Ammi ey-oy!

20:41

Var hemma hos syrran igår. Inte barnläkaren, jag har en storasyster till. Jag berättade att Abbes storebror blivit helt Gameboy-biten men att Abbe sliter i det så fort han försöker spela.

"Vänta lite" sa syrran, och sprang iväg för att hämta något. Det visade sig att Abbes kusiner som är ett antal år äldre än mina killar nyligen uppdaterat sina spelkonsoller till det senaste och således inte använde sina gamla längre. Gamla förresten, inte jämfört med min 90-talsharv som blivit så populär hos Abbe och hans bror. Nej, de här är från 2000-talet.

–Varsågoda. De här kan ni ta, sa min syster.

Konsten att göra en fyraåring lycklig. Och en tvååring. Abbe sätter på spelet, trycker på alla knappar och skrattar glatt åt den lilla melodin som ljuder. Han har ingen aning om vad han håller på med, att man ska utföra något med spelet. Men det spelar ingen roll.
Det är Abbes alldeles egna ey-oy.

Andra bloggar om: ,

4 kommentarer

  1. Hej Abbes pappa!

    Jag har helt fastnat i den här bloggen. Varje dag går jag in och hjärtat slår hårt medan jag väntar på att ett nytt inlägg ska dyka upp. Ibland gråter jag, ibland suckar jag. Och ibland skrattar jag - som idag.

    Det finns inget bättre än barnglädje, så ren och oförfalskad. De har en förunderlig förmåga att njuta av livet som det är just nu, vilket vi vuxna har mycket att lära oss av.

    Tack för att du delar med dig. Med din starka kärlek och innerlighet i texterna är du en stor inspiration.

    Heja Abbe!

    SvaraRadera
  2. Hej Abbes pappa!

    Tack för ditt inlägg på Aff och en helt underbar blogg.
    Idag släpptes flera veckors förträngda tårar ut.

    Vår Elliot är 5 månader nu och imorgon skrivs vi in på 327:an och på torsdag opererar dom Elliots hälsena för andra gången. Han föddes med dubbla klumpfötter och har spenderat mååånga timmar med gipsning på Östras ortopedmottagning.

    Vi väntar på tid för hjärtoperation i höst, Elliot har pulminalisstenos och VSD, man har också sett att aortan sitter på fel sida.
    Hans immunförsvar är nedsatt men bra för att vara ett "catch-22 barn", men vi är bara i början av Solveigs utredning.

    Jag känner igen så mycket i din berättelse att jag ryser. Vi har suttit i samma rum och fått samma besked som er. Du får gärna maila mig om vill på; mariakjell@hotmail.com

    Heja Abbe!!!

    SvaraRadera
  3. Hej Abbes pappa!

    Jag skulle kommenterat häromdagen då Silverfisken länkade dig. Istället gör jag det nu.

    Att ni bara orkar! Jag beundrar er. Har inga barn själv ännu, men oavsett om jag (vi) får ett friskt eller ett sjukt barn, så vet jag att på denna sida kan jag hämta styrka genom att läsa.

    Heja Abbe!

    SvaraRadera
  4. Hej Nina. Ja, visst kan vi vuxna lära massor av barnen. Och du, tack för komplimangen.

    Hej Maria. Skönt att man inte är ensam. Hoppas hälseneoperationen gick bra. Kanske ses vi på 323:an i höst.

    Hej Liselotte. Tack. Du är välkommen närhelst du behöver hämta styrka.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.