Heja Abbe.

Alla hjärtan. [Ett liten tradition]

Abbe hjärta Pappa. Av hela mitt hjärta. Behjärtansvärd. Brustet hjärta. By heart. Cross my heart. Delam tange barat = Mitt hjärta har krympt för dig [persiska]. Den som fyller hjärtat, fyller också ögat. Det som inte ögat ser, har hjärtat inte ont av. Ett hjärta av guld. Ett hjärta av sten. Ett rent hjärta är den bästa huvudkudden. Det är hjärtan bland molnen. Finns det hjärterum så finns det stjärterum. From the bottom of my heart. Följa sitt hjärta. Gebroken hart = Brustet hjärta [nederländska]. Geléhjärta. Handen på hjärtat. Harhjärta. Hart = Hjärta [nederländska]. Have a heart to heart. Heartbreaking. Heartache. Heartfelt (He said a heartfelt thank you). Hjärta = Srce [serbiska]. Hjärta (gulligt) = Srculence [serbiska]. Hjärta och smärta. Hjärtans fröjd. Hjärtan på tråd. Hjärtans gärna. Hjärtans kär. Hjärtat får aldrig rynkor. Hjärtat i halsgropen. Hjärtat mitt. Hjärtats lust. Hjärtats saga. Hjärtbarn. Hjärtblad. Hjärtefråga. Hjärtegryn. Hjärteglad. Hjärtegropen. Hjärtegull. Hjärtekrossare. Hjärtemening. Hjärtevärmare. Hjärtevän. Hjärtesorg. Hjärterot. Hjärtfrisk. Hjärtinnerlig. Hjärtliga gratulationer. Hjärtligt tack. Hjärtlös. Hjärtnupen. Hjärtsjuk. Hjärtslitande. Hjärtskärande. Hjärtsnörp. Hladne ruke, toplo srce = Kalla händer, varmt hjärta [serbiska]. Home is where the heart is. J'ai mal au coeur = Jag mår dåligt [franska]. I don't have the heart to. I folkets hjärta. Ik hou van jouw met mijn hele hart = Jag älskar dig med hela mitt hjärta [nederländska]. Jag har inte hjärta att göra det. Kalla händer, varmt hjärta. Kaupungin sydän= stadens hjärta/centrum [finska]. Kardia mou = mitt hjarta, min kära [grekiska]. Kiitän sinua sydämeni pohjalta= jag tackar dig från djupet av mitt hjärta [finska]. Kronärtskockshjärta. Kära hjärtanes. Lilla hjärtat. Lejonhjärta = Lavlje srce [serbiska]. Låt hjärtat và mé. Lätta sitt hjärta. Mi corazón = Mitt hjärta [spanska] Mitä sinulla on sydämmelläsi = vad har du på hjärtat [finska]. Palmhjärta. Pepparkakshjärta. Put your heart into it. Russinhjärta. She's a beating heart baby. Slusaj svoje srce = Lyssna till ditt hjärta [serbiska]. Sweetheart. Sydämetön = hjärtlös [finska]. Sydämellinen= hjärtlig [finska]. Sydän kurkussa = med hjärtat i halsgropen [finska]. Sydänkäpy= hjärtebarn [finska]. Sydäntäraastava = hjärtskärande [finska]. Srce koje kuca = Ett hjärta som slår [serbiska]. The centre of my heart is a suburb to my brain. Ti si moje srce = Du är mitt hjärta [serbiska]. Ur hjärtats djup. Vad har på hjärtat? Vad hjärtat är fullt av, talar munnen. Varje hjärta har sin hemlighet. Van de bodem van mijn hart = Från botten av mitt hjärta [nederländska]. Va dove ti porta il cuore = Gå dit hjärtat leder dig [italienska]. Vildhjärta. Vinna någons hjärta. Vin och musik gläder människornas hjärtan. Wearing your heart on your sleeve. Wild at heart. Where your treasure is, there shall your heart be also. Young at heart. Zlatno srce = hjärta av guld [serbiska].

Andra bloggar om alla hjärtans dag, hjärtan, hjärteord

6 kommentarer

14 februari 2011

hjartebarnsauktion

Auktion #9 – IT-paket för barn.

13 kommentarer

13 februari 2011

Vinterdag.

16 kommentarer

12 februari 2011

hjartebarnsauktion

Auktion #8 – Barnkläder.

12 kommentarer

hjartebarnsauktion

Auktion #7 – Hårpaket.

8 kommentarer

11 februari 2011

Hjärteband.

4 kommentarer

10 februari 2011

hjartebarnsauktion

Auktion #6 – Myntrik.

7 kommentarer

En magisk kväll.

14 kommentarer

09 februari 2011

hjartebarnsauktion

Auktion #5 – Fotografering.

12 kommentarer

hjartebarnsauktion

Auktion #4 – Barnkläder.

12 kommentarer

08 februari 2011

Det är möjligt.

7 kommentarer

07 februari 2011

hjartebarnsauktion

Auktion #3 – Kökspaket.

10 kommentarer

hjartebarnsauktion

Heja Abbe goes auktionssajt.

7 kommentarer

06 februari 2011

hjartebarnsauktion

Auktion #2 – Bokpaket.

14 kommentarer

hjartebarnsauktion

Auktion #1 – Kastrullpaket.

23 kommentarer

Kan storhet skydda oss?

5 kommentarer

04 februari 2011

Jag försöker förklara.

9 kommentarer

03 februari 2011

Lite kul.

6 kommentarer

Snart.

5 kommentarer

02 februari 2011

Alla barnhjärtans månad.

I morgon är det februari igen och Hjärt- och lungfonden har som tidigare år en kampanj hela månaden med namnet Alla barnhjärtans månad. Jag gillar kampanjen, det vet ni redan, för jag vet vilken fantastisk nytta forskningen gör för Abbe och andra hjärtebarn. Jag hoppas mycket på att man hittar nya effektiva sätt att upptäcka hjärtfel tidigt och smidigare sätt att behandla barnhjärtan som inte blivit helt rätt från födseln. Men då behövs mer pengar.

Årets hjärtepin har designats av Mojje, barnprogramledaren ni vet. Den har dessutom fått sällskap av en reflex och ett hjärteband. De kostar trettio kronor styck och finns att köpa på Alla Hjärtans Lunch-restaurangerna, Allt för föräldrar (via hemsidan), Akademibokhandeln, EuroFlorist, Fazer Amica, Geggamoja, HeartStore, Hemköp, Hemtex, Kronans Droghandel, Lekia, Rabalder, Sportson och Vallentuna Centrum.

Och så finns det fina elektroniska hjärtat här till höger på bloggen som vi tillsammans kan hålla igång genom att sms:a och skänka en slant. Ett sms kostar trettio kronor. Det är ganska överkomligt tycker jag, så kan fler vara med och bidra. Kanske en gång i alla fall.

Förra året var det vi gemensamt här på Heja Abbe, som samlade in mest pengar till "Alla barnhjärtans månad" – drygt 9 000:-, det är något vi tillsammans kan vara väldigt stolta över tycker jag. Vad säger ni, ska vi försöka slå det i år? Fram till idag har ca 2800 personer svarat på min lilla bloggenkät (svaren lovar jag att redovisa snart). Tänk om alla skulle ha råd med ett sms var, då skulle det bli 84 000 spänn! Jeez! Det hade varit något.

I alla fall. Om du sms:ar BARNHJARTA 543 och ditt namn till 72901 så skänker du alltså 30 kronor till alla barnhjärtans månad. Dessutom dyker ett tack med ditt namn upp i hjärtat. Bara en sån sak.

Hjälp mig gärna att sprida. Blogga kanske? Sprida på Facebook , klicka här. Eller via Twitter, klicka här. Om du vill läsa mer om vad pengarna går till klickar du här.

Dessutom ska vi ha lite auktioner här på bloggen. Jag har fått riktigt fina grejer från underbara företag som vill hjälpa till och sponsra oss. Jag återkommer snart med detaljer. Stay tuned.

22 kommentarer

31 januari 2011

Disco.

16 kommentarer

30 januari 2011

Åtta!

51 kommentarer

27 januari 2011

Om att välja sina ord.

14 kommentarer

25 januari 2011

En isig helg.

9 kommentarer

24 januari 2011

Om någon undrar.

11 kommentarer

23 januari 2011

Nu är det min tur att fråga.

213 kommentarer

20 januari 2011

Storebror filosoferar om pengar.

9 kommentarer

19 januari 2011

Lovar inget.

4 kommentarer

18 januari 2011

Alles klar?

3 kommentarer

17 januari 2011

Svar tjugofem.

Fråga: Hur ser det ut för Abbe nu? vet ni när (om) det blir någon till hjärtoperation framöver eller håller sig det i skick? Du nämnde förut att läkarna kanske behövde justera Abbemannens mun ännu en gång, behövs det eller går det i rätt riktning?

Svar: När det gäller hjärtoperationer verkar det som att han kan få slippa dem några år framöver. Åtminstone öppen kirurgi. Kanske kommer han behöva göra någon katetrisering igen inom något år eller två, men det är ju inte alls lika jobbigt. Om man jämför. Men Abbe kommer att behöva göra fler stora operationer på hjärtat. Han växer men det gör inte hans donerade kärl, fast om jag förstått saken rätt så kan en operation för att byta kärlet få dröja kanske fem-sex år till. Däremot slits klaffarna som sitter på det där kärlet ut med tiden, och de läcker ganska mycket redan nu. Cirka tre på en fyrgradig skala, där noll är inget, ett är lite och fyra är öppna spjäll. Men eftersom man helst vill vänta så länge det går med nya ingrepp låter man klaffarna läcka och håller koll på andra saker, som t ex att blodet inte blir för tjockt eller att höger kammare blir förstorad som kompensation (rätta mig gärna här om jag har fel och någon kan detta).

Det fina i kråksången här är att utvecklingen jobbar för Abbe. Jag hörde på radion för bara några år sedan att man på Sahlgrenska börjat prova att byta klaffar på vuxna via katetrisering. Jag tyckte då att det lät helt fascinerande. När Abbe gjorde sin ballongvidgning i våras berättade kirurgen att idag är klaffbyte via kateter en väl dokumenterad och vedertagen metod, men att man än så länge inte hade så små klaffar som Abbe behöver. Det går framåt i en rasande fart och med lite tur hinner han växa i dem de har innan det är dags.

När det gäller gommen vet jag varken ut eller in just nu. Logopeden säger att Abbe gör rätt när han pratar numera, men att det läcker för mycket luft ändå. Det är inget han kan träna bort. Hon skickade oss på undersökning för eventuell operation. Men läkaren som gjorde undersökningen menade att det inte var så mycket mer att göra med hjälp av kirurgi, det som behövs nu är träning. Och någonstans där emellan står vi nu. De får väl slåss om det, så återkommer jag när jag vet mer.

6 kommentarer

16 januari 2011

Adjö, herr Muffin.

14 kommentarer

14 januari 2011

Svar tjugofyra.

Fråga: Om du och din fru valde att skaffa ytterligare ett barn, skulle ni låta göra fostervattensprov då? Om ja, skulle ni ta bort ett foster som visade sig ha kromosomfel?

Svar: Frågan är i och för sig hypotetisk med tanke på svar tjugotre, men ändå. Och eftersom den är hypotetisk vet jag inte helt säkert vad Abbemamman skulle ha svarat men jag tror vi tänker samma här.

Vi skulle sannolikt ha låtit göra ett fostervattensprov skulle jag tro, eftersom vi inte är purunga längre. Men frågan är vad vi skulle gjort med svaret? Jag citerar mig själv från ett tidigare inlägg om vad jag tycker om KUB-test:

"Det finns en uppenbar risk att man målar upp barnen med kromosomfel som dålig frukt i en skörd. Det som ska rensas bort. Det man ska vara rädd för, och akta sig för. Vilket naturligtvis inte gör livet lätt för de människor som idag lever med avvikelser av olika slag. De som trots allt passerat vid gallringen.

Det är svåra frågor det här. Vad är ett liv värt? Hur ska ett liv se ut för att vara värdigt? Ska man verkligen kunna välja? Välja bort? Var går gränserna? Downs, homosexuella, kortväxta, rödhåriga eller vänsterhänta?

Så är man där igen. Roten till väldigt mycket ont. Fördomar. Som i sin tur bygger på okunskap. Folk vet inte bättre helt enkelt. Jag erkänner att jag är en av dem. Inom vissa områden är jag grymt fördomsfull och dömande. För att jag helt enkelt inte har tillräckligt med koll."

Sådär skrev jag en gång och jag håller fortfarande med mig. Jag tänker ibland på om Abbe ska bli pappa i framtiden. Han har femtio procent chans/risk att föra sin kromosomavvikelse vidare till sina barn. Han och den blivande mamman kan låta göra fosterdiagnostik tidigt på deras blivande bebis, men hur ska Abbe ställa sig till ett positivt svar? Ska han välja bort ett barn med 22q11? Det blir ju som att välja bort sig själv. Men å andra är väl kanske han den som är bäst lämpad av alla att göra ett sådant val.

Så tillbaka till din fråga, skulle vi ta bort ett foster? Inte om det visade sig ha ett kromosomfel i stil med 22q11 eller downs syndrom. Men någonstans finns en gräns för när jag tror att den nya lilla människan inte skulle skulle få ett liv den var nöjd med. Jag har bara så otroligt svårt att sätta ord på var den gränsen går.

10 kommentarer

13 januari 2011

Svar tjugotre.

No kommentarer

Svar tjugotvå.

4 kommentarer

12 januari 2011

Svar tjugoett.

3 kommentarer

11 januari 2011

Svar tjugo.

10 kommentarer

10 januari 2011

House party.

6 kommentarer

09 januari 2011

Svar sjutton till nitton.

4 kommentarer

08 januari 2011

Svar sexton.

Fråga: I inlägget från den 12:e dec så berör du ju saker som är verkligt tunga. Hur gör du/ni för att undvika att hamna i orosträsket och vad gör du/ni när mörkret faller på och det enda som verkligen finns i kroppen är oron (läs skräcken) för framtiden? Tunga frågor som inte behöver besvaras om du inte vill!

Svar: Jag ska försöka. Det är inte helt enkelt att svara på, men jag ger det en chans.

När Abbe var nyfödd sattes hela vår värld i gungning. Vi var fruktansvärt rädda och visste inte ens om vi skulle få behålla honom. Men mitt i allt det där kände jag att jag behövde vara stark. Abbemamman var nysnittad och hade ont, fullt av hormoner i rullning och själen i bitar efter beskedet om att vår nyfödde bebis skulle dö om han inte opererades omedelbart. Hon behövde mig och jag ville vara där för henne. Jag kände att jag skulle vara stark och hålla min älskade under armarna när allt runtomkring rasade. Försökte vara trygg och stadig på utsidan, men inuti var jag precis lika rädd och ledsen. Så jag tröstade på dagen och grät på natten.

Jag har blivit lite klokare sedan dess. Det går inte undvika att mörkret faller ibland. Man kan inte alltid vara stark, då går man sönder till slut. Jag har försökt, tro mig. Kanske var det därför jag ramlade ihop i februari. Nu har jag lärt mig att det är viktigt att tillåta sig själv vara ledsen ibland. En dyrköpt erfarenhet.

Men jag är trots allt bra på att se saker ur ett positivt ljus. Jag vågar påstå det. Jag menar inte att jag slätar över och låtsas som att problemen inte finns. Men livet blir liksom inte enklare för att man fokuserar på det negativa och jobbiga, som jag ser det.

Så här till exempel: Jag läser om Abbes 22q11-syndrom att studier visar att hälften av barnen har en utvecklingsstörning i någon grad. Nära till hands att bli orolig och deppig. Jag vill inte att Abbe ska ha det mer jobbigt i livet, han har redan fått sin beskärda del. Men då tänker jag istället att, om hälften har en utvecklingsstörning måste det ju betyda hälften inte har det. Det är ju strålande, eller hur?

Nu vet jag knappt om jag svarade på frågan men jag säger som en klok kvinna sa en gång:
Njut när du kan. Uthärda när du måste.

5 kommentarer

06 januari 2011

Vintersport.

3 kommentarer

Svar femton.

No kommentarer

05 januari 2011

Svar fjorton.

4 kommentarer

04 januari 2011

Svar tretton.

6 kommentarer

03 januari 2011

Svar tolv.

2 kommentarer

Svar sju till elva.

No kommentarer

Svar sex.

3 kommentarer

02 januari 2011

Svar fem.

3 kommentarer

Svar fyra.

9 kommentarer

01 januari 2011

Svar tre.

3 kommentarer

Gott nytt år!

4 kommentarer

Välgörenhet.

Jag känner lite grann att jag har tjatat rätt mycket på er om olika grejer för att få er att hjälpa folk hit och dit. Ni klickade ju Jon och Mio ända till Rhodos och jag vill gärna att ni går och tittar på Fredrik den 8 februari. Vi har snackat Musikhjälpen och med jämna mellanrum kommer jag dragande med organdonation och insamlingar till forskning för hjärtebarn. Kanske tröttnar ni, jag vet inte?

Men jag vill gärna nämna en annan sak som jag tycker är värd att fundera över lite i dessa dagar. Vi har en kund som heter Göteborgs Räddningsmission. De jobbar bland annat med utsatta barn. Det kan handla om barn med föräldrar som är missbrukare, psykiskt sjuka eller sitter i fängelse till exempel.

Just nu jobbar de med ett projekt för att stötta barn i flyktingfamiljer. Barn som många gånger får ta ett alldeles för stort vuxenansvar och kan behöva få vara barn och känna att det finns andra i samma situation. I ett Sverige där vi nyligen både fått in ett främlingsfientligt parti i riksdagen och fått uppleva vår första självmordsbombare är jag rädd att de här barnen får det än kämpigare.

Ett sätt att samla in pengar till Räddningsmissionens arbete med flyktingbarnen är genom Pixelhjälpen. Det är en sajt där du kan köpa yta för att lägga upp din profilbild t ex. Ju fler pixlar desto mer pengar till verksamheten. Från 20 spänn upp till 200 och betala med SMS, så alla kan vara med. Sedan kan man berätta för alla sina vänner på Facebook t ex, och de kan se din bild i mosaiken som uppstår. Klicka in och ladda upp en bild vetja!

Okej. Slutligen. Det pågår någon slags omröstning på Facebook. Blog of the year. Jag fick ett meddelande bland kommentarerna att man kunde rösta på min blogg där. (de har stavat med två J – alltså Hejja Abbe om ni letar efter den) Tydligen kan man vinna en weekend i New York för två vulket naturligtvis hade varit underbart. Lite oklart dock vem som står för vinsten. Det verkar vara lite alla mot alla, så chanserna mot Kissie och Zytomierska etc är väl minimala med alla deras läsare.

Nåväl sluttjatat. Om ni tycker det blev lite väl mycket nu säger jag förlåt. Och väljer ni mellan det pixlar och att rösta på Heja Abbe, köp då pixlar. Flyktingbarnen behöver det så mycket mer än jag.

UPDATE:
Vet ni? Min blogg har ingen chans att vinna den där omröstningen på Facebook ändå. Men det tror jag kanske att Monas Universum har, hon ligger femma just nu. Så varför inte rösta på henne istället? Hon är skojig och galen, men väldigt snäll. Och dessutom vän med bästaste Linda. Rösta på Mona vetja, så kanske hon når ända fram.

5 kommentarer

30 december 2010

Svar två.

No kommentarer

Svar ett.

3 kommentarer

Frågor på det?

19 kommentarer

29 december 2010

God fortsättning och lite bilder.

17 kommentarer

26 december 2010

God Jul!

5 kommentarer

24 december 2010

I väntan på bygglov.

19 kommentarer

22 december 2010

Nämen titta!

10 kommentarer

18 december 2010

17 dec – en dag med traditioner.

14 kommentarer

17 december 2010

Musikhjälpen.

24 kommentarer

14 december 2010

Glad Lucia önskar Abbe.

26 kommentarer

13 december 2010

Musik gör glädjen mera glädjerik.

Imorgon eftermiddag klockan fem sparkar det fantastiska projektet Musikhjälpen igång igen.

Jason "Timbuktu" Diakité, Nour El-Refai och Martina Thun låser in sig i en glasbur på Gustav Adolfs torg i Malmö och sänder non stop i P3 och på webben i sex dygn. Vi, du och jag, önskar låtar och skänker samtidigt pengar till Radiohjälpen. (Läs här hur du man gör.) Tema för insamlingen är i år "Barn är inte till salu".

Jag har önskat en låt som på sätt och vis passar väldigt bra in på årets insamlingstema. Men framförallt en låt vars text betyder mycket för mig personligen. Ni som hängt med ett tag vet vilken.

Det är så lätt att gå ner sig i orosträsket, att molnen hopar sig och allt blir sådär mörkt. Jag gör det också emellanåt även om de flesta som känner mig nog skulle säga att jag är näst intill korkat optimistisk. Jag försöker tänka att allt kommer gå bra, allt kommer bli fint både för Abbe och hans bror. Men så ibland. Fan.

Det finns ett tryck från samhället, från människor som du och jag. Man ska vara på ett visst sätt, prata på ett visst sätt och göra vissa saker för att passa in. Man måste prestera för att hänga med och den som är annorlunda hamnar lätt utanför. Det kan vara svårt nog för var och en, hur är det då inte för någon som är född med lite andra förutsättningar än de flesta av oss?

Till stor del hänger det på mig. På Abbemamman och mig. Det är vi som ska bygga starka individer av killarna. Det är vi som ska se till att Abbe känner sig trygg nog att stå över idioter som gör narr av hur han talar eller hur mycket han orkar. Det är vi som ska ge honom självförtroende nog att utmana sina svagheter. Det finns inget jag hellre vill än att han och hans bror ska få leva fina, långa och lyckliga liv. Jag vill lära dem att dansa. Om jag får nåt att säga till om så ska de dansa på min grav.

Jag har önskat Bo Kaspers Orkesters "Dansa på min grav". Önska en du också vetja.

15 kommentarer

12 december 2010

Pages

Abbes pappa på andra ställen

Arkiv

Populära inlägg