Mycket känner man igen. Samma förberedelser, provtagningar och tester. Samma outhärdliga smärta i hela kroppen när man lämnar honom till operation. Klumparna i halsen, tårarna och oron är precis likadana. Procedurer inför och efter operationen. Samma.
Och som vanligt larmar poxen. Instrumentet som mäter syremättnad i blodet. Samma larm. Men något är väsentligt annorlunda. När Abbes syremättnad någon gång då och då sjunker från de 94-97% den ligger och pendlar mellan, larmar det. När den går under larmgränsen på 90%.
Abbe har aldrig hittills under sitt liv nått över den gränsen. Aldrig någonsin över.
Andra bloggar om: saturation, pox, syremättnad, barn, hjärta, tårar, operation
25 oktober 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men det är ju helt underbart!
SvaraRaderaAtt han syresätter sig så bra, menar jag!
Det är ju facit på att allt jobbigt smb med opertionen inte varit i onödan.
Hade jag varit religiös hade jag utbrustit: Halleluja!
Men ett simpelt UNDERBART! räcker långt......
Gläds med er! :)
/Cata L
Härligt!!!
SvaraRaderaCata L och Imosa. Härligt och underbart var orden! Tack för stöd.
SvaraRadera