abbe, som rusande mot mig och hojtade "A-apfh ooom. Ammi aa-en-iiiis". Sekunden efter kom nästa spralliga nakenfis, skrålandes "nakenfiiisarna anfaller".

De var lite blöta i håret och luktade sådär gott som bara en nybadad unge kan göra. Så fort jag fått av mig ytterkläderna beordrades jag att jaga dem runt i huset, "a-apfh yaa-nga". Och så följde en halvtimmes springande, tjoande och skrattande. Jag jagade, fångade, och kittlade. De brottade ner mig, slängde sig på mig så jag tappade andan och gastade "nakenfisarna anfaller, aa-en-iisaana an-ay-ee". Hela tiden nakna.

Tänk om man fick samma bemötande på jobbet.

Andra bloggar om: , , ,

05 februari 2008

Tisdagstema – Cirkel



Jag läser förstås andras bloggar. På flera av dem som jag besöker frekvent hittar jag varje tisdag en bild. Och de har alla samma tema. Känner de varandra? Vem kommer på temat? Mejlar de runt veckans tisdagstama till varandra? Jag blir skitnyfiken.

Men så idag hade någon länkat till tisdagstema.se och jag insåg att detta var större än jag trott. Dagens tema var cirkel, och jag ville inte vara sämre än att jag kastar mig in i leken.

Varsågoda. En uppblåsbar, färgglad cirkel, med Abbe i mitten. Så klart.

Andra bloggar om: , , ,

04 februari 2008

Alla barnhjärtans månad.

Snart är det alla hjärtans dag. Det ska köpas blommor, choklad, smycken och allsköns presenter om handlarna får som de vill. Gubbar runt om i landet som kanske aldrig skulle komma på tanken att köpa spontana presenter till sina respektive någon annan dag på året, går man ur huse för att leka Valentine.

Hjärt- och lungfonden har i år bestämt att inte bara den 14:e, utan faktiskt hela februari månad ska vara "alla barnhjärtans månad". Det blir insamlingar av olika slag, konserter, pins och diverse saker att köpa till förmån för barnhjärtan. Robyn och Andreas Kleerup skänker alla sina royalties från nedladdningar av englands-hiten ”With Every Heartbeat”.

Målet är att samla in 10 miljoner kronor som ska räcka till tre toppmoderna 3D-ultraljudsmaskiner. Gå in på deras kampanjsida och läs mer. Varför inte ladda ner Robyn och Kleerups låt?

U P D A T E :


Lånade den här bilden av Sara. Den föreställer en pin man kan köpa för att stötta kampanjen. (Den kostar 25 spänn och finns på Choice Hotels, Ge-kås, Euroflorist (vissa butiker), Hemköp, Life (vissa butiker), Vincent Shoe Store, Gina Tricot, Heart Store, Hemtex, Hälsokraft, vissa Nära Dej-butiker och Tempo.)

Designer är illustratören Ilon Wikland och det finns även en variant formgiven av Hasse Alfredsson.

Och förresten, länka gärna. Spread the word.

Andra bloggar om: , , , ,

Provtagning.

Idag var jag på hälsoundersökning hos vår företagshälsovård. Det var en oerhört märklig känsla.

Trots allt. Trots all tid jag har spenderat ihop med sjukvården de senaste två och ett halvt åren. Alla nålsättningar jag bevittnat, alla stick i fingret jag assisterat och alla blodtrycksmanschetter jag sett luftfyllas. Det var ändå besynnerligt.

Jag behövde inte hålla fast, fjäska eller avleda. Jag slapp trösta. Jag bara satt där medan sköterskan tog sina prover. Och jag tänkte på stackars lille Abbe. Det här var en fis i rymden. Om man jämför.

Andra bloggar om: , , ,

03 februari 2008

Nybörjarkardiologi.

Jag låg bredvid storebror och sov räv. Det är det enda sättet att få honom att somna inom en rimlig tidsrymd. Inte sällan är det dock jag som slumrar in först. Vi hade båda varit tysta så pass länge att jag räknade med att det snart var dags att smyga mig ut från min snusande femåring. Då bröt han tystnaden.

– Mitt hjärta låter dunk-dunk...dunk-dunk. Det ska väl bara vara dunk.....dunk.....dunk?
– Näe, viskar jag. Det ska låta dunk-dunk.
– Ska det?
– Ja, hjärtat är delat i två delar. Som två pumpar, kan man säga. En pumpar blodet ut i kroppen – dunk. Och en skickar det till lungorna, för att fylla på med syre som du andas in – dunk. Och så gör de de nästan samtidigt – dunk-dunk.

Jag såg att han funderade länge. Han log lite, som om det jag sagt var lite knasigt, men verkade ändå tro mig. Det var tyst en lång stund. Jag trodde jag klarat mig lätt ur det här knepiga ämnet. Men icke.

– Jag undrar vad det var för fel på Abbes hjärta?

Oj. Det här blir inte lätt.

– Det kan jag berätta om du vill. Men det kanske blir lite krångligt.
– Jag vill.
– Okej.

Plötsligt låg jag där och försökte förklara hjärtats funktion i allmänhet, och pulmonalisatresi med VSD i synnerhet, för min nyss fem år fyllda lille pojk.

– Du vet, jag berättade ju att från den ena pumpen går ett rör till lungorna. För att blodet ska dit och hämta syre.
– Mmm.
– Det var stopp i det röret på Abbe. Och kroppen behöver syre för att klara sig.

Jag förklarade och berättade att det syrerika blodet är rött och det syrefattiga är blåare. Vi pratade om färgen på Abbes läppar. Före den senaste operationen, och efter.

– Men hur kunde de laga Abbes hjärta då?
– Det fick koppla ett nytt rör vid sidan av det som det var stopp i. Så blodet kunde ta en annan väg.
– Jaha?
– Som när vi var på Kreta, när vi grävde kanaler i sanden. Kommer du ihåg det?
– Ja. (han sken upp lite)
– Så fick doktorn göra ungefär. Så att blodet kunde rinna en annan väg.
– Jaha....då förstår jag.

Jag har en känsla av att jag kommer att få förklara det här igen. Och jag känner på mig att storebror kommer att hålla föreläsning om det på dagis.

Det kom ett litet leende mitt i det samlade ansiktsuttrycket. Han tänkte på det vi pratat om. Jag kunde se hur informationen bearbetades inne i hans lilla huvud. Så kröp han tätt intill mig, klappade mig på kinden och la armen om min hals.

Och somnade.

Andra bloggar om: , , ,

I en annan del av Köping.

Jag hade tänkt påminna dig om att andra sässongen av den fantastiska TV-serien om Linda, Tobbe, Micke och Mats skulle börja i kväll. Men jag glömde bort det.

Men jag tittade. Och njöt. Än en gång har jag nu suttit i en halvtimme småleende framför TV:n och kollat på de fyra vännerna på gruppboendet i Köping.

Har du inte titta på serien tidigare, så rekomenderar jag att börja nästa söndag klockan halv nio.

Andra bloggar om: , ,

01 februari 2008

What??!

Fredagsmyset var slut och Abbe sov redan. Storebror satt och byggde en legobyggsats han fått av en kompis på sitt kalas. Jag tittade på och hjälpte till då det behövdes. Vi hade det sådär pappa-son-mysigt. Plötsligt sa han, med ett pillemariskt leende:
– Pappa, jag vill åka till en tvåa i Södertälje.
– ?????

Ledtrådar, någon?

Andra bloggar om: , ,

Brevbomber.



Man känner igen dem med en gång. Dess blågröna logotyp i övre vänstra hörnet tränger likt ett nödljus i dimma fram genom den övriga posten. De gastar åt mig. "Nu är jag här igen, så lätt slipper du inte undan".

De kommer ofta. Faktum är att de här breven är nästan lika vanliga i vår brevlåda som postens samlade direktreklamverk – Svepet. Men trots det, och trots att jag har ett lätt yrkesskadat intresse av reklam, orsakar aldrig Svepet det pulspåslag som breven gör.

Idag. Kallelse till ännu ett hörseltest.

Tillbaka till vilopuls.

Andra bloggar om: , , , , ,