Mycket känner man igen. Samma förberedelser, provtagningar och tester. Samma outhärdliga smärta i hela kroppen när man lämnar honom till operation. Klumparna i halsen, tårarna och oron är precis likadana. Procedurer inför och efter operationen. Samma.
Och som vanligt larmar poxen. Instrumentet som mäter syremättnad i blodet. Samma larm. Men något är väsentligt annorlunda. När Abbes syremättnad någon gång då och då sjunker från de 94-97% den ligger och pendlar mellan, larmar det. När den går under larmgränsen på 90%.
Abbe har aldrig hittills under sitt liv nått över den gränsen. Aldrig någonsin över.
Andra bloggar om: saturation, pox, syremättnad, barn, hjärta, tårar, operation
25 oktober 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men det är ju helt underbart!
Att han syresätter sig så bra, menar jag!
Det är ju facit på att allt jobbigt smb med opertionen inte varit i onödan.
Hade jag varit religiös hade jag utbrustit: Halleluja!
Men ett simpelt UNDERBART! räcker långt......
Gläds med er! :)
/Cata L
Härligt!!!
Cata L och Imosa. Härligt och underbart var orden! Tack för stöd.
Skicka en kommentar