31 oktober 2007

Heja lekterapin!

Jag har blivit en lipsill. Det är lika bra jag erkänner. Jag vet inte om det beror på Abbes resa eller om det bara är sådant som följer med faderskapet. Men är någonting bara tillräckligt fint, kärleksfullt och behjärtansvärt så sväller den där förbannade klumpen i halsen på mig.

Idag var det lekterapin. På bottenplan här på sjukhuset finns en inrättning för barn i alla åldrar. Inte provtagning, röntgen, operation eller undersökningsrum. Inte ens väntrum. Nej, det är en hel avdelning, ganska stor till och med, som bara finns till för att barnen ska ha det bra. För att barn vars vardag präglas av undersökningar, mediciner och stick ska kunna få något annat att tänka på en stund. Och för deras syskon.

Där finns mängder av leksaker i alla former, jättefina trampbilar i rally- eller formula 1-stuk, hockey- och fotbollsspel, pingisbord, lekstugor och dockhörnor. En fantastisk pysselavdelning med material som de flesta dagisfröknar skulle ge vad som helst för att komma över. Man kan leka med vatten om man vill och det finns en jättefin lekplats på en innegård. I ett rum fanns trummor, bas, gitarr, syntar och en dator för den som vill spela in en egen skiva. I ett annat kan man ligga och lyssna på musik i vita saccosäckar med ljusspel på väggarna, lavalampor och andra stämningshöjare. Och där finns ett bibliotek fullt med barn- och ungdomsböcker, filmer och cd-skivor. Och personal såklart.

Jag ska ta med mig kameran ner nästa gång, så du kan få se själv.

Jag är såld.

6 kommentarer:

  1. finns det gigantiska piratskeppet kvar, det som omskrevs i böckerna om eddie? kanske det var ett annat sjukhus....

    SvaraRadera
  2. när jag var 14 och var sjuk i cancer hatade jag de stackars damerna på lekterapin. de var så fruktansvärt töntiga. tänk om man kunde blivit erbjuden lite lekterapi när man ligger på sjukhus nu såhär 13 år senare... jag hade älskat de där damerna nu! LÅter ju hur kul som helst!

    SvaraRadera
  3. Ja, det där med blödigheten känner man igen. Vi hade en liten tjej som fick dialys på julafton och in kom världens finaste jultomte med nisse och delade ut julklappar. Han kom varje julafton och jobbade frivilligt och gick runt till alla barn på sjukhuset.
    Då rann det några tårar för det var så fint....
    Hoppas ni får komma hem snart!
    //Kicki

    SvaraRadera
  4. Lekterapi...jag älskade det när jag var liten och låg på sjukhus. Ville knappt hem. ;)

    SvaraRadera
  5. När jag var liten och låg på St:Göran var lekterapin verkligen rena himmelriket, om man jämför med lavemang och ryggmärgsvätskeprov och nålar hit och dit. Jag målade gipstavlor, varje gång, för det var det mest spännande jag kunde tänka mig - som jag aldrig gjort tidigare. Har ett helt gäng sådana i en hög här hemma ;-)

    SvaraRadera
  6. Ja det finns kvar Momiji. Jättefinte och alltid fullt av barn.

    Anonym: Ja tänk vad bra det hade varit. Men de säger att de är där för alla från 0-100 år, trots att det är ett barnsjukhus. Föräldrarna behöver också en oas, att ta en kopp kaffe i och se barnen leka.

    Ja du fattar, Kicki. Det är svårt att hålla tillbaks ibland.

    Förstår dig , Liselotte.

    Hej ot. Gipsatvlor, jo jag tackar.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.